Har du kollat upp att urinblåsan inte är inflammerad? Det är ganska svårt att upptäcka, då det inte behöver visa något på urinprov.
Saga plockade päls i minst ett år innan jag upptäkte att hon kissade väldigt ofta och kissade blod. 

Men med burkmat upplandat med vatten så är hon nästan helt bra och har slutat rycka päls.

Skulle tro att det kan vara något liknade på din kille.

Håller tummarna att du får fram vad felet är. Hade det bara varit stress, så borde det försvunnit nu. Fast min Ecco, ryckte päls i många år och jag hittade aldrig nåt fel på honom. 

hur får man reda på om det är det då? han kissar ju faktiskt mycket men vetrinären sa att det va ett bra tecken… dom tog kisseprov och alla möjliga olika prover.

Man kan bryta ett dylikt beteende med kortison under en kortare behandlingsperiod.

#2
Tror de kan se en svullnad på ultraljud om de är duktiga. Om urinen är väldigt koncentrerad eller blodblandad kan man misstänka inflammation.

Att som #3 säga ge kortison eller metacam en period och se om du märker någon skillnad, är en bra idé. Man bör bara kolla så han inte blir deprimerad av Metacam som min Smilla blev.
Kolla även så han inte har högt socker om han får kortison. En långtidsverkande spruta med kortison kan göra susen mot inflammationer.

Oavsett vilket så öka vätskan i burkmaten (om han får sådant), blanda vatten i torrfoder är ingen idé.

Det finnes et middel som heter Clomicalm.Du kan jo søke etter det på nettet men her er en fin info side:

http://ah.novartis.com.au/pethealth_products/clomicalm_cat.html/section/473

Det brukes til å bryte slikt mønster hos både katter og hunder. Jeg har brukt det på fertil hannkatt som plukket pels. Han var rundt 7 mnd da han begynte ( i verste hormonelle fasen) så hos han kan det ha vært kun hormonell kløe som de kan få. Han ga seg med det etter et par-tre mnd og det kom aldri igjen.Jeg husker ikke hvor lenge vi brukte Clomicalm men det var ikke lenge. Les litt om middelet også kan du jo diskutere det med veterinæren din. De blir ganske dopet av det så det er ingenting jeg ville brukt over lang tid. Men det kan være med på å bryte det mønsteret han har fått av napping.

Tack så jätte mycket för tipsen! Ska prata med min veterinär igen och hoppas att vi kan lösa detta!

Håller tummarna för din fina Seth. Ge inte upp.

Det kan säkert vara på grund av ett rent hälsoproblem och det ska du självklart kolla upp, men tror också att det ofta är mentalt. Det kanske startade som ett stressbeteende och fortsätter sen som en dålig ovana? Och då inte nödvändigtvis utlöst utav stress utan tex. som tröst när du är borta, uttråkning, protest, groomning som går överstyr etc. Försök att inte stressa upp digsjälv utan var som vanligt när du kommer hem och ser fläckar eller hittar tussar så du inte omedvetet belönar beteendet med uppmärksamhet, de är smarta dessa långnosar och kopplar snabbt ihop saker och ting. Gör så liten affär som möjligt av det, men efteråt ge han lugn och trygghet, prata med honom mycket, stimulera honom med mycket lek ifall det beror på understimulans, och gosa. Kommer du på honom när håller på och rycker, avled hans uppmärksamhet på något annat så han glömmer bort vad han höll på med. Jag skulle absolut prova Clomicalm, finns även något annat lugnande naturligt medel man kan ge har jag för mig. Feliway som man sätter i vägguttaget vet jag har hjälpt flera pälsplockare, du kanske får kombinera flera saker. Men som med alla ovanor dyker dom ofta upp igen när vi känner oss lite osäkra eller när saker förändras, så bli inte orolig, om beteendet kommer tillbaka. Han kanske känner att det är något som händer med dig i och med att du är gravid och reagerar på det? När bebisen kommer se till att du inkluderar långnosarna och gör dom delaktiga så dom känner att dom också har fått en bebis! :D

Det låter ju lite som separationsångest eftersom beteendet förefaller blossa upp när du är borta. Är det separationsångest det handlar om behöver han tränas att vara ensam och det är ju ett långsiktigt arbete. Man får desensitera katten för de beteenden man själv brukar genomföra innan man lämnar hemmet (ta på sig jackan, plocka med sig bilnycklar osv.) och arbeta på att få katten mer självständig.

Under tiden kan man behandla med tryptofan (receptfritt) eller med SSRI. Clomicalm skulle jag nog försöka undvika eftersom katterna brukar bli så himla trötta av det. Svårt att träna en trött katt och inte minst, hur bra liv är det om man sover sig igenom det?

Min kisse Hjalmar plockar päls lite då och då och det är så klart jättesvårt att veta varför. När jag tömde analsäckarna på honom slutade han omedelbart, så det kan vara en möjlig orsak.

Jag upplever också att han plockar sig mer när det är kallt och torrt ute, och när han ligger med stjärten vid elementet. Kanske irriteras huden när den konstant utsätts för torr värne? På somrarna plockar han nämligen aldrig.

I övrigt använder jag också Feliway, men det är för tidigt för mig att säga huruvida det är osaken till att det har blivit bättre. Jag arbetar också hemma och han har en kattfröken som sällskap, så ensamhet bör inte vara problemet.

Som #8 säger så kan det vara pretty much vad som helst, och eftersom de är så otroligt sensibla så är det nog viktigare än jag kan förstå att hålla sig lugn och fin själv. Stimulans och lek brukar också alltid hjälpa.

"Långnos" är för övrigt världens sötast beskrivning.

tack för alla tips och hjälp!

jag har varit hos veterinären och dom hittar inget. men funderar på att byta veterinär. jag har märkt att han har separationsångest för han ställer sig vid dörren så fort någon ska gå. även när vi har besök som han inte träffat innan. då ska han klättra upp på dom och krama dom.

men så idag till min förtvivlan hittade jag blod i kattlådan när min sambo skulle byta. det såg ut som det hade skvätt på väggen så det måste komma från urinen. usch jag blir verkligen förtvivlad!

han är verkligen min bebis skulle inte klara om det hände honom något. men hur ska jag veta till hundra procent att det är han och inte den nya kissen. tror ju inte det eftesom den nya verkligen ser ut att må jätte bra medan seth är lite nere.

jag tror jag åker in till någon ny veterinär, jag får väl stå på mig mer helt enkelt!

ska även prova dom andra tipsen jag fått!

sist vi var inne så hittade dom lite lite blod i urinen men han sa att det var så lite så det var normalt… fast kan blod i urinen verkligen vara normalt?

såg nu att den lilla var inne och bajsade… bajsklumpen är illröd… får ta å ringa veterinären :(  han tuggar ju i sig allt han hittar med..

tjötiga oroliga jag… jag hittade ett gummiband i… han tuggar i sig allt han kan hitta… jagvisste inte ens själv om att jag hade gummiband här hemma… men han är pigg och busig precis som vanligt och lever rövare.

ringde till veterinären dom sa att vi inte behövde åka in så länge han va pigg.

men då har jag ennu en fråga… vad kan man göra när dom äter allt? jag försöker gömma allt jag kan så han inte ska få tag på något men han tuggar på gardinerna disktrasor svampar hårsnoddar fingrar toarullar ja allt han kan komma på…

jag försöker verkligen aktivera dom jag köper tuggpinnar och aktiveringsboll som dom älskar som jag fyller med godis och den lilla brukar jag apportera med minst 20 minuter om dagen. seth brukar bara vilja ligga i min famn å mysa… eller busa med den lilla

Det låter ju som att hans urinblåsa kan vara problemet precis som det var med min Saga. Är det inflammerad så syns det ju inte på proverna.
Men kommer det blod i urinen och om du t.ex. märker att han kissar ofta, så är chansen stor att det är det!
Saga är även hon en stressad och känslig katt och ryckte päls för fullt.

Ring din veterinär och kräv att h*n skriver ut Metacam och ge detta till din katt en längre tid. Tycker han om burkmat så ge han enbart detta (ev. kan du för han inte ska bli för hungrig ha torrfoder stående framme). Men burkmat är A & O, blanda gärna upp maten med lite extra ljummet vatten, så den blir mer som en blöt gröt så du verkligen ser att han får i sig vätska!

Det tar tid att få ordning på inflammerad urinblåsa, men det går! Saga är i det närmaste frisk nu och rycker inte päls längre. 

Men det är stora mängder vätska i maten som gäller, resten av hans liv. Bäst är att ge honom barf och uppblött burkmat.
Mina gillar ICAs påsar i sås och sen lägger jag i lite extra vatten. De dricker med glädje!

Håller tummarna att det fixar sig!

Att han tuggar i sig massa har säkert att göra med att han har smärtor. Får han Metacam, så bör det tuggandet också minska.
En del katter blir deppiga av Metacam, men det märker du nog ganska fort. Kanske fungerar då kortison bättre.

Om det är mörkt blod i avföringen, bör du självklart åka in med honom till veterinär (helst en större klinik) så fort som möjligt.

Ang. urinblåsan ovan, så kan en veterinär med god kunskap med ultraljud se om urinblåsan är inflammerad. Hade kanske inte varit fel att göra ett ultraljud på han oavsett.

förlåt det var nog jag som var otydlig.
trodde först det var seth som kissade blod men såg att det var den nya katten som bajsade blod. det var rött inte mörkt så det var färskt blod. hon sa att det lätt kan bli att några blodkärl kan spricka.

seth han som sliter päls han tuggar inte i sig något.

seth har också problem med tänderna.. när han kom till mig (jag fick honom som vuxen) så var hans tänder i ett fruktansvärt skick. jag har varit och tagit tandsten och dom har gett honom laser på tandköttet. men dom säger att det inte finns så mycket mer att göra han har några tänder som kommer att behöva dras så han kommer nog att bli tandlös.

men dom sa att jag skulle ge honom bara torrfoder för tandstenen..

men om urinblåsan ä problemet och det ändå inte går att rädda tänderna kanske det är viktigare att ge honom blötmat och få ordning på det.

Katten har så omfattande problem att det är svårt att veta vad det är som orsakar vad. Katten är uppenbarligen stressad (orsak separationsångest?) vilket det ser ut som har lett till FUS. Katten plockar päls vilket är ett stressymptom (orsak separationsångest?). Katten tuggar på allt den kommer åt och det kan bero på tandproblem eller vara ett tvångsbeteende kopplat till separationsångest. 

Har katten tandproblem måste de åtgärdas, annars är det omöjligt att reda ut om tuggandet är ett symptom på smärta eller om det är psykiskt.

Sedan kan jag faktiskt inte annat än rekommendera att du bör kontakta en etolog eller beteenderådgivare för en noga beteendeanalys. Jag skulle tro att katten behöver SSRI eftersom den i dagsläget har ganska allvarliga problem och då behöver du hitta en veterinär som är beredd att skriva ut det och sedan behöver du en behandlingsplan för praktisk beteendemodifiering.

Ju längre tid "oönskade beteenden" fortgår, ju större risk att de befästs så det är viktigt att söka hjälp i tid.

försökte förklara att det är två olika katter… den katten som tuggar är den nya katten han är bara 8 månader.. han har inga andra problem alls. det var han som bajsade blod för att han ätit ett gummiband.

seth min gamla katt det är han som har problem med tänderna och pälsen.

jag har varit hos två olika veterinärer båda säger att dom inte kan göra något mer åt tandproblemet…

jag har haft seth i ca två år.. han hade dessa problemen när jag fick honom har sedan dess försökt att lösa det.. det har periodvis varit bättre men det kommer alltid tillbaka.. jag vet ju ingenting om hans bakrund innan han kom till mig..

#18
Tycker du ska öka mängden blötfoder och ev. även kött oavsett om det är orsakat av problem med urinen eller om det är ångest han lider av.
För även om veterinärerna säger torrfoder så tror inte jag det är rätt väg att gå.
Visst kan du ge torrfoder också, men i många fall är det boven i dramat. Tänk att kattens tänder är gjorda för att bita av och slita i kött, inte torra kulor. Tror torrfoder många ggr förvärrar tandproblemen än bättrar dem.
Tänk själv hur det är när vi äter knäckebröd och hur mycket som sätter sig uppe i tandköttskanten. Tänk bakterier som växer där då om man inte borstar bor det.
Så ge båda dina katter kött om de äter det, gärna i lite större bitar. Burkmat minst en ggr om dagen och undvik burkmat som innehåller kolhydrater.

Tror mer och mer på att det är bättre för katternas tänder om det äter torrfoder de slipper tugga.  

Ett tips är att testa ge honom Metacam även om han inte visar någon smärta. Då märker du ju fort om bitandet minskar.

Samtidigt så håller jag med #17 att någon typ av medicinsk behandling kanske inte är fel. Just pga att han är så otrygg, han flyttade väl ganska mycket innan han kom till dej?

#18

Okej, det blev lite luddigt.

Tuggandet hos den unga katten ska du definitivt se upp med då det kan handla om tvångsbeteende (burmor och siameser verkar vara genetiskt predisponerade för det) och det blir bara värre med tiden om man inte tar tag i det på en gång.

Vad är det sedan för tandproblem som veterinärerna inte kan göra någonting åt? Det låter ju jättemärkligt? Om han går runt och känner obehag i munnen är det klart att det leder till en kronisk stress som sedan kan ta sig uttryck i både pälsplockning, men inte minst är det vanligt att det leder till vad veterinärerna sedan kallar "idiopatisk cystit". Finns det därtill en underliggande separationsångest måste den behandlas också.

ok då testar jag metacam om jag kan få veterinären att skriva ut det men har några jag kan ringa.

har du något tipps på vad för kött? jag har hört att man inte ska byta utan att om dom brukar få kyckling så så ska man bara ge kyckling?

ska jag koka köttet? 

åter igen tusen tack för alla tips!

#21
Rått kött. Testa att ge rå kycklingfilé, eller skär mindre bitar av grytbitar på nötkött.
Gå in på BARF i Fokus så får du säkert många och bra tips. Är själv inte tillräckligt kunnig. 

Be veterinären om röntgen av alla tänder så du vet säkert att det inte är Forl. Om det är något fel på tänderna kan det påverka beteendet. Hoppas det löser sig, vet själv hur jobbigt det är med sjuka katter.

kan inte få veterinärerna att skriva ut någonting.

var det kommer till tänderna menade han att det är ärftligt han har väldigt mycket tandsten och inflamation. jag har ju varit där flera gånger och tagit bort tandstenen men det blir inte bättre. nu har han några tänder som börjar sitta lite löst. veterinärerna säger bara att jag kommer få dra dom snart.

om det skulle vara seperationsångest hur ska jag behandla det då? jag är nästan alltid hemma och han har också den nya katten som han alltid är med.

vid dom tillfällena han sliter av sig päls vill han bli kliad på ryggen.. kliar man honom då sträcker han ut tungan och blundar. men frågan är om irritationen kommer ifrån att han sliter eller om han sliter för att det kliar.

det känns inte som jag får någon hjälp av veterinären.

#24

De lösa tänderna måste ju kunna dras med en gång om det finns skäl att tro att katten är besvärad av dem. Inflammation som orsakar smärta måste ju också behandlas även om de återkommer. Borstar du tänderna på katten? Ger honom köttben? Att stimulera blodflödet i tandköttet har jag för mig förebygger gingivit i viss mån.

Vad gäller behandling av separationsångest är grejen att det inte finns  en mall för alla utan man måste göra en beteendeanalys för att se hur just du bäst tränar din katt. Målet är i princip att få katten mer självständig, men vägen dig kan ta sig olika vägar beroende på vad ni har för förutsättningar.

#24
Tycker du ska gå till en annan veterinär som har röntgen och där röntga munnen på honom. Har han FORL vilket jag gissar, så kan flera tänder behövas dras.

Ja jeg synes også du skal bytte veterinær. Det er viktig at du blir tatt alvorlig og at du føler at veterinæren er på din side.

Min lilla kisse, Pumah, tuggade/pulveriserade saker när hon var liten, men det har hon faktiskt helt slutat med. Jag har löst problemet med att ge henne en hel kycklingvinge till frukost, och det gör henne otroligt lycklig att långsamt får slita den i småstycken. Då får hon antagligen igång blodcirkulationen i tandköttet och munnenhygienen blir bättre. Ibland får hon faktiskt tom två om dagen. :)

Jag har helt slutat att ge båda våra katter torrfoder. Pumah kräks av torrfoder & Hjalmar har för ont i tänderna för att kunna krossa bitarna. Jag röntgade alla hans tänder för ett tag sedan, då veterinären var orolig för FORL, men det hade han inte. Dock sade veterinären att hans tänder är i dåligt skick och att vi troligen kommer att behöva plocka ut allihopa så småningom. Vidare sade han att problem med tänderna (som ju är vanligt bland dessa långnosingar) kan ge upphov till en mängd stressbeteenden och problem som kan vara omöjliga att begripa även med det klarsyntaste av intellekt eller med de varmaste av matte/husse-känslor.

Om du bor i Stockholms har jag en bra veterinär att rekommendera.

Hälsar Sarah

Min siames som inte är i livet i dag hade liknande problem. Många turer fram och tillbaka, obduktion visade på förändringar på tarmen. Provade allt i över ett år innan vi gav upp då han inte mådde bra. Inget syntes på röntken och hans pälsslitande kom i skov, ca varannan månad.

Hur går det med Seth? Har ni fått fram vad orsaken till att han rycker päls är?