Vad bra frågor!

Svaren på detta tråd lär bli intressanta att läsa

Själv tror jag att jag hade nybörjartur.
Smillas första kull blev det bara två kattungar och den ena fick min mamma och den andre såldes vid 16 veckor.

Sen när jag fick Nannas färgglada kull så blev de flesta nästan tingade första veckan. Den som jag hade kvar längst var en av de röda killarna.

Tror det var färgen som lockade mycket och kanske även bilderna på kattungarna. Sen att flera var bicolour gjorde ju många nyfikna.

Jag tror mycket på annonsering och bra bilder på hemsidan. Detta lockar köpare.

Att jag ska ha samma tur att få sålt alla så fort denna gång, tror jag inte. Men jag hoppas ju att det ska gå bra.

Med tanke att jag bor i ett "kattungetätt" område så är det alltid lite extra svårt tycker jag. Bara inom Halland kan jag lite snabbt räkna upp 5-6 uppfödare.

Men jag skickar alltid kattungeintresserade vidare om jag inte har just den katt de vill ha.
I första hand till de jag känner och ofta hjälper jag dem att hitta katt på annat håll om inte mina bekanta har just den de vill ha.
Hoppas ju självklart att de jag rekomenderar gör samma sak för mig.

Sätter däremot sällan ut på hemsidan att andra har kullar.

Mot mina principer så gjorde jag i höstas ett par täta parningar som resulterade i 11 kattungar och det gick över förväntan bra, var livrädd för att jag inte skulle hinna med att tillgodose allas krav på uppmärksamhet men fyra armar räckte faktiskt och alltid var det ett par som hade fullt upp med bus och annat än kel ;)  men en kull om 4-6 bebbar per år känns för mig helt perfekt…möjligen två väl spridda kullar/år ;)
Nåväl- då jag haft betänketid i 8-9 veckor så tingades 8 direkt av väntande genomtrevliga köpare. Jag ville fundera lite extra på en hane och en hona och bad resterande att vända sig till andra uppfödare som jag rekommenderade. Några andra skickade jag också vidare då jag inte kunde tillgodose deras önskan på färg (vilka krav folk har ;)).
Äldsta osålda kattungen;
Nu sitter jag med en (i mitt tycke) guda-vacker chokladmaskad varianthane och en lilamaskad…kanske inte guda-vacker men lika gosig halvbror- de är båda dryga sex månader, tip-top kondition och helt defektfria och självklart så har tanken slagit mig….vad har hänt? Folk brukar slåss om solidmaskade siameser såväl bebbar som juniorer. Kanske marknaden är lite mättad?….och nu börjar en tid då jag måste separera hanarna från sina mödrar…och faster då jag inte är hemma då jag anser att det är absolut för tidigt att kastrera och min dröm är ju också att hinna med en parning på den ena hanen.  
Jag är lika noga med att "kemin" stämmer då spekulanter dyker upp- även om dessa gossar är lite äldre så här sker ingen försäljning förrän det känns 100% rätt och det är bara att ha is i magen ;) Visst har jag nekat många men jag tror ändå att jag gjort rätt.
När sänka priset? Jag tar vanligen inte fullt pris för varianterna om de går till sällskap- och vid 6 mån ålder så drar jag av lite mer. Pengarna i sig har ingen avgörande betydelse för mig - då "rätt" ägare dyker upp så blir katten i sig ovärdelig för honom/henne - och det är den känslan jag vill få. Går inte riktigt att beskriva men ni förstår säkert ;)
Fick jag med mina svar på dina frågor nu?….
Visst ja, regionsskillnader? Kanske det, Själv bor jag i Stockholm och vanligen så är efterfrågan på vår kat.4 ganska stor men det kan ju skilja lite förståss, lugnt en tid och så vips så strömmar förfrågningar in igen. Kanske är efterfrågan större kring storstäderna- där människor i större utsträckning vill ha innekatter än en normalbonde på landsbygden som kanske inte ser samma tjusning i att köpa en raskatt för några tusen. Misse som misse tänker han kanske och stryker Trisse över huvudet nere i ladugården :o))

Louise

#2 Hur kunde du ha en röd kille kvar längst?! De borde ju gå först! Väntar nu på fler intressanta svar här…

#3 Håller med om att priset inte spelar ngn roll, man älskar kissarna oavsett vad de kostar att köpa (som köpare då, är inte uppfödare själv;))! 

Är det ngn som vet hur uppfödartätt det är i Värmland? Jag känner mig väldigt ensam som kat.IV ägare här i Karlstad, jag vet att det finns fler, men de verkar gömma sig väldigt bra!

#4
S*Tonga Toys har en nystartad uppfödning i Säffle. Hon har fött upp Ocicats innan men ska gå över på Oriental.
Hon skulle egentligen haft Saga av mig, men hon köpte Heike istället. Den röde killen som var sist kvar. Så nu väntar hon på att honan en S*Aliens katt ska börja löpa.
Tror det kan bli fina kattungar där.

Lägger in en bild på Sveriges coolaste Heike. Han låg på rygg och sov. När de var på utställning. Den killen har dunderpsyke…

#5 I SÄFFLE!!! Av alla ställen…har gått i skola där… Så det är där, det gömmer sig lite kat.IV människor alltså! Huga!

Jag tror att det är svårare att sälja katter ju längre norrut man bor. Nu bor jag mitt i sverige och det kan ibland vara ganska svårt att få alla sålda när dom är små. Jag har då aldrig fått någon kvar. Den jag har haft längst var till 6 månaders ålder. Jag tycker att det går lättare att sälja maskade än helfärgade. (Balines och Javanes). Dom färger som går bäst är nog brunmaskade och svarta. Det ska bli kul nu när jag ska para min kaneltjej och se hur det går.

Det finns en uppfödare i Moholm som håller på att trappa ner. Det är Swe-Scot och hon föder upp BAL och OLH

//Monica

#4 Röda killar är något som alla gillar men väldigt få vill köpa! Har ingen aning om varför men så är det bara…

#8 Inte nästa gång jag köper, tro mig! Jag har redan bestämt att en röd/rödvit oriental/bicolourkille ska hit! Varför just Ori/Bic vet jag inte, jag var ju så inne på siames förut… Tänk så det kan gå! Föga anar Pelle att det blir ytterligare en grabb här i framtiden…

# 9. Klart att du ska ha en bicolourgrabb !

Har undrat hur många gånger som helst över detta fenomen, att alla som köper en katt, nödvändigtvis måste bli uppfödare!? Kan man inte bara nöja sig med att vara kattägare och ev ställa ut?

Det finns ju hur många uppfödare som helst, och fler tycks det bli hela tiden. Det verkar snarare handla om kvantitet och inte kvalitet.

Att vara uppfödare medför ju en massa ansvar, man måste veta vad man håller på med, kunna bedöma folk, känna till vad man har för skyldigheter och rättigheter, vad som krävs och och och.

När man dessutom läser om alla dessa omplaceringar och utslängda katter, återköp och annat elände, då blir då jag alldeles mörkrädd. Hur ska vi någonsin kunna komma till rätta med alla övergivna katter som fyller katthemmen?

Skulle vilja uppmana alla nyblivna kattägare att TÄNKA EFTER FÖRE.

#11
Vet faktiskt inte hur många "nya" som blir uppfödare. Själv hade jag raskatter i 14år innan jag valde att ta kull.
Många vill ha en kull på sin hona innan Kastrering. Sen blir det sällan nåt mer.
De kattungarna jag sålt har två gått till uppfödrare och de har båda hållit på ett antal år.

Men håller med dej fullkommligt att man måste tänka efter före!

Det händer, inte alltför sällan, att det kommer medlemsansökningar från folk, som motiverar sin ansökan med att "jag planerar att bli kattuppfödare".

Har också läst en del på en del forum, där uppenbart ovana skriver om sina funderar om hur man kan bli uppfödare. Man letar eller funderar på att börja leta efter en lämplig katt, för att sedan starta uppfödning.

#13 ush inte jag , tack och lov, det räcker gott och väl med mina fem djur i nu läget… Maya blev redan kastrerad, Simeons tur är den sjunde augusti.

Om röda hanar - jag tänkte ju köpa en, det var en röd oriental hane jag gick för att köpa. Maya valde mig i stället. Hon klättrade på mitt knä och satt där hela tiden när vi diskuterade om saker och ting med Ingrid och Björn. Vem hade kunnat motstå henne <3

Det blev alltså ingen röd hankatt för mig heller :D

#8 & #14
Jag kanske ska para Saga med den cremesilver classic tabby killen jag tittat på. Då får jag ju MASSOR av röda och cremehanar. Så det är bara för er att tinga redan nu…*hehe*

Oavsett hane så blir det säkert röda pojkar efter Saga. Inga röda bicolour denna gång tyvärr…