Jag vill gråta när jag läser detta. Det måste vara så otroligt tungt för dig, kingston och alla andra berörda :( vi gjorde magnetröntgen på vår 6 åriga Julius. Detta på grund av att han var halt på ena benet. På Mr-röntgen kunde det konstateras att han har diskbråck som kommer i skov. Ett år sedan sist han hade ett skov. Kolla med färsäkringsbolaget att det täcker!! Jag önskar er all lycka. Jag håller tummarna!!! Kram

 Oj kära nån vilket elände

Undersökningen är inte på nå vis smärtsam för katten, han får säkert sova för att hålla sej stilla och kontrast sprutas in i ett kärl. Det måste ju gå till så på ett djur som på människan 

 Men undrar jag också om försäkringen täcker en sån undersökning

Jobbigt lider med er! 

Herregud stackars katt! Det där önskar jag att han slapp. Hoppas han får hjälp snart!

Men oj vad nedslagen jag blev av att läsa detta.. goa fina Kingston. Hoppas att det ger något svar på vad som är fel och att det går att ordna.

Men usch vad jobbigt ni har det, efter den senaste tiden så vet jag själv hur mycket det tär på en att vårda sjuka djur. Du är alldeles enastående som kämpar på så för din lilla Kingston.

Jag håller tummarna för att du får bra hjälp och att Kingston mår bra snart igen.

Vad jobbigt, har inga erfarenheter, men håller tummarna för att det ska gå bra och att han blir frisk.

Usch!! Stackars fina Kingston! Hoppas verkligen ni kan få hjälp & han blir sitt vanliga jag!!

Tack för er omtanke och era svar!
Kingston är en tapper liten patient, men är olycklig och deppig över såväl tratten som de dumma, kliande tänderna och såren. På nätterna lägger han sig (över 6 kg tung…) högt upp på min bröstkorg så att jag får hela tratten över ansiktet, för att visa hur väldigt jobbig den där fån-tratten faktiskt är. Söt-Kingis!

Jag har varit i kontakt med försäkringsbolaget och de ersätter magnetröntgen en gång. Skönt! MRG var det lite osäkert med, som jag förstod det.
Även om man själv förstår vikten av den här typen av jobbiga undersökningar så förstår ju inte katten det, jag får bara hoppas att allt detta ger en ledtråd till vad det är som orsakat de här besvären med ögonen och att man kan bota det.
Håll tummarna för Kingston på torsdag!

   Håller tummarna för din kattkille och hoppas nu att felet är behandlingsbart.  Skönt att försäkringen hjälper till.

Det jag tänker på när det gäller blindhet är om han möjligt vis fått blodproppar i ögonen som lett till blindheten.

Har inte heller några erfarenheter av så svåra biverkningar, kan bara hoppas din katt mår bättre snart… Tänkte i alla fall tipsa om den nya sortens krage, den som ser ut som en simring. Min yngsta katt blev opererad i höstas, och fick en sådan istället för en vanlig tratt. Den var toppenbra, efter  5 min betedde han sig som vanligt och gjorde så i 10 dagar tills han blev av med den. Jag köpte den på Ultuna(djursjukhuset i Uppsala), ca 200 kr. Storleken är XS, och det går att justera halsstorleken med kardborrband. Går att tvätta och använda flera ggr.

Tack Tuska! Jag frågade veterinärerna om blodproppar/stroke/hjärnblödning då när Kingston blev blind på ögat i november, men de menade att Kingston var lite för "ung" för detta då; det drabbar främst äldre katter. Men i och med det tillfälliga synbortfallet i lördags natt så har jag också börjat fundera i dessa banorna igen. 

#11: Tack för tipset :-) Jag har precis en sådan "badring" sen tidigare men den har visat sig vara lite "kort" för Kingston i detta fallet. Han har nämligen tvättat upp kala fläckar på frambenen och når att slicka på benen om han har badringen på sig, men tratten är lite längre och gör att han inte kommer åt benen.   
Annars är denna badringen en jättebra idé som absolut är värt att prova om man har en katt som har svårt att ha tratt!

Men fy vad jobbigt, stackars er! Har inga tips att komma med men jag skickar en styrkekram och hoppas att det blir bra.

Åh, stackars fina Kingston, känner verkligen med er! Har inte erfarenhet av MR/ERG men under utredningen av min lilla D'oyan gjordes bl.a. CT (som en av flera undersökningar vid det vårdtillfället) och hon sövdes och upplevde inga besvär alls av undersökningen. Vet att när det gäller människor så tar en MR något längre tid än en CT så jag är övertygad om att han får sova och att undersökningen inte kommer besvära honom. Vet hur fruktansvärt det är med omsorgen och oron för ett sjukt djur. Tänker på er och hoppas att ni nu kan få klarhet & bot för Kingstons besvär! Vänligen Anette

Usch och fy, vad hemskt och jobbigt för er! Jag hoppas att det är något som går att behandla och att han slipper tratt och sår och blindhet snart!

   Hans hastiga synförsämring på sitt "friska" öga tycker jag låter som en propp inte ovanligt med det vid hög långvarig cortison behandling. (hos människa är det så )   Hjärnblödning hos djur brukar visa sej så att de går runt runt och hänger något med sitt huvud, eller har svårighet med balansen.

Jag har inga erfarenheter att dela med mig av men jag hoppas så klart av hela mitt hjärta att din fina grabb ska kunna få bli frisk. Lilla Kingston, tur att han har en matte som dig som gör allt för att han ska må bra. ♥

…en tanke bara. Skulle han kunna ha en sådan otur att han drabbats av någon parasit också? Tänker på hudklådan och hur fort/lätt han kliar sönder sig. Bekanta med CRX drabbades av demodex gatoi under förra året, katterna kliade mycket snabbt sönder sig och främst i nacke/huvudregionen.

Å lilla Kingston! <3 Hoppas det går bra på undersökningen och att ni hittar orsaken till allt det jobbiga.

Åh Emma vad ni har det kämpigt du och finaste Kingston :(

Tänker på er och håller tummarna för att det snart blir bättre och att mysterie-patienten inte förblir ett mysterium för veterinärerna utan snart blir botad.

Å nej, vilken pärs för er! Efter att stjärngossekarriären tagit fart här på forumet så hade jag fått för mig att Kingston var stabil..Jag har bara människoerfarenheter att komma med här, men undrar om hudreaktion inte kan hänga ihop med kortisonet. Min pappa (om han vore en katt ändå..) äter kortison sedan en massa år tillbaka och hans hud är så skör att den spricker vid minsta stöt, han är konstant söndrig och har svårt att läka. Jag föreställer mig att huden kan reagera även med kli och irritation när dosen är så pass hög (?). Angående MR så har jag själv gjort det ett flertal gånger (mamma som är röntgenläkare- försökskanin..) och det enda obehaget är att man måste vara helt stilla under lång tid. Som andra skrivit här så blir han säkert sövd eller sederad för detta. Veterinären kommer att få en betydligt mer komplex bild med denna teknik än vanlig röntgen, så det vore underligt om de inte kan få ledtrådar till vad som är fel. Hoppas verkligen att ni snabbt får någon klarhet i vad det kan vara och att tillvaron snart får bli smärt- och orosfri igen! Håll ut, Kingston och matte, här hålls både tummar och tassar för er!

ojsan! Vad klantigt, du har ju skrivit allt detta om kortison redan! Läste tråden i morse och sen blev det blurrigt i huvudet.. Kanske kommer det att bli bättre med huden nu när kortisonet äntligen trappats ut! Det tar ju tid för huden att återgå till sin normala "kvalite", så förhoppningsvis läker det ut på sikt. Har det blivit bättre under uttrappningsperioden? Jag antar att det kanske går troll i vanor och stressbeteenden under omständigheterna som varit för Kingston, så kliandet etc kan fortsätta ännu ett tag framöver.

Tack för all er omtanke!

#19: Jag googlade lite på denna demodex gatoi och det låter väldigt jobbigt! Stackars katter! I Kingstons fall tror nog mer på att det är kortisonet som är "roten till det onda". Ingen av de andra katterna kliar sig och Kingstons kliande uppkom i samband med att tandköttsinflammationen blossade upp och han började gnugga med tassen över kinden för att lindra det onda i munnen.
I går läste jag en artikel om hudirritationer på hundar efter lång tids kortisonbehandling, och tror säkert att även katter kan drabbas av denna överkänslighet. Det verkade inte vara ovanligt vad gäller hund.
Sannolikt kan det säkert ha blivit en ond cirkel också; Kingston har ont i munnen, kliar och gnuggar över kinder och ansikte så huden blir irriterad, blöt och till sist sårig av all detta tvättande och dregel, och så kliar/tvättar han på den irriterade huden för att försöka dämpa klåda och irritation. Jag försöker smörja in de kala fläckarna med aloe vera varje dag (och Seelia blir helt bananas av aloe vera och bara måste slicka på Kingston som känner sig väldigt uppvaktad och myyyyser av pussandet )

# 22 & 23: Tack snälla :-) Ja jag tror också att huden är extremt känslig nu på Kingston efter denna dunderkur av kortison, och särskilt på ansikte och tassar som blivit rejält uppgnuggade mot vartannat de sista veckorna.
Såret ovanför ögat har läkt ut och skinnet är ljust och fint där nu så jag har hopp om att de två andra såren också ska läka ut så småningom. Denna huden är illande marsipanrosa och sårig och verkar vara väldigt irriterad; Kingston försöker klia sig här i princip all vaken tid.
Precis som du skriver så tror jag också att det blir ett stressbeteende med kliandet, och ju mer kliande destå mer klåda.

Antar att detta redan beaktats men kom nu att tänka på "vingelsjuka". Kanske lite långsökt men min första siames drabbades i lite högre ålder och hans första symtom var diffusa & så snabbt övergående att veterinären först trodde att det var små, återkommande proppar. Vingelsjuka kan ju ge både blindhet och klåda. Min Bini-gubbe förlorade hörseln men levde ändå gott i flera år efter detta. Hoppas ni kommer till klarhet & att Kingston får må bra snart igen!/Anette

Men stackars Kingston vilket elände.Håller tummarna och hoppas verkligen att han blir kry snart. Jag lider med er och har tyvärr inga goda råd att ge..

Jag ville mest bara dela en tanke om andra orsaker, men nog låter det troligt att det är kortisonet som ställer till det för grabben. Hoppas av hela mitt hjärta att han ska få må bra snart!

Jag vill bara säga att jag och hela familjen tänker på er varje dag Emma! Mamma hälsar och skickar en stor kram och en nospuss från Kiboko och jag kan inte sluta tänka på hur jobbigt du måste ha det nu, jag vet precis hur mkt hjärta du har till dina katter. Massa kramar och är det något vi kan hjälpa till med så får du höra av dig!

Det er så trist dette her og jeg forstår hvor urolig du må være Emma.Håper veterinærene kan finne ut av dette snart for det er jo uholdbart for deg og Kingston dette.

Mange klemmer

Undrar hur det står till bara, undersökning avklarad? Hoppas det går lugnt och bra för er, varma tankar!

Jag håller tummarna att allt skall gå bra för Kingston och dig,

Jag ville bara berätta att min högt älskade Kingston fick somna in i måndags morse på djursjukhuset.

Förra torsdagen träffade vi ögonspecialisten och en neurolog och de gav ingen hoppfull prognos.
Ögonspecialisten såg att Kingston hade förändringar även på det "friska" ögat och att synen försämrats. Neurologen sa att anfallet Kingston haft med största sannolikhet var ett epilepsianfall, och att han troligtvis skulle komma att få fler; små eller stora, och att ett anfall kunde innebära att han miste synen även på vänster öga.
Neurologen sa att mycket tydde på att Kingston hade en typ av tumör som drabbar katter som är "mitt i livet". Kingston skulle fyllt 6 år i april. Beroende på var i kroppen tumören sitter så blir symptomen därefter (tumör i lungorna: lunginflammation, andningssvårigheter. Tumör i magen: diarré och magproblem, etc.)
I Kingstons fall så var just synbortfall och epilepsianfall, personlighetsförändringar och att katten miste rösten typiska symptom för hjärntumörer.
"Klådan" som Kingston hade på höger sida av huvudet kunde delvis bero på kortisonen men kunde också bero på att Kingston hade ont inuti huvudet.
En tid för magnetröntgen bokades till i tisdag.

Efter detta besöket pendlade jag mellan hopp och förtvivlan ända in i det sista, och grep efter halmstrån i hopp om att det skulle finnas någon medicin som trots allt kunde rädda min lille Kingston.
Efter epilepsianfallet i lördags natt så gick det väldigt fort utför under den sista veckan. Kingston blev allt mer introvert och allvarlig och allt mer en skugga av sitt forna jag. Han tappade rösten och kunde på slutet bara pipa lite.
Jag tror att han hade flera mindre epilepsianfall de sista dagarna, neurologen sa att små anfall kunde vara svårt att märka och ibland kunde man se dem bara som tex ryckningar i morrhåren eller att katten tittade tomt framför sig.
I söndags tappade han synen även på vänster öga och blev än mer disorienterad. Natten mot måndag fick han ett epilepsianfall som var väldigt dramatiskt med svåra kramer, dreglande, försök att stå upp men benen bar honom inte. Jag försökte hålla honom i famnen och lugna honom, och där och då kändes det som att nu var det nog. Kingston hade lidit tillräckligt, och den lilla, lilla spillra som fanns kvar där inne av den Kingston som jag älskade och kände försvann helt efter detta anfallet. Jag fick inte längre någon kontakt med honom.
Resten av natten satt jag med Kingston i famnen. Då och då ville han gå runt i lägenheten, runt, runt, in i väggar och möbler utan att verka vara medveten om varken omgivningen eller varför han gick runt så här. Det var som att någon blåst ut ett ljus därinne och kvar fanns bara ett tomt skal som inte längre var Kingston. Det var hemskt att se.
På morgonen åkte jag till veterinären och i samråd med henne fick Kingston somna in. Han somnade så fint på min arm.

Både neurologen, ögonspecialisten och veterinären vi träffade på måndagen sa att Kingston med största sannolikhet hade haft en tumör i hjärnan. Alla symptom och händelseförloppet tydde på detta.
En magnetröntgen hade i bästa fall kunnat bekräfta om det var en tumör och var i huvudet den satt, eller om det var någon annan typ av hjärnskada/neurologisk sjukdom, men oavsett vad så hade det inte funnits någon återvändo i Kingstons fall.

Det har varit så tungt att se hur min snälle, kelige och glade Kingston tynat bort och blev allt sämre och liksom "försvinna" framför ens ögon under de här veckorna. Så förtvivlat att inte kunna hjälpa honom, och så hemskt att till slut inse att det inte fanns något som kunde rädda honom.
Saknaden är enorm.

På bilden Kingston i ett nötskal: världens bästa, snällaste onkel Kingston! Kingston och Lillegutt var som ler- och långhalm ända till slutet.

   Så sorgligt   Kram och åter kram

Kram!

Tårarna rinner när jag läser det.

RIP Kingston

Gud så hemskt Men bra att ni tog beslutet att låta honom slippa genomlida ännu en undersökning. Det är skönt att vi har det valet när det gäller våra djur. Han har det säkert bra och är smärtfri i katthimlen nu tillsammans med alla våra andra älskade katter.

KRAMAR!

Beklagar , fruktansvärt Nu vet du i alla fall vad som var fel och att du har gjort allt du kunde för honom.

Tårar här med, känner med dig. Svårt men oundvikligt beslut, så lite lidande som möjligt det enda som gäller. En väldigt stor kram till dig, och massa klappar för att du hanterat svårigheterna så exemplariskt. Ger tillförsikt till många härinne skulle jag tro. Allt det bästa för tiden framöver, hoppas du får sörja i lugn och ro tillsammans med pälsvännerna.

Och tack för att du skriver så fint och delar med dig av erfarenheter och känslor, guld värt!

Så otroligt sorgligt och fruktansvärt. Vet inte vad jag ska säga eller skriva för att försöka få det att kännas bättre. Sov gott Kingston! Kram

Detta måste vara bland det mest sorgliga jag läst, så fruktansvärt. Beklagar verkligen och skickar en tröstekram.

Åh, vad hemskt! Kingston som var så underbar. Men starkt av dig att ta rätt beslut. Stackars stackars er.

Nu är han i ljuset och lider inte mer. Jag beklagar sorgen.

Så sorgligt :( Jag vet precis vad du har gått igenom då jag nyligen förlorade min älskade Simba. Det är fruktansvärt jobbigt att hantera oron över ett sjukt djur och att hoppas att allt ska bli bra för att sen inse att det inte går längre. Man blir helt slut och det gör så ont. Livet blir sig aldrig likt igen, Jag beklagar sorgen och skickar en tröstkram til dig 

Tack snälla ni! Jag har inte riktigt fattat att Kingston är borta, han var sjuk så länge och det blev som ett slags "långsamt farväl" de här sista veckorna. Så många tårar och så mycket förtvivlan blandat med hopp om att det kanske, kanske ändå fanns möjlighet att han skulle bli frisk igen.

# 45: Så sorgligt med din Simba :-(

#46 Jag förstår precis hur du känner, min kille var dålig i en och en halv månad och det tär så på en. Jag fick sjukskriva mig från mitt jobb för att ta hand om honom. Tyvärr fick han aldrig ngn diagnos då det inte visste vad det var trots alla tester och undersökningar som gjordes. Jag gjorde allt och lite till. Det är så tomt så tomt hemma och den andra katten känner sig ensam.

Du tar dig igenom detta, en dag i taget 

Kan inte heller hålla tårarna tillbaka när jag läser vad du & Kingston fått gå igenom! Finns nog inget värre än känslan av att inte kunna hjälpa sitt sjuka djur (min älskade Doyan & jag kämpade i flera månader innan jag tvingades ta beslutet att låta henne somna in). Du har verkligen gjort allt en kärleksfull kattägare kan göra, vilket även innefattar det kanske svåraste av allt; att kunna ta beslutet och släppa taget när det inte längre finns något att göra och djuret måste få ro. Är övertygad om att din goda, fina Kingston nu befinner sig på de saligas ängder! Ta hand om dig & massor av styrkekramar!/Anette

Vad ledsen jag blir för din skull! Lille Kingston, sov gott nu.

Så fruktansvärt tungt hemskt och ändlöst sorgligt

Vila i frid Kingston.

Tack för att du delar med dig många styrkekramar till dig och de dina!

Så hemskt och tråkigt att läsa. Skickar styrkekramar och kärlek till dig och katterna. Ta hand om er! Kram  

Så ledsamt och så jättetråkigt att läsa om Kingstons sjukdomstillstånd och din sorg över honom.

Ta hand om er kramar från SiMyKeth

Tusen tack snälla ni för era fina ord, de värmer ett ledset matte-hjärta!
Det är väldigt tomt här hemma utan vårt högt älskade Mumintroll, klumpedump och kelgris Kingston. Särskilt Lillegutt saknar sin onkel väldigt mycket. Han springer omkring på kvällarna och ropar och letar, och det skär i hjärtat att se :-( 

#47: Så otroligt sorgligt, och så svårt när man inte får någon diagnos som kan berätta vad ens käre katt lider av :-( Stor kram till dig!

#48: Vad sorgligt att läsa om din Doyan :-( Man kämpar verkligen in i det sista men ibland går det inte, och då får man släppa taget och låta sin vän somna in. Kram!

#53 Tack för omtanken! Fortsätt att ta hand om dig och de dina nu (extra klappar till Lillegutt från mig & kattkillarna) och kram!

Usch vad hemskt, jag verkligen lider med er när jag läser om hur jobbigt ni haft det.

Jag förlorade själv nyligen min älskade Lucas efter en lång tids sjukdom och känner så väl igen mig i din beskrivning av när du insåg att nu räcker det. Usch vad jag önskar att aldrig behöva uppleva det igen men samtidigt är det skönt att veta att man som djurägare får lov att ta det beslutet så att de små slipper lida mer.

Du gjorde helt rätt, du gjorde allt du kunde och när du inte kunde göra mer så släppte du taget. Önskar dig allt gott.

Tröstekramar till er <3 <3 <3

Sov gott lilla Kingston

Så urettferdig det måtte ende sånn Føler med deg,så masse Emma. Vi mistet jo også en en av våres for en mnd siden. Begge er nok et annet sted nå i friske kropper og har det godt. Mange trøsteklemmer.

Tack snälla ni!

I går var det en vecka sedan Kingston somnade in, och saknaden och sorgen är fortfarande så stor. Det är så ovant att se att det bara är tre katter som ligger och sover tillsammans, jag vet inte hur många gånger jag hajjat till och tänkt "var är Kingston?"
Jag hittar hela tiden små tecken som påminner om Kingston, hans favoritleksaker och sättet han brukade leka på, hur han lika förtjust högg in på blötmaten varje morgon (med ett "bordsskick" som damerna förfasade sig över!), hur hans lååååånga bakben stack ut från hängmattan i klösträdet när han och Lillegutt låg där och snarkte och snusade, och hur otroligt snäll och tålmodig han var.
Lillegutt är nog den av katterna som saknar Kingston mest. Det är inte alls samma sak att knöla sig tillrätta på Pixi eller Seelias små magar för en tupplur, de har ju inte alls den där mjuka, runda, stora Mumin-magen som Kingston hade och som var så mysig att sova på :-(

Jag beklagar verkligen din förlust Kram

Nu blev jag jätteledsen och rörd till tårar här. Vilken mardröm! Skickar en stor kram. Ta hand om dig och familjen och vörda alla fina minnen du haft med honom. Ju mer någon betyder desto större sorg. Kram!