Siameser och Orientaler bör inte vara ensam katter. Det kan fungerar en kortare tid. Men ofta blir de extremt krävande och ibland även ilskna mot människor.
Det finns undantag men de flesta vill ha en kompis av samma sort. Ibland kan det fungera med huskatt eller annan raskatt. Men de talar sällan samma språk.

Jag håller med#1

Min erfarenhet är också att de trivs bäst i sällskap.

Men det finns som sagt undantag. De katter som inte vill ha sällskap.

Det är svårt att klara av en siames ömhetsbehov, särskilt om man är ensam. Max 4 timmar per dag av ensamhet är en bra måttstock för en siames som lever utan kattkompis. De brukar vara bra på att berätta när de är för ensamma. De blir väldigt klängiga och ledsna.

Illyria var ensamkatt i drygt 10 månader innan kompisen Vittra kom. En till katt var planerad redan när jag köpte Illyria, men jag ville vänta en stund med katt nummer två. Det var lite i längsta laget…

Jag kan ju säga som så att skaffa Vittra är en av de bästa sakerna jag gjort. Hemma hos oss var det i princip alltid någon människa hemma men det var inte alls samma sak. Illyria förändrades något helt otroligt när kattkompisen Vittra kom! Mycket mer harmonisk. Innan så var hon faktiskt halvknepig, nu när man tänker tillbaka. När man höll i henne så kunde hon få "spratt" och högljutt börja beklaga sig, sparka med bakbenen och bita en i armen. Hon kunde också liksom "nafsa" efter ansiktet på en. Men samtidigt var hon ju världens underbaraste lilla kelunge som älskade människor. Hon är fortfarande väldigt fäst vid människor och inte lika självständig som Vittra. Illyria är väldigt "mammig" med mig.

Och nu under tiden som Vittra var dräktig har den "gamla" Illyria kommit tillbaka lite. Inte ville Vittra lattja lika mycket med Illyria som hon brukar, så Illyria har ju haft riktigt tråkigt från och till. Och trots att vi människor försökt aktivera henne så mycket vi bara kan så har det inte varit riktigt samma sak. För henne kan en kattkompis inte ersättas med mänskligt sällskap. Hon myser med oss människor (sover ALLTID med oss) men leker med Vittra.

Så nej, att bara ha en kat IV-katt rekommenderar jag verkligen inte.

Jeg selger ikke mine som alenekatter.Det må ikke nødvendigvis være andre katIV katter der,men der må være minst en til katt.

Jag har ingen erfarenhet av att ha en ensam kat IV-katt man jag hade en ensam huskatt och jag känner igen allt Illyra skriver! Tyvärr var han för gammal när jag försökte skaffa kompis (och det var ngt som inte stämde i huvudet) åt honom så det gick inte (hade han fått chansen hade han dödat den lilla)…

Jag lovade mig själv att nästa gång skulle det bli TVÅ missar så de aldrig skulle vara själva! Jag blev nämligen väldigt låst av att ha en ensamkatt, han var extremt beroende av mig och det blev väldigt jobbigt i längden trots att jag älskade honom vansinnigt mycket. Jag ångrar inte en minut att jag tog mina två busar, det är så roligt att se dem interagera med varandra och ta hand om varandra! Det finns nog inget som kan motionera en katt så bra som en annan katt!

Rekommenderar att du skaffar två (du kommer inte ångra dig)! 

Lägger in en liten bild på hur mysigt man kan ha det när man är två!

Jag håller med vad alla andra skrivit. Det är sällan dom trivs som ensamkatter. Dom blir aldeles för krävande då och kan bli aggresiva.

Skaffa 2 på en gång.

//Monica