Kanskje du kunne etterlyse et alenehjem for henne? Hos noen som var veldig hjemmekjære. Normalt trives jo denne rasen helst med fler,men der er jo også unntak. Håper  det ordner seg for dere begge to.

Jag önskar att jag kunde ta henne men det skulle nog inte funka eftersom jag har så många. Hoppas det finns nån som kan ta henne, hon är så vacker. Håller tummarna.

#1
Jo jag har funderat på ett ensam hem. Även ett hem där hon får gå in och ut.
Samtidigt är hon så otroligt otrygg och stressad nu så det kräver en väldigt kunnig person att ta hand om henne.
Hon har gått från att vara en väldigt snäll och trygg katt till en nervös och orolig katt.
Har funderat på någon typ av antidepressiv eller lugnande medicin till henne en period för att få henne trygg. Sen måste ju hennes titrar gå ner. Annars smittar hon ju ganska regält.

I brist på annat får hon tillfälligt bo ensam i mitt ena rum. Men det är ingen bra lösning.

Det låter väldigt trist. Vad har ni gjort åt hennes infektion? Har hon behandlats för den? Finns det något samband mellan den och hennes kissande i sängen? Vad säger veterinären om det?

#4
Jag misstänker att den har samband. Fattade det så att hon tagit ut antibiotica till henne och att hon var piggare.
Men när jag fick mejlet i går så sa hon att hon inte haft råd att köpa "medicinen". Är osäker på om det är antibiotican eller Feliway som jag rekomednerade.
Har inte pratat med henne i dag.

Uff for en trist situasjon Jeg forstår godt at du blir fortvilet.

Det med antidepressiva synes jeg høres ut som en veldig god ide i en overgangsfase. En jeg kjenner prøvde det på sin ekstremt nervøse hannkatt og det hjalp visst veldig og roet han betraktelig ned.

Men såklart det underliggende må jo behandles først. Kanksje det beste er om du tar henne hjem,undersøker henne hos vet,setter henne på medisin + event antidepressiva.Også venter litt for å se. Det er jo litt lettere å behandle når du selv har den fulle oversikten.

#6
Det kan förhoppningsvis ha löst sig med Nanna. Fodervärden har en kompis som ev. kan tänkas ta henne.
Kravet är att de tar ut pencillinen som är utskriven till henne och ser om det hjälper. Nanna har ju träffat denna tjej innan så det blir ju inte helt "nytt" för henne.
Jag äger både Jackson och Nanna fortfarande, så känner jag mig inte nöjd s hämtar jag henne.
Men denna tjej har inga katter så det kan gå bra.
Fungerar inte detta så får hon flytta hit och få antieppresiv medicin och "vila upp sig" sen så får jag planera utifrån det.
Vill ju helst inte att hon ska flytta mer. Men hon är ju inte ens två år ännu och det känns fel att avliva en till synes frisk katt.

Efter son du äger katterna kan du väl hämta ut pencillinet för hon behöver ju det omgående. Blir synd om Jackson som blir ensam katt, men du tar säkert hem honom

Smillan är kastrat nu så det går säkert att få Nanna och Smillan att komma överens.

Hämtar Nanna kväll.
Lite lugnare att ha henne här och se hur hon mår. Hon får sitta i karantän i tvättstugan. Så får jag hoppas att jag hittar ett hem till henne.

Det här med din Nanna, gör mig väldigt ont. Jag har själv tagit hand om omplaceringskatter, som jag räddat från avlivning och gjort mitt yttersta för dem i form av kärlek, minutiös omvårdnad och med dyra veterinärkostnader som följd. Detta måste man vara beredd på, om man ska ta hand om ett omplaceringsdjur. Tror du, att dessa unga tjejer du nu hittat, är beredda/har möjlighet, att tillgodose Jackson och Nannas behov?

Om hon inte har råd att hämta ut antibiotika till ett sjukt djur, visar det på att hon faktiskt inte har råd att ha katt. Katterna ska ha bra foder, få veterinärvård och antibiotika när helst de behöver. Något annat är försummelse och vanvård.

En ung tjej på tjugo år, är väl kanske inte det mest pålitliga alternativet, med tanke på att mycket kan ändra sig i form av ändrat boende, studier, allergiska pojkvänner etc.

Till en katt som Nanna, som haft en sådan sorglig start i livet, behövs ett stabilt hem hos någon med stort hjärta för djur, med ett stabilt familjeliv och ordnad ekonomi, vilket kan ta lång tid att hitta, då du måste välja mycket noga. I det nya hemmet måste också finnas stor kunskap.

Vidare ska hemmet vara "för livet" och den som tar hand om Nanna, måste vara fast besluten att "ro det hela i land", vilket både kan ta tid, vara kostsamt och påfrestande. Det är ju av yttersta vikt, att Nanna ej skeppas vidare. Att placera henne hos ännu en ung tjej, tror jag kan bli ödesdigert.

Då nu både Smilla och Nanna är kastrerade, kanske de kan tolerera varandra? Naturligtvis kommer det att ta tid, inget som görs i en handvändning. Du kanske får ge det ett halvår eller mer!

Att ge en 1 ½-årig kattstackare antidepressiv antibiotika, tycker jag låter alldeles uppåt väggarna galet. Att ha Nanna instängd i ett rum, vore att ytterligare spä på hennes olycka. Varför ska katten dövas? Angrip istället problemet, vilket är, att Nanna faktiskt saknar ett tryggt och kärleksfullt hem. Inte konstigt att hon kissar i sängen!

Vad gäller medicinen till Nanna, är du som ägare till katten ytterst ansvarig att se till, att det nya hemmet tillgodoser Nanna med den veterinärvård och den antibiotika hon behöver. Annars behöver du omedelbart hämta hem bägge dina katter.

Jag har själv omplacerat en Ocikastrat som vantrivdes här hemma med mina fertila katter. Jag annonserade på Svenska Katter och sållade bort en mängd intressenter. Jag tog betalt för honom, för att vara bombsäker på, att de som hörde av sig skulle vara verkligt seriöst intresserade.

De besökte mig och jag besökte dem, varpå jag själv levererade katten och var med som stöd då han träffade deras egna katter.

 I bakhuvudet finns alltid, att han är välkommen hem igen om något skulle ändra sig. Allt fungerar dock ypperligt, då detta är seriösa människor med stabil ekonomi, tidigare erfarenhet av just Ocicat samt stor kunskap om katters beteende.

Med Nanna måste du vara lika noggrann. Lycka till.

Pernilla

Jag hoppas verkligen att livet kan få en nystart för lilla Nanna. Det gör ont i hjärtat då jag läser hennes historia- att hon sedan är padda och därför påminner om en annan liten misse i en liknande situation gör det än svårare. Ett litet hona- och "nära anhörig" till mig går nu runt likt en vandringspokal och det skär i hjärtat att se henne utannonserad gång efter annan med div. märkliga ursäkter för att hon inte kan få en chans, lite lugn och ro,kärlek och inte minst förståelse för att hon behöver tid för att komma ur div. tvångsmässiga idéer. Allt går om bara kärlek och vilja finns. Vad är det egentliga felet som man inte vågar säga rent ut? Är hon inte tillräckligt snygg? (då utställningsintresset vaknade) Blev hon inte dräktig pga psykisk ohälsa då avelsintresset tog fart ….hos förste ägaren som tydligt och klart köpte katten som Sällskapskatt- enkom ??

Lite utbildning om själva arten som sådan skulle inte skada alls och det innan man fördömer en solitär art som vår lilla felina vän för att någon individ inte kan smälta in i en påtvingad flock och därför kanske kissar på fel ställen, blir irriterad, skygg och lider såväl psykiskt som fysiskt. Det är hemskt!  Det är ju sällan katten det är fel på utan det är vi människor som i *vissa fall*  inte accepterar naturens lagar o regler. Visst är det så att våra raser oftast fungerar i en liten harmonisk grupp men det är inget vi skall ta för givet.

Ursäkta mig….jag tog ut svängarna lite, blev så upprörd och ledsen men nu vill jag innerligt önska Nanna lycka till i livet.

Louise

Orsaken jag placerade om Nanna var att hon skulle få de chanser som ni skrev ovan. Ett lugnt och harmoniskt liv där hon skulle stanna i resten av sitt liv.
Det står t.o.m i kontraktren att skulle det inte fungera så ska Nanna antingen avlivas eller flytta hem igen. Det är också orsaken att jag har henne på foder och inte sålde henne, så jag kan sätta dessa krav.

Att Nanna inte fått medicin är bara ett tråkigt missförstånd. Jag trodde det var det hon gav Nanna. Men det var Zoolac för dålig mage. Hade jag vetat att hon inte hade pengar kvar efter lagt ut över 1200kr på henne innan. Så hade jag mött upp henne och gett henne medicinen jag har här.
Men nu kommer Nanna hem så då får hon medicinen här.

Att en tjej på 20år på något sätt skulle vara sämre kattskötare en en på 65 är bara skitsnack. Känner många yngre (vara jag själv var/är en sådan) som sålde sin själ för att djuren skulle må bra. Lika så känner jag männniskor som trots att de är långt över 20år inte borde skaffa katt eller andra djur.
Så att skylla på ålder är fel.

Ska hämta Nanna om några timmar och se i vilket skick hon är. Därefter gör jag ett utlåtande.
Hade hon inte haft skyhöga coronavärden hade jag inte satt henne i karantän.
Men delvis för jag känner Smilla och hur "trevlig" hon är mot nya katter. Plus att Caramel varken är vaccinerad eller fullt återställd.
Vet heller inte om Nanna har någon infektion som smittar.
Nanna får inte ett bra liv här.
Det är orsaken till att hon och Jackson fick flytta från början och orsaken till att jag nu letar en sista gång efter ett tryggt hem till Nanna.
Hade det bara varit för egoistiska själ hade jag behållit både Nanna och Jackson här och aldrig placerat om dem.
Men jag valde att tänka på katterna och inte mig själv…

Nu har jag varken lust att sitta här och försvara mig eller den nuvarande fodervärden. För nu ska jag åka och hämta en liten ensam Nanna.

Hoppas att allt går bra och löser sig. Håller tummarna!

Nei det er ikke riktig at du skal føle at du må forsvare deg

Dette er jo et forum hvor man skal ha muligheten til å søke råd. Og jeg synes det er veldig viktig at vi alle prøver å holde oss litt ydmyke og respektfulle når vi svarer.Ellers så blir det slik at ingen tør å spørre om noe fordi man frykter svarene man får.

Håper det løser seg til det aller beste for din Nanna.

Helt enig med #15.   Jeg har også en omplasserings historie bak meg som kunne endt veldig trist. Fikk tilbake en "tisse katt",etter få mnd. Da katten kom hjem,så sluttet hun å protestere.Hun ville bare ikke  bo som alenekatt.Kjøperen hadde lovet å skaffe en kompis,men kompisen dukket ikke opp.Det var mye larm og ståhei i det hjemmet,så det passet ikke min kattunge,enda hun var en sterk personlighet da hun flyttet. Katten som var  da var 8-9 mnd kom hjem,og hennes kull søster forbarmet seg over henne. Katten flyttet siden til en jente,en ung jente,men med hjerte for en skeptisk liten kattesjel. Tissekatten protesterte aldri mer,ikke hos meg eller i sitt nye hjem,og katten har virkelig blomstet opp,fått masse selvtillitt. Siden flyttet også hennes kullsøster til henne,da hun var så underkuet hos oss.Som kastrat og få flytte sammen med sin kullsøster,katten er ikke til å kjenne igjen. Begge jentene er ikke det mest utadvendte slaget,men dem har kommet til verdens beste hjem.Og som denne eieren fortalte.Hun ville mye heller ta i mot katter som trenger dette ekstra. Nå går hun på skole i Norge,men vurderer vet. utdanning i Ungarn neste år,og da skal så klart begge kattene få bli med. Det skulle vært enda fler av denne jentas kaliber. Jeg håper der finnes en slik der ute for Nanna også.

Du behöver inte försvara dig alls- tvärt om- du har gjort allt och du kommer säkert att i framtiden göra vad som står i din makt för att Nanna skall få det så bra som möjligt. Vi är bara människor.

Kanske är det lätt att få förutfattade meningar då det gäller exempelvis omplaceringar och de eventuella problem som följer i kölvattnet…. Jag har tyvärr förutfattade meningar men är inte helt orubblig trots allt :-) I min egen statistik över problem-ägare jag stött på i livet -alltså ägare till hund-häst och katt så har de tyvärr handlat om en speciell åldersgrupp…till 90%.

Det finns fördelar med att överlåta/sälja till 50+'are …de har oftast haft djur sedan barnsben och risken för plötslig allergi känns inte överhängande stor. De är klara med barnafödande och annat som en del inte kan hantera samtidigt som djurägande (vet ej varför egentligen?) Risken för plötsliga infall som flytt till Borneo minskar med åldern. Eventuella nya partners har liten talan om huruvida djurförbud skall råda eller ej- man köper inte sådana ultimatum då man blir gammal :-)) = "passar inte mina snedögda siameser in i din värld så pys iväg"!! :-)

Jag vet att många yngre har viljan men omvärldens krav och lockelser kan vara svårare att hantera för en ung människa. Notera- jag understryker här- Långt ifrån alla….men tyvärr tillräckligt många för att bilda mig en, möjligen, förutfattad inställning :-))

#17
Visst är det lätt att få förutfattade meningar. Jag är absolut ingen ängel där själv.
Denna tjej tror jag inte är någon fara med. Jag har satt ganska höga krav på hur jag vill katterna ska skötas.
Kravet jag har satt på henne nu är att Jackson bör få en kompis inom ett halvår. Det är inte säkert att han kräver så mycket av det egentligen. Men han bör få slippa vara ensam för mycket.
Jackson är hon dödligt kär i och det kan jag förstå, för det är en underbar katt som jag saknar varje dag.

Ang. Nanna så har jag tagit hem henne nu. Otryggheten lyser ur hennes ögon, men jag låter henne vara ensam en stund och "bo in sig".
Det som oroar mig är att hon är "svullen" på kroppen. Hon var detta redan innan hon flyttade och jag gissade på fetma.
Men jag blir mer och mer orolig att hon har något njurfel (trots inget syns på proverna). Och att det är vätska i kroppen som gör henne "plufsig".
Hon fick en allergisk reaktion när hon kastrerades då hela kroppen svullnade upp. Vet ju inte om detta kan vara någon följd av detta.
Ska åka in med henne till veterinären i morgon och ta mer prover.
Får bara hålla tummarna att jag är hypokondrisk och att hon faktiskt bara är fet…

Jag önskar dig all lycka till med att få katten på bättringsvägen. Och hoppas att allt löser sig för er båda !!!

Jag har själv varit med om en liknande historia, har hämtat hem en katt som ägaren inte kunde ha kvar. Jag omplacerade den hos en ganska ung kille och det har gott toppen. Hon har bott där i 8 mån. Och mår alldeles utmärkt. Tänker på dig

#19
Tack!
Håll tummarna för lilla Nanna i morgon.

# 17 det är så rätt det du skriver

# 18

Dödligt kär i Jacksson, kanske där problemet ligger, hon är inte dödligt kär i Nanna. Djuren märker om man behandlar dom olika. Därför kanske hon kissar i sängen.

Då man lägger ut "brännbara" ämnen på ett forum, ämnen som berör, får man nog också vara beredd på att folk har åsikter och reagerar.

Javisst, ska man försöka vara stöttande och ödmjuk, men det finns ämnen som berör mer än andra. Nanna är nu ett sådant.

Jag ömmar mycket för djur i nöd och hjälper bl a min gode vän bonden, med missanpassade kor och moderlösa kalvar, då det behövs. Jag har t om kastrerat min bagge á 1500kr, för att han skulle slippa gå till slakt.

"-Vilken stollig stabo, va? ", det tisslas och tasslas i lanthandeln, vill jag lova.

I år kommer en grupp Rödkullor och en ståtlig tjur från Borås Djurpark.

Till, A_ famosa, #17, jag kundes inte sagt det bättre själv.

Jag håller verkligen tummarna för att det ska gå bra för Nanna och att just denna unga tjej, är en av de med guldhjärta.

Pernilla 

#20  Jag ska hålla tummarna för dig i morgon!!!

Jag hoppas du får bra svar av veterinären så du vet hur du ska göra för att åteställa hennes hälsa igen. Bra mat och mycket kärlek förstås men kanske också en behandling. De är ju mycket känsliga för dåliga stämningar och kan bli sjuka av sånt (tänker på # 18:s svar). Håller tummarna och hoppas du berättar vidare hur det går med Nanna.

Alla här har förstås känslor för djur men det bästa är att tänka framåt och försöka hitta bra lösningar när något inte är bra. Du har helt rätt när du skriver att ålder inte har någon betydelse för hur duktig man är på att ta hand om djur. Det underlättar dock om man har stabila levnadsförhållanden och en god ekomoni men jag har erfarenhet av att ett äldre par med synnerligen god ekonomi, väldigt sympatiska människor egentligen, omplacerade två underbara katter därför att deras liv helt dominerades av omsorgen om en gammal senil far som de inte fick hjölp med att ta hand om (av kommunen) och barn som inte fungerade bra (strulade med allt möjligt). De fick så dåligt samvete för att de inte tog hand om katterna tillräckligt bra pga att alla familjeproblem störde deras liv så mycket, att de valde att omplacera katterna för att de skulle få mer uppmärksamhet och kärlek. Så kan det också vara. Ålder och ekonomi är ingen garanti i sig för att katterna ska få ett bra hem. En del får ålderskriser (dödsångest) och vill leva tonårsliv plötsligt mm.

Hoppas att allt blir bra och att du orkar ta tag i detta utan att kvävas av ångest. Man kan inte förutse alla problem, bara lära sig och gå vidare och försöka göra bättre.

#25

Det finns ingen garanti, spelar ingen roll till vem man säljer katt till, ung eller gammal , vän eller släkting. Allt kan hända. Därför har jag ånger och mår dåligt när jag ska sälja kattungar. Vad händer i framtiden och vad för liv kommer katten att få, skall den få stanna där.

Instämmer helt #26

Nu har Nanna varit hos veterinären.
Tagit blodprov på vita blodkroppar men inte fått svar ännu.
Nanna hade iallafall bestämt sig att nu så ska hon visa vilken vacker katt hon var.
Sträckte på sig i hela sin längd. Kråmade sig spann och var allmänt underbar.
Har satt ut lite lappar runt omkring så får vi se vad som händer.
Just nu går hon lös i huset. Har inte hjärta att höra henne gråta en natt till instängd i ett rum.
Inga slagsmål ännu. Men de har knappt träffat varandra ännu.
Risken är att det börjas kissas här igen. Men det får tiden utvisa…

Håller tummarna för att det går bra!

*håller tummarna*

Pussa på Nanna från mig!

Du ska se att allt blir bra. Smillan kastrerad och det går säkerbra med Nanna och Smillan, och kommer de överens nu så slutar Nanna att kissa i sängen och då kan du behålla henne. Skönt så att hon inte behöver flytta igen

Lycka till med allt och håller tummarna för att det ska lösa sig för dig och katten.

#32
Tack.
Jag hoppas detsamma.

Skrev precis ett inlägg som försvann tror jag

I alla fall, ville bara höra hur det har gått idag? Har de varit sams tjejerna?

#34
Nja.. sams och sams.
Har ju öppet så att Nanna får gå som hon vill och tror att ingen direkt bryr sig om henne.
Caramel är nyfiken, lixom Skatan och Saga. Nanna fräser mot dem.
Spidde är småelak och går efter henne och fräser.
Smilla ignorerar henne totalt så länge de inte möter varandra. Då båda börjar vråla och hota.

Hon går sina rundor här. Pratar och spinner. Sen går hon upp till tillhåll ovanför torktumlaren. Medan de övriga fem ligger och myser i soffan.
Det gör ont i mig att se henne vara utanför all gemenskap med de övriga katterna…

Hoppas att allt löser sig med kissen. Hon var jättefin - hade själv två europé-paddor när jag var i tolvårsåldern. :)

(#17. Låter som åldersdiskriminering och förutfattade meningar tycker jag! )

# 36, japp! och jag talar också om varför man kan få det utan att för den skull ha bergfasta orubbliga principer i frågan. Mina kattungeköpare spänner över alla åldrar men skulle jag själv vara tvungen att omplacera en katt som fnattat runt allt för mycket i sitt unga liv så blev det nog egna och andras erfarenheter som styrde valet av nästa hem.

Louise

#37 Jasså, jag förstod inte riktigt hur du hade fått dessa åsikter men men… Jag är glad att inte alla tänker som du för då hade inte jag haft mina två kissar som blev omplacerade på grund av allergi. Jag hoppas att du någon gång träffar en ansvarsfull ung människa så att dina fördomar dementeras!

Åh jag har ljuvliga exempel på unga människor som precis blivit sambo och skaffat sina första siameser. De håller mycket god kontakt än idag :)

# 38. Jag är också oerhört glad och tacksam för att jag blev ansedd som mogen nog att få köpa katt när jag fick köpa mina första två honor när jag var 18 år .

Nu verkar det inte bättre än att man bestämt sig för att missförstå mig :-) Jag skrev just att mina kattungeköpare spänner över alla åldersgrupper. Mina kattungeköpare spänner över alla åldersgrupper. Mina kattungeköpare spänner över alla åldersgrupper  …nä nu orkar jag inte upprepa mig mer, ni kommer säkert ändå inte att vilja läsa det rätt…

Louise