Jeg har lånt ut min hann til folk som gjerne ville ha ham med hjem til selv. De har da blitt innestengt sammen på et rom hvor hannen har parret hunnen. De andre kattene i huset har da ikke hatt tilgang til noen av kattene mens parringen foregikk.

Når det gjelder parringsavgift har jeg valgt å ikke ta noen parringsavgift, fordi hunnen ikke er hos meg, og koster altså ikke meg 5 øre. Man skriver kontrakt på forhånd hvor alle eventualiteter er vel gjennomtenkt og drøftet.

Jag skulle som hankattsägare begära att få testerna för FIV/FeLV betalda + ev. resor men inte ta något mer i "språng/städ"-avgift eftersom hanen skulle vara hos dig. Det är ändå jag som lever och bor med hanen, och ju fler som orkar hålla sina hanar fertila desto bättre, för de behövs och det är ingen lätt match att hålla dem fertila!

Och ett tips är, gör iordning ett rum du lätt kan tvätta av, t.ex toaletten, (där brukar många, många parningar äga rum) eftersom hanen förmodligen kommer att spraya.
Därinne får han träffa honan. Släpp in honom först och låt honom bekanta sig med rummet innan du släpper in honan. Första timmen höll jag koll och min hane verkade tycka att det var tryggt eftersom han var lite rädd för honan ;)
Sen ska du nog låta dem vara ifred, det är ju när de låter som att de har ihjäl varandra som det börjar hända grejer :)

Var försiktig så att hanen inte känner sig rädd eller trängd, detsamma med honan. Det kan vara en nackdel med trånga utrymmen som t ex en toalett. Ett annat viktigt tips är att aldrig ta upp honan för att ta ut henne ur ett rum, rädda henne ur en konflikt osv. Hanen kan få en reaktion (helt naturlig) att försöka ta tillbaka sin hona och då kan du bli svårt biten, särskilt om han inte känner dig. Om du måste sära på dem ska du alltid lyfta hanen, aldrig honan. Det är mycket viktigt. Kolla att hanen verkligen är trygg i sin nya miljö innan du släpper ihop dem, kela med honom och låt honom äta, gå på lådan och vara helt lugn och cool innan det är dags. Om du först har haft honan i rummet där de ska para så att hennes löpdofter redan finns där när han kommer, vet han mycket snabbare vad som ska hända när hon kommer in till honom senare. Allt handlar om dofter som inte vi känner. Om man tänker igenom det hela, känner in hur katterna mår och har tålamod och väntar in rätt tillfällen, går allt tusen gånger smidigare än om man bussar ihop två främmande katter snabbt i ett rum. Om man har otur kan de få för sig att det är en främmande inkräktare som hotar det egna reviret istället för en annan katt som vill para. Ta det lugnt så går allt bra. Det går bra att använda vilket rum som helst och det är inte säkert att hanen strilar alls när han kommer till dig eftersom det inte är hans egna revir. Fråga ägaren hur mycket han brukar strila och hur han gör det. Vissa sprayar medan andra lägger små pölar. Pölarna går lätt att få bort med Piss off. När det gäller parningsavgifter har jag ingen åsikt då jag inte vet vad det är för hane du ska använda, det är hankattägarens ensak vad man vill ta betalt för att låna ut honom oavsett var parningen sker. Man betalar inte bara för beväret för stunden. Lycka till!

Jag har erfarenhet av att ta hem en hankatt - det var inte alls roligt. Jag kunde inte gå in på rummet förrän honan hade löpt klart. Mat, vatten och lådor puttade jag in dagligen. Rummet såg inte så snyggt ut när han väl hade lugnat sig… Jag skulle ha honom under 3 dagar men fick utöka till en vecka. 

Även om han var uppfödd hemma hos oss och han verkade känna igen oss hemma hos ägarna, så slog det helt slint efter den första parningen. Han var ju som sagt inte på hemmaplan och han vaktade honan till max.

När jag hade kört hem honom så stannade jag på en fika. Då satt han i mitt knä och spann

Jeg lånte en hannkatt hjem nå sist. Det gikk veldig fint. Han var snill og grei, markerte ikke engang. Stengte dem inne på badet i kjelleren. Der hadde de varme i gulvet og god plass til å røre seg.

Den eneste som lagde rot var hunnkatten. Den ene gangen jeg så til dem fant jeg henne surret inn i toalettpapir…….

Hadde ikke betenkt meg på å ha hann i hus flere ganger i allefall, verdens deiligste gutt.

Jeg har også lånt min hannkatt ut,og det har vært et par tilfeller jeg så vidt fikk han tilbake :-)) Secret er veldig tilpassningsdyktig.Der der er damer,mat og kos,der er han fornøyd. En gang lånt jeg hjem hannkatt også,og det endte med at kjærlighets paret fikk både 1. og 2. etasje,minus kjøkkenet og stuene,ellers ville dem ikke parre. Men jeg tror en må se an hannkattene.Noen trives overalt,noen er fryktelig hjemmekjære.

Jeg lånte nettopp ut min hann katt,og det var ikke noe problem i det hele tatt,han tilpasset seg med en gang,så lenge han fikk masse kos og mat var han kjempe fornøyd.Da de kom å leverte ham,fikk jeg spørsmål om de ikke kunne få lov å adoptere ham for de syntes han var så fantastisk og det var jo en kjempe kjekk tilbake melding.

#5 - "…surret inn i toalettpapir."

Jeg har også hatt en hannkatt hjem på lån (#2). Det gikk som en drøm, han hadde sin base på badet der han var alene de første dagene, for å bli kjent med omgivelsene. Så ble han introdusert for hunnkatten, som ikke løp på det tidspunktet. Nå hunnkatten begynte å løpe satt jeg de sammen på badet, og da kjente de jo hverandre fra før. De parret og sov sammen og spiste, og alt gikk veldig smertefritt.

Tror det har mye med lynnet til hannkatten å gjøre, han jeg lånte hadde et supert temprement, og slo seg raskt til ro her hos oss uten å stresse eller føle seg truet/usikker. Det gjør jo alt veldig enkelt. :)