Självklart så kan man bli ersättningsskyldig som säljare men är jag verkligen ersättningsskyldig om köparen åsamkar kattungen skador? Jag har sett alltför mycket i kattvärlden för att dra alltför snabba slutsatser.  Det finns mycket som också ligger på köparens ansvar och därför känns det inte, för mig, moraliskt att tipsa en skribent på forumet om ersättningskrav då vi knappast kan få inblick i hur det ser ut i detta fall mer än att full kalabalik utbröt bland hushållets övriga katter då den lille anlände för en kort tid sedan (enligt skribentens tidigare inlägg). Skribenten beskriver att kattungen drogs med i tumultet som enligt hennes egna uppgifter var riktigt alvarligt. Det är väl just här en diskussion mellan uppfödare och köpare säkert har uppkommit, vad vet vi? Kanske har köparen valt att själv försöka rida ut stormen trots att detta med största sannolikhet skulle få bekostas genom en nervös mage också på den lilla nykomlingen. Om kattungen var sjuk vid leverans blir en fråga säljare och köpare att tvista om. För min del ser jag inget hinder till att dessa frågor diskuteras på kattforum- vilket är vanligt- men då skall båda parter närvara….tycker jag.

Jag försökte släppa ämnet men en frågeställning kom upp som blev ganska intressant -ur juridisk synpunkt.

Om jag köper ett djur där man vid leveransdag kan konstatera sjukdom/ell defekt av något slag. Kan jag som köpare sedan i efterhand yrka på ersättning just för denna sjukdom/defekt?

Hur är det med Konsumentköplagen?

#2 Om ny ägare skall få ersättning för dolda fel hos agria får defekt/skada inte noteras på besikningprotokollet. Om defekt noteras på besiktningsprotokollet så bör man undersöka om detta kan ge restriktioner på kattens framtida försäkring. Om veterinären noterar skönhetsfel i besiktningsprotokollet brukar jag be att man skriver att det inte påverkar kattens hälsa och är ofarligt.

#3 Man bör fråga konsumentombudsman i varje enskilt fall om man är osäker på hur situationen ska lösas. Vad jag förstått säger inte konsumentköplagen något om att man skall ersätta vetrinärvårdskostnader inom en 2 veckors marginal.

Personligen tycker jag att man skall komma fram till lösning ägare och köpare emellan. Köparens egna försäkring borde ersätta veterinärvårdskostnader.  Man kan inte säga utifrån den information vi fått från nämnda köpares sida att uppfödaren är skyldig att stå för vetrinärvården. Vi har bara fått en nulägesrapport från köparen som var i behov av snabba råd , inget mer.

Leif, min undran var just om man i efterhand kan yrka på skadestånd/ersättning för vara/djur i den händelse man köper ett djur och blir upplyst av uppfödaren om att djuret har någon form av skada, är sjukt eller är defekt- alltså man köper varan/duret i "befintligt skick". Då kan man kanske inte hänvisa till konsumentköplagen…. skulle jag tro, eller ??

Om djuret har en defekt så måste man skriva det i köpeavtalet och man kan då givetvis inte klaga i efterhand. Men vem säljer en sjuk katt? I sådana lägen måste ju katten stanna hos uppfödaren tills det att den är frisk. Ingen skulle väl heller köpa en katt om uppfödaren hade skrivet in typ "Katten lider av klamydofila för tillfället, uppfödaren rekommenderar köparen att behandla snarast.".

Nej, om en katt har botlig sjukdom vid leverans så tror jag att det är något oseriöst spel och då kan jag knappast tänka mig att det skrivs någonting om sjukdomen. Än mindre tror jag att uppfödaren upplyser veterinären vid besiktningstillfället. I sådana lägen handlar det ENBART om pengar, och jag hoppas innerligt att det inte är något vanligt förekommande.

Då jag tidigare ombads att ta bort ett inlägg om sjuk och nylevererad katt, så var det för att ägaren/medlemen önskade så. Jag föreslår därför att vi inte fortsätter att diskutera detta enskilda fall. Som Micare skriver: vi vet inte vem uppfödaren är, personligen vet jag inte ens vem ägaren är heller. Det är föga intressant i denna diskussion som uppkom efter ett inlägg där det söktes råd - ingen, inte minst ägaren/medlemen är/var ute efter att smutskasta någon.

Mvh, Cecilia

Kanske bäst att förklara mig ytterligare en gång- vill minnas att jag tidigare (kanske i den borttagna tråden) skrev att ingen uppfödare vill sälja/överlåta en sjuk katt och ingen har väl så gjort nu heller. Men det finns olika slags sjukdomar och för många många år sedan så köpte min familj en Burma som faktiskt hade epilepsi- Min mor och far köpte honom med den upplysningen i sitt goda minne och vårdade honom ömt och efter den tidens alla veterinärmedicinska råd och rön.

Då jag fortsatte att prata om "ersättningar" som nu den nya tråden heter så har jag under mitt inlägg # 2 lämnat tidigare diskussion och ville gå vidare i ytterligare en fråga (läs #2).

Att ingen medvetet köper en sjuk katt är en sanning med modifikation:)) det är inte helt sällan man ser liknande inlägg på olika forum- där ägare talar om att de visste att katten hade chlamydia etc etc redan "från början" men man har ändå valt att ta hem katten och "vårda den vidare", konflikt uppstår köpare o säljare emellan och vips så skall det finnas en lag som reglerar och ställer allt till rätta och det var just därför jag spann vidare i denna tråd (under #2)

Själv skulle jag vare sig våga eller vilja sälja en sjuk katt men självklart så dyker det här och var i cyber upp inlägg som man funderar vidare på, det kanske jag inte är ensam om?

Då det gäller defekter så har jag just sålt en kattunge med navelbråck och det kändes svårt nog trots att köparen verkar ta den lilla "knappen" med ro.  Jag har skrivit ett extra tillägg i köpeavtalet att jag vill bekosta operation för det lilla bråcket och enligt min veterinär så kunde detta göras, vid behov, i samband med Kastrering.  Om jag inte är ensam om att ha fått en kattunge med navelbråck så skulle det vara intressant att veta hur ni andra har gjort vid försäljning

#7 En fråga som inte har med ersättning att göra utan om navelbråck. Jag har aldrig känt på ett navelbråck på en katt. Hur känns det? Är det en hård eller mjuk knöl? Försvinner den om man "sträcker ut" katten som när man ex håller den vid utställning? Eller känns den då med? Har också hört talas om att det finns "innåtgående navelbråk", är det en grop då? Kan katten få en liten knöl på magen utan att det är navelbråck? Oj, vad många frågor det blev. :-) Hoppas någon har lust att svara.

Inte heller jag visste hur ett navelbråck kändes ell. såg ut innan jag fick den erfarenheten nu i år men ganska "instinktivt" så visste jag nog ändå var det var, den lilla lilla utbuktningen som faktiskt satt precis där naveln sitter. Bråcket kändes inte alls de första veckorna efter födseln.  Först var det pyttelitet och det var ganska mjukt (som en uppsvullen blodåder om du vet hur det känns) och det gav efter för tryck och försvann upp i bukväggen för en stund. Då kattungen blev ytterligare lite äldre så kunde jag också känna bråcket mer tydligt, det blev också lite svårare att försiktigt massera in (vilket flera rekommenderade att jag skulle göra) Min veterinär ansåg att detta bråck var litet (!) själv tyckte jag att det kändes enormt, nu är det ca 1cm stort.

Knappens knapp fanns kvar även vid utsträckning :-)

Inåtgående navelbråck har jag ingen som helst erfarenhet utav.

Knöl på magen? kan du beskriva lite bättre :-)?

Tack för ditt svar A_famosa!

Vad jag menar med knöl på magen är om katter liksom människor kan ha innåtgående och utåtgående navel eller "plan" navel.

Jag håller med dig, för jag vet vilket inlägg det gäller. Man törs ju knappt ta upp sina problem längre!!!!! Vissa är väldigt snabba att kommentera och dömma!!

Den aktuelle katten i inlägget lider ej av stress mage!!!!!!

#11,12 Eftersom personen som startade tråden bad att få den borttagen så blev tråden bortplockad. Vi på forumet vet inte varken vilken katt eller uppfödare det gäller men har valt att föra diskussionen vidare rent allmänt om uppfödares ansvar gentemot köpare.