Det er dessverre mange myter ute og går når det gjelder de forskjellige katterasene. Det du har blitt fortalt er en av de mest negative mytene for de orientalske kattene. Det er på samme måte som så uendelig mange er redd store hunder, og tror at de biter unger og voksne så fort de får en mulighet. Mens statistikken viser at det ikke er de store hundene man skal passe seg for, men de små.

Det er med orientalske katter som med alle andre raser, andre dyr og oss mennesker - vi er ikke like og noen har dårlig gemytt. Det kan ikke være utbredt blant orientalske katter, de er helt det motsatte - positivt opptatt av sine mennesker, elsker kos, nærhet, varme, er intelligente og supersosiale! Det skader ikke å besøke en aktuell oppdretter for å få hilse på både mor og barn, og er du heldig - kanskje pappan også. Da ser du litt av gemyttet på dem, og du kan spørre oppdretter som sikkert mer enn gjerne svarer på spørsmålene dine.

Veterinærene våre er kjempeglade i våre katter fordi de er så kosete og enkle å håndtere. Og jeg tviler sterkt på at det bare er våre orientalske katter som er sånn! Det kan være mange grunner til at noen hevder at siamesere er ondskapsfulle, det kan man bare spekulere i. Men en katt som får dekket alle sine behov, både fysisk og psykisk og er frisk vil ikke fly på den første og beste personen som dukker opp foran den. Noen katter er kanskje litt mer skeptisk i forhold til fremmende mennesker enn andre, men det kommer an på hvordan man behandler katten. Katten skal respekteres, og det kan være veldig smart å bruke dempende signaler for eksempel å blinke med øynene. Vend blikket bort, ikke se direkte på ansiktet til katten hvis den ser litt skeptisk ut. Sett deg ned på gulvet og overse katten, så kan jeg garantere at den kommer bort til deg for å snuse og bli kjent med deg.

Innan jag skaffade mina 2 underbara tjejer, så hade mamma birmor som hon ställde ut när jag var liten. Då gick man ju runt i utställningshallen & kollade på de olika raserna.
När jag kom till siameserna så kom jag ihåg att de var världens jamande, skrikande där och dessutom hade de enorma öron som jag tyckte var jättefult:) De såg arga ut! Dessutom var dom ju spinkiga, tyckte man:)
Så jag trodde att det var en arg ras. Sa att jag aldrig skulle ha en sådan ras! Vet inte varför jag fick den uppfattningen, men tyvärr är det många som får den uppfattningen. På mitt jobb sa några: "varför en siames? De som är så gapiga & livliga. De är ju överallt!"             
Men här sitter jag med 1 siames & 1 oriental och dessutom är jag på jakt efter en tredje nu Vet inte varför jag ändrade uppfattning, men jag tyckte de såg häftiga ut efter ett tag & så läste jag om dom, kollade bilder.

Nu kan jag inte tänka mig en annan ras! Den är helt underbar!!

En annan anledning att folk har den felaktiga uppfattnigen är bla Walt Disnys "Aristocats". Siameaserna i den är verkligen inte å leka med. Dom har spätt på mångas fördomar om rasen. Sen att dom låter å ser ut som dom gör… Underbar dessa varelser men rasistika är dom och det är kanske lite sånt åxå som en del hänger upp sig på.

Tack för jättebra svar! :) Jag håller helt och hållet med! Det är en underbar ras och jag tror att om man någon gång haft en sån så vill man inte ha någon annan ras efter det! En fråga.. Vad ska man titta efter vad gäller egenskaper när man letar kattunge!? Jättesvårt att se när som är så små!?

Jag minns att jag i början av 80-talet för första gången träffade på två siameser som även jag då tyckte var läskiga trots att jag har haft katt sedan jag föddes.

Det var en arbetskamrat som hade dom och när jag kom hem hos henne kom de fram och morrade och vaktade plus att jag tyckte att de var stora och högbenta ;-)

nu såhär efteråt så inser jag att de bara var väldigt dominanta och nyfikna och säkert helt underbara ;-)

Jag har ju nu alla fyra sorter av kat.4-katter och jag ser ingen skillnad i temperament mellan de långhåriga och korthåriga.

När det gäller kattungar så ska du titta på följande saker oavsett om du ska ha en katt enbart som sällskap eller till utställning:

Torra, rena ögon

Rena öron

Friskt tandkött

Bra hull

En propertionerlig kropp och svans

Kattungen skall EJ vara skygg utan genast springa fram och vara nyfiken på människor, sen är inte alla lika sugna på att bli klappade eller burna

En kattunge av kat.4 som gömmer sig är det nåt fel på enligt min åsikt, antingen är den sjuk eller så är den för lite socialiserad och hanterad

Detta är i alla fall vad jag tycker som uppfödare och vad jag har tittat på när jag köpt katt.

Jag tycker inte att man kan gå så mycket på temperamentet när kattungen är hemma hos uppfödaren då kattungarna innom samma kull ofta har olika "roller". Det brukar vara en som är keligast, en som är busigast, en som är mer försiktig osv. När sedan en flyttar så kan en annan unge "ta över" dess roll. Jag har haft kattungar som varit rätt tråkiga och tillbakadragna här och som blommat upp och blivit välödigt framåt och sociala hos sin nya ägare när de fått stå på "egna ben" utan mamma och kullsyskon.

Så jag tycker inte att man ska se det som något onormalt eller som ett tecken på dåligt temperament om inte alla ungar i en kull rusar rakt emot en spekulant. Sedan beror det också lite på hur personen är måste jag säga. Det finns personer som lite försiktiga katter blir väldigt förtjusta i och direkt går och lägger sig i hans/hennes knä och det finns personer som får dem mest framfusiga kattunge att tveka. Hade en gång en person här (en vuxen) som så fort hon fick syn på ungarna började tjuta ( i mina öron) hysteriskt med gäll röst för att hon blev så förtjust i dem, det resulterade i att största delen av ungarna sökte skydd och någon tom fräste, har aldrig varit med om en sådan reaktion innan men heler aldrig tidigare varit med om ett riktigt så framfusigt beteende hos en vuxen person.

#6 Jeg er helt enig! Det finnes personer som selv vår kjære diplomat Muffin reagerer på, og han er supersosial og trygg. Dessuten kommer det litt an på når folk kommer for å se på kattungene. Er de i full lek er det slett ikke sikkert at de bryr seg med oss mennesker i det hele tatt. Har de nettopp lekt kan de være trøtte og vil sove på tross av besøk

Jag kanske ska förtydliga mig lite.. jag menade att om kattungarna trots att man kommer och är lugn och sansad och inte har ett påfluget sätt ändå inte vågar komma fram, då är det lite konstigt?

Jag var en gång och tittade hos en uppfödare på ungar för många år sedan och efter att ha varit där i en timme och suttit och fikat så hade ingen av ungarna vågat sig fram ännu. De låg och tryckte under en byrå och ägaren var till slut tvungen att flytta möbler och tvinga ut dem för att jag skulle få se dem. Det tycker i alla fall inte jag är normalt?

Det samina vänner också! Det är Disneys fel bla tror jag.

I Lady och Lufsen har dom 2 siameser som är elaka.

http://www.youtube.com/watch?v=KdDla0QW844

Detta har haft en stor genomslagskraft tror jag helt säkert.

Jag har skaffat och mina vänner är totalt omvända!

Jag har nog aldrig hört ett påstående som är mer fel!!! Jag tror också Lady och Lufsen-filmen är lite skyldig;)

Det finns väl ingen varelse som är mer kärvänlig!! Jag har personligen inte hört någon som tror att dom är elaka,men vi hade en djurfotograf på jobbet förra året,jag hade med två av mina katter som skulle fotas. Dom fick bo i fikarummet under dagen. Fotografen käkade lunch där och kom ut med ett nästan chockat uttryck. Han hade trott att dessa raser var lite reserverade,sa han. Efter att ha käkat lunch med mina kisar sa han att han ALDRIG hade haft så fel och sa att det var något av det socialaste och trevligaste han träffat:-)

Angående när du väljer kattunge så tycker jag det är värt att fråga om temperamentet på föräldrarna. En katts personlighet hänger ju också lite ihop med uppväxt och "familjeförhållanden", men genetiken är också inblandad till stor del.

En uppfödare som avlar på en aggressiv eller lömsk hona tycker jag inte är seriös. Om du ska ställa ut så är temperamentet också viktigt eftersom aggresiva katter blir diskade.

Båda min siames och min balines är jättesnälla. Balinesen är en riktig gosmaskin men han morrar faktiskt om det kommer folk, men två minuter senare sitter han spinnande i deras famn

Katter är individer precis som människor. De har också bra och dåliga dagar. De kan uppfatta en situation som hotfull eller läskig och då gömmer de sig. De kan också uppfatta en besökare som en som passar in i familjen direkt och då är det raka rör. Man måste jobba lite för att få förtroende och en relation, man kan inte få allt gratis vid första anblicken. Jag hatar den där broschyren från RC som tycker att man ska kasta nyckelknippan på golvet och se hur de reagerar. Om man har sju kattungar som får ett 20-tal besökare kan det bli rena terrorn för katterna om alla har läst den broschyren och ska leka kattamatörpsykologer.   Det är för mig ett tecken på TOTAL okunnighet.

#12 Håller med.

Jag fick också höra protester från omgivningen när jag skaffade mig min första, och skyller nog också på de tecknade filmerna. Sen tror jag faktiskt att det inte är så många av de som säger så som träffat en siames, jag upplever den fortfarande som en rätt ovanlig ras. Som med sitt utmärkande utseende tyvärr får dras med gamla skrönor.. Min erfarenhet är att en del som hälsar på inte är beredda på hur intensiva och sociala dom är, att siamesen inte går undan utan är rätt så "in your face" och dessutom verbala, så att folk kan bli lite rädda av bara det. Tills dom vänjer sig. ;D. Att de sen alla har olika personlighet är ju självklart, min ena är en riktig "mammis" och ska alltid demonstrera att jag är hans på alla möjliga tokroliga sätt och ska liksom sätta alla gäster på plats innan han gosar loss. :D

Jag fick också höra att alla siameser var elaka, dominanta och gapiga (ja den får jag väl ge dem, Gibson pratar jämt, särskilt när vänner kommer hit, det är fantastiskt! ). Tror precis som många i tråden att Disneyfilmerna spelar in, det var nämligen bland det första som kom upp hos en av mina bekanta "Men ska du köpa en sån? Du har väl sätt siameserna i Lady och Lufsen?" = Okunskap.

Sen tror jag att en ensam siames kan bli lite mycket beroende på vilken personlighet ägaren har. En väninnas mamma hade exempelvis en siames som skrek och följde efter och "hämtade" henne varje gång hon skulle använda lådan, dag som natt, trots UA hos vet och normal avföring (bara fått det berättat för mig).

Och Gibson som ändå har en kompis är ju väldigt intensiv som katt, mer för varje dag nästan. Ska vara ÖVERALLT, pratar hela tiden, vill leka flera timmar varje dag och gosa och minst lika mycket,nästan lite på ett gulligt sätt på gränsen till "svartsjuk" om man ägnar tid åt något annat än honom, och vill gärna att man går runt med honom jämt.

Men elak? Aldrig! (bild från skrivande stund)

Det var filmen med Aristokattene som fikk min venninne til å elske siameserene, og siden bli oppdretter av dem :-)

En riktigt jobbig människa kan nog knäcka vilken katt som helst och få den att bete sig irrationellt.

På 40- och 50-talet har mina släktingar mött siameser som var så aggressiva så att de var livrädda för dem. Jag har läst att siameser  var ganska inavlade på den tiden.

#17 Ja det stämmer, efter andra världskriget så fanns det inte många SIA och de som fanns inavlades på rätt rejält samtidigt som rasen ökade i popularitet.

Tack snälla ni för er tid och era tankar! Jag tvivlade egentligen aldrig. Har bara goda erfarenheter. Dessutom är det väl så att vilken katt som helst. Eller djur rentav dom inte mår bra och trivs får ju ett negativt beteende!? Titta bara på hur ledsna och ostimulerade hundar blir! En katt som mår bra, har snälla individer omkring sig, är mätt och go blir ju också trevlig. Ellerhur! Och motsatsen uppstår väl likaväl om detta inte finns!? Konstigt vore det ju annars! Tycker det är så synd att dessa underbara varelser har fått ett sånt skevt och orättvist rykte! Jag kan glatt meddela att vi nu har hittar två underbara pojkbebisar. En lilamaskad balines hos Anna-Lena utanför Norrtälje och en blå oriental hos Lisa i Lund! Jag är redan helt förälskad i dom båda och längtar ihjäl mig till att ha dom gosandes i sängen! Åhhhh.. Vilken lycka! Jag ska göra allt för att visa våra vänner (som fått så fel uppfattning om rasen) hur otroligt fel dom har!! Varma hälsningar till alla siames, oriental och balines lovers! Åsa

#19
Lycka till med era blivande bebisar!

Tack snälla! :) Det kommer bli toppen!

Åh, har du köpt den blåe fine gossen i Värpinge?

Grattis till lilla SE*Torparkattens Archimedes och även till er andra fina blå kille ;-)

Japp! Tack Anna-Lena!! Vi är lyckligast i hela världen! :) Hoppas nu bara att han tycker om oss nu! :)

Här är blåa gossen, Jumpy Nerves! Härligt att de blir två!

#25 haha roligt namn på kissen :-) vad har du för stamnamn förresten?

# 26, ansökan är lämnad för ett par veckor sedan så vi hoppas på svar snart! Förhopningsvis blir det Värpinge´s = vår underbara lilla skånska by!

19# STORT grattis till att du ska få hem en Ziggybebis!!!!!! :-) Pappa Ziggy är världens största gospojke :-)

Här kommer ett 10 min gammal foto på Archimedes, han var lite liten på det andra ;-)

en till (kan ju inte låta bli)

fullständigt oemotståndlig pussnos!!

#21 Grattis till 'bebisarna"!

Vilken goding! :)

Tack tack!! Visst blir dom ett härligt team! Jag är så lycklig! :D

Jag och min pojkvän hämtade vår lille Charlie dagen innan julafton. Har sprang och gömde sig på en gång. Väldigt skygg liten pojke. Men med mycket tålamod och träning så är han idag väldigt framåt och leker med våra gäster så fort vi får besök! Han är otroligt nyfiken och inte alls lika "skygg" som han var i början. Han tar för sig väldigt också vilket är kul att se.

Det går absolut att träna upp en skygg liten kattunge till att bli en självsäker och social katt! :)

#3 det är inte Aristocats, utan i Lady and the Tramp som de elaka siameserna är med. Av någon anledning verkar den bilden av siamesen ha etsat sig fast i folks minnen.

#36 Kom på d åxå men d var  så många sen som skrev de rätta filmen så ja lät d vara.