Det kan ta opptil 6 mndr før den kastrerte hannkatten roer seg ned og har funnet plassen sin i flokken. For en katt er det en stor omstilling å bli kastrat, og det trenges tid og tålmodighet med han en god stund framover. Vi har ikke god erfaring med hannkatter som slåss og som blir kastrert. Våre hannkatter fortsatte å være fiender etter kastreringen. Men jeg vet at mange har opplevd at hankattene roer seg ned og kan fungere sammen. Så gi dem tid, så kan det hende at det går bra etterhvert!

Ok, jag ger dem mer tid. Tycker bara att det är så synd att de ska avsky varandra så. Orientaler/siameser är ju rasen framför alla andra som gillar kompisar.

Jag har haft samma problem som du för många år sedan.

Far Caprice 2,5 år och nyligen kastrerad. Sonen drygt 1 år och okastrerad. Funkade ända tills den yngre hade en hona på parning. Då utbröt fullt krig på liv och död. Sonen Robin kastrerades och bråket fortsatte ett par månader. Efter detta levde de harmoniskt tillsammans tills den yngre gick bort efter 12 -13 år.

Så det kan definitivt lösa sig även för dina katter. Ge dem lite mer tid.

Hei,

Jag brukar sællan eller aldrig lægga mig i om två katter gør upp. Har haft en del slosskamper hær hemma. Men det brukar som oftas roa sig ned efter ett par dagars (kanske en veckas) krig.

Om du har haft dem separerade efter kastreringen ær det inte speciellt konstigt att de reagerar på varandra då de slæpps tillsammans igen. Det brukar vara så før en del katter, andra klarar det bættre. De glømmer så fort.

Har en kastrerad hankatt, som aldrig gått fertil (kastrerades vid 6 mån ålder) och han har en osedvanligt dum egenskap att "glømma bort" sina kompisar. Nu ær han så feg så han inte slåss men han gømmer sig och får "piprensarsvans" under en dag eller två. Fjantkatt ær han. En riktig fegis. Men på sitt sætt reagerar han med en viss osækerhet som du beskriver.

Tror precis som #3 skriver "Ge dem lite mer tid."

Tack för era svar!

Men när jag läser era svar så får jag fler frågeställningar i huvudet . Hur tycker ni att jag ska göra, ska jag fortsätta hålla dem isär eller ska jag släppa ihop dem och låta dem göra upp??

Till dessa dödsstrider kommer ju naturligtvis en massa pinkande oxå, så om de ska vara ihop kan jag inte ha dem inne i huset. Men vi har en uppvärmd friggebod som vi inrett till katter (vid behov av karantän, kattungehus mm) och jag kan låta dem vara där. Känns läskigt bara, för de är ute efter att döda varandra. men kanske är det bättre att de får vara ifred och göra upp en gång för alla…?

Vad säger ni?

#5  Nej, nej absulut inte, de kan skada varndra så du kanske för avliva katterna. Tycker så synd om de som får göra upp.

Jag hade valt att placera om en av dem. Hur svårt det än är. För det är inte rätt att tvinga katterna göra upp. Tänk bara på skaderisken!
Det är en sak om det är allmänt småtjafts, men slåss de på liv och död är jag väldigt skeptisk att de någonsin blir vänner igen…

Jag fick placera om Jackson när Spidde och han började slåsss. Även om det gjorde ont i hjärtat. Att det blev Jackson som fick flytta var att han var den fysikt friskaste av katterna och den som skulle klara en omställning bäst. Jackson har det jättebra hos sina nya ägare. Men det var otroligt svårt att göra valet.

Så mitt tips är, ha dem om möjligt delade, välj sedan en att placera om. helst med en kattunge.

För självklart ska varken katterna eller du behövs stå ut med slagsmål och kissande!

Om de bitit varandra, ha extra koll så de inte fått bölder!

Låt absolut inte katterna göra upp. Tänk bara på vad som händer med den som förlorar. Han kan bli en hackkyckling och få ett hemskt liv med svår stress som följd. Jag tror inte att vinnaren kommer att låta bli att terrorisera honom. Även om vinnaren inte spöar förloraren dagligen är psykisk terror vanlig i sådan fall. Den psykiska terrorn är dessvärre inte alltid så lätt att upptäcka för oss människor. Man kanske inte märker den förrän katten blir sjuk av stressen.

Ok, då får de fortsätta vara åtskilda och så ger jag dem lite mer tid innan jag börjar leta efter ett nytt hem åt en av dem.

Det är en jobbig situation! tycker inte heller du ska låta dem 'göra upp'! Man får heller aldrig glömma att djur lever i nuet, & inte 'tänker' på att de varit dödsfiender den dagen de lugnat sig. Jag skulle också ge dem mer tid! Hoppas det löser sig! :)

Har du provat att ha på slagskämparna kläder el tratt för att dämpa dom lite?

Min mammakatt slänger ut alla ickesiameser från huset när hon får kattungar. Därför har vi oftast kull på sommaren så dom andra ändå vill bo i stallet el loftet. När dom andra sen vill komma in på hösten så är mammakatten "blind" när hon ser sina forna kompisar å attakerar dom utan att ge sig tid till att kolla vad för katt som e inne. Prövade då att sätta tratt på henne och då kunde hon inte bråka utan fick röra sig lugnt å insåg då att hatobjektet var hennes tidigare gosekompisar. Funkar hos oss så bara en tanke….

#11 Tack för tipset. Det ska jag genast prova! Jag tar tacksamt emot tips av alla de slag för att stävja detta krig. Önskar så innerligt att de ska bli kompisar igen…

#12 Har du tratt på begge to, og fester den med kattesele kan de ikke skade hverandre 

#12 Ja, jag har två trattar här hemma så de kommer få varsinn, hihi. Och så fäster jag den med sele så sitter den säkert på plats

Ikke glem å klippe klørne på dem

#11 Vilket bra tips!

Så konstigt jag har skrivit in två kommentarer i inlägget men båda är borta, kanske sparade inte datorn som den skulle?

Skriv å berätta om d funkade!! Bra om ett så lätt tips fungerar för andra åxå. Blir galen på min bitchiga mammakisse här hemma ibland.

Det kan också räcka med ett halsband med pingla på. Det är väldigt störande för en katt som inte är van och de blir helt upptagna av det. Kanske något att ta till efter tratten. Men de får naturligtvis inte vänja sig vid halsbandet, utan bara ha det på när de är tillsammans. Det är liksom en "avledande manöver".

Har du Feliway? 

bra tips, detta foum är fantastiskt!