Personligen tycker jag att det är att sätta kattungarnas utseende låångt före deras hälsa. Tycker det är oacceptabelt med sån nära inavel och det borde vara förbjudet. Vad är det för pervers människa som gör sånt?! (hypotetisk fråga) Tänk om det finns nåt dolt fel i den linjen? Såå fina men så dör de unga… Tragiskt.

Jag håller med ! Det låter verkligen inte sunt. Har träffat på att man använder samma pappa på två syskon och de har parats,tyckte det var förskräckligt…samma mamma är nästan ännu värre -enligt min åsikt !

Vill inte heller att folk ska hålla på med sånt.

Jag är lite kluven då det gäller inavel. En del säger "absolut inte" samtidigt har jag själv använt inavel på kaniner. Detta för att förstärka en viss typ. Dock har jag alltid varit noga med att göra en total utavel med avkomman i inavelskombinationen.
Kruxet är att jag tror att katter klarar betydligt mindre inavel än vad en kanin gör. Dvs. att defekter dyker upp mycket fortare på katterna.
Likaså finns det sällan någon orsak att inavla katterna.
Därför har jag satt en gräns på max 3,12% i 4 generationer på katterna. Plus att jag har extra koll på vilka katter jag dubblerar..

Faran är ej genomtänkt inavel, där man skiter i djurens hälsa och avlar/inavlar trots kända defekter…

Har det problemet med min favorit hundras just nu. Här är två exempel. Men jag tror knappast de är ensamma!

Ena uppfödaren avlar på hundar som i rakt nerstigande led utvecklat magcancer. Dock inavlar denna uppfödare inte. Men alla hundarna i rakt nedstigande led, i fyra generationer (bortsett från en som råkade ut för en olycka, så där vet jag inte) har dött av magcancer vid ca 10år….
En annan uppfödare använder samma linjer, men inavlar kraftigt. Detta gör att samma hundar dubbleras och ibland tre dubblas i linjerna. Ingen utavel där!
Bortförklaringen dessa båda uppfödare har är att _"Men de blir ju inte sjuka förrän de är omkring 10år"
_Detta på hundar som innan blev omkring 12-15år!

Detta gör att jag personligen backar för att börja avla med denna rasen. För även om dessa hundarna är mental bra, så är risken att de utvecklar en cancersjukdom och då det inte finns DNA på detta. Så är det ett lotteri att veta om och vilken hund som är frisk!

Tror liknade problem finns inom flera andra raser och djursorter. Där man antingen väljer utseende och/eller mentalitet. Men skippar hälsostatus.

Vad vill man vinna på att para två katter som är så nära släkt?

Även om man anser att linjen är frisk så borde risken vara betydligt högre att dolda genetiska svagheter och sjukdomsanlag uppkommer hos avkommorna än om man parar två obesläktade katter, eller?

Tycker det låter osunt och som ett högst onödigt risktagande.

#5
Tanken "kan" vara att se om det dyker upp några problem eller ärftliga defekter i en sådan kombination. Eller om linjen verkar vara sund.

Men den troligaste orsaken är nog tyvärr att det var "praktiskt" eller att ägaren tyckte att dessa fina katter passade ihop och inte brydde sig hur nära släkt de var…

Jag misstänker att den troligaste orsaken är att typen är i fokus. Jag har träffat på detta fenomen i Ryssland och Europa..vet inte om det förekommer i samma grad här oppa ?

#7
Har inte fått intrycket att det inavlas jättemycket på kat4 katterna. På Perser vet jag att det förr nästan var krav på linjeavel…

Det spelar egentligen ingen roll hur sund linjen är, det stora problemet som jag ser det är att man vid inavel förlorar genetisk information. Det kan dröja många generationer innan det blir några problem, men när man väl är där är det kanske det är för sent för att rädda rasen. Inavelsdepression är inte att leka med.

Tyvärr har en del svårt att ta på allvar att den avel de bedriver nu kan komma att påverka rasen negativt om 20-30 år (eller mer). Det är många som anser att det inte är några problem med inavel så länge man parar ut med en obesläktad linje. Men fortsätter man på det viset så kommer det tillslut inte finnas några obesläktade linjer kvar..