Hejsan!

Förstår att du är lessen!
Jag har varit med om flatchest och det är verkligen fruktansvärt när man upptäcker det! Inte på kat.4 utan på ocicat.
Första gången jag var med om det så trode jag att kattungen skulle dö framför ögonen på mej! Bara över en dag utvecklade det sig ordentligt (märktes inget vid födseln). Såg ut som någon hade trampat på den stackars lilla kattungen! Akut till veterinär nästa dag men de sa att de hade sett mycket värre fall än honom och att vi kunnde vara lugna.
Zeb, som han hette, var lika pigg som sina syskon och busade lika villt. Däremot så hade han även grodben så han kom inte fram lika fort som de andra.
Han växte upp och levde som vilken katt som helst! Bröstkorgen rättade till sig mer och mer ju äldre han blev. Tyvär finns han inte längre men inte pga flatchesten.

Har haft andra kattungar med ett pyttepytte litet "hål" i bröstkorgen. Tror inte jag hade upptäckt det om jag inte hade haft Zeb sen tidigare. Efter att han hade födds känner jag igenom mina kattungar ganska så ordentligt. (hysteriskt noggrannt! *S*)
Så tror nog att en del kattungar har något liknande flatchest som inte man upptäcker. "Hålet" har försvunnit ju äldre kattungen blir.

Vet inte om du blev klokare på detta… Men vill att du ska veta att det inte bara är negativa prognoser på dessa katter. *ler*

Lägger med en bild på Zeb och hans brorsa där man ser (lite) hur hans ben står åt var sitt håll. Zeb är till vänster.

Lycka till!

Du kan kanske hitta lite svar här…?
http://www.think-project.org/
Vet att det låg en massa bra sidor ute för ett par år sedan men nu hittar jag inte nått…

Har varit med om en katt som haft det. Alla syskonen handmatades, men han var alltid hungrigare och gick inte upp i vikt. Han fick mycket mer än syskonen, men de växte ifrån honom. Så helt plötsligt började han gå upp i vikt. Som vuxen var han mycket mycket större än sina syskon (honor. och hade dessutom en bröstkorg. Han togs bort vid 4,5 års älder pga en förödande och smärtsam blodpropp.

Tack för era svar!

#1: Vad skönt att höra att det finns kattungar som är riktiga "survivers"! Kommer nog själv åxå att vara extra uppmärksam på kommande kullars bröstkorgar…
I morgon ska jag kolla med veterinären om vad hon tror om prognosen. (Håll tummar, tassar och tår för den lille!)

#2: kollade bara lite översiktligt på länken, men sidan såg verkligen intressant ut, så lite senare i kväll kommer jag att ta en ingående titt på den! Det verkar vara en "matnyggig" och informativ sida att återkomma till ofta!

#3: Känner igen det där med att äta, äta, äta och inte går den lille upp i vikt för det… Vad sorgligt att höra att er katt senare fick en blodpropp. Stackaren  !

Detta var tråkigt att läsa och jag hoppas att det ska växa ifrån lillen! Jag vet en som fick flatchest på en oriental för en hel del år sedan. Det gick inte så bra för den katten och nu har jag plockat fram Ann-Marie Nilssons andra utgåva av 'Kattens sjukdomar', s. 140, citerar;

**"Tillplattad bröstkorg, "Flat chest", pectus excavatum:
**Det är osäkert huruvida "flat chest" och pectus excavatum är samma sak. Defekterna behandlas ofta som samma sak, men några forskare, bl a Timothy Gruffydd-Jones, anser att det är två skilda defekter. Skillnaden skulle vara att pectus excavatum orsakar ett djupt insjunket bröstben, medan flat chest orsakar en tillplattning av bröstkorgen utan insjunket bröstben. Det är mycket litet vetenskapligt studerat.

Tre kattungar i samma kull med flat chest hade samtidigt skeletturkalkning. Hos människor med denna sjukdom finns ibland andra skelettdefekter. Symtomen är att bröstkorgen hos den nyfödda kattungen på något dygn sjunker ihop och blir tillplattad, så att utrymmet mellan bröstben och ryggrad blir litet. Man får ofta samtidigt ojämnheter i ryggkotor och bröstkotor, med lindrig puckelrygg. Tillplattningen börjar då kattungen är en till två veckor gammal.

Blir den mycket platt kan den få andningssvårigheter och dö. Vanligen överlever den och bröstkorgen kan bli helt normalt utvecklad då katten är några månader. En del kan få bestående missbildningar i bröstkorgen med lindriga andningsbesvär. Defekten är sannolikt ärftlig, men arvsgången har inte studerats.

Burmor är mest drabbade, men defekten har hittats på många raser och även på huskatter. Flera hypoteser har framlagts om orsaken till flat chest, men ingen har bevisats.

Diagnos: symtomen.
Behandling: Ingen. (En del har givit ungarna vitaminer, andra har givit järn. Magnesiumbrist har också diskuterats. Det finns dock ingen dokumenterad verksam behandling.)
Prognos: varierande beroende på ras.
Om flat chest i samma bok, s.176 - Ärftlighet: hos burma, autosomalt recessivt, fck."

Håller tummarna för er så att allt ska gå åt rätt håll.
Pussa magarna!

#4 - hoppas att det gick bra hos veterinären idag, har tänkt på er…

Ville bara berätta att nu har vår lille bebbe fått somna in. Han blev 13 dagar gammal.
Han hade en så intryckt bröstkorg att andningen hela tiden försämrades. Han slutade dia och jag stödmatade, men han han ville till sist inte svälja och tappade vikt väldigt snabbt. I går var vi på djursjukhuset men veterinärerna där visste ungeför lika mycket som det jag själv redan hittat på nätat om flat chest. Den lille kattungens ryggrad hade tendenser till skador som kunde ge honom puckelrygg, och andningen var så tung så tung att det skar i hjärtat att se honom liksom "hicka" till med hela kroppen vid varje andetag.
Man hoppas in i det sista och jag gjorde allt jag kunde, men det kändes som det enda rätta beslutet när läget var så allvarligt, var att låta den lille somna in.
Det var en så efterlängtad och välkommen kull, och det känns så sorgligt att den ende lille som fanns i kullen skulle få ett så tragiskt öde  

Jag är verkligen så ledsen för eran skull!
Så fruktansvärt när man måste låta en liten somna in…

Tänker på er och önskar er all lycka till i framtiden!

 Å så trist dette var å lese. Han som var så etterlengtet også.

Nå ble jeg skikkelig lei meg på dine vegne. Kondolerer masse.

Trøste klem fra Line og kattene

Det var tråkigt att höra. Det gör så ont att mista de små :-(.

Hälsningar Ninni.

Jag lider med er. Att mista sin vän är inte lätt…. Jag är värkligen ledsen…

 Detta är jättesorgligt att läsa… Jag hoppades verkligen att det skulle vara något lindrigt som kunde växa bort. Stackars lille killen och stackars er - det gör ont i hjärtat

Du gjorde helt rätt när du tog ditt beslut med hans liv i dina händer. Jag känner igen dina funderingar och frågan om du gjorde rätt - men dessa slipper vi aldrig undan, det hör till sorgearbetet.

Jag hoppas att du har möjlighet att para snart igen, så att du kan få lite glädje att se fram emot istället.

Tröstekramar, Cecilia

*Varma tröstande kramar*

 Nu slipper "liten" lida mer och han har det gott vid regnbågsbron.

Tänker på er!

kramar//Helena

Tack för alla era tröstande ord!

Jag antar att varje uppfödare får sin beskärda del av lycka och olycka, och vi fick en stor skopa otur denna gången.
Om en dryg månad hoppas vi på kattungar från vår action-padda och jag hoppas å det innerligaste att det blir en frisk och stark kull! Pixi som nu miste sin lille son lär garanterat bli en fantastisk "nanny" till de små, och vi får se om det i framtiden blir fler Pixi-bebbar eller ej. Tanken på att samma tragedi riskerar att upprepas är tillräckligt för att tveka kring om Pixi ska få fler bebbar eller ej. Vi får se vad som händer.

Så tråkigt att höra, håller tummarna för att det går bra för din kommande kull.

# 14  Jag tycker absolut inte att du ska tveka att låta Pixi få en chans till. Inte av den här orsaken iallafall. På det igen!!!

#16: Jag tror att Pixi håller med dig…! Hon började löpa för en knapp vecka sedan. Mjaouuuu!  

Vill minnas att honor (inte bara katter utan även andra djurarter) kan löpa om väldigt snart efter att ha förlorat och/eller fått en svag kull för att få en starkare och "bättre" kull. Naturens försäkran om att föra generna och arten vidare, ungefär. 
Jag hoppas att sannolikheten för att Pixi ska få en svag/sjuk kull igen är liten, och det lutar därför åt att Pixi gör "come back" på dejtingfronten framöver igen! (fröken Pixi hälsar att friar- och beundrarbrev tas emot med varm och välkommen tass…  Mjaouuuu!)

Så flott at du har bestemt deg for å prøve en gang til.

Jeg krysser fingrene for at Pixi får et stort og friskt kull neste gang. Også er jeg veldig spent på de søtnoser som kommer ut av din søte padde