Vi har två katter, Iggy och Gucci. Sedan Iggy var väldigt liten har vi haft med henne ut för att se ifall hon gillar att gå i koppel, detta märkte vi fort att hon tycker är väldigt roligt. Trots det att vi bor i stan och det är högljutt emellanåt. Gucci är inte alls förtjust i att hänga med ut i stan, däremot när vi är ute på landet hänger hon mer än gärna ut på promenader.

Det händer då och då när vi är ute och går med Iggy att folk börjar tjata på oss om att det är synd om katten. Även när vi har haft med henne i parken och suttit i stora sällskap jämte hundar och småbarn men likt förbannat kommer de fram till oss, säger det är synd om katten, kollar upp så vi har vatten med oss och påpekar att katten borde kunna ha tillgång till skugga. Ja, eller vad det nu kan vara. Ingen försöker rädda vare sig bebisar eller hundar (inte för att de heller behövt bli räddade så klart). Vad är grejen med dessa katträddare?

Jag har varje gång försökt berätta att Iggy gillar att hänga med ut, blir hon rädd (de flesta hundar är hon INTE förtjust i) får hon hoppa ner i sin korg och så ber jag dem titta på henne och frågar ifall det ser ut att vara en rädd katt? Men det går inte att nå fram till dem. Vet de hur en rädd katt ser ut? Den sitter inte lugnt i ett koppel eller går runt och hälsar på folk (ofta försiktigt men väldigt nyfiket).

Någon mer som har samma "problem"? Och hur bemöter ni då personerna?