Så ska jag berätta om min lördag, igår.

Jag och sambon skulle till Jönköping (ca 12 mil hemifrån) och hälsa på hans dotter. Vi åkte tidigt på morgonen vid 8 och skulle stanna där tills ca 15. Egentligen skulle vi vidare till värmland, Degerfors, men så blev det inte…

Vid 11 ringer Moa (grannen) från jobbet och berättar att en annan av våran granne har ringt henne och säger att nästintill ALLA mina katter sitter utanför min lägenhet på vägen!!

Grannen är snäll och lyckas fånga in katterna och lyfta in dom i fönstret där dom rymt från. Jag måste ha stängt det fönstret för dåligt.

Alla katterna lät sig snällt lyftas in, föutom Ellie som gav dom en rejäl match och slogs för livet, dom kallade henne en vildkatt  

Efter att Moa ringt och berättat att katterna var ute, så fick jag numret  till hon som hjälpte mina katter. Jag ringde henne och hon berättade lite vad som hade hänt, och så kom det fram till att Björne var förvunnen!

Så jag ringer till mamma och hör om hon kan åka dit och leta efter honom, jag är liksom 12 mil bort! Mamma och mina bröder åker till lägenheten och letar. Dom letar i en timme överallt, men ingen Björne syns till. Till slut ger dom upp och åker hemåt.

Vid två kan vi äntligen åka hem och leta efter honom!!

Som tur är sitter Björne utanför fönstret och väntar när vi kommer hem. Han blir först rädd för mig och springer och gömmer sig i några buskar. Och där under lägger han sig och jamar och jamar allt han kan,  så jag får krypa in och dra ut honom.

Och han är väldigt sur över att behöva vara ute i regnet! Men han blev nog glad ändå över att jag tog in honom :P Så mycket ville han vara vildkatt.

Tack och lov för grannen som hjälpte mina katter! Vi känner inte ens varandra!