Jag pratade med Kristiina Rautio i helgen om detta och hon tyckte vi borde testa de djur vi har i avel då de fått 30% bärare av de djur de testat. Det är ju lätt att testa med ett blodprov om de har/bär på det. Jag funderar på att testa mina tjejer så jag vet att de inte kan föra det vidare. 

Men det hjälper ju inte om bara någon enstaka gör det, vi alla uppfödare måste/bör väl vara eniga i frågan…  

Uppfödare av abby har jobbat länge med detta och de har kommit långt för alla testar och vad jag förstått är de stenhårda på testerna. Bärare = ingen avel.

Men - att ta bärare ur avel direkt är ju verkligen inte bra för avelsbasen! Om siffrorna stämmer ska vi då utesluta 30-40% av alla sia/ori ur avel, det är ju katastrof!!! Bättre att göra som på hundsidan - testa alla djur som går i avel, para bärare av PRA med de som är helt fria. På så sätt undviker vi att få sjuka djur, samtidigt som avelsbasen inte förminskas så kraftigt.

Kan tillägga att i AnnMarie Nilssons "Kattens sjukdomar" beskrivs en PRA-variant (PRA 1) som drabbar siameser: "…liknar den som drabbar abessinier, men debuterar väldigt sent - först vid ca 6 års ålder. Man har inte hittat någon direkt ärftlighet för denna typ."

Vilken typ av PRA är det man hittat i Finland?

Det är som alltid en balansgång att avla. Antingen vill man få bort den sjukdomsframkallande genen NU innan nästa generation och utesluter alla bärare ur avel eller så går man metodiskt fram och tar genen i beräkningen när man väljer avelsdjur men ändå behåller många viktiga djur i avel.

Om man väljer det första alternativet kanske man utrotar den omedelbara faran, men man vet aldrig vad den smala genbasen kan selektera fram.

Hur mycket kostar det att få gentest? har någon haft en katt med PRA? om genprevalensen är 30% borde 9% av alla katter vara drabbade, och det känns inte rimligt.

Att utesluta 30% ær inte så farligt. Det finns gott om djur att avla vidare på. Hundavlen ær feg och syftar inte till eliminering…

#5 Jag håller inte med. På en liten ras kan det vara katastrofalt att utesluta 30 %. Och vilka inavelsrelaterade defekter kan man då få?

Om säg 5 % är drabbade (bärare) i en ras så bör man självklart utesluta dessa ur avel. Men om en stor del av en ras är bärare och man väljer att utesluta alla dessa ur avel omedelbart så riskerar man att få betydligt värre problem.

#6 > Jag håller med. Skulle vi utesluta 30% av populationen från avel skulle vi kunna få stora problem med andra defekter istället. Bättre att hålla huvudet kallt, testa avelsdjur och se till att man inte får sjuka ungar.

Jag ser definitivt inte hundaveln som feg när det gäller defektbekämpning, snarare som ett föredöme med tanke på att de har hälsoprogram som är utvecklade tillsammans med veterinärer för drabbade raser. De har haft större problem med defekter än vad kattaveln har haft, och de har ofta lyckats bra med att minimera antalet sjuka djur. Vi har hundaveln att tacka att det finns tester för flera sjukdomar och defekter.

#6. Visst har du en poæng om vi pratar en liten ras, men først måste vi se øver vad som menas med en liten ras. Under de 5 senaste åren har det reggats øver 600 katter/år (2010 var ett undantag med en dropp till 577) bara i Sverak (IDP uppfødare ej medræknade). Ær detta en liten ras, vad jæmfør vi med?

Man kan såklart ha olika strategier och det ær viktigt att vi diskuterar dessa.

om 30% i Finland sægs ha denna defekt så finns det ingen anledning att tro att den skulle vara mindre frekvent hær. Speciellt efter de senaste årens popularitet før vissa 'aby'linjer.

Borde vi inte ta och testa før PRA på lik linje med fiv/felv/tf tester infør parning?

#1 håller det inte med ett svabb test? jag vill påstå att ett svabb test borde gøra susen ær enkelt och greit. Jag ska under de nærmsta veckorna, tillsammans med andra uppfødare, testa mina katter.

#5 Hundavlen ær feg och syftar inte till eliminering…

Att totalt eliminera alla genetiska defekter låter sig inte göras, däremot se till så att frekvensen av dessa är så låg att det inte blir ett problem för rasen i stort.

Jag tycker att Ulrika Ohlssons artiklar är jättebra. Citerar ur en av dem:

Om vi istället ser till att ständigt ha tillräckligt stora effektiva populationer i våra raser, kommer genetiska sjukdomar inte att dyka upp som vanliga problem i hela populationen. Det blir istället bara enstaka, sällsynta fall. Som en extra bonus undviker vi då också inavelsdepression och dåliga immunförsvar.

Att avla med för liten effektiv population, och samtidigt starta hälsoprogram för att bekämpa genetiska sjukdomar inom rasen, är som att behandlas för lungcancer samtidigt som man fortsätter att röka. Eller som att ösa ut och torka upp vattnet som runnit över kanten på badkaret, men man har inte tänkt på att stänga av kranen, så vattnet fortsätter att fyllas på i badkaret!

http://pawpeds.com/pawacademy/genetics/breedtoavoid/index_se.html

#7. Vi har eldsjælar inom bioteknologiskgenforskning att tacka :).

#8 jag föder upp BAL, det är en liten ras.

Att utesluta 30 % av alla katter ur en ras ur avel pga t.ex PRA kanske funkar i teorin. Men det förutsätter att PRA är det enda hälsoproblem, eller defekt som rasen bär på. Vilket ju inte är fallet i praktiken. Det går inte att eliminera alla defekta gener ur en ras, men med selektiv avel och tillräckligt stor population kan de hållas på en låg nivå.

Självklart kan det vara bra att överväga testning. Dock har inte jag personligen hört om några PRA fall hos kat 4, men det kanske är en tidsfråga.

#10 > Men eldsjälarna inom den biologtekniska genforskningen hade inte haft pengar att forska för om det inte vore för en efterfrågan på tester för djur - och den efterfrågan kommer ursprungligen från hundsidan. Det är där höftledsröntgen har gjorts till standard, det är där man börjat bekämpa PRA och andra sjukdomar som vi idag också har på katt.

I övrigt håller jag med MalinL #11, det går inte att utesluta anlagsbärare rakt av. Avel, arvbarhet och hälsoproblem är alldeles för komplexa för att man ska kunna göra så. Om vi tar bort 30% av avelsbasen pga att de bär på PRA, ska vi göra likadant med andra defekter? Utesluta alla linjer där det föds en katt med svansknick? Eller utesluta alla linjer där katter drabbats av FORL? Vad får vi då för avelsbas kvar i slutändan?

Vill tillägga att det är självklart att man ska testa för de hälsoproblem som finns inom rasen. Men det gäller att rasklubbarna och uppfödarna bestämmer gemensamt, tillsammans med genetikexperter och veterinärer, hur man ska agera utifrån resultaten.

Hej,

och hälsningar från Finland! Jag föder upp orientaliskt långhår och har försökt föra fram information om PRA bland finländska uppfödare. Jag är själv läkare och har tidigare jobbat också som forskare och följer så gott jag kan med vad som kommer fram gällande våra rasers hälsa.

För ca ett år sedan publicerades resultaten från en undersökning, där det visade sig att "abessiniernas PRA" finns i Kategori fyra. I undersökningen gentestade forskarna 225 st katter ur Kategori IV både i USA och Europa. Bland de olika raserna (BAL, SIA, OSH, OLH, PEB) var frekvensen av PRA-genfelet 27-36%. Av katterna hade 7-13% PRA på basen av gentest och ALLA PRA-positiva katter var synskadade/blinda enligt resultat från ögonspegling.  

För att utreda hur läget är i Finland började finländska uppfödare testa för PRA. Jag har fört statistik över resultaten. För tillfället har jag fått resultaten från 60 st katter och av dessa är 20 PRA-bärare och 4 PRA-positiva. En av de PRA-positiva är min egen 6-åriga orientalkastrat  som också fått PRA-diagnosen ställd genom ögonspegling. Min katt är nästan blind, enligt ögonläkaren som gjorde speglingen ser hon ännu lite i bra belysning, men hon kommer ju nog tyvärr småningom att mista synen helt. Hon är inte heller den enda synskadade orientalen, många av de som har fött upp längre har hört om katter som blivit blinda tidigt och någon enstaka har fått PRA-diagnos efter ögonspegling före man visste om att det var ärftligt.

Så vi har PRA i våra raser och en stor del av våra katter kommer att bli blinda. Om 40% av Kategori fyra bär på eller har PRA så kan man absolut inte gå in för att eliminera 40% av katterna från avel - då sållar vi bara fram någon annan genetisk sjukdom i stället. Det vettiga är att testa ALLA avelskatter i Kategori fyra för PRA och enbart para en PRA-bärare med en PRA-negativ partner. Sen kan man helst välja en PRA-negativ avkomma för fortsatt avel. Det gäller ju att förstå att en PRA-bärare inte har någonslags problem med synen och så länge man testar och undviker att para två bärare med varandra kommer avkommorna inte att bli blinda pga PRA.

Jag har själv publicerat PRA-resultaten för alla våra katter på vår hemsida och kommer i fortsättningen att testa alla de katter som används till avel. För mig räcker det med en blind katt här hemma och jag hoppas andra tycker lika och börjar testa.

Mvh,

Nina Tigerstedt

www.noxxcattery.net

Jag glömde referensen till forskningsresultaten gällande PRA:

Menotti-Raymond M. et al.: Widespread retinal degenerative disease mutation (rdAc) discovered among a large number of popular cat breeds. The Veterinary Journal, 2009.

Ett sammandrag av undersökningsresultaten kan hittas t.ex. via www.pubmed.com

#13 Noxxcattery > TACK för ett bra och intressant inlägg! Hoppas att kunskapen om PRA inom kat4 sprider sig även till svenska uppfödare och att fler och fler börjar testa sina katter inför avel.

men hjälp vi har ju bara ca 80 balineser i Sverige….. Finns det inte speciella avelsråd inom raser hos Sverak? Vet inte om kat 4 har någon, men kanske vore på tiden att starta en. Så att man som inläggen här över skriver blir eniga om något. Precis som att man kan bli sverak godkänd uppfödare kanske man skulle kunna få diplom också för att man också är en nogran testare av sin avelsdjur.

Detta är en väldigt lång process och det är ju jättekul om vi uppfödare är så pass stolta över oss själva att vi kunda börja testa våra djur för egen del. Man kan ju faktiskt göra saker av sig själv inte bara för att man måste.

# 17 og enda færre i Norge…..

I Norge er det ikke vanlig å teste f.eks Fiv/FeLV før parring, sånn som mange gjør i Sverige. Det er bare noen få som gjør det, og selv mange veterinærer mener at det er bortkastede penger å teste kattene.

Noen som vet hva det koster å teste for PRA?

Saken är ju den, att parar man en katt som har dubbel uppsättning av PRA-anlag och därmed har sjukdomen, med en katt som är helt fri - så får man ju bara ungar som är bärare. Dvs, är man noggrann med tester och avel kan man använda även sjuka katter i avel - även om man riskerar att öka antalet anlagsbärare på sikt, vilket då gör att det blir svårt att hitta helt fria katter att para anlagsbärarna med.

Visst är det så, att parar man en PRA-positiv med en negativ blir ungarna bara bärare. Men de värst drabbade PRA-positiva katterna i undersökningen var blinda redan vid ett års ålder, så då får man fundera hur rimligt det är att en blind katt ska ta hand om kattungar.

PRA-tester fås i flera laboratorier och t.ex. Animal DNA (www.animalsdna.com) testar för 50 AUD (australienska dollar). Är den klubb man är medlem i registrerad hos Animal DNA får man testerna 10% billigare.

UCLA Davis testar också, prisklassen är densamma, 40 dollar. Till båda laboratorierna kan man själv skicka in test man tagit av sina katter. Låter man veterinären ta testet så kostar det såklart mera.

16# Rasråd för kat IV är bildat och godkännt av SVERAK i dagarna.

#16 Det finns ännu inget bildat rasråd hos Sverak, men om man är intresserad så går det att anmäla intresse.

#20 därserman! 

låter ju lite läskigt om man ska behöva ta både höftledsröntgen (se annan tråd) och ta en massa blodprover för att få avla. Och så kanske man bara tar 1 kull…. men jag har hört att det finns raser som gör en hel del mer prover….. ja detta kan bli intressant!

#20 > Det låter väldigt hoppfullt! Vilka är det som är med i avelsrådet?

vad jag förstår så ansöker man "rådet" eller om det är Sverak om att få bli medlem. Gunilla, vet du vilka som anmält sig till gruppen nu?

#20 Så bra :-)

For  hver ny rase/fargevariant  i Kategori 4 som er avlet frem er det brukt andre raser som perser, abyssiner, rex, britte (med perser i stamtavlen) osv osv. For hver rase vi blander inn i siameserne  tar vi også inn de arvelige sykdommer disse rasene sliter med.

Dette var en av grunnene vi som er tilhenger av renrasede siamesere kjempet med nepp og klør mot fri avl i Kategori IV og sist hvitflekk.

Jeg er så lei for at vi tapte kampen, men jeg er glad jeg fremdeles har renrasede siamesere å avle videre på.

Nå har jeg vel hisset opp ganske mange - det det synes jeg er helt greit- Jeg er glad jeg er gammel og sta (envis).

CFA-siameserna hade åtminstone ingen skillnad i PRA-frekvensen jämfört med de andra raserna i Kategori fyra. Jag är tyvärr inte alls insatt i siamesavel så någon annan kan nog bättre säga hur svenska siameser skiljer sig från CFA-siameserna genetiskt. Oberoende är det väl värt att testa katterna, det kostar ungefär lika mycket som en utställning och tar bara någon minut per katt. Har man bara PRA-negativa katter i avel behöver man ju inte sedan mera testa avkommorna.

Jag må avla med orientaler som mål men håller helt med dig Liv.

Förstod inta alls poängen med att alla ta bort kontrollaveln mellan OSH och SIA som vi hade förut. Att behöva ansöka om vissa parningar gav bara oss uppfödare en chans till eftertanke och planerande i vår avel. Det är något all denna fria avel vi har idag tyvärr har tagits ifrån många uppfödare.

#19 … och så får man fundera hur rimligt det ær att producera bærare, det kommer ju framtida generationer…Efter som det ser ut att vara en mutation i CEP290 hos kat iv ( fått før mig att det ær i både CEP290 och CRX hos aby) ær det så mycket enklare før oss.

Att under en øvergång tillåta bærare før att sedan eliminera borde inte påværka avelsbasen negativt. Det borde således vara en enkel historia att bli kvitt, om man vill…

#18 Som #19 skriver borde man i førsta steget para ut med ikkebærare før att sedan behålla en ikkebærare. Kanske blir det inte den mest typade, men vill man behålla linjerna till 100% så… att behålla en bærare ær egoistiskt i den situationen.

#16, 17. Ja detta kan komma att sklå mot långhårsavlen om den skulle visa sig vara hårt drabbad. Men høgst troligt ær att førekomsten av PRA ær høgre i Finland (dærmed inte sagt att den inte førekommer i Norge/Sverige, før det gør den defenitivt). Men att para ut med ikkebærande SIA var borde gå elr? ett steg bak, två steg fram.

Hvis PRA hadde vært et problem innen de renrasende siameserne her i Norge burde vi vel hatt siamesere med synsproblemer det har jeg imidlertid aldri hørt om og jeg har avlet siamesere i 30 år!

Jeg synes ikke vi skal lage et problem ut av noe som ikke er et problem. Om jeg skulle ha  testet mine katter for alle de sykdommer som man har diskutert i de 30 årene jeg har vært oppdretter hadde jeg vært fattig. MEN så fort jeg har et reelt problem tester jeg, sist for Trichomonas foeteus - det var et problem - nå behandlet!

Delar Linas och Livs åsikter. och ja, jag har också OSH som målras men ær glad och stolt øver den kulturskatt som de rena SIA linjerna står før.

Varfør ska man bland allt, vilket ær syftet, vad vill man uppnå.

Med det sagt, tyværr har jag inte riktigt de stamtavlor jag skulle vilja ha. Det ær mitt mål att førsøka renavla in mig mot vissa færger och vissa mønster. Varfør ska jag ha allt?

Liv hade och har en poæng.

0ch med den bakgrunden som Liv presenterar ær ju ett test helt onødigt før henne :)

Jaana Jyrkinen tog upp PRA på kat IV på Sundsvalls utställning, och jag tycker att det vore fantastiskt om vi började testa våra avelsdjur för det. Det är ändå bara ett svabb och det är faktiskt inte särskilt dyrt i jämförelse med de hälsofrämjande effekter vi skulle kunna uppnå.

Vid sena utbrott av PRA så funderar jag på om vi verkligen skulle se det. PRA på siames kanske inte utvecklas lika fort och kanske inte går lika hårt åt synen som på ABY men det betyder ju inte att vi inte borde försöka eliminera det ur vår avelsbas. Jag tror dessutom att PRA är vanligare än vi tror, men att vi antingen inte hinner se PRA i fullt utvecklat stadie då våra katter tyvärr dör relativt unga (nu har jag träffat flera siames och orientalägare som förlorat sina katter i åldrar mellan sju och tio, vilket ÄR ungt, i jämförelse med många andra katter) och låt oss säga att PRA på siames/oriental debuterar så sent som i sexårsåldern på siames och dessutom har ett långsamt förlopp… då kanske katten hinner dö innan den blir blind. Eller så ursäktar vi blindhet med att det hör ihop med ålder, trots att det skulle kunna vara något vi kunde undvika. Bara för att vi inte testar för det betyder inte det att sjukdomen inte finns. På samma sätt som man tidigare inte var helt på det klara med vad blodgruppskrockar på andra raser innebar, eller ens att det fanns olika blodgrupper, och det fortfarande finns uppfödare som inte blodgrupperar då de trots allt fött upp katter i 20-30 år och "aldrig" haft problem med det, så betyder inte det att det inte finns. Frågan är huruvida man själv drabbats, om man upptäckts om man drabbats eller om man lyckas bortförklara det faktum att man har drabbats med något annat. I blodgruppskrocksfall så kan det vara "svaga ungar" och PRA på siames/oriental skulle kunna vara "ålder".

Men jag kanske är onödigt kritiskt.

Nu finns det ett Rasråd för Kat.IV godkänt av SVERAK.

Tillfällig samordnare är Yvonne Lubkowitz, S*CrossBow-Crest.

Du som är intresserad av att bli medlem i Rasrådet ombedes att gå in på SVERAKs hemsida och där läsa informationen om vad ett Rasråd är och hur vi kan arbeta inom rådet.
Hälsningar Yvonne Lubkowitz. Jag tar gärna emot frågor via min mail. yvonne@nontek.net

Man kan ikke si at PRA er mer vanlig på siamesere enn man tror. Man må vite. Man kan ikke tro at PRA ikke har utvikles på siameser  fordi det utvikles senere på siamesere enn på abyssinere man må vite.

Man kan i hvertfall ikke si at PRA ikke har utvikles på siamesere fordi de ikke har blitt så gamle at vi har merket det. Hvis vi ikke har merket at PRA har utvikles på våre katter  fordi de dør før PRA har kunnet utvikles er det ikke PRA som er problemet, men noe annet som gjør at de dør så unge. for eks. nyresvikt, cancer, ekstrem markering eller  er ikke lenger brukbare i avl fordi oppdretter ønsker nytt blod.

GIC Freudrenreich Kalendergirl DM har så langt blitt min eldste siameser. Hun ble 16 (hennes far ble 19 år) og hun e et meget godt syn helt til sin siste dag.  Jeg  har solgt siamesere som har blitt 17 og 19 år, synet har aldri vært noe problem. 

Ikke lag problemer ut av noe som hittil ikke har vært noe problem.

Blodgruppeproblem blant rene siamesere i Norge - for meg helt ukjent. 

Du kan godt si at "gamle oppdretter"  ikke forstår, men kanskje du forstår om noen år at vi kanskje ikke var så dumme.

Jeg har arbeidet i sykehus i like mange år som jeg har vært oppdrettet. Jeg leser ca. 15000 epikriser i året  fra medisinsk avdeling (min jobb er DRG-konsulent).  Ordet arvelig er veldig sjeldent brukt på mennesker. På katter virker det som om alt katten dør av  er arvelig!

Misforstå meg ikke. Om et problem er utbredt og alvorlig skal man gjøre alt man kan for å bekjempe det, men man skal ikke lage et problem ut av noe som ikke er et problem.

Man kan inte veta om man inte testar. En bärare blir ju inte sjuk och därför syns problemet inte. Så vi vet inte hur utbrett problemet är, varpå vi inte kan göra något åt saken.

Sen är det inte så att gamla uppfödare inte är kunniga, snarare det motsatta, men att säga att "jag har aldrig sett det, därför kan det inte finnas" är en ganska svår inställning att ha. Och den existerar. Och det finns nya uppfödare som har samma inställning. Och jag har absolut inte sagt att gamla uppfödare är dumma, på något vis, men att attityden finns. Det var inte mina ord.

Men alla gör sitt val. Jag gör mitt, du gör ditt. Jag säger inte "uteslut alla bärare ur avel", utan "testa så vi vet vad vi har för avelsmaterial".

Nu är jag ganska influerad av aby-uppfödare, eftersom jag haft en relativt stor kontakt med sådana, och det påverkar naturligtvis min uppfattning om huruvida jag tycker att PRA är ett problem eller ej. Men varje val bör vara ett medvetet val, och för att vara medveten måste man veta vad man jobbar med. Det kanske vore en idé att ge sig i kast med att göra en större undersökning, gemensamt, för att ta reda på hur det ligger till i Sverige och Norge. Då skulle vi få reda på hur stor utbredningen av det recessiva anlaget för PRA faktiskt är och det vore ju helt fantastiskt för vår kunskap och förståelse. Det kanske faktiskt inte är ett problem och då vet vi det. Eller hur?

Många bäckar små och vi skulle kunna göra en förändring på sikt. Man kan inte utesluta alla bärare, och om det är många katter som är bärare eller importer av helt friskt blod som riskerar att bli sjuka så kanske man inte ska utesluta dem alls, utan välja vad man parar med mycket mer nogrannt än tidigare. Men det är som sagt upp till var och en.

Jag har aldrig testat för PRA, men det är absolut något jag skulle vilja göra i framtiden.

Då jag först läste om PRA i Kategori fyra var min första reaktion att det inte kan stämma., jag har då aldrig träffat på en blind oriental! Tyvärr fanns hon ju sen mycket närmare än jag nånsin kunnat ana - helt framför näsan på mig, i mitt eget hem.

Det är fruktansvärt svårt att se om en katt är blind. Om katten lever i samma familj i samma omgivning hela livet märker man kanske ingenting alls. Symptomen kan vara så diffusa. Vår PRA-positiva katt leker inte, hoppar inte upp på möbler och springer inte - tidigare trodde jag hon bara var ovanligt lugn men nu vet jag bättre. Hon hade också väldigt svårt att anpassa sig till vårt nya hus för 1,5 år sedan och vi har tyckt att hon är väldigt konservativ till sin natur. Men av tvång blir man ju det om man inte ser.

Inte bara är det svårt att upptäcka blindhet. Sen om katten blir blind i 5-6 års ålder eller senare kanske uppfödaren aldrig får veta om det. Realiteterna är ändå de, att man tappar kontakten med många av de katter man fött upp. 10% av katterna blir blinda, så om en del "tappas bort" av uppfödaren, en del dör unga och andras diagnos förblir omärkt, så är det inte konstigt att det känns som att PRA är väldigt ovanligt.

PRA är tyvärr bara en bit i pusslet, det är klart att det finns en hel del andra saker man måste beakta då man väljer avelskatter och en stor del av dem är viktigare än PRA. Men det utesluter inte det att man gott kan testa katterna och undvika att para två bärare.

Vi sätter nog pengar på mycket onödigare saker och som sagt så kostar ett test lika mycket som en utställning…

Jeg har bestemt meg for å teste alle mine avlskatter,og har bestilt meg svabber nå. I førsteomgang blir 5 stk sjekket,så  tar jeg  jeg fler til sommeren. 2 av hunnkattene skal ikke være så lenge i avl,men en test skal de få. Et sted må man da begynne.  Er veldig spent på resultatet, mest på om jeg har noen bærere og eventuellt hvor mange.

Nina,er dere mange i Finland som legger ut resultatet åpent? Jeg syns det er bra jeg,så du er et kjempefint forbilde.

Jag vill bara nämna att om man väljer att testa sina katter hos UC Davis så behöver man inte förbeställa ngt testkit med svabbar längre. Sen ett par år tillbaka går det alldeles utmärkt med vanliga dubbelsidiga bomullstopsar. Remiss fyller man i på deras websida och man kan förbetala online och får efter ngn minut remiss på mailen att skriva ut.

PRA-rdAc kostar 40 USD

Jag har under flera år skickat åtskilliga tester till detta lab och det har alltid fungerat bra.

Tack till alla för information och länkar!

Jag ringde till flera kliniker i Stockholm igår och frågade om PRA prover. Det billigaste och bästa alternativet verkar vara att göra det via Internet och skicka det direkt till laboratorie för analys. På Albano nämnde dem att det finns laboratorier i England och Tyskland de brukar skicka blodprover till (de tar inte salivaprover för PRA prover!) men jag fick inga konkreta namn.

#38 - UC Davis låter bra!

Jag tänkte testa våra katter som vi använder i avel; tänkte ungefär som #35 - att det är bra att "testa så vi vet vad vi har för avelsmaterial".

Vi har använt oss av Animal DNA Laboratory

De fertila hemma hos mamma är testade, liksom Casanova (pensionerad avelshane), återstår att testa David.

Men när man läser om PRA på det där australiensiska labbet stämmer det inte alls in på beskrivningen av PRA i orientaler. Där står det att katterna börjar bli blinda redan vid 8 veckors ålder.

Det står att de testar för en specifik gen som i somali, abyssinian och ocicat är bevisat associerat med PRA, men det står inget om att det går att applicera på kat4.

Är testet verkligen pålitligt?

Nu läste jag mer noggrant, det är nog precis samma på orientaler som på aby mm. Det fanns bättre information på UC Davies

#41 Det æt en mutation (singel mutation) i CEP290 samma som i de ovan næmda raserna. Huruvida en mutation också i CRX kan førenomma hos kat iv vet jag inte. PRA kommer stegvis och utvecklas olika hos olika individer.

Aby finns i dagens orientaler. Och de flesta kattraser (undantag sevral och bengal mfl) ær samma art och borde i de flesta fall gå att anvænda samma metod till. Detta fallet ær ett sådant.

Hos Vgl på UC Davies kan du testa før båda typer a som orsakar PRA -førbehåll før att man upptæcker fler vægar till PRA- men det har hittills bara påvisats en genmutation hos kat iv…

#42 sorry. Du han skriva sjælv under tiden jag svarade.

Det ær inte så konstigt att du finner mer info på vgl… ;)

*putt*

Finska uppfödare har varit väldigt duktiga på att testa sina katter. Nu har jag resultat från 101 Kategori IV katter och av dessa är 37 (37%) PRA-bärare och 8 (8%) PRA-positiva. Flera av de som har testats PRA-positiva genom DNA-test har ögonspeglats och också via det fått PRA-diagnos. Då endast 55% är PRA-negativa är det självklart att det inte går att avla vidare bara på negativa katter utan att genpolen drabbas hårt. Men småningom ska vi få ner andelen av PRA-bärare och PRA-positiva ungar borde det inte just mera födas då uppfödarna testar.

Att det blir 55 % kvar är inte automatiskt ett hinder för att bara avla med anlagsfria katter. Det beror på:

Hur många de är - motsvarar 55 % 55 katter eller 500 katter?

Är de 55 % någorlunda genetiskt varierade dvs obesläktade?

Finns det möjlighet att importera obesläktade katter/linjer som är PRA-fria och då kan bidra till mer genetisk variation?

Man kan misstänka att de flesta av de 45 % som är anlagsbärare är släkt med varandra. Man måste fråga sig vad som är särskilt viktigt att behålla just av anlagen hos dessa katter, eftersom det ju tar längre tid att bli av med anlagen om man först ska avla på bärare. Kan tänka mig att de har stora öron , men mer?

Hur kontrollerad kommer den aveln på bärare att vara? Kommer det att ställas krav på tester (för att avkomma ska få registreras t ex) eller är det frivilligt? På något sätt måste det i ett sådant avelsprogram säkerställas att just bara de avkommor i en parning bärare/icke-bärare som är icke-bärare går vidare. Hur?

Några funderingar från en som inte alls varit insatt. Som uppfödare känns det självklart att testa avelsdjur som ska användas i avel, så bra att det finns ett DNA-test!

En fundering till: Om man tillåter parningar med anlagsbärare, och aveln inte är strikt reglerad genom t ex tillståndsgivning från avelsråd inför varje parning eller liknande - är inte risken då att om t ex en honkattägare med hona som inte bär anlag för PRA väljer mellan en hane som är anlagsbärare men 'flashig' och en hane som inte bär PRA alls men inte är like flashig, så väljs anlagsbäraren med snyggare look? Och färre kanske avlar på katten som är anlagsfri. Resultatet blir fler avkommor som är anlagsbärare, än om den anlagsfrie hanen hade valts. Risken blir att det blir svårare, och tar mycket längre tid, att uppnå fler individer i avelsbasen som är anlagsfria.

#47 skrev "Man måste fråga sig vad som är särskilt viktigt att behålla just av anlagen hos dessa katter, eftersom det ju tar längre tid att bli av med anlagen om man först ska avla på bärare. Kan tänka mig att de har stora öron , men mer?"

Nu är jag förvisso ganska ny inom rasen, men för min del är en siames eller oriental bra mycket mer än bara stora öron. Temperamentet är superviktigt, och ska vi prata utseendemässiga detaljer så är det väl minst lika viktigt med bra mandelformade ögon och bra ögonfärg, en bra formad triangel, lång smal svans, rak profil, bra haka, elegant och muskulös kropp, kort silkig päls och framförallt bra färg (på såväl SIA som ori)! 

Att då kapa 45% av avelsbasen rakt av pga att de är PRA-bärare, oavsett hur värdefulla de är utifrån exempelvis ovanstående punkter, tycker jag är mycket oklokt. Särskilt med tanke på att det i nuläget verkar vara oklart hur pass sjuka de katter som har dubbla anlag för PRA verkligen blir. Bättre då att se till att para bärare med fria katter, och därmed hålla rasen frisk och få bort PRA på sikt.

Dessutom - vad är det som säger att de 55% som inte har något PRA-anlag inte bär på någon annan sjukdom, tex HCM eller vitiligo? Ska vi utesluta dem från avel också? Hur stor avelsbas har vi då kvar i slutändan?

Alla nedärvbara sjukdomar som orsakar död eller lidande bör väl hanteras på likadant sätt - genom att man som uppfödare tar ansvar för att anlagen inte förs vidare i avel. Vitiligo är ingen sjukdom som medför lidande. HCM är vad jag förstår en sjukdom som medför lidande. Skulle HCM visa sig vara nedärvbart inom också våra raser, varför ska vi avla vidare på bärare då? Jag förstår inte riktigt hur temperamentet eller en fin päls hjälper mot en för tidig och kanske plågsam död.

Jag var nyfiken på hur det är tänkt att PRA-anlagens spridning ska begränsas om man inte tar anlagsbärarna ur avel, det finns väl en plan? Någon sorts kontroll kommer att krävas, antar jag.

Yahtzeecats > Fast det är ju det som är grejen - de som bär på ETT anlag för PRA blir inte sjuka. De lider inte. Paras de med rätt katt kommer inte heller deras barn eller barnbarn bli sjuka eller lida. Varför då ta dem ur avel?

För att vid någon tidpunkt börjar det bli svårt hitta katter att avla på som inte är anlagsbärare, om man inte börjar välja bort anlagsbärare ur avel. Man kan göra det nu eller sedan. I mitt inlägg #47 ställer jag tre frågor om varför tidpunkten ska vara 'sedan' och inte nu. Det vore intressant få svar på dem från någon som är insatt i PRA-problematiken hos Kategori IV som vi nu ser.

En annan fråga jag ställde är vad som garanterar att det blir lättare 'sedan' - finns något kontrollprogram planerat, under styrning av avelsråd/förbund/kopplat till registrering?

#52 Om man parar en anlagsbärare med en icke anlagsbärare så är ju chansen att man får fria kattungar 50 %. Om man då dna-testar avkommorna så behåller man en fri avkomma att avla vidare på och kastrerar föräldern som är bärare. Bara för att man väljer att avla på en katt som är bärare så behöver det inte betyda att man tar flera kullar. Men på detta sätt så kan man ju föra den linjen vidare men samtidigt avla bort PRA anlaget.

Så tänker de ju ofta med ragdolls inom HCM-problematiken. De kan välja att avla på en katt som är N/HCM, men då tar de bara en kull och parar med en katt som är N/N och behåller en fri avkomma. Så har jag sett att ragdollfolket resonerar och då har de ändå en bra mkt större avelsbas än de med siameser och defenitivt större än oss med långhår.

#53, absolut. Men det kräver att 1. alla DNA-testar, 2. garantier för att bara de avkommor som är fria från anlaget väljs ut för vidare avel - beläggs samtliga de andra med avelsförbud? Om inte finns ju risken att mindre nogräknade personer avlar på dessa ändå. Så det behövs ju någon form av kontroll av en sådan avel. Jag känner att det annars väl finns en stark risk för 'back yard breeders' som inte testar sina djur och som tycker att risken väl inte är så stor. Och förr eller senare drabbas kattungeköpare av katter som blir blinda.

Och är det upp till uppfödarna att belägga kattungar som är anlagsbärare med avelsförbud eller inte?

Om det inte krävs avelsgodkännanden och tester för att registrera avkomma, så innebär det helt säkert att de seriösa uppfödarna kommer att belägga kattungar de säljer med massor av restriktioner, för att undvika att anlagsbärare används 'fel' av mindre seriösa uppfödare.

Den yttersta konsekvensen av detta tänker jag är att Kategori IV-katterna faktiskt kan få dåligt rykte eftersom en del kattungeköpare förr eller senare kommer att drabbas av katter som utvecklar PRA. Jag tror också att det då blir svårt att för den genomsnittlige kattungeköparen att förstå detta med att anlagsbärare kan gå i avel, även om det sker på ett vettigt sätt av de flesta uppfödare. Kanske väljer kattungeköparen då hellre en annan ras. På sikt förlorar vi då potentiella uppfödare, eftersom det krävs så pass mycket kunskaper för att avla på katter med kända anlag för defekter.

Vore intressant höra mer om hur RAG-uppfödarna löst det. De måste ju också förklara allt detta för kattungeköpare, eller belägga katter med avelsförbud och restriktioner. Hur hanterar de oönskad spridning?

En annan sak vi inte får glömma bort är att genom att ta bort anlagsbärare ur avel så förlorar man nog inte automatiskt hela linjen. Redan idag i de linjer som är drabbade, så har det förmodligen slumpmässigt kommit fram katter som inte är anlagsbärare och som kunde avlas vidare på, och som har dessa linjer. Dessa katter är viktiga att i första hand identifiera och ta tillvara för fortsatt avel eftersom det förenklar.

Ja var och en måste ju helt enkelt ta ansvar för sitt eget katteri. I framtiden kanske man väljer att dna-testa innan man köper kattunge (såsom ofta görs hos ragdolls).

Om det skulle visa sig att någon av mina katter är bärare och jag väljer att ta en kull och spara en fri avkomma och sen kastrera föräldern så har jag i så fall gjort vad jag kan för att inte sprida detta vidare. Är man orolig att någon av ens kattungar som är bärare används i aveln så får man väl då kastrera innan flytt (vilket görs hos många andra raser) en kastrerad sällskapskatt som är bärare av PRA är ju inte sämre än någon annan kastrerad sällskapskatt så det finns ju ingen anledning för någon sällskapsköpare att oroa sig pga detta.

Sedan så är det ju så att de flesta raser har någon hälsoproblematik som de dras med. Den mest populära rasen, ragdoll har HCM, men även vissa njurproblem som de scannas för. Skogisarna scannas för HCM och testas för GSD IV, där det också förekommer bärare. Kort sagt, de flesta raser har någon form av hälsoproblematik och jag tror inte att det ena skrämmer bort köpare mer än det andra. Ska man hitta en ras helt utan ärftliga defekter och missbildningar lär man få leta länge. Inga katter är ju genetiskt perfekta.

Vad gäller att belägga kattungar med avelsförbud - man KAN ju faktiskt kastrera kattungarna innan leverans. På så vis kan man ju försäkra sig om att kattungarna inte går vidare i avel.

#54

Hos ragdoll så testar (många gör det i alla fall) man katten för den HCm gen som utpekats att vara vanlig hos just ragdoll (hos maine coon så är det en annan gen). Många kompletterar även testet med ultraljud av hjärtat. Ultraljudet visar ju dock bara på hur hjärtat ser ut just då, en katt som testats som normal kan nästa år ha HCM osv.

Ett utdrag från denna sida: http://www.cheeserica.com/blogg/?page_id=481

Så vilka svar kan vi få från DNA-testet och hur ska vi tolka dem? Det finns tre möjliga alternativ. N/N: Katten är fri från denna mutation och kommer inte utveckla HCM på grund av den här genen. Den kan dock fortfarande utveckla HCM om den bär på andra mutationer som orsakar sjukdomen, och därför är det viktigt att fortsätta med regelbundna ultraljudsscanningar av alla katter som ska gå i avel. HCM/HCM: Katten har två exemplar av den muterade genen. Eftersom katten inte har någon "frisk" gen så kommer katten förr eller senare att utveckla HCM. Katten bör scannas regelbundet, helst av en kardiolog, och ska ej användas i avel.

N/HCM: Katten kommer förmodligen att bli sjuk i HCM förr eller senare, men efter som den har ett exemplar av den friska genen och ett exemplar av den sjuka genen så kommer den troligtvis att få en mildare variant av sjukdomen än en katt som är HCM/HCM. Dessa katter lever i genomsnitt 8-12 år. Hos Maine Coonen bär ca 33% av alla katter på genen, varav 91% av dessa endast i en upplaga (N/HCM). Man beräknar att ungefär samma siffror gäller för ragdollen. Här ska en stor varning in! Att ta bort 33% av genbasen över en kort tidsperiod är mycket farligt, eftersom det leder till stor förlust av genetiskt material. Detta kan göra att fler recessiva anlag (det gäller även andra sjukdomar och defekter än just HCM) kommer upp till ytan och ger nya problem som vi måste ta hänsyn till. Därför kan det vara nödvändigt att behålla några av de katter som är heterozygota (N/HCM) i avel tillfälligt.

Metoden för att ta sig ur detta problem är att om man har en heterozygot katt (N/HCM) parar denna med en frisk (N/N), och ur kullen sparar man en kattunge som är N/N för att ersätta föräldern. Idealiskt är att göra detta på en generation, d.v.s. att endast para den heterozygota katten en gång, spara en kattunge som inte bär på mutationen och därefter kastrera föräldern. Susan Little varnar för frestelsen att göra om kombinationen för att man inte fick den kattunge man ville ha, eller att lockas att para den heterozygota katten en gång till. Detta gör att man står still och stampar på samma plats med problemen utan att ta sig närmare en lösning, aveln går ur denna aspekt inte vidare. Man bör sikta på att få bort genen ur genpoolen snabbt, utan att för den delen förlora genetiskt material.

"Därför kan det vara nödvändigt att behålla några av de katter som är heterozygota (N/HCM) i avel tillfälligt." Några av - låter som ett begränsat antal? En arbetskamrat till mig köpte en RAG för sällskap och han har diagnosticerats med HCM. Hon är orolig för honom dagligen. Så deras avelsregler verkar inte ha hjälpt den vanlige kattungeköparen… Vi  uppfödare måste väga våra avelsmål, som ofta handlar om typ trots alla utfästelser om hälsa som sägs på uppfödarhemsidor, mot vad som krävs för att föda upp friska och krya sällskapskatter.

OK, Kastrering av kattungarna. Då överlåter man ansvaret till uppfödarna således. Det kunde funka om man gör som du beskriver (DNA-test innan köp, bara spara fria avkommor osv). Men alla är inte kloka och seriösa som du Malin.

Jag har alltid undrat vad man har avelsråd till och för att inte tala om SO-gruppens hälsoråd. Nu får jag verkligen undra ännu mer :-) (Kanske ämne för en annan tråd men SO-gruppens hälsoråd har funnits flera år och när jag jämför det obefintliga resultatet med det hälsoregister som t ex Rexringen har så rodnar jag).

En sjukdom som leder till blindhet är allvarlig, jag kan inte tycka annat, och det finns metoder för att hitta anlagsbärarna. Det finns fler sjukdomar som är ärftliga där det också vore bra om forskningen kan ge mer info om genetiska komponenter. Vi har ännu inte denna info när det gäller t ex HCM eller andra hjärtproblem på katter i Kategori IV, när det gäller cancerformer, när det gäller njurar och lever som tar slut i förtid, och de alltmer allvarliga tandproblem som många i Kategori IV drabbas av och där det också behövs mer fakta om nedärvbarhet. Alla dessa åkommor visar sig ofta  först när större delen av kattens avelskarriär ligger bakom dem och avkommor gått vidare. Här har vi nu en allvarlig genetisk sjukdom där det enkelt går att få info. Ska vi inte använda verktygen till något när vi väl har dem?

Avel på anlagsbärare är OK för att bredda avelsbasen om den sker i kontrollerad form under överinseende av genetisk och kanske medicinsk kompetens, som jag ser det. Men finns inget intresse av detta så kommer vi se mindre nogräknade personer som tycker att det inte behöver testas, eller struntar i testresultaten. Och hårdare restriktioner hos andra som blir rädda för att anlagsbärare ska avlas på utan strikt eftertanke.

På 70-talet hade siameserna dåligt rykte pga dåligt temperament - något de dras med än idag! Hur gjorde man då? Vad jag förstår så övergav seriösa uppfödare hela linjer. Då fanns det ju inget DNA-test. Men siamesen klarade detta.

Vore ju fortfarande kul att få svar på mina tre frågor.

För att återgå till det första inlägget i denna tråd:

I personally think that if you have a cat which is VERY important in your breeding program, and you don't want to lose, and happens to be a carrier, I would use the following criteria:

- Mate him/her ONLY to a PRA free cat

- Test all offspring and only keep for breeding purposes those who are PRA free."

Alla uppfödare kommer säkert att tycka att just deras snygga katt är VERY important… Och så kommer de flesta anlagsbärare att avlas på om det överlåts till var och en att avgöra.

#59 Så vad anser du? Att Sverak ska förbjuda anlagsbärare i avel, eller att man ska behöva ansöka om tillstånd för att para en anlagsbärare? Att det ska finnas ett regelverk som reglerar allt och att inget förtroende finns för uppfödarna att göra det rätta? 

Jag ser nog inte riktigt problemet på samma sätt som du och jag tror inte att lösningen på problemet är att peka ut och förbjuda, utan att informera. Jag kanske är naiv, men jag har lite större tilltro till uppfödarna än så. Om man informerar så kommer detta sprida sig som ringar på vattnet, nu mera finns det väl ingen uppfödare som inte känner till FIV/FELV t.ex? Likadant tror jag det kommer bli med PRA. Uppfödare kommer (bl.a för att inte stämplas som oseriösa) att börja testa ketter de köper in, bara para bärare med ickebärare osv, och då kommer vi på sikt att ha avlat oss ur den här sjukdomen. Det kanske kommer att ta längre id än om vi skalar bort 37 % av avelsbasen (dvs bärarna) direkt men då är risken också mindre att vi får andra sjukdomar som kommer att poppa upp om avelsbasen är för liten.

De uppfödare som inte testar osv kommer att ifrågasättas och kommer i längden ha svårt att bedriva samarbete med andra uppfödare, för jag har svårt att tro att någon vill få in PRA genen igen om de har lyckats avla sig ut ur det. Så jag tror inte att de PRA-bärande katterna kommer att efterfrågas i särskilt stor utsträckning i avel.

Se då ex.vis på HCM hos ragdoll, det finns inga förbud eller bestämmelser på hur man måste avla, däremot har rasföreningen riktlinjer för hur avel med HCM-bärande kater ska gå till, och då ska vi ändå betänka att ragdoll är en enorm ras jämfört med SIA, och HCM är en dödlig sjukdom, vilket inte PRA är. En annan skillnad är hur sjukdomarna nedärvs, PRA har en reccesiv nedärvning medan HCM har en autosomalt dominant nedärvning. Alltså kommer de katter med en HCM-gen troligast utveckla sjukdomen men det tar längre tid, en homozygot HCM-katt kommer att utveckla HCM, troligtvis mycket snabbare. Alltså kan man inte tala om bärare vad det gäller HCM såsom man kan göra om PRA. En PRA-bärare är ju inte sjuk, den kan ge helt fria avkommor om man har tur och med rätt avelspartner.

Sedan så är det ju troligen så att PRA finns ju redan hos våra raser. Ett förbud kommer nog inte att införas imorgon så det vi har att lita till är att uppfödarna tar sitt ansvar. Jag är faktiskt mer oroad för ex. vis amyloidosis än PRA. PRA finns ju ett gen-test för, det är därför enkelt att finna bärarna och lägga upp en avelsstrategi som gynnar rasen i längden.

#60
Håller med.

#60 Hade känts bra att ansöka om att para anlagsbärare, ja. Här har vi ju verktyg för att kunna identifiera dessa. Det finns ännu inte för andra farliga genetiska sjukdomar/fel och det är bara att hoppas att det kommer.

Eftersom jag saknar info som svar på mina inledande frågor är det jättesvårt veta om det är värt att ta omvägen flera generationer eller åtgärda problemet nu.

Jag ser på RAG och ser att den bekant jag har som köpte en sällskapskatt inte hade fått någon info om HCM inför köpet.

Helt klart blir det ett A-lag (de som testar, kastrerar, informerar och har ett 'avelsprogram' om än inte gemensamt, vilket är vad som kanske hade krävts) och ett B-lag (de som inte gör detta) bland uppfödarna. Problemet är att det är svårt för en kattungeköpare att veta vem det är av dessa man pratar med och vilken info som ska krävas.

Jag är inte orolig för egen del men tycker det verkar vara en problematisk strategi. Så länge jag inte har info om hur genpoolen ser ut hos de teoretiskt sett 55 % som inte är bärare, så tror jag teoretiskt att man nog skulle klara sig riktigt bra med dem. Krävs då det som alltid krävs för att skapa en bredare genpool - att använda fler individer i avel (också de mindre typade syskonen t ex), inte bara använda vinnarhanar i avel, undvika matadorer, etc.

#62 Vilken info är det du eftersöker? De 55% som inte är anlagsbärare är ju svårt att veta vilka andra dolda genetiska sjukdomar de kan tänkas bära på. Troligen är det en del eftersom de flesta katter bär på någon typ av defekt, som dock inte visar sig förrän avelsbasen blir för liten, och det är just detta jag tror är risken om man lyfter ut 45 % ur avel utan vidare. Man brukar ju säga att i jakten på en egenskap förlorar man lätt en annan, detta tror jag på och resonemanget kan även tillämpas här fast omvänt. Alltså, i jakten på att bli av med en egenskap (defektgen) så poppar det kanske upp en annan (eller flera).

Om man vill ha riktlinjer, varför inte bara stödja sig på de riktlinjer som finns hos ABY och somali enl. Sveraks regler? Där krävs inget tillstånd för att para anlagsbärare, däremot att para anlagsbärare med varandra eller en homozygot anlagsbärare om jag förstått texten på Sveraks sida rätt. Varför ska kat 4 ha strängare riktlinjer än så?

Kopierat från Sveraks sida:

4. Avelsprinciper

Följande avelsprinciper gäller:

• rdAc- normal katt får paras med rdAc- normal katt.

• rdAc- normal katt får paras med rdAc- bärare.

• katt med dubbelt rdAc-anlag får inte användas i avel

• Avkomma i första generation efter fritestade (PRA-normala) katter betraktas som PRA-normal

Om en önskad parning inte uppfyller kraven måste uppfödaren skicka en ansökan med angivande av skäl till SVERAK, som kan godkänna parningen. Ansökan ska vara godkänd innan parning får ske.

Hadde vært spennnede om noen med "rene siamesere" også tok å testet kattene,siden noxxcattery skriver i et innlegg lenger oppe ,at dem har funnet det i USA også.

Jeg tviler på man kan få avlet det helt bort,men man må bruke sunn fornuft,og man må teste,slik at man ikke parrer 2 PRA positive,og aller helst ikke 2 bærere heller.

OK, här kommer mina frågor igen:

1. Hur många de är - motsvarar 55 % 55 katter eller 500 katter?

2. Är de 55 % någorlunda genetiskt varierade dvs obesläktade?

3. Finns det möjlighet att importera obesläktade katter/linjer som är PRA-fria och då kan bidra till mer genetisk variation?

4. Handlar alltså inte bara om vad de 55 % har för dolda negativa anlag, dem kan vi ju inte se. Man måste ju kunna motivera de positiva anlag som gör det relevant avla vidare på de 45 % anlagsbärare. Det är denna info jag efterfrågar. De 45 % som bär anlag - vad har de för särskilda positiva egenskaper som är bevaransvärda? Genetiskt unika - eller? (Se fråga 1). Mer? (Skrev lite raljant 'stora öron' och det kan ju vara en del i det, att dessa katter är typade).

Det finns lite paralleller till diskussionen som varit här på forumet förut om att avla fritt blandat alltsammans eller kunna ha rena SIA, rena OSH osv. De som är för 'fri blandning för det gynnar genetisk mångfald' kan inte svara på hur den genetiska mångfalden egentligen ser ut och om den egentligen är särskilt 'mångfaldig' alls, eller vad det är för särskilda motiv till att upphöra med siamesrasen som sådan förutom genetisk mångfald etc. Om man ska avla på PRA-bärare borde det vara på t ex genetiskt värdefulla djur.

Då måste man ju ha sådan info, att de djuren på något sätt är unika? Så - hur ser svaren på frågorna ut? De tre första frågorna är avgörande så att det finns en grund för avelsplanering. Det är väl uppfödare intresserade av - eller?

Det finns förmodligen släktingar till dessa djur som blivit fria från anlaget och då bör ju de om de är lämpade för avel väljas i första hand. Då får uppfödare tänka sig att välja en mindre typad kullbror för att undvika PRA-anlaget. Men det kan väl inte vara något problem?

De här finska siffrorna på 45% drabbade eller bärare som det refererats till tidigare. Är de verkligen tillförlitliga? Kanske de som testar sina djur har en misstanke om att det är drabbat, en diagnostiserad släkting eller dylikt. Ingen uppfödare testar ju djur med fritestade föräldrar. Ffa verkar siffrorna misstänkt vinklade för att de inte följer en Hardy-Weinberg jämvikt.

Med en genprevalens på ca 26% (16+16+37=53 och 53/202=ca 26) skulle ca 7% av katterna vara drabbade. I de här siffrorna är ca 16% drabbade…

Hej!

Tror en del av de finska katterna ingår i ett forskningsprojekt där ca 20 katter erbjöds fri ögonlysning samt DNA-test. Frågan gick först till svenska katter via SO-gruppen och Siameslinjen om jag är rätt informerad, men av någon anledning blev det inget i Sverige och frågan gick vidare till Finland. Så troligen är det god spridning på de katter som testats inom detta projekt då man alltid gör så i dylika projekt. Tror det var några rena siameser testade i Finland och de var normala. Kanske någon som är fullt uppdaterad kan utveckla det närmare.

Jag har testat mina två katter, båda var normala. En siames samt en balines, båda med endast maskad bakgrund. Balinesen har en hel del blandat i sin stamtavla med bland annat amerikanska och canadensiska linjer så jag är väldigt glad att det gick bra. Siamesen kommer från Norge och har en hel del engelska katter bakom sig.

Stamtavla siamesen: http://www.pawpeds.com/db/?a=p&id=879169&g=4&p=sia&date=iso&o=ajgrep

Stamtavla balinesen: http://pawpeds.com/db/?a=p&id=812468&g=4&p=sia&date=iso&o=ajgrep

Skulle vara mycket bra om det kunde skapas en lista med testade katter samt resultat så man kunde få en bild av hur det faktiskt ser ut och man kunde skriva in sina testade katter. Kanske kan man lägga upp en sån här på iFokus?

MVH
Caroline

Dream of Silk

SO-gruppen planerar just nu tillsammans med Siameslinjen och Svenska Siamessällskapet att ordna en informationsdag om PRA. Vi vill att vi ska få information från expertis och bestämma tillsammans hur vi ska gå vidare. Info kommer ut så fort allt är klart på våra hemsidor och här, såklart.

# 58 Vad gäller SOG's hälsoråd så tycker inte jag att det är riktigt schysst. Det har jobbats hårt bland flera av deltagarna men inte alltid med så stor respons från medlemmarna. Det ansträngdes hårt för några år sedan då en enkät gjordes för att få klart för oss hur det såg ut bland våra raser med sjukdomar och defekter. Det var inte många svar som kom in, tyvärr. Vi har heller inte haft så stora generella problem bland våra raser att det har föranlett till några speciella råd.  Vid förra årsmötet ändrades rådet radikalt, till att inte längre  vara aveslråd, eftersom kompetensen inte finns, utan endast till ett informations och hälsoråd. De som nu ingår har påbörjat sitt arbete men det är inte alltid så lätt om man inte har erfarenhet av liknande arbete. Det kan ta tid att få till det rent praktiska. Jag med flera efterlyser ideligen frivilliga som vill vara delaktiga i klubben. Samma sak gäller för Sveraks avelsråd. Förfrågan till intresserade har varit uppe länge och det ser ut som det bara är de som redan är förtroendevalda som tar på sig ansvaret. Var finns alla andra? På det här forumet är det väldigt många som har åsikter men var finns ni när det gäller ett samlat engagemang i föreningen(arna)? Man kan inte begära att några enskilda medlemmar ska ta beslut om t.ex så allvarliga saker som PRA. Här måste vi samlas och besluta tillsammans utifrån fakta. Tänk om vi inom SOG kunde få någon av er här på forumet att skriva något i orientexpressen t.ex. Vi som jobbar som förtroendevalda kommer lägga av då vi inte orkar dra hela lasset själva. Har vi ingen rasförening längre hur ska vi då samla alla som bryr sig om våra raser? Det behövs en rasklubb men det är ingen klubb utan engagerade medlemmar.

Om man har kunskap och är engagerad i våra raser så tycker jag att man har en skyldighet att engagera sig i en rasklubb. Tycker man att det görs för lite så måste man förändra inifrån. Ingen kan stå utanför och vara irriterad, var hamnar vi då? Bättre att lägga energin där det kan göra någon nytta. I den här tråden ser jag massor av engagemang men den måste samlas så att det kan göras något gemensamt som kan gagna våra raser i slutänden, för det är väl det vi alla vill, eller hur.

#68 chamytas > Mycket väl talat!

#62 Jag kommer inte att informera mina blivande kattungeköpare om alla eventuella sjukdomar en siames/balines kan ha. Det är upp till var och en som köper katt att själv informera sig om vad som gäller med rasen. I RAG kan det ju vara så att båda föräldrarna blivit HCM fri skannade innan parning. HCM är ju som sagt en väldigt lurig sjukdom. Jag har bestämt mig för att jag kommer att PRA testa avelsdjuren i mitt katteri och ev de hanar jag kommer använda mig av. Om jag skulle sälja en katt där det fanns misstanke om ev sjukdomar, då skulle jag informera köparen. (Men jag strävar ju knappast efter att föda upp sjuka katter….) Men man kan ju inte måla djävulen på väggen jämt.

Jag tror också som sagt innan att man ska vara väldigt försiktig med att "haka" upp sig på just PRA. Tvång tror jag inte är något alternativ snarare en öppen dialog, fri tillgång på information och att alla tar sina egna ansvar. En öppen portal tex där man frivlligt kunde lägga upp sina (avels)katter och dess resultat (kanske kontrollerat av Sverak eller nåt som fick kopior på provsvar) jag vet inte riktigt, men jag tror man kan göra mycket innan man börjar ta till tvång….

Men jag håller helt med dig att de sjukdommar som orsakar lidande absolut ska tas på största allvar!

Jag tycker att det är en uppfödares ansvar att berätta vilka sjukdomar som finns i kattrasen man köper. Det handlar om förtroende. Har själv en rexkatt med hcm och det är inte roligt.

#71 Tror Nollottan menar att det är svårt att räkna upp alla sjukdomar som kan tänkas förekomma på arten katt i stort. Man berättar det man tycker är relevant att köparen får veta och självklart svara man på alla frågor man får. 

Självklart meddelar man om det är några särskilda saker som köparen ska tänka på och självklart berättar man när köparen frågar om sjukdomar i rasen.

Vi har ju hitills inte haft några specifika ras-sjukdomar hos kat 4 och jag sitter själv inte och rabblar långa listor med kattsjukdomar det första jag gör när jag har kattungespekulanter hemma, tror faktiskt det kan kännas negativt för dem. Däremot berättar jag att de ska ha koll på katternas tänder, då tandhälsa inte är ovanligt på våra raser och att de alltid kan ringa till mig om de är osäkra eller undrar över något, berättar om foder m.m.

Utmärkt om hälsoråden i rasringarna tar tag i frågan och tar ett gemensamt grepp på hur man kan gå vidare med någon form av riktlinjer/register för att stödja uppfödare och kattköpare som vill minska den genetiska risken att få en katt med PRA. Det är precis det man förväntar sig och hoppas på, när det nu finns metoder för att konstatera om katter är bärare eller inte.

Att tycka detta har inget att göra med engagemang för rasringen, men OK då: jag var i 10-15 år drivande bakom Orientexpressen som redaktionsmedlem och redaktör och tycker att jag därmed bidragit en hel del till SO-gruppen i mina år, både av fritid och tyvärr också arbetstid. Och jag tycker att det är helt OK att jag därefter förtjänar en paus samtidigt som jag som uppfödare och medlem också måste få framföra åsikter och önskemål om föreningens aktiviteter. Detsamma bör självklart gälla nya medlemmar som inte hunnit vara aktiva än.

Jag anser att det behövs ett hälsoregister men där inte bara uppfödare ska kunna rapportera in utan även kattägare. Inte alltid vet uppfödarna hur det går för kattungarna i en kull - livslängd, vad dog de av osv. Så att bara ta in info per kull ger inte rätt bild eftersom den informationen ofta kommer att vara ganska färsk.

Nog har vi specifika rassjukdomar hos Kategori IV som förekommer i de flesta linjer.  T ex har Kategori IV en högre förekomst (tillsammans med burma tror jag) av lymfosarkom även om arvsgången inte är klarlagd. Detsamma gäller njurproblem - inte amyloidosis utan att njurar tar slut i förtid. Även där är arvsgången oklar men helt klart förekommer detta problem oftare hos katter som har släktingar som har drabbats, och verkar förekomma oftare om det finns linjer på båda sidor som drabbats. (Och detta är inget som gå att fastställa i unga år som en del uppfödare gör gällande, genom ultraljud eller blodprover. Tyvärr visar det sig inte förrän i 6-7-årsåldern). Det finns också amyloidosis som drabbar lever. Tandproblem nämndes ovan och även om de i sig inte är dödliga så skapar de lidande och långvariga sådana kan vara kopplade till hög belastning på njurar och därmed trigga njursvikt.

Självklart diskuterar man detta öppet med kattungeköpare…

När det gäller PRA så behöver även alla rena siameser testas då de mycket väl kan vara bärare eftersom den aktuella OSH-linjen där ABY parades in (Kernow/Siavana som jag förstår det) i vissa fall parades tillbaka på siameser på 60-70-talet och därför finns bakom en del brittiska SIA-linjer. T ex finns en lilamaskad avelshane nu i Storbritannien som brukar räknas som 'ren' men har en OSH-linje i generation 6 eller 7 som går tillbaka just till denna ABY-inparning.

Nu har provsvaren komit för de två första katterna jag testat, S*Vildbackens Velvet Goldmine och X-Pollux Dougal of Noah's Ark, och de var båda N/N. Så skönt.

Kommer givetvis att testa de andra avelskatterna också, men jag delar upp det lite månadsvis för att slippa ta hela testkostnaden på samma månad.

#74 Helt supert

Jeg har fått lov å legge dette inn hit,det er en aby oppdretter fra DK som gjerne vil dele litt av seg :

Lidt information fra seminaret i weekenden:
Det blev slået fast med 7-tommers søm at abyopdrættere ikke behøver at teste for den dominante variante af PRA. Den er udelukkende fundet i en mindre koloni i England.

Der kom også noget information, som kom delvist bag på mig……
Det er frit efter hukommelsen, men essensen er korrekt. Mange PRA positive aby'er vil være blinde, når de er et år. Næsten alle PRA positive aby'er vil være blinde, når de er 2 år. Alle PRA-positive aby'er vil være blinde, når de er 3 år.

Jeg har hørt det før, men man hører/læser så meget sludder. Jeg havde en snak med Leslie Lyons efterfølgende og jeg forstod på hende at det var baseret på Kristina Narfstrøms undersøgelser.

Som abyopdrættere har vi jo været obs på PRA i mange år og den "almene viden" i abykredse er sådan ca. at hvis man er uheldig så bliver katten blind, når den er 4-5 år, men oftest først når den er 8-12 år. Den slags "viden" er naturligvis anekdotisk, men hvis der ikek er nogen sandhed i den, synes jeg at man plejer at høre lidt flere varianter og denne "nedarvede viden" har været meget konsistent.

Nu har jeg jo selv opdrættet "et lille mirakel" i den forbindelse. XX er 3½ år gammel og har ingen problemer med sit syn endnu. Personligt tror jeg ikke at han er så speciel.

Jeg har efterfølgende mailet med Leslie Lyons, for hun fandt det meget interessant. Hun mener at det godt kan tænkes at PRA har inkomplet penetrans, således at nogen katte har gener, som gør at PRA først har konsekvenser senere i deres liv. Jeg spurgte hende om det kunne tænkes at geografien spillede ind. De tidligere undersøgte katte har primært stammet fra Sverige og så lidt fra Australien og England, men, mig bekendt, ingen fra USA og jeg og mange andre arbejder primært med amerikanske linier. XX er f.eks. næsten udelukkende amerikansk. Vi skal tilbage til 8. generation for at finde en enkelt sølle lille tysk linie - resten er amerikansk. Det mente hun sagtens kunne være tilfældet.

Jeg har så tænkt lidt videre og tænkt over om den sent udviklede PRA måske kan være normalen og den variable penetrans i virkeligheden primærk vedrører f.eks. de svenske katte, sådan at de pga. dette bliver hårdere ramt?

I hvert fald har Leslie kontaktet Kristina Naftstrøm og bedt hende om at give sit besyv med og har desuden bedt mig om at samle yderligere DNA ind fra XX, så vi måske i fremtiden kan opklare, hvad der adskiller de senere PRA blinde katte fra de tidligere.

Desuden har jeg kontaktet Finn Boserup og bedt ham om han vil give mig oplysninger om de kliniske tilfælde han har fundet ved øjenlysning, altså alder etc.

I princippet er det jo lige meget, for det handler om at vi bare skal undgå PRA og det kan vi nu med testen. Men det er mig imod at de officielle oplysninger om denne sygdom muligvis ikke er korrekte. Når PRA opdages hos andre racer, som f.eks. siam/orientaler vil det ofte skabe en større panik fordi den gængse viden er langt mere skræmmende end virkeligheden nødvendigvis er. Opdrættere af "nye racer" med PRA har jo ikke den balast og historie i rygsækken, som vi andre, der er vant til sygdommen. Jeg har fået svar fra Finn Boserup, Danmarks førende øjenekspert, og hans svar bekræfter mine egne antagelser.

Den recessive PRA er langsomt fremskridende og man kan ofte se de allerførste symptomer i 3-4 års alderen, men det sker også at katten er ældre. Eftersom den er langsomt fremskridende går der en rum tid inden katten er blind.

Etter pawpeds har lagt ut diverste PRA resultater,så ble jeg "overrasket positiv"  i den måte at det ikke må misforståes.

Da PRA ble mer opplyst trodde jo mange det bare forekom på stamtavler som ikke kun inneholdt siamesere. Men etter som noen har valgt å legge ut sine test resultater så ser man at PRA kan ramme ALLE. Enten dem er rene siamesere,orientalere (langhår),uansett om dem har cinnamon og ticket i linjene sine.

Jeg beklager for alle som har PRA homozygote katter.

Nå venter jeg stadig på resultatene for 3 av mine katter,de andre skal testes når jeg får testresultatet tilbake. Og husk,det er ikke dyrt å teste,om noen tror økonomien ikke skal klare det. Det koster mindre enn å melde på 1 katt på en dags  utstilling. Har man råd til det,så har man råd til å teste kattene sine også, syns jeg

Vi har testet 6 katter, og har fått resultatet på 5 av dem. Alle var heldigvis negative og vi håper selvfølgelig at den siste også er det.

UC Davis är relativt snabba. Vi har testat de katter vi använder i avel (de är 'rena' siameser och negativa) och samtidigt passade vi på att testa färg på Albert, vår Foreign White kille. Han är blå med anlag för choklad/lila (det andra visste vi, hans mamma är lila) under den vita pälsen.

Jag har också kollat resultaten på Pawpeds och jag tror inte att man kan dra många slutsatser än, det finns inte tillräckligt mycket data, men jag hoppas att det kommer fler.

Det är alltid sorgligt med sjukdomar och defekter, men samtidigt känns det bra att vi kan DNA-testa katter vi använder i avel och avla bort en del sjukdomar och ärftliga defekter så gott vi kan.

Lägesrapport för PawPeds hälsoprogram mot PRA hos siames och besläktade raser:

91 resultat är inrapporterade (de två senast så nyligen att de inte är synliga publikt ännu):

53 negativa (saknar rdAc-mutationen) = 58,2 %

32 bärare (har en gen med rdAc-mutationen) = 35,2 %

6 affekterade (är blinda/kommer att bli blinda) = 6,6 %

Det finns ytterligare en affekterad katt vars labbrapport vi väntar på.

Fördelningen följer tidigare undersökningar, andelen bärare är tämligen högt.

Dagny

#66 Kriterierna uppsatta för att HW uppfylls inte i husdjurssveln. Däremot är jag också nyfiken på hur urvalet av testade katter gått till. Tvivlar på att det är slumpmässigt.

Harig som jag är skickade jag iväg prover på min sys omgående och fick svar idag och hon är negativ, "The CEP290 mutation was not found." Känns så skönt att veta!

#80 Hur då menar du? Man har börjat testa för att se om PRA finns hos våra katter såsom påvisats i andra studier och det har visat sig vara så att många är bärare.

Hur jag menar med urvalet? Det jag menar är att det är svårt att veta hur representativt resultaten från en studie är om man inte känner till hur urvalet har gjorts. Idealt är ju att den testade populationen är helt slumpmässigt utvald men så är sällan fallet. Inom min ras är det många som har HCM-testat sedan sjukdomen har uppdagats i linjen dvs. Många av de testade katterna kommer från kända "risklinjer". Det innebär ju att statistiken vi får ut riskerar att bli skev. Den typen av statistiska problem är ofta vanliga när det gäller hälsostatistik hos hund och katt.

Vi har nu fått svar på vår Pixla, SE*Solhavets Arizona Robbins, från UC Davis:

PROGRESSIVE RETINAL ATROPHY (PRA) results for SE*Solhavets Arizona Robbins(CAT36688): PRA-CEP290 Result: N/rdAc – Carrier, cat has one copy of rdAc mutation. Breeding between carriers is expected to produce 25% affected kittens.

Pixla är alltså bärare av PRA, men inte sjuk själv. 25% av hennes ungar kommer bli bärare av sjukdomen om hon paras med en hane som är fri, dock kommer ingen bli sjuk. Det känns otroligt skönt att veta och vi är så glada!!

# 83 Jeg er så naiv at jeg tror at de fleste kattene som er testet, er blitt det fordi eierne ville vite hvilken status de har når det gjelder PRA. Våre katter er testet på bakgrunn av det, og ikke på grunn av at vi har hatt mistanker om at noen har PRA av kattene våre, eller at andre har bedt oss om å teste kattene fordi andre mistenker at våre katter har PRA på grunn av linjene de kommer fra. Vi tester alle kattene våre, og vi kommer til å fortsette å teste dem for PRA - ikke på grunn av mistanke men på grunn av at vi vil vite

#84 Parar man en katt som är N/RdAc med en katt som är N/N så blir (sannolikhetsmässigt) 50 % av ungarna bärare.

#85 Håller helt med, jag har själv testat på samma grunder och alla jag känner har gjort likaså. Om man läser i början av den här tråden så finns ju exempel på att man testat av nyfikenhet och då märkt att en katt varit homozygot bärare av PRA och nästan blind. jag upplever inte att någon testat för att de ansett sig ha problem egentligen utan pga av siffror från studier, och i efterhans insett att en katt varit blind och ser tecknen på det.

Även fast ägare testar av bara nyfikenhet får man inte ett slumpmässigt urval. Det är näst intill omöjligt att få ett slumpmässigt urval i sådana här fall. Därför vill det till att man har ett mycket stort antal testade katter med varierad bakgrund innan man kan säga sig närma sig ett representerbar population.

#87 Det er vel ingen her som har hevdet at vi på dette stadiet har en representativ populasjon. Vi er såvidt begynt på dette, og det vil ta tid før vi kan få en konklusjon. Det betyr ikke at vi ikke skal teste, resultatene er verdifulle allerede for oss som velger å teste. Håper at flere vil gjøre det samme!

Jag säger inte att ni inte ska testa utan att man ska vara försiktig när man säger att si och så många % är bärare och inte.

Vill påpeka att jag skrev fel i min glädjeiver över att min Pixla är "bara" bärare - som Malin skrev, 50% av ungar mellan en n/rdAc och en n/n-katt blir statistiskt sett bärare av PRA.

# 89 Jeg forstår ikke hvorfor man ikke kan si at x% er bærere? Det er jo fakta ut fra de som er testet? Utgangspunktet for prosentberegningen er jo nettopp det totale antallet katter som er testet?

#91 Det går att säga så men det är inte korrekt och riskerar att ge en felaktig bild av läget. Jag är kanske är petig eftersom jag knyter ihop min egen forskning nu och det är stor skillnad på testad population och hela populationen.

Jeg er helt klar over at det er en stor forskjell mellom hele populasjonen og den testede populasjonen, men fortsatt skjønner jeg ikke problemet med å bruke funnene i denne sammenhengen. Disse funnene er empiriske data og verdifulle på grunn av det. Men du har helt rett i at det ikke gir et komplett bilde av tilstanden til hele populasjonen, men det er det vel ingen som tror heller?  I innlegg #79 skriver hun helt klart og tydelig at det er en tilstandsrapport for Pawpeds helseprogram for PRA, og at av de 91 kattene som er testet, viser det seg at x antall har 1 rdAc-gen, x antall har 2 rdAc-gen mens x antall er fritestet.

I min verden er det ikke noe som helst villedende i disse utsagnene

Lägesrapport för PawPeds hälsoprogram mot PRA hos siames och besläktade raser:

115 resultat är inrapporterade:

72 negativa (saknar rdAc-mutationen) = 62,6 %

36 bärare (har en gen med rdAc-mutationen) = 31,3 %

7 affekterade (är blinda/kommer att bli blinda) = 6,1 %

Fördelningen följer tidigare undersökningar, andelen bärare är tämligen högt.

#80 skrivet av Silvestris  |  2011-05-12 08:26

#66

Kriterierna uppsatta för att HW uppfylls inte i husdjurssveln. Däremot är jag också nyfiken på hur urvalet av testade katter gått till. Tvivlar på att det är slumpmässigt.

HW = kortformen av Hardy-Weinbergs lag som används vid olika genetiska beräkningar.

HW skrivs som en ekvation: p2 + 2pq + q2 = 1
där p = genfrekvensen av den ena allelen och där q = genfrekvensen av den andra allelen

En hel vecka i PawPeds G3-kurs ägnas åt populationsgenetik och HW. Där skriver Ulrika Olsson (PawPeds huvudlärare) följande om HW:

En hake ska det ju alltid vara med allt som är praktiskt och bra! Haken med Hardy-Weinbergs lag är att den bara gäller om vissa jämviktskriterier är uppfyllda. Hardy-Weinbergs jämvikt förutsätter att parningar i populationen sker slumpmässigt, utan inverkan av naturligt eller artificiellt urval av något slag. Om en population har genomgått en genetisk flaskhals (tillfällig kraftig åtstramning av avelsbasen) så dröjer det ett tag innan jämvikten återställs.

Hardy-Weinbergs jämvikt råder i praktiken aldrig fullt ut i en population. Trots det kan vi ofta använda ekvationen och skatta genfrekvenser och andelar av olika genotyper med hjälp av den, om bara populationen inte avviker alltför mycket från jämviktskriterierna.

-----

Just därför använder vi oss inte av HW när det gäller att ange andelen negativa, andelen bärare/carriers och andelen affekterade. Vi gör inget urval, det skulle nämligen innebära att somliga resultat undanhålls från offentligheten. I hälsodatabasen redovisas samtliga inskickade resultat. Och av samtliga hittills inskickade resultat (115) är 62,6 % negativa, 31,3 % bärare/carriers och 6,1 % affekterade.

Dagny

Om man lägger ihop de resultat som hittills inrapporterats till PawPeds hälsodatabas med resultaten i en amerikansk vetenskaplig studie (publicerad 2009) och en beräkning gjord på en finsk undersökning (från 2010), samt 23 katter vars resultat är kända men ej ännu inrapporterats, blir bilden följande:

Antal undersökta katter = 438 (115 + 158 + 142 + 23)

Antal negativa = 250 (72 + 81 + 84 +13) = 57,1 %

Antal bärare/carriers = 152 (36 + 60 + 47 + 9) = 34,7 %

Antal affekterade = 36 (7 + 17 + 11 + 1) = 8,2 %

Dagny

Lägesrapport för PawPeds hälsoprogram mot PRA hos siames och besläktade raser:

152 resultat är inrapporterade:

93 negativa (saknar rdAc-mutationen) = 62,2 %

51 bärare (har en gen med rdAc-mutationen) = 33,6 %

8 affekterade (är blinda/kommer att bli blinda) = 5,3 %

Fördelningen följer tidigare undersökningar, andelen bärare är tämligen högt.

Har inga omedelbara kullplaner och har inte testat än. Men följer diskussionen med intresse med planer att testa avelskatter så småningom.

Jag frågade en holländsk uppfödare om PRA diskuteras också där och fick veta att man i Holland diskuterar att det kan finnas falskt positiva och falskt negativa DNA-tester. Jag undrar om detta med falska och positiva tester - vet någon mer om detta? Jag hade fått intrycket att de var ganska så bombproof. Jag har fått lov att klippa in denna info:

"Yes, there is a lot to do about PRA and many things are uncertain.

We heard of it and tested some of our cats (the one we have/expect kittens from to begin with). The only test in the Netherlands is on the CEP290 gene.

Yesterday we got the first results - BUT: our vet told us not to publish them as she found out that the DNA-test has not proven to be valid (in dogs some free tested animals developed PRA and some positive tested ones did not). My vet compared the situation with the Mexican flu hoax we had in 2009.

Testresults we got so far are that xxx But as said: we cannot rely on either …!

Frankly I do not know what to think of this at the moment and will for the moment not proceed testing other cats.

Furthermore I think I will not publish any testresults (not the 'free' and not the 'carrier' ones) untill things are fully sorted out and clear beyond any reasonable doubt"

Jag har tyvärr inte möjligen att delta på infoträffen i Stockholm nästa lördag (tyvärr, det hade varit jätteintressant, men var sak har sin tid och just nu har vi fullt upp med annat). Kanske denna fråga om testernas ev tillförlitlighet kommer upp där,, eller om någon annan känner till något om det?

Milliusgarden ska starta hälsoprogram nu 2011. Efter tragisk förlust av en dräktig katt som nu ligger på obduktionsbordet som födde ur sig 4 små. 3 döda en levande sen dog hon själv. Troligen brusten livmoder. Många tårar!

Vi ska testa PRA, lever och njurar på våra som används i avel. En vän ska ge oss länken på att köpa testen på PRA, letade här men är inte inne så mycket. MVH Jimmy

#99 Beklagar det tragiska

#99  Så fryktelig trist.

I aller første innlegg ligger det en link til UC Davis. Om du går inn der og velger services kommer du til de forskjellige tester de har.Om du velger PRA så ser du at du får to alternativer.En med info og en med handlevogn/kundvagn.

Du kjøper de derfra.Lager deg en konto og printer ut de skjema du skal sende med. Man bruker vanlige tops å ta testene med.Man kan betale online først eller sende med betalingsinfo med testene.

#99
Tåkigt att höra om er lilla katt…

Hejsan, någon som tänker skriva en sammanattning om mötet i Stocholm hos Agria om PRA ?

Det kommer en sammanfattning på SO-gruppens hemsida, http://www.sogrupp.se/  den kommer att finnas på både svenska och engelska.

Jag tycker det var ett mycket bra möte och en sansad och klock skara åhörare som lyssnade på bra information och förhoppningsvis kommer detta att vara en bra början i kampen mot PRA som orsakas av CEP290 genen och kan identifieras genom DNA-testet.

Sammanfattningen ligger nu ute på http://www.sogrupp.se/pra.php

Hejsan allihopa,

nu har SVERAK även hälsoprogram för kat IV och den PRA som vi kan ha koll på…..

Gäller från och med 1/8 2011

Lycka till !

Härligt att vi nu har hälsoprogram! Här finns mer information:

http://www.sverak.se/SVERAK/Om_SVERAK/PRA_kat_IV_2011_08.htm