Jag hade inte valt att ha siames som ensamkatt. Faktum är att jag hade inte valt att ha någon kattras ensam.

Att ha två katter är inte dubbelt jobb, tvärtom.

Jag håller med, det blir mer jobb med en än två. Fast jag vet många som bara har en katt, även siamesägare.

När vi köpte vår första siames så hade vi ingen annan katt förrän året därpå då vi skaffade två siameser till (jo, de är ju precis så beroendeframkallande som uppfödaren till vår första påstod) :)

Det är ju så att även siameser är individer och har olika behov. Om katten får mycket uppmärksamhet i övrigt tror jag nog att det kan fungera.

Men jag håller med om att 2 absolut är både bättre och enklare.

Siameser & Orientaler  mår ju inte bra utan en kompis… 2 är de allra bästa!

Min mamma hade en omplaceringssiames från ett par som varit uppfödare och lagt av i samband med skilsmässa. Hon passade bäst som ensamkatt och bodde hos mamma tills sin död vid 14 års ålder.

Sen fick mamma 2 av oss, den ena dog hösten 2003 och därefter har Affe bott där ensam, han ska bli 10 år och verkar trivas med att få all uppmärksamhet själv. Han var inte glad då vi passade honom under några dagar, helt galen av lukten från andra katter och jag skulle inte rekommendera någon konkurrent i hans fall. Nu är min mamma pensionerad, så han är i och för sig nästan aldrig ensam.

Som #3 skriver - olika individer, olika behov. Vi har t ex en hona här hemma som hellre sitter med oss än de andra katterna, hon är en enstöring som blir tjurig om hon inte får vara ifred. Ensam i vårt sovrum är det bästa hon vet :)