Jag vet faktiskt inte…

Själv har jag fått omplacera tre pga av just osämja. Jag även valt avliva en som hade för många övriga problem, utöver att han slog flera katter.
Alla dessa val var otroligt hårda, då jag skaffar mej katter för de ska leva hela livet med mej. Det känns fel att lämna något ifrån mej som är mitt.

Jag har nu fem kastrater pga att jag inte kan placera om flera. Dessa fem valde jag att kastrera efter sjukdom och visst kunde jag placerat om även dessa och börjat avla igen. Men det känns fel för mej!
Fungerar katterna ihop så finns det ingen anledning.
Då väntar jag hellre några år tills en del av dem är borta och börjat om på nytt. Kanske med betydligt mer tanke bakom mina inköp.

Sen vet jag inte ens om jag vill börja avla med katter igen. Jag älskar avel och planeringen av kullar. Men oroar mej alltid att katterna ska hamna hos någon där de inte får stanna, utan hoppar runt på sidor som Blocket.
Vill precis som dej att katterna ska få leva sitt liv i samma familj.

Kan tyvärr inte svara på hur de tänker som väljer att avla och sen placera om. Men jag gav dej mitt svar och min orsak till att jag placerat om i alla fall. 

Jag förstår verkligen att man kan behöva omplacera katter ibland när situationen är ohållbar i kattflocken, då har man som kattägare (oftast) begått ett misstag och samlat på sig för många djur. Men jag kan absolut inte stödja de som samtidigt köper in nya katter, nästa generation avelsdjur. Då slutar katterna att primärt vara sällskapsdjur, utan snarare blir en bricka i ett avelsspel som ibland behöver offras för katteriets framgång.

#2: Jag håller med.

Om man ska kunna föra ett avelsarbete frammåt, ha sams mellan katterna hemma och inte ha för många katter, så ser jag att omplacering är ett alternativ. MEN de man hör som placerar om sina katter för att de klöser lite på soffan och smutsar ner hemma känns väl inte så OK…..

En del katter kissar inne och slutar helt med de vid omplacering fast man inte kan hitta någon orsak, då är väl en omplacering ett bra alternativ?  Jag förstår verkligen TS oro för det har verkligen blivit en "blockethandel" med katter och det ser jag som negativt.

men #2 får det att låta så negativt med avelsarbete. Jag ser ingen skillnad på att behålla en från egen kull eller köpa in nytt blod till sin linje. Kattfabrik är något jag starkt ställer mig från, men en del vill bara ha sällskapskatter, en del vill avla och en del vill ha uppfödning på sina sällskapsdjur. Ganska stora skillnader, men jag ser inget konstigt i något av dem. Katter är ju otroligt speciella djur då de lever ensamma i vilt tillstånd (undantag tex lejon) så att lyckas få ihop 10 katter, på mindre yta, utan att dela av, att alla mår bra och utan sjukdommar ser jag nästan som en omöjlighet.

Jag håller med #4. Skulle kunna skriva massor, men orkar inte riktigt det just nu.

För mig är det svårt att undvika viss omplacering om man vill bedriva målinriktad avel där man måste kunna behålla kattungar ur sina egna kullar och samtidigt inte vill använda sig av fodervärd.

Men det har skrivits mycket klokt om detta i denna tråden: http://siames.ifokus.se/discussions/4d7145d4b9cb46223305ad33-undersokning-omplacering

#2 Jag håller med att målet bör vara att undvika omplaceringar, vi vill väl inte sälja en kattunge till en person som redan från början tänker omplacera lite längre fram??

Jag tror inte att det är så lätt för katter att bli omplacerade. sen förstår jag att det blir mycket bättre för vissa katter i sitt nya hem.

Samtidigt förstår jag att man måste omplacera ibland men det känns inte riktigt bra när det är med i planerna från början.

För att undvika vissa omplaceringar kanske alla uppfödare ska samarbeta mera i planerade avelsplaner  tex redan från början dela på hanar byta honor med varandra, det är bara en tanke jag är ju ganska ny här, men jag tycker att det handlar om rätt och fel och moral eller dubbelmoral.

Jag ser inte problemet med att man vet från början att katten ev kommer omplaceras när den är klar.

Man fäster ju sig vid alla katter naturligtvis. Men det sättet jag tror är det säkraste att från början miska på antalet omplaceringar är att inte köpa på sig för många honor de fösta åren, gör man det kan man i värsta fall behöva akutomplacera (pga att honor inte längre går ihop när en fått ungar, rangstrider osv), eller så får man bara väldigt många katter, eftersom man ofta vill behålla en avkomma från varje hona.

För mig så är det nödvändigt att spara ungar ur avel för att kuna avla. Att avla fram kattungar och  bara sälja alla (spec om man upprepar samma kombination flera gånger, är för mig inte avel utan kattungeproduktion).

Jag förstår till fullo om man inte fixar att omplacera sina katter, och istället lägger ner aveln när kattantalet hemma bli för stort, absolut. Däremot så skulle vi ju inte ha många katter kvar i avelsbasen, om alla samtidigt gjorde så, så jag tycker att man måste respektera båda vägarna, dels att alla inte vill omplacera, och dels att vissa finner det nödvändigt för att kunna fortsätta sin avel och samtidigt ha en dräglig hemmiljö åt sig själv aoch katterna.

# 7 Bra skrivet!  Håller med till 100%

#7 Veldig bra skrevet, jeg er helt enig!

Hvorfor omplasserer vi katter?

Også innen oppdrett av katter finnes det mange veier fram til målet, og enhver må velge den veien de mener er den beste.  Når det gjelder dette veivalget har vi forskjellige preferanser for hva som er bra for kattene og hva som er bra for oss mennesker.  Utgangspunktet er dog det samme for oss alle – vi vil at våre katter skal ha et best mulig liv – på kattenes premisser.  I et bra liv for kattene inngår så mangt i forhold til om de er innekatter, utekatter, fertile eller kastrerte.  Alle disse momentene spiller inn og påvirker de valgene vi gjør. Et sentralt spørsmål er: Er det negativt og/eller skadelig for en katt å bytte hjem? Noen mener at det er det verste som kan skje en katt, andre mener at det kan være en stor fordel for katten å bytte hjem. Hvem av oss har rett i dette? Hvem av oss har rett til å si at den ”andre gruppen” har feil? Er det bare noen mennesker som skal bestemme standarden for hva som er rett og galt?

Og ja, vi er av de ”forferdelige” oppdretterne som velger å omplassere katter men vi ”kaster” ingen ut! I vår tid i katteverdenen har vi hatt en del katter og mange av disse har blitt omplassert.  Hele 16 katter har vi funnet nye hjem til! Og flere vil det helt klart bli. Noen av disse 16 er født hos oss men ikke blitt solgt før de er over 6 mndr gamle. Noen har vi brukt i avl, så har de blitt kastrert og flyttet i nye hjem.  Vi velger å ha få kull på kattene våre, hvorfor vil jeg komme tilbake til senere. De fleste hunnkattene vi har brukt i avl har fått 1 kull, to av hunnkattene har fått 2 kull. Hannkattene våre har fra 1-4 kull bak seg når de blir kastrert.

Hvorfor velger vi å ha så få kull på avlskattene våre? Den ene grunnen til det er at mange katter stresser en del når de er fertile og stress påvirker immunforsvaret negativt og gjør at kattene lettere blir syke. En annen årsak til at vi har få kull pr katt er at avlsbasen IKKE har godt av at vi produserer kattunger av samme kombinasjon i kull etter kull og selger til avl så mange som vi får solgt. En sånn måte å avle på fører til at antallet katter i avlsbasen øker, men det tilfører ikke bredde i basen som er så viktig for å ha sunne, sterke og vakre katter.  Utgangspunktet for de kombinasjonene vi gjør innen avlen er at avkommene helst skal bli bedre enn sine foreldre. Vi har mye å jobbe med for å få bedre type på BAL og OLH, og det vil være bedre både for avlsbasen og forbedring av type om mammakatt får 1 kull og hennes datter ett i stedet for å ha 2 kull på samme katt. (Under forutsetning av at datteren er bedre enn mammakatt og svært forenklet).

Oppdrettere i Nord-Norge og for så vidt Nord-Sverige har noen begrensninger som ikke oppdrettere lenger sør har. Den mest synlige begrensningen er avstanden til ”markedet”, noe som medfører at det blir vanskeligere å selge kattunger fra nord til sør, det blir dyrere å selge kattunger og de som skal kjøpe kattunge har ikke mulighet til å komme og se på kattungene før de bestemmer seg for hvilken de vil ha. Det gjør at en del velger å la være å kjøpe kattunge fra nord. For oss som har valgt å drive med orientalske katter, og da i tillegg langhår er det flere begrensninger.  Det er langt til neste oppdretter av langhår, og det gjør at det blir vanskelig å samarbeide med f.eks å låne hannkatt av hverandre. Det er dyrere å sende hunnkatter på parring til f.eks østlandet eller sør-Sverige enn om man bor 25 mil unna hannkatteieren og kan kjøre i sin egen bil når hunnkatten skal til parring. Åja, økonomien setter grenser for oss! Vi har ikke Onkel Skrues pengebinge bak huset, og må faktisk tenke på hva de forskjellige alternativene koster. Jeg vet at det ikke er stuerent å nevne ordet økonomi i samme setning som katteoppdrett, men det er nå en gang virkeligheten for en del av oss. 

Det er flere gode grunner til at vi velger å ha egen hannkatt. Det ene er som sagt økonomi, en annen grunn er at vi kjenner kattene våre godt og vet litt mer hva vi putter inn i avlsbasen enn om vi skulle ha lånt hannkatt. En tredje grunn er at de kattene vi har hjemme lever i det samme fysiske miljøet og har de samme bakterie- og virusstammene. Det gjør at sjansen for at hunnkatten (eller hannkatten) blir syk på grunn av smitte under parring. Man kan teste for noe før parring men det gir bare en liten bit av hele bildet. I tillegg vil kattene føle seg trygge nettopp fordi de er hjemme, med sine kjente mennesker og sitt kjente fysiske miljø. Denne tryggheten virker positivt inn på kattene og selve parringen blir en enklere sak for en førstegangshunn eller hann.

Så over til svaret på spørsmålet ”omplassering – hvorfor?”

Fordi:

• En katt som har vært brukt i avl og blir kastrert kan ha til dels store problemer med å finne sin plass i flokken etter kastreringen. Det fører til uro og stress blant alle kattene, og stress er noe vi vil unngå så langt det er mulig
• For oss er det riktig å holde kattene i en gruppe, og vi har dermed en lavere terskel for hva vi tolererer av konflikter blant kattene
• Ønsker man å avle på en sånn måte at man er med på å forbedre typen på kattene, må vi bruke avkom i avlen. Det fører til at det blir flere katter i hjemmet.
• Flere katter i hjemmet betyr at det kan bli enda mer vanskelig å ha en harmonisk kattegruppe som fungerer godt sammen.  Dermed blir det omplassering.
• Vi mener at en katt fra oss kan få et like bra om ikke bedre hjem hos andre enn hos oss etter Kastrering. Grunnen til det synes jeg sier seg selv – vi har mange katter og i det nye hjemmet er det fra 1 til 3 katter, kontra våre 7-8. Vi har kull med ujevne mellomrom, og også det kan føre til stress blant kattene. Vi tror ikke at det kun er vi som kan ta vare på en katt, det finnes MANGE flotte og flinke katteeiere der ute! Og vi setter utrolig pris på å få mulighet til å gjøre en annen person/familie glad, ja like glad som vi er når vi får våre nye katter! Det er et privilegie! Og det er like stort som om det var en kattunge som flyttet, alderen har egentlig ingen betydning. Det er en fordel å omplassere en voksen katt, fordi da kjenner man katten godt og kan finne det hjemmet som er best for katten.

Til slutt vil jeg presisere at INGEN av våre katter har blitt KASTET ut fra hjemmet vårt! Kastratene er her hos oss til det riktige hjemmet dukker opp. Om prosessen med å finne nytt hjem til katten tar mage måneder, har vi ikke og kommer vi ikke til å overlevere katten før vi vet at det er riktig hjem. Vi omplasserer kattene for at de skal ha det best mulig, ikke for å bli kvitt en katt. Oppdretterne vi kjøper katt av blir gjort oppmerksomme på at katten kan bli omplassert etter Kastrering, og hittil har vi ikke hatt noen negative reaksjoner på det. Får vi negativ respons på dette er det ikke den riktige oppdretteren vi har funnet

Man är ju lika noga med ett nytt hem till sina omplaceringar som man är till sina kattungar. Det enda är att det att längre tid att placera om en vuxen katt, vilket blivande köparen måste vara innförstådd med.

Jag håller till 100% med malin i #7. Själv sitter jag här nu med för många honor för att jag inte planerade rätt från början utan köpte två honor som är systrar vilket inte är så fiffigt i uppfödarsammanhang.. Inget fel på dem, de har givit jättefina avkommor, men det har givit mig färre möjligheter att spara avkommor. Sen köpte jag en hona för att få varianter efter som troligtvis inte är fertil och nu har jag kommit till den punkten att jag måste omplacera minst en av dem för att få plats att spara fler sedan efter mina nya katter. Dessutom är läget väldigt spänt här med fem honor i huset, det går, men är inte optimalt för nån av dem och jag tror att de jag vill omplacera skulle bli underbara sällskapskatter i ett hem med mindre konkurrens.

#11

Ja, vi har ju sett flera exempel här på forumet under årens lopp, på köpare som tappar sugen efter ett par veckor med sin nya katt. Den pratar för mycket, bråkar med den gamla katten, kissar i sängen etc.

Det är ju väldigt viktigt att den som tar över katten vet vad det innebär med en omplaceringskatt. Katten kan ju inte flytta från det ena hemmet till det andra - fullständig katastrof. Men man har ju aldrig några garantier någonsin.

Nej, jag är så blödigt att jag inte kan föda upp längre. Än mindre omplacera någon av mina katter. Men om någon av dem skulle mobbas ut ur min grupp, måste jag bortse från mina egna känslor och göra vad som är bäst för katten. Jag blev tvungen att omplacera en Ocicathane pg a mobbing för några år sedan. Det var hemskt.

Jag har ju själv sålt katter utomlands - med vetskapen om att de kommer att omplaceras efter sin avelstjänst. Vi har gjort  upp om att de som längst får vara fertila till tre års ålder - för att kunna "starta om" och få ett drägligt liv i en familj. Jag rent av krävde detta för att sälja katt till NZ. (tror visst att det är dags att påminna nämnda uppfödaren om att det är dags…är rädd för att min katt sitter i bur där.) :-(

Ingen lätt fråga men väldigt intressant att diskutera.

Den uppfödaren jag känner i hundvärlden omplacerar inte sina hundar utan sitter med sina gamla avelstikar och andvänder sig av fodervärdar för att avla vidare när det inte finns plats. Hon har haft hundar i 40 år  Man kanske måste nöja sig med den bit man kommer med sina "linjer" och inte ha så bråttom. Jag har dock  förståelse för att alla tänker olika i den frågan, och jag tror att alla här har kattens bästa som utgångspunkt.

Bra att vi diskuterar detta nu vad kommer att hända med alla bärare av PRA och de ca 6 % som kommer att utveckla sjukdom ?

Vi väntar ju på svar på våra katter och jag oroar mig även för de vi sålt

PRA-bärarna kommer ju aldrig lida av att vara bärare, och orskar ingen särskild skada sålänge de inte paras med en annan PRA bärare. Hos en kastrerad katt saknar det ju betydelse om den bär på PRA anlaget sålänge den inte är homozygot, dvs bär det i dubbel uppsätthing.

För mig är det inget alternativ med fodervärdar, har haft det en gång, och aldrig mer. Det är så fruktansvärt många situationer som kan uppstå som man inte tänker på. För mig blir det som att lägga ut uppfödaningen på entreprenad, i uppfödningen så ingår det ju liksom att man hanterar kattungarna och allt kring det.

Det finns ytterligare en orsak till omplacering som jag inte kunnat finna nämnd i denna tråd: Omplacering på grund av att ägaren är döende i cancer och inte har någon familj som kan ta hand om katterna.

Dagny

Det aller beste hjemmet for en katt er som kastrat i et helt normalt hjem, ikke i et oppdrett, og det unner jeg mine katter.

Omplassering kan sikkert  virke egostisk for mange,men det er det å drive oppdrett også. Sånn sett fra kattens syn.

Jeg vil heller et mine solgte avlskatter skal få komme i gode varige kastrat hjem etter avl,enn at dem skal gå fertile i en mange år hos oppdretter/ eller bo som kastrat i et oppdrett og kanskje være ulykkelig. Noe annet jeg ikke liker ,er oppdrettere som lar fertile katter flytte fra oppdrett til oppdrett som en annen slags kasteball.

Malin og Lisme skriver det veldig fint.

Det finnes ingen fasit svar,men om man gjør valgene i kattens beste,så må jo det være viktigst?

Nå skal en av Maidens kattunger flytte til en familie som har 3 omplasseringskatter fra meg.Deriblandt engelskmannen Secret. 2 bor hos en søster, 1 bor hos mamman og nå er det søster nr 2 som skal ha lillejenta mi.