Jag hoppas att de fortfarande är lika sociala och pratsamma som de är nu och att vi fortfarande fokuserar allra mest på temperamentet eftersom vi ju faktiskt lever med våra katter varje dag.

Sen att vår ras fortfarande får vara en ras med ganska få sjukdomar och defekter och inte blir alltför extrema som typ perser.

Högbenta, slanka och aristokratiska, gärna lite större i formatet för min del. Eftersom jag föder upp OLH och Balineser så hoppas jag att de blir alltmer populära och "vinner mark" från kat.2 katterna och att folk inser att man får en perfekt kombination om man vill ha en lite mer långhårig katt men som ändå har en extremt lättskött päls!

Jag säger bara en sak katternas hälsa

Och puttar också upp tråden eftersom jag är lika ny skulle det vara kul och höra vilka långsiktiga mål som finns hos alla äldre uppfödare.

Hälsa och temperament givetvis viktigast.

Jag önskar inte se mer extrema katter än dem vi har idag, men jag vill se typade katter som är korrekta enligt standarden och starka kvaliteter. Förhoppningsvis har fokusen på enbart stora öron hos domare försvunnit och man ser mer till kattens helhet och korrekthet.

Förhoppningsvis vet vi mer om hälsostatus på våra katter samt har förhoppningsvis inte fått in några nya vanligt förekommande defekter i rasen.

Förhoppningsvis har även veterinärmedicin i stort gått framåt samt kunskapen om katter veterinärmedicinskt ökat. Detta tror jag även skulle underlätta uppfödningen.

Det var det jag kom på på rak arm, svår fråga faktiskt.

#3 Jättebra skrivet. Jag önskar inte heller mer extrema katter än vad vi har idag. Är rädd att det blir på bekostnad av hälsan. Jag hoppas också att kattens helhet ska gå först - högbenta, slanka katter med lagom stora öron, bra ögonfärg och inte allt för djupt liggande ögon. Gärna något större till storleken. (Jag har en liten 3-årig plutta på 3 kilo. Det tycker jag är lite litet.)

Jag vill också ha katter som lever längre och är sunda. Jag har mist tre katter som bara blivit kring 4 år i bl a Malignt Lymfom och akut anemi. Det är illavarslande också med FORL och tandlossningarna på våra katter. Jag hoppas att vi funnit en lösning på det problemet år 2030.

#4 Håller med - speciellt sista stycket:

”Jag vill också ha katter som lever längre och är sunda. Jag har mist tre katter som bara blivit kring 4 år i bl a Malignt Lymfom och akut anemi. Det är illavarslande också med FORL och tandlossningarna på våra katter. Jag hoppas att vi funnit en lösning på det problemet år 2030.”

Min första siames dog när hon var 1,5 år gammal i Malignt Lymfom. Det var fruktansvärt. Usch! Friska och leva ett lång och gott liv.

Kram Skåne

En fråga:

Dessa stoora öron som en del katter har (som domarna tycker om). 
Har katterna några problem med dom på något sätt? Är hälsan i fara pga de extrema stora öronen?

Jag hoppas att vi kommer bort från de extremt lågt placerade öronen som ger katterna ett nästan ledset uttryck och som varit väldigt populära ett tag. Jag har sett tendeser hos vissa domare att de inte premierar detta och det är bra.

Sedan hoppas jag oxå att vi jobbar bort de extremt djupliggande ögonen som finns på vissa katter och som orsakar dessa katter stora problem med inflammerade och geggiga ögon. Jag försöker själv välja bort det.

I övrig instämmer jag med MalinL.

Jag tycker som Nilla så jag behöver nog inte skriva något!

Ingen PRA , ingen HCM, friska njurar, ingen Forl och många andra sjukdomar  friska sociala sunda. Stora öron vill jag ha kvar flashiga. Att vi har fått till kroppsfärgen, det finns mycket att bygga på.

Jag är också ny här, inte närmare bekant m kat4gruppen än att jag väntar på en bebis.Dock har jag haft huskatter större delen av mitt liv. Men jag har surfat runt mycket både här och på många uppfödares hemsidor och jag har en liten tanke på att om det här med strilning/markering är ärftligt (verkar vara blandade åsikter om detta) så tycker jag det är jätteviktigt att tänka på. För "vanligt" folk som inte avlar och utan bara vill ha en sällskaplig (och vacker ;) ) vän spelar det nog inte lika stor roll hur öronen sitter om katten inte sitter i kattlådan? Har förstått här att många inte tycker det är ngt stort problem, att man får räkna med det om man avlar men jag tror att det är ngt som kan verka avskräckande för många kattköpare. Det kan ju påverka även barnen i familjen om kläder och annat luktar pink, att de blir retade. Så OM det är ngt man kan tänka på när man avlar anser nog jag att det är nog så viktigt som klara färger el rätt sittande öron.

#10 ALLA katter som inte går i avel SKA kastreras i min mening. Därför ser jag inte att det skulle vara ett problem för "vanliga" kattköpare.

Att markera är en naturlig instinkt och kan knappast ses som ett fel. Däremot är det klart att man hellre har en icke strilande hane.

#10: strilningen är ingenting som skrämmer mig som sällskapskatt köpare då Kastrering är en självklarhet när en katt inte ska avlas på. Och då försvinner markeringsbehovet.

Och huskatter strilar precis lika mycket, det är en naturlig instinkt (som sagt) och hankatter som inte ska bli pappor mår bättre som kastrater.

Åh vad kloka alla är! Jag tycker att typen och idealet på kat4 katter är sjukt snyggt som det är nu och behöver inte spetsas till ytterligare. Det finns fortfarande saker att "arbeta" med för uppfödarna som att få bort de djupt liggande ögonen och förbättra färger på både päls och ögon. Jag menar att det fortfarande finns mål för de avelsintresserade att arbeta mot utan att typa till dem mer. Annars är det ju utveckling som ofta driver uppfödare så det kan gå för långt. Rasen har ju ändrats rätt snabbt de sista 20 åren kanske ska man stanna till och utvärdera innan det blir för extremt så det går ut över katterna själva. Eftersom jag är uppfödare själv (marsvin) vet jag hur kul det är att få till utställningsmässigt bra djur och försöker vara medveten om farorna i den "lyckan".

Vi som är vana att se kat4 katter och uppskattar deras nu faktiskt extrema utseende tycker ju att de är galet vackra men det finns många som tycker att det gått för långt redan som anser dem fula. Själv måste jag medge att jag när jag är på kattuställningar ibland går en sväng förbi perser/exitic burarna bara för att förfära mig med tårar i ögonen över hur vidrigt fula jag faktiskt tycker att de blivit. Enligt mig är det sorgligt att man avlat sönder den vackraste arten på jorden så pass. Jag vet att det kan vara ett känkande uttalande, jag ber om ursäkt för det men det är så jag känner. Det jag menar med detta är inte att man med sina avelsmål ska ta hänsyn till vad andra tycker utan att jag vill påpeka att det är så lätt att bli blind när man håller på med rasavel. Det är ju levande djur man håller på med och det är katterna själva som är det vi måste ta största hänsynen till.

Temperamentet och hälsan är ju det som vi som vanliga (i mitt fall blivande) kat4 ägare är intresserade av och katterna själva också förståss. Jag har ingen lust att betala 6000 hårt ihopskrapade pengar för en katt som är sjuk och måste till dyra veterinären hela tiden och tillslut ändå dör ung. Så ska det inte behöva vara att ha djur ska ju vara lycka och är det också när det är som det ska.

Arbetet med hälsofrågorna är det viktigaste i all avel jag tror det är viktigt att tänka på det då det verkar finnas en del problem. När det gäller kat4 tror jag inte temperamentet är något större problem de verkar ju vara lika trevliga som de är vackra men temperamentet får aldrig heller glömmas bort på vägen.

Det var inte meningen att uppröra någon. Och jag har själv alltid kastrerat mina katter tidigt. Givetvis är jag medveten om att det är ngt som finns hos alla katter.Och att det hör till deras naturliga beteende. Men när jag surfade runt här fick jag bara en känsla av att det kanske var vanligare bland kat4.Någon skrev i ngn tråd att det kanske var vanligare pga av de är ganska revirtänkande och om jag minns rätt känsliga för förändring jämfört m andra raser? Flera hade åsikten att man liksom fick räkna med det.Men det kanske bara gällde vid avel? Men är det efter en Kastrering inget större problem så har kanske jag övertolkat det jag läst. Även att strilning skulle vara ett ärftligt beetende har jag läst både som påstående och förnekande.(minns dock inte om det är här el i andra forum, böcker el dyl) Om det är så kanske det ändå är ngt att ha i bakhuvudet? Jag är som sagt ny här och har inte svar på frågorna, utan vill gärna ha synpunkter och tankar från er som har mer erfarenhet.

Tror ingen blev upprörd. Inte jag iaf. Dock har jag en väldigt stark princip vad det gäller Kastrering.

Om det är ärftligt är ju svårt att veta, det har jag ingen aning om. Att det skulle vara vanligare på katIV-katter tror jag inte en sekund på och jag ser heller inte att de skulle ha starkare revirinstinkt än andra raser då de är de raser som trivs bäst i flock.

#14 Bra skrivet, håller med.

Jag vet inte vad jag ska önska för framtiden, kanske färre sjukdomar, större krav på avelsdjuren med ett godkännande av någon som kan rasen, fler gentester? Större koll på importdjur så att man inte uppmuntrar kattungefabriker? Större förståelse bland folk för att även katter är individer och olika. Fred på jorden.

Jag är ju en nybörjare inom sådana här områden, men… det jag tänker är att jag hoppas att vi kan konstatera att vi inte har problem med PRA och HCM, att vi inte har problem med djupt liggande ögon eller tandproblem. Det vore också fantastiskt om vi hade bra DNAtest som kan användas inför avel, så vi inte får några "obehagliga överraskningar" framöver.

Typmässigt tycker jag vi har en bra typ idag, och jag ser inga behov att göra katterna mer "extrema". Istället vill jag behålla den typ vi har idag, att katterna 2030 är lika vackra, högbenta, slanka och eleganta som de är 2011.

Självklart ska temperamentet vara lika bra som idag - pigga, glada, aktiva, pratiga, busiga katter som alltid vill vara med och älskar människor. För mig är det ett av rasens absolut viktigaste särdrag!!

Sen vore det fantastiskt såklart om vi slapp strilande och alltför täta löp, men jag misstänker att det är en utopi…

Nu kan det hända att jag blir lite kontroversiell. Jag tycker inte att man ska göra gentester som ett självändamål. Finns det konstaterade risker, som nu med PRA, är det bra att testa, men jag tycker inte att det är nödvändigt att göra alla tester som finns bara för att de finns. Tester kostar pengar så det måste finnas objektiva skäl innan vi ålägger uppfödare att testa sina katter. Det är lätt att det skapas en testhysteri och jag tycker att det är viktigt att man håller huvudet kallt och ser vetenskapligt på det.

Det är ju också lättare att få alla att testa om man kan motivera på saklig grund och inte lägger på massor med test som kostar 1000tals kronor tillsammans i onödan. Om testningen ska få önskad effekt gäller det ju att så många som möjligt, helst alla, testar.

Jag tycker heller inte att man kan kräva avelsgodkännande för alla katter som går i avel. Det är inte alltid de mest typade katterna som är de bästa avelsdjuren och man ska alltid vara försiktig med att begränsa avelsbasen. Sådana åtgärder ska, i min mening, sparas till de individer som har defekter eller liknande.

När det gäller nya uppfödare som köper sin första avelshona har vi uppfödare ett gemensamt ansvar att sälja en bra katt och bistå med information, hjälp och stöd.

#20 Håller med.

För mig -i en fvision om framtiden - är inte avelsgodkänd = bäst typad! För mig betyder det att man kan se att dern katten är frisk och psykiskt stabil och social och kan klara av avel.

# 22 Ett sådant avelsgodkännande är inte möjlig, i allaf all inte av en utställningsdomare, utan i så fall av en veterinär och att katten bedöms i hemmiljö.

Alla katter (och människor) bär ju på defekta gener mer eller mindre, så skulle vi uppfinna ett test som testade mot ALLT via t.ex ett blodprov så hade vi nog inte kunnat avla på en enda katt.

#23 Exakt vad jag menar, ingen domare eftersom det inte har med typen alls att göra.

#23 Exakt vad jag menar, ingen domare eftersom det inte har med typen alls att göra.

#23 Exakt vad jag menar, ingen domare eftersom det inte har med typen alls att göra.

Tror inte det är realistiskt att ett sådant avelsgodkännande ska kunna göras på alla avelsdjur. Kostnaden skulle helt enkelt bli för stor. Och vem skulle göra bedömningen? Hur många veterinärer har specifik kunskap om katIV-raserna? Vilka kriterier ska vi sätta upp?

Jag tror generellt inte på detaljstyrning. Det främsta ansvaret måste ligga på uppfödaren, som också måste ha friheten att välja sina avelsdjur.

#27 "Jag tror generellt inte på detaljstyrning. Det främsta ansvaret måste ligga på uppfödaren, som också måste ha friheten att välja sina avelsdjur."

Precis vad jag också tycker.