Feliway låter som en bra idé.
Skulle tro att det kan vara rangen som är orsaken. Kan även vara att Zelda har någon infektion som inte märks.
Smilla var sur mot både sin dotter Caramel och övriga katter. Men så fort hon blev kastrat (samma dag), så blev hon en annan katt.
Troligtvis hade hon någon infektion som störde henne och smärtan försvann med kastreringen.

#1 Har också funderat på om det är något fysiskt som stör henne eftersom hon är så sur… Kanske ska kolla upp det…

katternas rangordning bland fertila ändras ju hela tiden så det är inte så ovanligt att det blir perioder med lite osämja. Hoppas hon inte har ont nån stans

Du kan ju be veterinären att få utskrivet en kur med Baytril.

Jag tycker du ska skicka hit den där Ezther istället ;-)

#4 Vad är Baytril?

#5 Skulle inte klara en dag utan min lilla goseplutta!

Varför blir alltid min text fet näår jag skriver inlägg i överkant? jag har inte markerat fetstil…

#6
Baytril är antibiotika. Om hon har problem med livmodersinflammation eller liknade smärta. Så tar den förhoppningsvis bort det.

#6 Det är bara inte så lätt att få veterinären att skriva ut det om de inte ser några särskilda symtom. De är ju väldigt restriktiva på det nuförtiden… Men jag ska ha det i åtanke, avvakta lite och hålla henne under uppsikt - tror nog ändå bara att hon är en EXTREMT tjurig surpuppa nu…  

Jag hade precis likadana problem i min flock i somras. Stina, min äldsta hona, gick runt och var surig och arg på den yngre honan Malvina. Hon kunde jaga henne över rummet och slå på henne när hon kom åt. Lurpassade på henne och skickade alltid onda blicken när Malvina dök upp. Men sen kunde de ligga och sova tillsammans eller äta ihop som om inget hade hänt…

Jag blev så klart orolig för att dessa problem skulle bli långvariga och började tom fundera på omplacering eftersom Malvina fick så mycket stryk stackaren.

Men så bestämde jag mig för att så här ska vi inte ha det. Jag markerade tydligt för Stina att jag tyckte hon gjorde fel mot Malvina om det var så, eller mot Malvina när hon blev för närgången. Tänkte också på vilken energi jag som matte sände ut. Försökte att alltid vara lugn och rogivande i mitt sätt mot katterna, istället för att hetsa upp mig och oroa mig. Lite som Ceasar Millan och hans hundar…

Det tog tre dagar så var det lugnt i flocken igen. Katter är ju inte lika flockkänsliga som hundar men jag tror faktiskt att vi aktivt kan bryta ett oönskat beteende genom lugn och tydlighet. Och jag uppfattade det som att Stina slappnade av när jag tog kommandot och bröt av bråket mellan katterna.

Så det är mitt tips, lugnt och bestämt visar man att så där gör vi inte här hemma.

#4 Baytril, för att katten är sur?

Nog för att jag är för att använda antibiotika när det behövs men att en veterinär skulle skriva ut en såpass stark antibiotika som baytril för så vaga symptom som att katten är sur ser jag som både osannolikt och olämpligt.

Misstänker man pyo så tar man väl katten till en veterinär, är det pyo så är det väl dessutom lämpligt att man tar en odling för att se vilken typ av bakterier det rör sig om och därefter fastställer vilken antibiotika som kan vara lämplig.

#0 Det kanske lugnar sig lite efter ett tag när katterna hunnit "sjunka in" i sina nya roller. Feliway kan nog vara bra. Håller tummarna för att de snart är vänner igen.

Jeg er enig med #9 at vi som matte/husse har mulighet til å markere at vi ikke godtar uønsket adferd. Vi har brukt det overfor kattene her og sammen med hunden har vi klart å få ro i flokken igjen. Noen av kattene vi har er veldig sensitive for endringer, og blir utrygge av det. De viser sin utrygghet med å skulle ta enhver annen katt som kommer i nærheten, og da er hunden gull verd. For hun stiller seg opp mellom "surtanten" og den som surheten(usikkerheten) går utover. Og da er det stopp med en gang som regel. Stopper det ikke, får "surtanten" time out på katterommet en stund. Da benytter vi anledningen til å sitte sammen med "surtanten" og gi henne ekstra oppmerksomhet. Vi fortsetter med å gi oppmerksomhet også når "surtanten" er kommet ut av katterommet, og en tid framover.

Vi griper inn med en gang det er antydning til bråk, og markerer at vi ikke godtar sånn oppførsel. Her er det ikke snakk om å få lov til å slåss til den ene vinner.

#9 & 11 Det ni säger är väldigt intressant och jag håller verkligen med. Det är vi som flockledare som ska bestämma och det är vi som ska tala om vad som är tillåtet och inte. Ceasar Milan är lite av en idol inom hundvärlden för mig och jag är övertygad om att det går att även applicera på katter. Jag har försökt att göra som ni säger, men jag kan nog vara mer lugn… Calm and assertive… eller vad är det Ceasar brukar säga… 

Jag fortsätter som jag har gjort hittills och köper även Feliway, så hoppas vi på att det löser sig.

Hittade ett litet sår på Ezthers lår… Tror kanske att surtanten har fått in en träff och därför har nog Ezther kanske blivit lite kantstött… Hon börjar hämta sig lite nu och är tillsammans md oss mer - men hela tiden med ett öga på surtanten. Jag förstår henne…

#12 Kul att du, liksom jag gillar Ceasar Millan! Jag tror stenhårt på den filosofin gällande hundar men tror också att det går att applicera på katterna. I allafall våra kära kat4 katter eftersom de är sådana flockdjur.

Så jag hejjar på dig, calm and assertive

Uppdatera oss gärna om hur det går!

Hos oss er det to ting til som bygger bro mellom katter som ikke er så veldig glade i hverandre, og det er god mat og lek/aktivisering. Det glemte jeg å ta med i mitt forrige innlegg. Men da er det snakk om ekstra god mat, ikke det vanlige våtfóret men kanskje skinke, rå kyllingvinger, kokt kylling, kokt kalkun. AKtivisering kan rett og slett være at de får en ny stor pappeske der jeg har laget hull i forskjellige størrelser, eller at jeg legger et teppe over klatrestativet eller stoler, godteriball (sånn som man bruker til hund og kanin), slenge ut en haug med små mus osv. Det er bare fantasien som setter grenser!

Öppnar den här tråden igen…

Nu har det gått en tid och "Häxan Surtant" består. Jag har gett henne Zylkene, vi har Feliway här hemma (och har haft i ca. 3 veckor) och det har inte blivit bättre. Jag har t.o.m börjet ge Surtanten p-piller, men jag tycker inte det har blivit bättre av det heller… Hon är på framförallt Ezther, men även sin dotter. Hon fräser och jagar och attackerar… Speciellt Ezther tycker inte att det är speciellt kul…

Och sen emellanåt sover de tillsammans och äter tillsammans. Weird…

Men situationen börjar bli ohållbar och jag börjar starkt fundera på att kastrera Zelda (surtanten!), så att vi kan få lite lugn i flocken.

Då hörde jag att risken finns om man kastrerar den ranghöga honan, att hon sen blir hackkycklingen stället när hon "faller" i rang. Har någon av er upplevt detta?

Har ni annars några fler råd att ge angående oro i flocken? Hur länge kan jag vänta på att det kan bli bättre? Kommer det någonsin att bli bättre, eller är det "kört"?

Mitt tålamod börjat tryta och det gör ont i mig att se katterna må dåligt… :(

#15
Tror nog surtanten redan fallit i ragn. Detta pga av hennes humör. Så kastrera kan nog vara ett alternativ.

#15 Men om hon redan fallit i rang skulle väl inte Ezther springa iväg när hon kommer och låta sig bli jagad… Då skulle väl Ezther stå kvar och konfrontera…?

#17
Jo det har du ju rätt i…
Kanske hon tar det säkra före det osäkra och skrämmer övriga, för hon tror hon ska falla i rang?
Svårt det där…

Hej! En fundering: äter hon p-piller? Vet att en del honor blir extra hormonella av dessa (katter liksom människor). Om det kan vara det som är boven, kan det vara ett råd att sluta med dem, låta henne komma i löp (då blir hon vänligt sinnad till andra katter ) och om hennes löpande är jobbigt så para henne ganska snart och kanske kastrera efter det.