Sitter med blodiga händer och klipper klorna på den tolfte kattungen. Tänk att det gick riktigt bra tills en liten en tyckte det var övergrepp och satte alla klorna i mig innan jag hann reagera. En del sitter tillbakalutade och verkar njuta av att bli ompysslade medans andra tror att man ska styckmörda dem. Nu är de elva veckor gamla och jag börjar förbereda mitt hjärta på att de snart ska flytta. Det gör mer ont än rivmärkena.