Min mamma är snart 82 år, har haft allvarlig cancer, ser illa o hör illa. Hon fick en hittekatt av mig för 4 år sedan. Det bästa vi gjort! När hon fick den var vi tydliga med att jag tar hand om kissen den dan mamma går bort. Så prata gärna med barnen o hör vad de säger.

En katt är toppen för de äldre!

Jag skulle sälja,  och har de barn som tar hand om katten är det väl inga problem.  De är ju dessutom två personer.

Min mamma köpte hund när hon var 78 jag kommer att ta hand om den när hon inte klarar av det.

Ja, jag har väl också kommit till samma slutsats som ni och eftersom jag har jobbat med äldre människor de senaste 12 åren så vet jag hur mycket ett djur kan betyda i deras liv.

Han kommer isåfall att bli ensamkatt också men eftersom de är två som är hemma hela dagarna så kan jag tänka mig att göra ett undantag även där.

Tycker det vore diskriminering att sinte sälja… Om de tar ansvar för katten även efter deras liv så ser inte jag något hinder. Det är minst lika osäkert att sälja katten till vem som hellst, då man kan gå bort oväntat och snabbt.

Man ska aldrig vara för säker på något.

Har just pratat med dem och vi har bestämt att jag kastrerar och säljer min Aston 10 månader till dem istället!

De föll handlöst för hans bilder på min hemsida och jag kan lika gärna behålla en av de nuvarande ungarna själv istället. Däremot blir det svårt att skiljas från min "förstfödde" lille femkiloskille som FORTFARANDE diar sin mamma då och då ;-)

Förstår hur du tänker men usch att sitta i sitsen å inte få ha katt för man kanske e för gammal!! Dör en av dom så kanske katten kan få den andra parten att orka gå vidare i livet å inte sörja maken/makan. Önskar min mamma kunde ha katt nu när hon varit så ledsen när pappa gått bort men hon e typiskt nog allergisk mot katter.

Tycker du gör ett bra val at sälja till dom!

Uj nu kommer ja låta helt hård här men när min första kull kom så fick ja precis den frågan,av en äldre kvinna i 80 års åldern…och ja sa faktiskt nej:/

Men det va oxå min första kull….skulle troligen tänka annorlunda idag då jag me vet hur viktigt djur betyder för alla människor:) unga som gamla.

Vet jag att de har barn eller andra släktingar som kan ta hand om katten om de går bort. Så skulle jag nog sälja.
Men annars så hade jag nog rekomenderat dem att köpa eller ta hand om en vuxen katt.

Nu är ju katten nästan vuxen och du säljer den kastrerad, så det går säkert bra. Dom håller sig kanske pigga längre när det kommer en ny katt i familjen. Han blir säkert bortskämd 

Ja jädrans vad bortskämd mammas misse är. äter bara viss mat, speciella ritualer etc. När hon är hos mig o mina tre pissar på "jourhemsvistelse" får hon äta det som serveras. Inte mycket första dan men nästa dag så står hon först vid skålen o äter det som serveras… Mamma undrar alltid hur det kommer sig att hon inte längre e så kräsen när hon kommer tebax till henne…

Men hon tycker att det bästa är att hon är så kelen o knappt viker från hennes sida när hon vistats hos mig, he he he

Uansett hvem en selger en katt til er ingen ting sikkert, Ting kan skje, sykdom, dødsfall, endret livssituasjon osv som gjør at katten må ha nytt hjem. Tror dessuten at det er sunt for eldre mennnesker å ha kjæledyr, livskvaliteten kan bli bedre

Ingen vet ju hur länge man lever. Man kan ju sälja katt till en som är  25 år för den personen överlever katten. 14 dagar senare kan man ju dö i en olycka, eller bli sjuk och bara leva ett år. Problemet finns ju kvar även om de får köpa en vuxen katt. Som pensionär verkar det som man inte är mycket värd, man behöver inte så mycket mat, och man behöver inte så mycket pengar, man ska betala mer skatt. Tycker det är synd om pensionärer som inte ska kunna njuta av en kattunge. Jag är 70 år och sjuklig då skulle jag kanske inte få köpa en katt. Bäst att para så jag kan få behålla en unge, annars risk att jag blir utan.

Man får fortsätta avla så man blir självförsörjande även på gamle dar.

Nu efteråt när jag har läst mitt inlägg så inser jag att det var ganska dumt skrivet. Självklart har man inga garantier för sina katter oavsett vilken åldersgrupp man än säljer till. Folk kan bli allergiska, skaffa barn, råka ut för sjukdom och olyckor.

Det var inte min mening att låta så diskriminerande.

Jag kollar alltid upp att det finns någon som kan ta hand om katten om det händer något. Det kvittar om personen är 20 eller 70.
Men har mer koll om det är en äldre. Kommer själv inte köpa några kattungar/hundvalpar då jag är uppemot 70 om jag inte är säker på att jag har någon som tar hand om dem om det händer mig något.
Däremot tycker jag inte att man ska vara utan djur, för det är ju när man är pensionär man har mest tid.

#12
Du vet ju också att jag sålt till pensionär.

Jag är ingen pensionär, men jag har "gudmor" till killarna, lapp i plånboken + "gudmor" inlagd som ICE i mobilen så de vet om ngt händer mig att inte killarna blir sittandes ensamma i lägenheten.

#16
Jag skriver "testamente" och skickar runt till stackars lidande släktingar och vänner. Så de vet vad som gäller om det händer mig något.

#14 Men jag förstår mycket väl din tanke, och det kanske är något som uppfödare bör tänka på, att kolla upp att de har en reservplan ifall om det händer något med dom. Det är till att tänka på djurets bästa och inte vara så pengafixerad att man säljer till vem och vad som hellst. ;)

Detta blev ju ett väldigt bra frågeställning känner jag nu. Jag har ju inte tänkt tanken förut att man kan fråga köparna om oväntade situationer dyker upp, om de har någon reservplan. Jag är lika som Kalindas och skriver hur djuren skall tas hand om och finansieras om det skulle hända mig något. Det sker sällan, men om jag skulle lämna bort mina djur till hund/katt/hästvakt skriver jag alltid att den som har hand om djuren har 100% ansvar och tillit av mig. (alltså mitt medgivande till att ta djuren till veterinär, beställa djurambulans, avliva vid något akut etc.) Man har ju uppfostrat sin syster och mor hela livet hur jag vill att mina djur ska ha det, så de har alltid tagit "rätt" beslut när oväntade situationer dykt upp, om jag inte varit till hands att fråga. Tex fick min förra hund akut tarmomvridning vid 12 års ålder när min syster hade hunden. Då var det skönt att hon inte behövde tveka hur hon skulle hantera situationen. Ibland känner jag att det är ett otroligt tungt ansvar att ha djur och vara "ensam". Är alltid så orolig att det ska hända mig något när jag är borta så jag har alltid en nyckel som ligger ute.

#16 det där med ICE var smart det ska jag genast göra. Och ha en lapp i plånboken att man har djur hemma är ju oxå en ide.

Det kan vere lurt å skrive i kjøpekontrakten hva som skal skje med katten om noe skulle skje. Er oppdretter villig til å ta tilbake katten, er oppdetter behjelpelig med å finne nytt hjem osv…..

Hvis jeg vet venner/familie kan stille opp å ta ansvar for katten/e når de gamle ikke klarer det ansvaret lenger,så selger jeg gjerne også til eldre mennesker.