Nu har jag haft min första kull och alla är tingade förutom Märtha som jag ska behålla;)

Det här är det BÄSTA jag gjort, trots vaknätter med dräktig hona och stödmatning i 4-5 veckor med ena killen;) Oron över ögoninflammationer, om de ska hamna hos rätt ägare mm…

det är sååå värt det!!!;)) Man slits mellan euforisk lycka och oro innan man ser att man fixar det;)) Men det man får tillbaka är ovärderligt!! Att få vara med och se när kattungarna föds, att få förtroendet av mamma katt att passa hennes ungar, att få bli en del av flocken.. allt detta + sååå mkt mer…När man vaknar på morgonen och benen sitter fast för att det ligger 9 st katter på dem;)) När varenda blomma har tagit en tur i golvet och ena lampan har blivit skrot… men oj vad jag har skrattat och myst…helt underbart;))

Det krävs mkt tålamod och mkt humor som uppfödare av dessa katter,- och det passar mig perfekt;)))

Om några månader ska jag börja på ny kula igen, med parning och allt därtill, och jag kan knappt vänta!!!;))

Detta vill jag aldrig sluta med.. oavsett sjukdommar, skador, sorg och annat tråkigt som detta kan medföra..för det är SÅ värt det…

Det kommer att bli oerhört tomt här nästa vecka, men då får man ännu mer tid till de vuxna kissarna och kan skämma bort dem ännu mer;)) underbara kissar..

Bilden är på Märtha som stannar;))