Stella tappar färgen!
Stellas mask bleknar mer och mer och nu har även hennes nosspegel börjat bli rosa! Masken bleknade under hennes första kull då hon gick ner sig ganska mycket. Syntes tydligt på benen och runt ögonen. Hon återhämtade sig förvånadsvärt fort kroppsligt, men färgen hann liksom inte komma tillbaka innan kull nr2. Nu har hon en kall färg med mycket ljusa "glasögon". Inte alls sitt vackra chokladmaskade jag som hon var innan första kullen. Nu som sagt är hennes nosspegel helt rosa i mitten. Är detta vanligt? Att maskfärgen kan blekna är inte ovanligt, men nosspegeln?!? Har någon upplevt samma sak och kommer färgen tillbaka och hur fort i så fall?

Måste bara tillägga att hon är fullt frisk och pigg som en mört!

Kolla tänderna! Förmodligen en tandköttsinflammation. Enkelt avhjälpt med ren Aloevera.

Med vissa hundraser kallas detta "vinternosen". Solen får pigmenten blossa upp igen, när det är mörkt blir nosen rosa.
Undrar om det är samma sak med katterna??
Kan det vara dom små hormonerna, som spökar, tack för i kväll, det var kul att träffas, och det må jag säga Stellas kattungar är minst lika pigga framför allt den lille svarte prinsen, han är både vaken och vaksam för sin unga ålder menar jag, knappt slagit upp sina ljusblå och kan reda skilja på folk och folk…….det är inte dåligt..
#1 Hennes tänder är helt okey. Ingen inflammation där.
#2 Det har ju inte varit mörkt ute så länge….
#3 
En kompis katt "tappade" sina spottar när hon fick sin sista kull och de har fortfarande inte kommit tillbaka riktigt än och detta var kanske två år sedan hon hade kullen. Kanske det är något liknade som har hänt med din kisse, alltså att hon tappar färgen pga. att hon har fått kull men vet som sagt inte så mycket om detta men skulle kunna tro att det är detta som är orsaken.
Jo, kroppsfärgen kan säkert påverkas. Det är nosspegeln jag oroar mej lite för.
#6
Hon är en SYS ser du väl! Blev så kär i Tamlin och sina baran att hon vill bli bicolour hon också…
Lite dåligt skämt jag vet…
Men förhoppningsvis kommer färgen tillbaka när bebisarna blir större. Kan ju vara samma sak som "glasögonen" bara att det bleka hamnat på näsan i stället.
/Elisa

#4 Har du kollat längst fram, precis under nosspegeln? Min dräktiga hona fick en liten släng av det alldeles nyligen, en väldigt liten inflammation ovanför småtänderna längst fram, märkte det endast pga att lite färg försvann. Gnuggade rent med aloevera i några dagar så kom färgen tillbaka. Vissa är väldigt känsliga för små inflammationer, särskilt när de redan är ansträngda av dräktigheter o dyl. Hon ser lite smått svullen ut mitt fram, prova med lite Aloevera, det kan inte skada henne i vilket fall som helst. Aloevera är sårläkande och desinficerande och innehåller vitaminer och annat nyttigt, går bra att dricka, är lugnande för magen, även på katt. Den rena juicen är mest effektiv. Det finns en mycket ren sort på hälsokosten, det är inte extremt dyrt heller. Är utmärkt att använda som tandkräm på katt. Hon kan ju även ha en inflammation någon annan stans i kroppen med tanke på att masken runt ögonen har försvunnit också men man kan ju börja med att göra rent i munnen, resultatet märks snabbt om det är tänderna som är orsaken.
Jag kollade henne noga nu och hon ser helt okey ut i hela munnen. Det kan ju givetvis vara nån liten inflammation som inte syns, men hon är så oförskämt pigg så jag tror inte det. Visst kan man försöka med Aloevera ändå eftersom det inte skadar utan bara är nyttigt. Vad heter den sorten du brukar använda? Tack för tipset förresten!
Hon kan inte ha fått något litet rivmärke eller liknade av någon av bebisarna? Fast då borde det ju i och för sig synas ett sår.
/Elisa
Fevercoat - eller byt foder. Jag vet någon tråd om en birma på ett annat forum vars mask och ögonfärg försvann och man bytte foder och problemet blev löst. Har hon en infektion behöver det ju inte vara utvändigt - det kan ju sitta invändigt också.
Jag kan inte se nåt sår och jag har svårt att tro att hon skulle vara sjuk eftersom hon är så pigg. Min teori är ju att eftersom färgen i masken kan blekna när de är lite nergångna (som vid dräktighet och digivning) så kanske färgförändringen på nosen beror på samma sak. Men om det är så borde ju någon här varit med om samma sak. Jag får forska vidare.
Nu ringde en klocka - jag har sett samma sak på en balinesmamma som hade en jobbig förlossning, hon tappade masken över ena ögat!
Min första tanke är vitiligo som enligt många är välkänt på siameskatter, vilket innebär att de förlorar sitt pigment. Det drabbar vanligen nosen, de får "glasögon" och en del kan tom förlora pigment på kroppen.
Men det kan naturligtvis finnas andra orsaker bakom.
#14
Känner igen namnet. Men kommer inte riktigt ihåg hur/vad som orsakar det.
Går det tillbaka? Är det ärftligt?
/Elisa
Vitiligo är både obotligt och ärftligt, dock har jag ingen susning om arvsgången. Det finns något annat som liknar vitilego (som jag inte minns vad det heter) men tror den varianten är betydligt ovanligare.
Enklaste är nog att googla på feline vitiligo
#16 Det är väl det som Michael Jackson påstår att han har?

#17 Skulle precis skriva det=)))
Det får vi innerligt inte hoppas
Om du känner dig fundersam/orolig så kanske ett besök hos en dermatolog som kan katt vore bra.
Förhoppningsvis så är det inget allvarligt, men detta var min första tanke som dök upp då jag tidigare fått mig tillsänt bilder av siameser med vitiligo. Tydligen så har förekomst mest setts hos kanel och chokladmaskade siameser.
Nej, jag skojade lite. Jag kommer givetvis hålla koll på henne och se så att det inte förvärras och breder ut sig. Jag kollade hennes trampdynor också och de ser helt ok ut..

Som jag tidigare har skrivit beror det mycket troligt på en inflammation med något förhöjd temperatur som följd. Siameser får färg på sina kallaste delar, när de får tand- eller ögoninflammation påverkas masken, det är inget konstigt med det egentligen. Bota orsaken och färgen kommer tillbaka.

Vitiligo är inte ärftligt. Det är bara brist på melanocyter (de celler som gör att vi får vår färg.) Den går i perioder så helt plötsligt kanske hon får sin färg tillbaka. Om det nu är vitiligo=)
Så det är inget att oroa sig för.
Ville lägga mig i
#22 Jag har tagit tempen på Stella och hon har 37,9. Alltså helt normalt. Hon är som jag skrivit innan helt frisk och hur pigg som helst så jag tror inte på att hon har någon infektion eller inflammation någonstans. Jag ringde även min veterinär och frågade om hon visste och hon bekräftade det jag trodde att detta beror just på att hon har kattungar och är digivande och därmed lite nergången fysiskt. Om färgen på nosspegeln kommer tillbaka kunde hon inte svara på, men däremot att maskfärgen gör det och det visste jag ju sen innan.
#23 Tack för ditt svar. Du får hemskt gärna "lägga dej i". 

Jag tror också att färgen kommer åter :o)
Det kan faktiskt vara så som Rövardotter skriver- det är inte ovanligt att en liten feber-topp kan ge en brindle-look några veckor efteråt samt "pigmentbortfall" på andra områden som ex nosspegel och "läppar".
Jag kommer ihåg ett exempel- då gäll. hund och en av mina Samojedhanar som bara några veckor innan Stora Stockholmsutställningen tappade pigment, delvis, på såväl sin kolsvarta nosspegel samt de lika svarta "läpparna", det såg bedrövligt ut och jag kunde inte riktigt få svar på exakt varför det blev så- men kolsvart blev han i god tid och avgick med BIR samt BIG 3 samt nordisk vinnartitel det året :-))))))))))))))))))))
Louise
#25 Ingen dålig seger! =o) Så färgen kom tillbaka ganska fort på honom då? På bara några veckor?

#26 Ja, faktiskt, kolsvart igen på bara några veckor, vissa ställen på "läpparna" som hade varit helt grisskära tog lite längre tid på sig men de blev snabbt mörkt mörkt brunt och inget som syntes alls :)
Oj, vad roligt det var med hundutställningar!! Skall se om jag kan finna några gamla fina bilder att scanna in med mina blåvita julaftonsvovvar…och ung matte :-))
Jag kom i håg att min dåvarande veterinär rekommenderade lite olika bra produkter just för pigmentering, tror bestämt att den jag köpte hette Collovet (ursäkta om minnet sviker här)..de hade en produkt som också hette Collocal- ell Colocal (flytande kalk för dräktiga/digivande hundar o katter) Jag köpte en jätteflaska med Colovet, svartrött pigmentmirakel och tron försätter visst berg - säger dom :-)

I hundvärlden - absolut inte i kattvärlden?? - brukar man faktiskt färga nosen med en svart tuss… inför utställningar. Inte tillåtet, men vem bryr sig?
Farligt är det iaf inte :)

#28- detta förekom även "på min tid" men jag brydde mig och skulle därför aldrig ha fubbat- hellre avstod jag än att riskera tröttsamma rykten.
Araberna (häst) är desto roligare att sota och sminka ;))
Louise

#28,29 Om inte mitt minne sviker mig fullständigt så var det väl en liten westie för många år sen (80-tal?) som vann den stora utställningen i Stockholm som hade fått nosen färgad och blev diskad i efterhan?

#30 Du minns helt rätt ;)) Rabalder! Kan det ha varit så att den tävlade för årets Guldhund….om den också hade erhållit årets sista BIS (Oslo(Helsingfors?) Mindre lustigt att ha en sådan "snack-vinst". Tror man att konkurrenter inte kommer att disikera vinnaren i minsta molekyl så är man väl optimistisk….eller naiv :-))

Sminkar folk katter? Det känns ju som att domaren tar påd en överallt? Och det lär ju kladda av? Permanent färg i så fall!

Jag har sett perserkatter bli sminkade.

Jag har tom hört domare som rekommenderat personer att sminka över skavanken inför NOM! Men det gällde dock ej medfödda skavanker utan sådant som alla katter råkar ut för när de lever och umgås, tex små rivsår, försvinner ju av sig själv ändå men tråkigt att ha på utställning. Kan nog själv tycka att det är okej, mycket kan hända från att man anmäler tills man går på själva utställningen, en olycka sker ju oftast när det är som mest olämpligt och katterna skulle nog inte trivas om man vadderade in dem och aldrig lät dem umgås tillsammans inför utställnig. Men medfödda skavanker känns som att det är mer fusk, det går ju kanske även vidare till nästa generationer, det är ju framtida djur vi ska värna om utan defekter.
Vi hade en gul Labrador när jag var liten som tappade pigmentet på nos och i munnen, men det kom aldrig tillbaka. Men med tanke på det någon sa om att foderbyte kunde hjälpa så var vi nog inte så kunniga inom det området att vi funderade i de banorna, vem vet kanske det hade fungerat.
MVH Helena

Ja för det var en domare som sade till en vän att sminka över glasögonen på katten men det känns ju lite "fubbigt".
#33 Jaa, de får väl typ tårränder efteröm ögonen är lite rinniga, så speciellt på vita så måste man väl sminka över? Men det känns annorlunda äna tt bättra på en mask.

Birmor med vitt där det inte ska vara vitt har jag fått veta att man kan använda te-påsar för att det ska bli creme-färgat istället, en form av smink som det inte står L'Oreal på!!
Det är nog så att så länge det gäller tävling så tar uppfinningsrikedomen aldrig slut och vissa kanske har svårt att dra gränsen
Vad gäller den autoimmuna sjukdomen vitiligo, så ÄR den ärftlig på så vis att man har en ärftlig disposition för sjukdomen. Ca 1-2% av världens befolkning har den. http://en.wikipedia.org/wiki/Vitiligo
#37 Oj, har du hittat den här gamla tråden? 
För den som vill veta kan jag upplysa om att Stella fick tillbaka sin färg på nosspegeln efter ca tre-fyra veckor. Nu för något år sedan, då hon var utsatt för en ganska stressad situation, tappade hon färgen på framtassarna. Alldeles flammig blev hon och det har hon förblivit.
#38 > Den var länkad till från en annan tråd :D Och eftersom jag har vitiligo själv tänkte jag bara göra ett litet förtydligande i tråden… intressant att din Stella ändrat färg i samband med stress. Undrar vad det beror på? Fascinerande är det, oavsett.