Siameser och Orientaler har varit kända för att vara väldigt sunda och friska. De blir ofta upp till 14år och äldre.
I alla fall var det så fram till 80-90 talet. Nu känns det som de blivit känsligare. Kanske har det att göra med alla importer? Eller är det bara så enkelt att uppfödarna är mer öppna med problemen och pga forum så diskuteras problem som innan hölls tyst om…

Klistrar in ett inlägg jag skrev i en annan tråd:

Detta nedan är bara min åsikt och inget vetenskapligt.

Jo jag tror att dessa katter har sämre immunförsvar än t.ex. huskatter. Om det är ärftligt eller ej är svårt att säga. Även om vissa saker såsom möjligheten att utveckla FIP har visat sig vara delvis ärftlig.
Men kombinationen av trängsel, stress och osämja är säkert en stor orsak. De får inte komma ut och bygga upp sitt immunförsvar som utekatterna ofta får. Immunförsvaret får det i första hand från sin mamma första gången de diar. Är det inte starkt, så riskerar ju även kattungarna att få sämre skydd.
Sen har vi en ful ovana att rädda nyfödda kattungar, som naturen kanske hade sållat bort. Dessa katter kanske inte alltid borde gå vidare i avel.
Vi avlar ofta på katter med extrema utseenden, men säger att det inte finns en orsak till att katterna har denna extrema look?
Tycker ofta de är de katterna som har problem med fertiliteten. Kanske finns en orsak till det?
Maten är en annan bov. Det är inte naturligt för en katt att äta torrfoder. Ändå öser vi i dem det! Kanske inte så konstigt med alla dessa katter med njurproblem…

Listan kan bli lång, men jag tror att mycket av felen på våra katter ligger här ovan.

Tyvärr är det inte något man kan ändra i en handvändning. Men absolut nåt att tänka på…

Nej jag upplever inte siameser mfl. mer sjukliga än andra raser. Om man läser uppfödares utsagor på forum så är det klart att det kanske verkar så jämfört med huskatter, men då måste man tänka på att en katterimiljö rent generellt ofta är en mer riskfylld miljö jmf med om man har en eller två vuxna kastrater. Jmf med barn på dagis som lätt smittar varandra och det går runt runt.

Många katter i hemmet, utbyte av parningar med andra uppfödare, inköp av nya katter, löpningar, förlossningar, utställningar m.m. Allt detta innebär en risk för katterna, risken är inte alls lika stor om man har en eller två sällskapskatter.

Har haft totalt 2 kejsarsnitt på 12 kullar, en av dem var för att en unge låg helt fel och hade inget med värksvaghet hos honan att göra.

Kalindas, jag håller med dig om fertiliteten på de mer extrema utställningskatterna, men det övriga du räknar upp tror jag till stor del är miljöbetingat. En katterimiljö är helt enkelt inte särskilt naturlig för katten som art och kattens imunförsvar är inte gjort för att leva i stora flockar, detta gäller både huskatter och raskatter, skillanden är att det är mer vanligt att man håller raskatter än huskatter på detta sätt, så därför kan det kanske förefalla som att de är sjukliga. Håller man huskatter i stora grupper är inte det heller helt problemfritt.

Det är nog precis som hos andra raser väldigt varierande vilka avelshonor som är lämpade. Men visst upplever jag också som haft huskatter tidigare att de var mera friska och att det blev färre vet. besök.

Själv har mina två avelshonor fått 2 kullar var utan några som helst komplikationer vid själva födseln mer än att Juno inte fick ut alla moderkakor sist utan fick en livmoderinflammation. Men hon blev bra med antibiotika.

Första gången fick de 7 ungar var varav 10 överlevde av de 14. Det berodde på att ena honan fick extremt små ungar troligtvis för att hon var ung.

Andra gången fick de 6 resp. 5 och alla utom en har överlevt.

Ju större kullar desto större risk att någon inte klarar sig. De är båda extremt duktiga mödrar och är mycket måna om sina ungar och föder ut dom lätt. Ofta är det ärftligt.

Anledningen till att saker blir dyrare med raskatter är kanske att eftersom de är värda en hel del så kämpar man hårdare och lägger ner mer pengar hos vet. för att få dem att bli friska om de drabbas av sjukdom eller skada. För övrigt är kat.4 katter absolut bland de friskare av raskatterna men visst finns det sjukdomar och defekter som drabbar dem ibland. Såg ett program på Animal planet häromdagen och de påstod att kat. 4 katter har få hälsoproblem.

Om du inte tänkt bli kattuppfödare så torde det inte vara några problem med kjejsarsnitt etc för din del. För då är det en katt som skall kastreras som du skall ha.

Det är nog så att många skriver av sig om sina problem här för att få stöd och hjälp av andra erfarna uppfödare, där av blir det baksidan av uppfödning som du får läsa om.

Men läser man alla inlägg så är det ju så att det är många friska sunda kullar med ungar också.

Siameser och orientaler kan bli mycket gamla de med precis som en huskatt.

min Balines Rossi som blir 7 år är jättefrisk och har bara varit hos vet. kanske 2 ggr i sitt liv förutom vaccinationer och min exsvärmor har hans mamma som är 9 år och hon är ännu friskare!

#3
Visst är de flesta problemen miljöbetingade. Både när det gäller maten och trängsel/stress om de är för många katter.
Det rä ju inte ett naturligt liv. Samtidigt kan man se liknade fenomen på bondgårdar där det också ofta är trängsel bland katter.
Men där tar kattpesten de svaga när de blir för många. 

Något som skulle vara intressant att forska i är om man har en linje som har dåligt immunförsvar, t.ex. pyometra.
Om man istället för att låta ungarna dia sin mamma första dygnet, låter ungarna dia en nyförlöst utekatt. Om detta hade stärkt immunförsvaret i den linjen?

Vet när det gäller kor, att förstakalvarna har sämre immunförsvar än de äldre korna. Man rekomenderar därför att man sparar första råmjölken (om det blir extra över) från en äldre ko och ger det till kalven. Borde ju vara samma på alla däggdjur?

Tror att ett hem där det finns 2-3 katter är där katterna lever längst oavsett ras.

Jag har inte sett någon statistik som gäller livslängd eller hälsa på kat IV katter i Sverige/Norge.

Det som jag tror är att katter:

- som får gå ut,

- som är aktiva och rör sig mycket

- som inte ställs ut,

- som inte bor i en stor grupp,

- som inte utsätts för mycket stress,

- som är avkommor av friska och, inom de närmaste generationerna, obesläktade (i första hand, typen kommer senare) linjer,

- som äter mat med ett högt biologiskt värde,

- som få njurvärdena kollade regelbundet

- vilkas tänder och tandkött underhölls regelbundet

- som tas väl hand om på alla sett (hälsokontroll, vaccinering, hälsovård etc)

har högre chans att leva länge, oavsett ras.

Listan kan vara mycket längre, men jag kom på de här punkterna nu.

Missförstå mig inte - jag påstår inte, till exempel, att man inte borde ställa ut sina katter eller att de bör leva som utekatter, men från immunologisk perspektiv är det så att katter löper högre risk att bli smittade på utställningar, medan de förstärker sitt immunförsvar genom utevistelse. Nu finns det andra saker som kan hända ute, och jag tycker att en katt ska få gå ut under kontrollerade former, men nu vill jag inte gå in på det. Ville bara säga att sakerna från listan är kort sammanfattat det som jag tror på.

Nej jag tror inte att kat4 är sjukare än andra raskatter men jag har inte haft möjlighet att jämföra med andra raser. Jag har bara erfarenhet av vanliga huskatter och har bara varit intresserad av att studera kat4 andra raskatter har aldrig intresserat mig. Det är därför jag bara kunnat jämföra med vanliga bondkatter.

Miljön är intressant. För jag tror att det är en sanning att vanliga huskatter är friskare än raskatter. De huskatter som får ungar är ju de huskatter som går ut, andra hittar inga partners. Kan det vara så att utevistelsen stärker immunförsvaret i gererationer så raskatter som hålls inne blir klenare av den anledningen. 1# var inne på det och jag har en känsla av att det kan ligga något i det. Däremot är jag tveksam till att utställningar kan stressa katterna så mycket, eller hur ofta ställs de ut? Det är väl inte varje helg. Kanske kan de smittas av andra katter iof. Att de hålls många på liten yta kan ju självklart vara stressande och bryta ned försvaret.

Det är klart att fler ungar inte klarar sig om kullarna är stora och siameser är ju inte så stora katter så kanske kan det vara just detta som är problemet med den höga spädbarnsdödligheten.

Annars tog #1 upp en intressant fråga. Att man kämpar hårt för att rädda svaga ungar som utan hjälp inte skulle ha överlevt för att sen använda i avel… ja det kanske inte är så bra. Funderar en hel del på det just nu själv. Jag föder upp rasmarsvin till utställning och fick nyligen en unge i en kull som inte åt ordentligt. Jag stödmatade, han hade inte klarat sig annars. Nu är han pigg och äter och växer som han ska och han är rasmässigt fin… så fin att jag vill spara honom för utställning men även avel. Nu tror jag iof. inte att han har några sjukdomar men det går inte att komma ifrån att han var svag som nyfödd. Man kan inte ha för många djur inte ens som uppfödare så de man sparar vill man ju använda både till utställning, avel och gos. Naturligtvis blir man fäst vid ungar man matat så det finns en risk att just de handmatade stannar hos uppfödarna och finns de där är det väl stor risk att det liksom blir så att de hamnar i aveln. Är det så med marsvin borde det väl kunna vara så med katter också.

#5 Nej jag har inte tänkt bli kattuppfödare men jag är uppfödare och väldigt intresserad av avelsfrågor. Dessutom är jag utställningsintresserad så om jag skaffar raskatter finns det med tanke på mina intressen säkert en "risk" att jag hamnar där till slut.

Jag blev också lite fundersam på det här med siamesernas hälsa. Jag såg bl.a. på en amerikansk sida (som förespråkade den amerikanska "klassiska" siamesen) en lång lista på problem som drabbar "moderna" siameser. Dock tyckte jag det verkade lite överdrivet.. Men det kanske är så att amerikanska siameser är mer inavlade och extrema än europeiska siameser?

Jag funderar också lite kring hälsan på våra älskade siameser. Vi pratar mycket om det och har olika åsikter kring hur våra kat 4-katter mår men finns det någon statistik?

Min mamma är hunduppfödare och är med i en rasklubb. Det görs enkäter som skickas ut till alla uppfödare. Det undersöks med jämna mellanrum hur hälsan är på deras ras, och det kan komma upp nya sjukdomar, som kanske tidigare inte varit ett problem hos rasen.

Det jag nu undrar är om det görs sådana här undersökningar inom vår ras? Jag är själv ingen uppfödare ännu men jag är mycket intresserad och jag vill i framtiden föda upp sunda och välmånde katter. Jag har faktiskt själv ingen åsikt kring hur frisk rasen är idag. Det skulle vara intressant med en stor undersökning som går ut till alla uppfödare i Sverige och kanske också Norge? Kanske har det redan gjorts?

Hälsningar /Madde

Vet att SO-gruppen har gjort försök med att få veta hälsan på våra katter, men de fick inte in svar så det kunde räknas…

Men om vi alla som är med där fyller i hälsouppgifter om de gör ett nytt försök och är ÄRLIGA så kanske vi kan få fram lite siffror och se om vår katter är sjukare än andra… Det tror inte jag som har vänner som har skogisar, birmor, rexar och britter, de åker till veterinären i samma utdelning som jag…

SO-gruppens avels och informationsråd, som det numera heter, har en kullenkät som alla uppfödare kan fylla i på hemsidan.

Här är den: http://www.sogrupp.se/soahrquestionnaire.php

Idag kom en undersökning på Agrias 300000 katter. Mycket vård för vår ras, tydligen.

#14 Kanskje vi er flinkere til å bruke forsikringen?

Jag är nog väldigt säker på mitt svar när jag säger att kat 4 katter inte är mer sjuka än andra katter. Vi är väldigt måna om våra katter och är väldigt duktiga på att anlita veterinär vid frågor och oro. Som Lisme antyder kan det helt säkert vara så att vi använder våran försäkring. Svaga kattungar, FIP, svansknickar, navelbrock, dödfödslar, kattsnuva, dåliga tänder, problem vid förlossning osv (listan är lång) har jag redan sett väldigt mycket av hos de 200 "bondkatter" jag haft i de stall jag haft hästen, men dessa katter blir det ingen statistik på eftersom de inte har ägare eller försäkring. Men att hålla innekatt för att sedan ta till tex utställning bland 600 andra katter och lite stress på de, klart att risken för infektioner blir hög. MEN, jag har ingen erfarenhet what so ever av andra raskatter. Skulle tippa på att det är som med hundar. Vissa raser får lättare ont i ryggen, andra raser får lättare öronproblem mm. Tycker ändå att det är kul att frågan tas upp. Med all uppfödning innebär det risker. Kaniner som äter upp sina barn, abortvirus hos häst tex och här på forumet är det ju många uppfödare som delar med sig av sina erfarenheter. Om vi tog bort alla uppfödare (rent hypotetisk :-) från siames i fokus så tror jag inte att kastrerade mattarna/hussarna upplever något särledes med sina gosetroll

#16: tror du det finns många kastrerade mattar och hussar?

(förlåt, jag kunde inte låta bli)

#17 Nu såg ja d du såg! *asg* Sorry, d behövde ja……

Jag hoppas ju att dessa katter inte är sjuka men jag vill veta så mycket som möjligt innan jag skaffar mig en. Det är ju öppenhjärtigt här inne så det känns som det rätta stället att fråga på.

Tyvärr tror jag ju fortfarande att det finns hälsoproblem med rasen men man kan ju ha tur eller otur både med en siames och en vanlig huskatt. Jag vet väldigt lite om andra kattraser men jag inbillar mig att kat.4 inte är de som är sjukast. Jag har tidigare alltid sett dem som sunda och långlivade till skillnad från tex. perser.

Jag tror nog Agrias statistik stämmer. De huskatter som är försäkrade har säkerligen ägare som är hängivna och beredda att satsa på veterinärvård för sina älskade katter. Varför skulle man vara mer benägen att gå till veterinären med sin siames än sin huskatt när de trots allt är försäkrade?

Jag tror nog fortfarande att huskatter är friskare än raskatter egentligen är det inga konstigheter då det finns en bredare genbas, naturen har sållat bort de svaga som hos rasuppfödare får leva och att huskatter ofta är utekatter och får chansen att bygga upp ett bra immunförsvar. Så det är väl orättvist av mig att jämföra kat.4 med huskatter.

Jag tror ändå att jag inte på något sätt är avskräckt utan jag är fortfarande sugen på en… drömmen… en tabbymaskad siameshona någon gång sen… och hoppas på turen att få en frisk katt och jag tror ju de flesta är friska. Just nu är det kattfullt i mitt lilla hem så jag ska försöka låta bli… men jag vet inte riktigt om jag orkar vänta med att skaffa drömkatten…

Jag är glad att så många har skrivit i tråden.

1 & 8. Jag håller med er i det ni skriver. Jag upplever att kat IV-katten har ett bristande immunsförsvar av bl a de anledningar ni nämner. Har själv mist flera katter vid unga år. Jag har däremot en Ocicat som aldrig haft en sjukdag i sitt liv. (Peppar peppar. Det kanske bara är tur…)

# 19 kan du ge Cinzano ett livslångt hem så får du en alldeles underbar fertil tabbysiames med bara siames i stamtavlan alldeles gratis av mig. Hon har vad jag vet aldrig nånsin varit sjuk under sina 3 år och aldrig i min ägo.

#19 Tänkte åxå så länge att ja hade redan för många katter så ja får vänta. Mina katter har dessutom blivit väldigt gamla, 16-25 år, så det verkade dröja….. Tänkte sen om. Jag har bara detta livet! Varför vänta? Tänk om ja väntar så länge så det blir liten eller ingen tid kvar?? Nu sitter jag med 3 st siameser och tänker inte vänta. Har bara detta livet så varför vänta?

Min veterinär avslöjade härom sisten att han och hans fru hade ett smeknamn på mig. 3 önskningar……. När jag skaffat min första siames så hade vi tydligen pratat om att detta var min 3dje av 3 önskning som jag nu uppfyllt.

Har aldrig varit så mkt hos veterinären som när jag började med siames men det är oftast uppfödningsrelaterat så d slipper man ju om man bara ska bli ägd av 2 st.

Och Lejdet sitter ju inne med en sån du verkar vilja ha! Slå till, du kommer säkert inte å ångra dig!

Här är en rapport om dödsorsaker hos svenska försäkrade katter för den som är intresserad:

http://www.birma.se/articles/files/Kattrapport.pdf

#21 Oj vad ska jag säga nu? Det är klart att jag skulle ge henne ett livslångthem om hon kom hit och det vill jag ju för hon är jättefin och rent praktiskt skulle det lätt kunna ordnas vi bor ju nära… Men jag menar allvar när jag pratar om mitt LILLA hem! Jag min 13 årige son två katter och en hel marsvinsuppfödning på 20+ individer bor i en tvåa på 57 kvadrat. Det går bra faktiskt men då är våra katter bästisar om katterna inte kommer att gilla varandra är lägenheten pytteliten. Mitt förnuft säger mig att detta är vansinne men oj vad inspirerad jag blev… Måste fråga Sigrid och Svea vad de skulle tycka… Vem vet de kanske skulle bli glada… eller sura…

Vilket erbjudande… oj.

Bild på vackra och för att återknyta till tråden friska huskatten Svea 3,5 år, som ibland saknar en kompis att leka vilda lekar med. Sigrid är blå, också frisk men rätt tjock och snart tio år hon är en värdig dam som inte larvar sig med så mycket lek…

Jeg er enig med #2 jeg.

Samtidig så må man jo også huske på at dette er et forum og tilogmed et forum spesielt for vår Kategori.Vi er mange oppdrettere her inne og da blir det jo ofte diskutert helse/sykdom etc. Har man et problem så er det jo gjerne slik at man spørre andre om råd. Så sånt sett blir det jo ofte glemt å diskutere den friske katten

Godisgrisen;

Jag har 3 missar på 58 kvm, just nu 4 då mammas kisse är här oxå (mamma e bortrest). En 7 månaders helsiames (bråkig tonåring!!!) 1 siames/balines/bonnkattsblandis på 8 år, 2 hittekatter på 4 resp 6 år. Det funkar….

He he he, förstörde jag för dig nu?

Siameser är underbara men lite småjobbiga kissar!…

Å marsvin funkar med katterna när dom e lösa. E burarna lediga så brukar en siames ligga i våra. Prova ett tag å se pm det är ok m Lejdet. Kanske blir kanoooooon…

Hej,

Enligt de vet. som jag ær bekant med så ær rasekatter generellt friskere enn husisar. Detta har såklart en del att gøra med oss tvåbenta att gøra såvæl som våra fyrbenta vænner.

Sedan tar en ægare av en rasekatt denna oftare till vet. jæmført med husis ægare. Bland rasekatter ær också siamesægare de som lægger mer mest tid tillsammans med sina katter (detta kan ha en del med kattens temprament att gøra). Denna info kommer från en forskningsartikel, så jag kan inte riktigt stå før den -æven om den låter førdelaktig før oss kat iv folk-.

Det finnes nok mange som oppdretter helt feil også,når det kommer til helse. For det er slett ikke alt man trenger å bruke i avl,man må selektere og kun bruke dem sterkeste og sunne. Noen ganger må man kanskje stoppe en linje,og starte helt forfra igjen.

Men dette gjelder for alle raser og blandt alle oppdrettere.

Og ofte er det jo det triste man får høre,ikke om alle dem som faktisk fungerer som dem skal.

Nu är jag OT för tråden har tagit en liten oväntad vändning för mig… Jag kan säga att jag känner mig lite förvirrad av alla kloka argument för siamesanskaffning när jag ägnar mycket tid åt att vässa argumenten mot för att kunna motstå. #27 Att kombinera katter och marsvin brukar gå aldeles perfekt. Jag har inte ens tänkt tanken att det inte borde funka med en siames jag vet att det kommer att gå bra. Jag kan inte tänkas mig att leva utan någon av dessa favoritdjur och lyckligtvis funkar de mycket väl tillsammans och kompleterar varandra perfekt! Men det vet ju du lejonhjärta. #26 Ja det är bra att veta att det kan funka och visst troligen gör det det för oss också. Men det är inte bara ytan som är liten tre katter behöver mycket kärlek och tid jag har heller inte obegränsat med pengar. Marsvinen är också alla indiviuder som behöver sin mattes uppmärksamhet och de vill ha sina burar mockade… Mitt engagemang för mina djur är enligt mina vänner enormt men dygnet har fortfarande bara 24 timmar… Men tro inte jag har bestämt mig… nej då… riktigt sugen är jag. #21 Jag tänker…

Tråden är även i övrigt intressant bra att få veta vad folk tänker om kat.4 och hälsa.