Min erfarenhet av siamesr är att det är den mest utåtriktade kattrasen av alla. Den älskar besökare som jag själv ibland kan tycka är ovälkommet. De är oerhört sociala och älskar alla, katter, hundar, kaniner, råttor, människor, invandrare, utvandrare, tjuvar, bedragare och mig. Eftersom jag har levt tillsammans med åtskilliga katter av olika raser och ickeraser, tycker jag att siamesen är den mest nära katten när det gäller mitt eget psyke. Nu kommer alla att tänka…..han har ju skogkatt nu……duktigt tängt trycker jag, jag har ju just det. MEN jag har Siameser också. Samtidigt som några av er skakar på huvudet så njuter jag av mångfalden. NEJ jag har inte parat över gränserna, men mitt hem är en mångfald. De trygga mycket sociala, lite tiggande Norska Skogkatterna. Samt de små, smärta, evigt unga siameserna som tror att de är världens medelpunkt och att ,alla andra utom deras speciella, människa är ett onödigt ont. Fast när det ringer på ytterdörren, då är det skänt att hålla sig i bakgrunden tills allt är säkert. Ja detta är siamesdamerbas filisofi. De Norska Skogkatterna däremot skiter i dörrklockan, även om de råkar sova 3 cm innanför ytterdörren. De är inte ett dugg säkra, de bryr sig bara inte om vad som händer var. Ända tills ytterdörren öppnas. Uhhhhhh….vad vad detta säger Skogisarna och springer till en säker plats. Ojojoj,,,spännande, säger siameserna och rusar mot den person som träder in genom dörren.