Fina Alice. Känner med dig idag Jennie, skickar kramar.

Nej, vad lessamt..

Så tråkigt Jennie.

Lider med dig. Fruktansvärt känsla….Usch. Kram fr Skåne

Usch Jennie här kommer en styrkekram, tänker på dig

En till kram från Skåne!

 Fy så jobbigt, tröstekramisar.   Vi syns i morgon.

Så jobbigt! Tänker på dig. *varma tröstekramar*

 uuu..vad jobbigt.. beklagar sorgen;(

Fy vad trist.

Fy vad sorgligt, beklagar.

Så sorgligt att behöva skiljas från sin vän.

Hon var vacker din vän!

Jag beklagar sorgen. Hon var jättevacker. Jag vet inte hur jag själv ska kunna leva utan MIN första Siames…när den tiden kommer - min älskade Bassie, som fyller hela 7 år på nyårsafton. Vart har tiden tagit vägen? Så jag känner verkligen med dig.

Usch va jobbigt. Man älskar dem så mkt.

Beklagar sorgen.

Så trist

Beklagar sorgen

Vilken vacker tjej hon var! Förstår att det är tufft nu, men med tiden kommer de fina minnena att vara de som överväger och du kommer att bli varm i hjärtat när du minns henne.

Beklagar, hur gammal blev hon?

åhh så tråkigt Beklagar!!

Tack alla…

#20 hon skulle fylla 7 den 22/12.

#22
Blev hon sjuk eller fick du ta bort henne av andra orsaker?
Det senare känns ofta dubbelt så hårt. Vet av erfarenhet…

Styrke Kramar!!

Beklagar sorgen..  Kan inte ens tänka mig hur förkrossad jag blir den dag Engla går bort..

#22 Så hemskt sorgligt. Jag tycker våra katter har alldeles för korta liv. Har mist 2 Orientaler och en Siames vid ca 4 års ålder pg a akut sjukdom. Jag hoppas och ber, att de jag har kvar ska få leve längre än så.

Min första siames gick bort när hon var bara 1,5 år av Malignt Lymfon…

Jag var så otröstlig att min chef skickade hem mig. Mitt tangent bord blev blött av alla mina tårar….

Usch så hemskt det var.

Nu har jag 2 pojkar som lever och mår väl, kan inte tänka mig ett livutan dem. En siames tar sig så in i hjärtat. Mina siamesr är mitt ALLT!

Känner mig dig i din sorg. Kram

#26 ja, mina siameser vart ju 16 & 17. Alldeles för kort. Man vill ju & tror att det är evighetskatter.

Så ledsamt!! Så jobbigt när d e dax…….

Beklagar verkligen. Kramar från oss.

#26 16 och 17 är en mycket bra ålder. Jag tvivlar på att mina katter kommer att leva så länge. Jag har mist:

1. Jonathan - chokladbrun högt älskad Orientalkille på 4 år. Han dog hastigt i Malignt Lymfom.
2. Stella - min godhjärtade och underbara blå Orientalhona avled endast 3 år gammal. Hon var högdräktig på dag 61 med fem ungar i magen. Stella blev plötsligt väldigt sjuk i akut anemi. Hon fick blod, men dog vid kejsarsnittet och tog sina ungar med sig över regnsbågsbron.
3. Gucci - min röda Siameshane endast 4 år gammal, dog hastigt i sommar av stopp i tunntarm och inkapsling i halsen.

Jag sörjer fortfarande Gucci och gråter så fort jag tänker på honom. Stella var ett trauma…

Jag vill att katterna ska leva längre än så här! Är det konstigt, att man vill kastrera alla sina katter och bara njuta av dem? Jag vill inte längre utsätta dem för utställning, parning, dräktigheter och förlossningar. Jag är också rädd, att mina kattungar ska hamna fel. Har mycket dåliga erfarenheter efter en export. Jag har lagt av. Jag klarar helt enkelt inte hur mycket sorg som helst.

#31
Vet precis hur du känner det med att välja kastrera alla. Själv tyckte jag ovänskapen var värst. Sälja och omplacera katter som jag räknade som mina. Oron att kattungar skulle hamna fel eller dö unga hos sina ägare av olika virussjukdomar.
Sjukdomar och problem som till sist krävde avlivning både här hemma och hos nya ägare.

Jag älskar all typ av avel och det är väl det som är det tråkiga. Kastrerade katter kan jag inte avla på.

Så istället är jag en jobbig person som lägger sig i alla andras avel och leker besservisser…

(Förlåt, blev lite OT från ämnet. Beklagar sorgen ännu en gång…)