Troligtvis så är det deras sätt att "rensa" bort de som inte är starka. Plus att på det sättet få mer näring till kvarvarande.
Ett bevis på hur mycket vildmark det fortfarande finns i våra katter.

Om man tänker hur det funkar i naturen, så måste de/en av mammorna känt av att det var något fel på den lille, alternativt så var den redan död. Och då måste kroppen "gömmas" för rovdjur. Precis samma anledning som de äter upp moderkakan (förutom näringsinnehållet då), för att rovdjur inte ska veta om att det fötts bebisar.

Men hu vilken hemsk upptäckt! Stackars dig..

 Den kanske betedde sej onormalt den ungen, eller har den kanske blivit klämd.de är ju många och kanske lätt hänt. Det ligger nog i deras natur att avlägsna ungar om det är något som inte står rätt till. 

Men usch då, men som sagt är det ju den stares överlevnad som gäller många gånger om djuren får sköta sig själva…

Jo jag förstår deras instinkt men det är ändå så makabert att de är kannibaler!! Mina små gosälsklingar!

 Jag skulle inte vilja vara med på det.

#5 jodå.. men vi får inte glömma att våra gosegrisar är fortfarande rovdjur och följer naturens lagar även om vi tycker att det är hemskt;/

usch ja stackars dig. Låter ganska jobbigt att vara med om…. hoppas att det var meningen iallafall.

Usch, vilken mardröm…stackars dig.

Stackars dig

som min son sa när jag berättade det… världens dyraste kattmat.. 6000 kr/ måltid

Uff så grusomt syn Lejdet Det ligger jo så i deres instinkter å rydde opp etter seg slik som #2 skriver også.Døde ting tiltrekker seg jo rovdyr og sånt sett er det jo så naturlig å gjøre om man har flere å beskytte.

# 12 ja men det jag inte förstår är varför den skulle ha dött av sig själv under natten? Alla sex mådde ju bra när jag gick och lade mig igårkväll och alla hade ju gått upp i vikt..

#13 Det kan jo hende dette var en som var litt svak og har havnet under en av mødrene ved et uhell også.

¨Kan de verkligen klämmas ihjäl? De skriker ju i högans sky om de kommer under någon av mammorna!!

Nå var han vel bare fire dager gammel. Jeg tenker at han kanskje var svak jeg og da kan jo det skje selvom det sikkert er veldig sjelden.

 tycker så synd om dig… hu vad våra älsklingar kan ställa till

Usch, vilken chock för dig.

Stackars dig! Detta är min värsta mardröm, har faktiskt drömt att det hände en gång när jag hade nyfödda kattungar. Drömde att jag vaknade och tittade till dem och det var en blodig massa i bolådan.

En av mina honor har försökt ligga ihjäl två ungar (olika kullar) dessa ungar visade sig vara svaga och dog sedan. Honan låg på dem men jag upptäckte det och fick igång andningen igen. Förmodligen kände honan på sig att det var något fel på dessa. Den ena var en vecka gammal när det hände och trots intensiva insatser under ett dygn återhämtade hon sig inte utan vi fick ta bort henne.

med tanke på att djur kan lukta sig till svampar, cancer, epeleptiska anfall och andnöd så ska man verkligen inte underskatta dem

#20 ja tänk vad våra djur är fantastiska

Vad anser ni? Är det naturligt att kattmamman gör så här eller bör man ta ur en sådan katt ur avel, om det sker flera gånger?

Jovisst, katterna känner när något är fel och man tröstar sig med, att det nog var så. Men vi människor vill få chansen att hjälpa och kanske kan vi det också. Har mamman alltid rätt?

Nu menar jag inte specifikt din katt, Lejdets. Du är inte ens säker på vem som gjort vad. Jag har hört och läst om detta så många gånger förr och frågor föds naturligtvis. Jag har inte varit med om det själv och är innerligt tacksam för det.

Nej, anser inte att katten ska tas ur avel. Börjar de däremot festa på en hel kull, eller bita ihjäl äldre kattungar då bör man nog funderar…

Fy vad svåra frågor du tar upp Nilla….. Men ja håller nog med Kalindas där. Kan ju finnas skäl att mamman gör så fast vi inte upptäckt dom. Vi är men vårdande än naturliga som katterna är.

#22 Nej i Lejdets fall tycker jag inte att det är befogat att ta mamman ur avel, då det kan ha varit något fel på kattungen/ungarna och mamman tar väl hand om de andra små.

Hade hon däremot haft ihjäl en hel kull, vägrat ta hand om ungarna osv då är det befogat att ta honan ur avel tycker jag.

Sedan kanske jag skulle dra mig för att ta en till kull iofs men det är pga personliga känslomässiga skäl, då jag tycker det är så otäckt med döda halvätna ungar. Men inget konstigt i naturen egentligen. Det är mammans sätt att städa upp och dessutom kan det vara ett snabbt sätt att få i sig mat att äta upp en död unge, så hon slipper lämna de andra ungarna för att jag - två flugor i en smäll.

Man kan inte veta vad som har hänt. Vi filmade våra kattungar med en webkamera och strömmade filmen direkt på en IP adress vi bara visste om (annars får man för många besökare och då kraschar allt). På så vis kunde vi titta på dem när vi ville, till och med när vi var på jobbet. Men, man kan inte titta hela tiden. Så vi knäppte automatiskt bild var 30:e sekund eller 2 minuter (minns inte) och gjorde en sk "timelapse"-film och kollade snabbt igenom hela filmen när vi kom hem. Det var kul att se hur dagen varit för bebarna och mamman. Delvis gjorde vi så för att det var roligt, men också - de är ju djur, och jag tror att jag känner mina djur jättebra, men - saker kan hända.
 
Det jag vill säga - det är bra om man kan, filma en katt så där, en webkamera är inte dyr att köpa och det är lätt att sätta upp den. Mamma katt går inte ifrån boet så mycket när bebarna är små, allt blir fångat på filmen. Nu vet man inte vad har hänt. Det skulle man kanske inte vetat om man filmat heller, men chansen är större att man skulle upptäckt det.

#26
Det var en smart idé. Nåt att tänka på om det blir uppfödning framöver ingen..

Hm… Nej i Lejdets fall, tycker jag inte att mamma ska tas ur avel…Detta är en ganska naturlig företeélse för djuren.. Om mamman är en god mor i vanliga fall, så beror det nog på att det var fel på bäbisen…Visst känns det hemskt när sådant händer, då vi människor aldrig skulle göra liknande, men man måste komma ihåg att det är rovdjur vi handskas med i grund och botten. Men även kaniner gör liknande..

Om mammakatt gör så med en hel kull, då tror jag att det är mamma som det är fel på och ska då inte fortsätta i avel, då hon uppenbarligen är så stressad att det utlöser ett helt galet beteénde. Men i Lejdets fall är det en sund och god mor som förmodligen "rensade" bort ett hot gentemot den övriga familjen, då det skulle kunnat locka till sig rovdjur….

Hadde dette vert min katt så hadde jeg nok tatt henne utav avl på en eller annen måte. Jeg hadde nok kastrert henne og prøvd å omplassere henne. Men dette er vel opp til hver enkelt. Dette er min mening.

Uff Lejdet dette må ha vert fryktelig å oppleve. Håper ingen får oppleve dette.

Jag personligen anser inte att det finns skäl att ta någon av honorna ur avel pga. detta. Jag tror inte att de på något sätt själv har dödat ungen varken den här eller förra gången utan att de har dött en naturlig död men att de har "rensat" bort den av instinkt.

Snarare tror jag dessa båda systrar bär på extremt grundläggande instinkter båda två för de är väldigt, väldigt måna om sina ungar och viker inte en tum ifrån dem från de är nyfödda. Så fort någon piper det allra minsta så rusar de dit och tar hand om stackarn som skriker och de försvarar sina ungar gentemot de andra katterna om de hör dem bråka så gömmer de snabbt som attan undan ungarna och morrar åt de andra katterna.

Båda två är ytterst måna om sin avkomma och diar, putsar och tvättar dem ideligen. Alla tio är ju feta som små julgrisar nu :-)

Däremot kanske jag tar dem eller den ena ur avel av andra skäl, dvs. att jag kommer att fortsätta att avla vidare på mina andra två honor, framförallt min lila OLH när hon blir tillräckligt stor.

 håller med Lejdet!;)

Det jeg skrev var bare slik jeg ville gjordt ikke noe vondt ment til deg Lejdet du må ikke missforstå meg. En gjør som en synes er beste for seg selv og for kattene sine.

Lykke til med de små du har. Og også med din nye OLH jenta som du har.

Nej, jag tycker inte att du ska ta någon ur avel, Lejdet. Nu kom svaren, att handla om dina katter och det var inte min mening då jag ställde frågan. Frågan var allmän. Det finns garanterat fler uppfödare med erfarenheter, som inte vill uttala sig. Jag tycker du är modig och duktig, som berättar och låter oss diskutera. Det hjälper andra.

Dina katter verkar vara fina mödrar. Det är väl som Kalindas säger: "- när det slår slint och en hona börjar festa på en hel kull."

Men skulle det upprepas, kull efter kull, då kan man ju börja fundera och rigga upp en kamera.

Jag har brottats med tanken själv, när jag fick mina kullar. Jag tror inte jag skulle kunna ta i min Bassie, om hon åt upp en sjuk unge. Men så förmänskligar jag också mina djur.

Jag har t e x svårt att förlika mig med mobbing inom djurvärlden - att så fort en individ är svag, så ska den mobbas ut - man slår på en som redan ligger. Jag ser det hos getterna på jobbet och jag ser det i min egen kattgrupp. Minsta svaghet, så försöker de andra plocka poäng. Grymt.

# 33 Livet ÄR grymt Nilla, både i djurvärlden och inte minst i människovärlden!

Vi får inte glömma att allting i slutändan handlar om överlevnad! Vi är alla, människor som djur, programmerade till att göra vad vi kan för att överleva och se till att de starkaste i arten är de som överlever längst, får mest mat etc.

Det är ju bara att titta på animal planet så ser du på varenda program att allting är en kamp om överlevnad. Lejon äter upp andra hanars helt friska ungar för att få sprida sina egna gener etc.etc.

Det är lätt att vi överför våra mänskliga värderingar på våra husdjur såklart, men vi kan ALDRIG avla bort deras tusentals år gamla instinkter, precis som vi inte kan avla bort människors behov av att slåss och kriga hur mycket vi än försöker!

Ja hade det handlat om att nån av mina honor verkade vara psykiskt instabila och börjat döda alla ungar eller inte brytt sig om dom då hade det inte varit nån tvekan. Då skulle jag aldrig avla vidare på en sån katt med sjuka gener.

Jag har inga problem med att vi diskuterar detta och att det handlar om just mina honor den här gången, jag tycker att vi bör diskutera och få råd av varann både när saker går bra och går mindre bra. Jag vet att jag har fina, friska djur och en bra (för djuren) uppfödning och gör så gott jag bara kan med allting så jag känner mig inte det minsta ifrågasatt. Alla råkar vi ut för bakslag och vissa berättar om dem, andra inte, så enkelt är det tror jag?

#34 Håller med.

# 34 Att vara öppen när vi råkar ut för något "bakslag"  Kommer man längst med.

 Att tiga ihjäl händelser är jag inte mycket för.

Det du varit med om tycker jag är helt naturligt betende hos kattdjuren, Det ska städas bort allt "skräp". så inte hela kullen drabbas av rovdjuren.

#34 Mycket bra talat, Lejdet! Heja dig!

#34 Veldig enig alt det du skriver her Lejdet.