Jeg har heldigvis ikke opplevd det samme som du har, men helt tilfeldig prøvde mannen min å file klørne på etpar av kattene våre. Og de lå helt stille og bare så på han. Nå er det ingen problemer med å klippe klør heller, men det kan jo hende at Albert vil godta at du filer hans klør?

Det finns ett medel som heter Zylkene som kanske kan vara något att testa, det står bl a så här om det:

Zylkène kan användas som behandling vid enstaka tillfällen där djuret utsätts för en stressfull situation.Till exempel vid kloklippning, pälsvård, veterinärbesök, bil/tågresa, fest, åska.

Finns att köpa bland annat hos veterinärer.

Jag hade en chinchillaperser en gång som var omöjlig att klippa klorna på. Hon var verkligen ett hår av hin. Jag sydde en svart tygpåse som jag trädde över hennes huvud när jag skulle klippa klorna. Eftersom hon inget såg då blev hon ganska lugn. Lite elakt kan tänkas, men jag tycker det var bättre än att hon skulle fastna med sina långa klor och göra sig illa och det gick ju faktiskt ganska fort.

Har du en bra klotång?

japp har en bra klotång, har prövat att täcka hans huvud, provat zyklene… provat att försöka att linda in honom i handduk..provat det mesta.. inget funkar på honom… han får sån panik att det inte går att handskas med honom.. och jag har aldrig varit med omnågot liknande!! Han kan vara hur lugn som helst, men om jag gör några ansatser till att hålla i honom eller hans tassar, så förvandlas han till ett urstarkt monster!!! Heidi blir sur när jag klipper, men hon bara morrar och försöker ta sig loss lite halvhjärtat, så henne funkar det på… men Albert… jösses det är som att slåss med en tiger!!! funderade på om jag skulle åka till vet och få de klippta där, men då blir han väl ännu mer stressad….

Måste du klippa? Räcker d inte om han har nått å vässa dom på? Nu går ju dom flesta av mina ute men när dom var innekatter så klippte jag inte dom. Har du provat med nagelfil? Vår förra hund var inte heller kul. Högg i luften trots att hon var under lätt narkos.

Jeg vil anbefale deg og ta katten med til dyrlegen. Når du tar vaksine så få dyrlegen til å klippe kløene på han på samme tid. Jeg klippet kløene på min 6 kg tunge balineserhann katt. Jeg satt i stolen satte katten på rumpa pga da har han ikke slik makt og styrke og da var det bare å klippe. Dem må også bli vant med at dem holder på med labbene på dem fra dem er små. Har klippet kløene både på små og store her det går fint.

Han är släkt med min Spidde hör jag…
Tror vissa saker av detta kan vara genetiskt. Spidde var sådan och det hjälpte inte med lugnande klappar, hålla med våld, gömma huvud osv. Testade som du ser allt!
Tror jag under hans livstid klarade klippa klorna utan bråk, två gånger. I slutet gav jag upp. Samma bråk gällde mediciner.
I övrig var han en underbar och kramgo katt!

Det intressant är att hans barnbarn är exakt likadan! Ägaren till barnbarnet har haft kat4 katter i många år. Men denna katt går inte att klippa klor på eller behandla.

Jag tror det har något med integritet att göra. De vägrar stenhårt att gå med på något de själv inte vill!

Något milt lugnande (om du får i honom det) kan vara en idé. Zylkene kanske?

Alltså, en sak går jag inte med på att mina katter tjafsar om, och det är kloklippning. Oavsett om de ålar eller morrar åt mig så klipper jag klorna, därmed basta. Jag brukar bita dem i örat med läpparna över tänderna och ta ett stadigt grepp, sätter dem på rumpan med tassarna utåt från mig och armen runt dem. Jag är inte den som har lust att klippa en klo i taget eller så… Vissa av katterna har försökt att protestera men de lär sig efter att tag att det inte är lönt att tjafsa. Det låter säkert jättehårt men ibland tror jag vi mjäkar för mkt med dem. Just kloklippning är en viktig sak i hanteringen av dem, det är inte att jämföra med ett bad eller nåt annat och det är något man börjar med tidigt att lära dem.

Kanske e löjligt men katter e ju individer och det finns ju människor som har rent obehag av att klippa naglarna. Människor kan man prata med och förklara ATT man faktiskt behöver klippa naglarna ibland. Lite svårare att förklara det för en katt…… Om du inte tror på att ta till en person som komunicerar med djur. Har faktiskt funderingar på det själv då jag har samma problem fast med ett annat djurslag, min ardenner 900 kg tung. Brottningsmatch idag och hovslagaren vann denna gången.

#9
Jag gör precis så med mina katter också och i de flesta fall fungerar det.
Men om katten ovan är det minsta lik Spidde och även Spiddes barnbarn, så fungerar inte "nu sitter du still för det är jag som bestämmer" varianten. Det gjorde bara saken värre.

Svårt att förklara hur eller varför en sådan katt reagerar som den gör. Spidde var alltid som en ängel hos veterinären, men hemma gick det bara inte.
Det enda som funkade på Spidde var en klo klippt och en puss från matte. Då kunde han går med på en hel tass ibland, då med vanlig nagelklippare för människor.

Elliot är en kille som inte heller vill klippa klor, men där är det bara att han inte vill och testar mej. Honom kämpar jag med nu. Men han blir inte rädd eller klöser i panik. Så där funkar din/min metod.

Det skulle inte kunna fungera att lurigt klippa klorna pa honom nar han sover da? Vet manga illeragare som klipper klorna nar illrarna sover. Eller godismuta? Har hemma anvander jag olja som tar laaaaang tid att tvatta bort, och ar saaaaaaa gott att de glommer helt bort hur obehagligt det ar att klippa klorna.

En vän till mig hade en katt som också hatade att klippa klorna, den bar sig åt som du beskriver Albert.

Det enda som fungerade var att någon höll upp katten i nackskinnet medan en annan klippte klorna. Låter taskigt jag vet, men det gick inte på annat sätt.

Min Morris hatar också att klippa klor men där räcker det med att jag sveper in honom i en filt och så får man klippa fort och prata med honom under tiden. Han är stel som en pinne hela tiden och gör försök att tugga till mig när han får chansen. Även han är världens snällaste i övrigt, det är bara bad och klo klippning som är en kamp.

Det går inte med att låta honom ligga där han är och sova eller vad han gör och ta nån klo i taget? Det fick jag göra i början med hans dotter.

Alt. att ni är två som håller honom? Eller vira in i handduken tipset som några gett tips om.

En av våra katter som kom till oss när hon var ett år gammal var likadan när man ville klippa hennes klor. Det var värre om min man hjälpte till. Jag fick prata mycket med henne och distrahera henne med att vifta med någonting och sedan klippte jag en (två om jag hann) klo i taget. Nu, efter ett och halvt år att hon bott hos oss är det mycket lättare. Hon protesterar inte alls.
 
Vissa av våra kattungar var helt vilda (när det gäller just kloklippning) så där när de var små, men jag tycker att det är viktigt att lära dem att bli omhändertagna från början, det är ett måste. Vi löste det genom att en av oss distraherade katten med att vifta med en kattvippa. Katter är bra på att hålla fokus på en sak, inte två samtidigt.  De märkte inte ens att man klippte deras klor om en vippleksak rörde på sig så ett spännande sätt eller något annat roligt hände.

Ja han låter som om han skulle vara släkt med spidde ja;)) när han var hos vet senast, så tänkte jag att jag förvarnar om hur han blir när någon håller i honom.. Han var en ängel hos vet!!!!!

Tro mig, jag har hanskats med vildkatter, och jag talar alltid om för kissen att det är jag som bestämmer hahahaha men det ser ni gör bara saken värre, som kalindas skriver!!

och som jag skrivit lite längre upp, så har jag försökt att lura, muta, vara aktoritär, hålla i nackskinn , you namne it… inget funkar!! och att försöka hålla i honom i knät hahaha ja jag vet inte hur många gånger jag försökt med olika varianter..och det slutar med att jag är sönderriven och hårig och han undviker mig fram till nästa dag!

Med Heidi visar man vem som bestämmer och då börjar hon spinna;)) sen är det bara att klippa;))

problemet är inte att han rivs och bits, det kan jag ta! men han är sååå stark!! Jag orkar inte hålla i honom!! Jag har haft med mkt katter att göra, klippt klorna på mina vänners katter och alltid sagt att det finns ingen katt som jag inte klarar att klippa på! Men nu har jag mött min överman!! ska iväg och inhandla sandpapper och se om han vill vässa sina klor på…jag vill att han ska lita på mig och det gör han i allt annat;) men inte klorna!!! jag har satt på honom blöja när han skvätte som värst.. då gosade vi på den;)) det gick hur bra som helst… Jag har burit honom korta stunder för att visa att det inte är farligt när jag håller honom, och avslutat med godis;)) och då har han varit nöjd;))

Om du provat allt, varför ber du då om råd?

#16
Han är ju brorson till Spidde, så det är nog inte så konstigt…

Det där med styrkan känner jag igen. Sen brukade Spidde ihop med styrkedemostrationen "sprätta" ut med tassarna vilket gjorde det nästa omöjligt att hålla.
Jämför jag med Elliot som också är kriget varje gång så spänner han bara musklerna, men inget sprättade.
Spidde slet sönder tröjjor, handukar, mattes armar osv…

OM du klarar ge honom medicin (kunde inte det med Spidde), så tror jag att det kan vara bästa rådet. För får han lugnade några gånger så kan det ju hända att han märker att det är ofarligt…

Om inte Zylkene hjälper, så tror jag veterinären kanske kan skriva ut något sobrilliknade för att dämpa honom mer. Det är i alla fall en tanke.

ja jag funderade nästan på detta;) vill ogärna "droga" honom, men om det inte finns så många alternativ så… Ska börja med att "klä" en träskiva med sandpapper och stö kattmynta över och se vad han hittar på med;) mammas lille hare!

#20
Håller med dej, droga rä sista utvägen. Men Zylkene kan du ju prova, då den är ofarlig.
Hoppas att sandpappret fungerar. Har du prövat med en sandpapperfil?

#18 för att andra människor kanske har bättre ideér än vad jag har!! vilken kommentar!?

#21 ska kolla hur han reagerar med fil som du säger!;) hoppas hoppas hoppas!!!

Det känns nästan lite skönt att fler har problem med kloklippning.  Försökte efterhärma vetbesöket på Zindra men det gick hon inte på. Fick på henne tratten efter mkt om och men, sen fick hon spel. Hon är liten men slingrar sig som en apa och skriker, morrar och hugger omkring sig. Omöjligt att komma åt klorna. Lyckades ta ett par sen kom hon lös. Sen ville hon inte se mej resten av dagen. Nu tänker jag gå till vet en gång i månaden och slippa tjafsa med henne. Där är hon den perfekta.

kanske är värt det att gå till vet 1 ggr/ månad;) Jag måste säga att man måste respektera Siameser och kat4 överlag! inte nog med att de är de snyggaste, roligaste och klokaste bland katter, de har den största intigriteten och är nog de starkaste katter jag pysslat med i förhållande till storlek;) En eloge till dem;))

Ny gren i OS: kloklippning som kampsport med kat4

#24-25
Ni har ingen zoobutik som klipper klorna på hundar och katter? En del brukar göra det som en sevice eller för 30-50kr.
Det blir ju lite liknade som hos veterinären.

Min mamma hade samma problem med sin svarta orientaltjej. Lösningen blev att de numera går till ett hunddagis (kombinerat med försäljning av hund&kattfoder). De erbjuder även kloklippning. Där blir Sara paralyserad. Klorna är klippta på högst 1,5 minut. Kostar 60:-. Alla nöjda, glada och utan rivsår. Har funkat i två år nu.

hahaha paralyserad! ja det är det albert blir hos vet! Ja jag ska kolla med djuraffärerna härikring;) annars får det bli vet!;)

VICTORY!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Receptet var : 1 st svetshandskar, 1 st stark sambo, 1 st huva över huvudet, en matte med klotång och tålamod och sen klipptes alla 4 tassar!;))))   Nu är våran soffa perforerad och Albert hatar oss tills i morgon, men han har fina klor nu!!!;)) skam den som ger sig;))

Hoppas det går lättare nästa gång;)) och att han förlåter oss jag får fjäska med lite godis;)) Tack för alla råd!;)

Samboar er geniala till å holda

verkligen;)) Jag brukar alltid göra allt sånt själv, men han fick slita hårt för att hålla honom.. Stackars kissekatten.. hela intigriteten blev stukad ;( men det är som med barn och sprutor.. Hålla i för att det är det bästa för dem även om de inte vill..

En så stark sambo skulle jag vilja låna.

Jag har svårt att klippa klorna på en av mina katter. Det går bara inte. Han blir genast vrång - stirrar mig stint i ögonen - vrider sig runt - borrar in klorna och klättrar upp över axeln på mig. En hal och stark ål, jag har inte en suck. De andra sitter fint i knät och låter sig klippas.

#29 Ha.Ha(ja, ursäkta för det är ju eg.inte kul) men svetshandskar, huva & en sambo! Vilken syn!!! Är glad att jag har 2 som man bara sätter ned i knäet & vips är det klart.

#29
Grattis!

Håller tummarna att han inte är lik Spidde, när det gäller förlåtande. Spidde kunde vara lessen på mig i månader ibland. Det räckte att jag skällde på Smilla och han trodde jag skällde på honom. 

Skönt att klorna blev klippta i alla fall.
Alltid nervöst med långa klor de kan fastna med.

ha ha ha ja det var en syn för gudarna, tur att han inte blev rädd för Albert hahaha Jag kan säga att innan vi fick rätt honom i Henriks knä, så slet han av Henriks glasögon, sätte sig fast med ett gärngrepp i soffan, så jag fick haka av honom, högg vilt i luften efter våra händer och man kunde riktigt se vad han skulle vilja göra med oss just då;)) Mammas snälla gulliga pojke blev en massmördare med supergalen blick. Öronen låg slickade längst huvudet och han gjorde allt för att få tugga till oss;) Men efter ca 3 minuters kamp och han insåg att det inte skulle gå att smita ifrån denna gång, så slappnade han av och flåsade som om han sprungit i 3 timmar.. då gick det att klippa och då behövdes det inte hållas så hårt… Kan säga att han tittar surt på Henrik men jag har fått ge honom favoritgodis och tom fått klappa honom, så det är Henrik som är dum den här gången hahahaha

Ett råd till alla er som föder upp är att träna era bebisar tidigt på att det inte är dom som bestämmer. Klipp klor, fast det kanske inte behövs(skuggklipp). Vänd upp och ner på dom. Öppna munnen som om medicin skulle ges(jag brukar ge dem tex b-vitaminbitar eller något annat bra som "medicin"). Dammsug runt bolådan. Ta hem folk på fest. Håll i dem fast de vill släppas och släpp när du bestämt istället. Åk lite längre i bilen när ni ska till veterinären om det är kort vända, bara för att öva. Det finns massor mer säkert, kommer inte på mer nu. Träna helt enkelt dem på att vara trygga i det vi människor kommer behöva göra med dem senare, det ger nya ägare en enklare start med kattungen och kattungen det samma med ägaren.

Jag säger i och med detta inte att katter som inte är så lätta att göra vissa saker med är dåligt uppfostrade, alla våra katter är olika. Men som uppfödare kan man göra det enklare för katten att finna trygghet i otäcka situationer.

#37 mkt bra råd;) så fick jag göra med min vovve, miljöträning är det bästa för dem;) öppna munnen, träffa folk, vara med mitt i dammsugningen osv… mina barn ska få hjälpa mig och ta hem vänner som får leka och gosa lite med dem;) Kul för barnen och nyttigt för kissarna;) även mina vänner ska bjudas hem på middag och gos;))

Att inte gå på tånarna runt kattungarna;) och framförallt kloklipp;)) sen får vi se hur de artar sig;)

Pröva att fila med en glasfil , det kanske tar lite tid men kanske är värt det. Jag gjorde det på våra ökenråttor eftersom jag jälv tycker att det är läskit att klipp klor. Jag har som tur är en dotter som tycker att det är kul att klippa klor, hon klipper kattungar, hundar, katter (den enda som protesterar är Kelso men han gör inget dumt)

Jag hade en rysshona vid namn Elsa som var lite besvärlig med sina klor. Hon hade bott hos mig sedan hon var 16 veckor och jag vet att uppfödaren inte hade gjort henne illa, hon bara hatade det ändå.

Honskulle aldrig bitas riktigt, men hon "gnagde" och viftade omkring sig och protesterade. Hal som en ål var hon att hålla i också och dessutom rädd för främmande människor, så att ta hjälp var ingen idé heller. Jag började försöka träna genom att hålla henne och sätta henne i knät så som man oftast har dem placerade när man klipper klorna, men sen gjorde jag inget, utan tnkte att hon skulle lära sig att detta var skönt. Allt gick bra tills jag tog i tassarna.

Och då slog det mig. Himmel, hon var kittlig. Hon var hysteriskt fruktansvärt kittlig under tassarna och så fort jag tog i dem så höll hon på att smälla av. Receptet blev att hålla henne ganska hårt istället för mjukt. Det var fortfarande inte lätt att klippa, men vi körde en tass i taget och så godis och sen på det igen och så mer godis och så blev klorna till sist klippta. Jag är själv kittlig om fötterna och jag förstår verkligen vilken pina det måtte vara. Kanske samma med Spidde och hans ättlingar? Kittlighet måste ju kunna gå i arv tycker man.

nja, man hinner liksom aldrig ta i tassarna innan han flippar helt.. och när han har varit helt avslappnad så har jag masserat hans tassar och det gillar han, så länge jag inte håller i honom! Men om jag ens tänker tanken på att ta fram klotång då är det kört så jag tror att det är ihållning 2 klotång som förvandlar honom till en drake;)

#37 Gör som du med de små. Jag "klipper" klorna på de små varje vecka minst. Vänder hit och dit, tittar i mun, glor i öron mm mm. Det är en del pyssel men du har det tebax!

Är så roligt när jag är hem till mamma o pappa och lägger Iggy i knät på rygg och tar fram klotången. Han suckar men ligger snällt still tills allt är klart! Det märks att du hållit på mycket med honom som liten.

Har fått höra av vet att det märks väldigt tydligt på kattungarna hur mycket de har blivit vana med undersökningar hemma. Det underlättar ju oerhört för honom samt att det inte blir stressigt, mer än vad som ändå blir vid vet, om de är vana med mun, öron och kroppskontroller.

Det som var lite roligt med Albert, var att efter vi brottat ikull honom, klippt klorna och släppt honom, så fick han extra godis, och efter det blev han gosigare än vanligt!!!!! What!! Mot både mig och sambon;)) trodde han skulle hata oss ett tag, som han brukar när det ska klippas klor, men nej då.. här var det jättemysigt!!!;)))) Han stångades och kastade sig på golvet och kråmade sig som aldrig förr hahaha vad hände??? vilken underbar kisse!

#42 Det känns bra att jag har lyckats bra med en och kanske några till. Just den linjen har alltid varit värst att få bestämma över, så där är det mycket jobb och kärlek nedlagd.

Sen så får man ju välja vem man säljer vissa katter till också… vissa kan vara svårare och behöva en som är beredd på det, sen kan man ha kattungar som är som ljuvliga änglar när det gäller allt och dem passar bra till nybörjare på rasen och barnfamiljer osv. Man måste ha det i åtanke med i valet av hem till katterna man föder upp. Där kom visst ett litet självklart tips igen :-)

#37 Jag trodde jag hade gjort allt rätt med Molly, som är född här hemma hos mig. Hon är så mycket plockad, klippt, fixad och donad med utan några som helst problem under hela första uppväxten.

MEN så en dag så dök det upp en annan ilsken katt i Mollys skepnad, kolsvarta ögon och jättearg när jag skulle tex klippa klorna, det gick inte att ta alla samtidigt för då hade jag nog varit sönderriven eller biten totalt. Jag fick ta den vassaste klon lugnt men snabbt och sen en belöning direkt av typ favoritbollen, hon hann inte ens reagera att jag skulle klippa den innan det var över Sen utökade jag vartefter med flera klor åt gången. Men som tur är så gick det över helt när tonårstiden var förbi och hon blev mamma och sen kastrerad, nu är hon en ängel igen att klippa klorna på

hahaha ja dessa tonåringar;)) både djur och barn;)))

#46 Ja, vissa tvåbenta tonåringar har man ju hört talas om hur de kan bete sig, men själv var man ju en ängel lite missförstådd bara

hahaha eller hur!!!  det var jag med..missförstådd;)))