
Kloklippning
Har alltid haft problem att klippa klorna på Zindra, hon skriker, morrar och fräser. Omöjlig att hålla fast. Nu har det gått så långt att hon förknippar min syster med kloklippning och flyr fältet när hon är på besök. Beställda därför tid hos vet. Väl där är hon from som ett lamm och sitter jättefint i knä på djurvårdaren och får sina klor omskötta. Matte var svettig i onödan.
Det var värt 100kr. 

Tack & lov funkar det bra här. Klipper klor varannan vec, skulle vara jobbigt att måste åka iväg, Otto sitter som ett "ljus" Pacino vrider sig lite, men det funkar för det mesta super!
#0
Har du testat tratt på henne? Ibland kan det lugna ner katten. Men jag vet hur det kan vara. I vissa lägen kan det vara vär 100kr och slippa att katten blir rädd för dej eller dina vänner…
Mina katter och kloklippning är av lite skilda slag.
Skatan klöser inte, men bits om hon kommer åt. Så henne får jag stoppa in under armhålan när jag klipper klorna.
Elliot anser att bli fasthållen är inget för honom och det är fulla kriget! Men han här lustig, för han spinner hela tiden och både han och mamma Skatan, är inte ett dugg långsinta.
Ellie, Smilla & Saga är relativt lätta att handtera.
Även Odin var lätt att fixa klorna på. Får hoppas han sköter sig i sitt nya hem också…:-)
Spidde var mitt problembarn, han fick utbrott om man försökte behandla honom. Kloklippningen var ändå det lättaste. Han rev sönder tröjor, kastade sig mot väggar om jag testade krage. Bar man honom och gosade eller utställningstränade, var han en ängel och underbart kramvänlig, likaså hos veterinären. Men så fort klotång eller medicin dök upp så blev han som ett stort muskel och klopaket. Han bara ville inte!
Efteråt ville han inte gå nära mig på veckor..:-(
Det var inte förrän de sista veckorna i hans liv som jag lugnt kunde sitta med honom i famnen och kloppa hans klor. Tror båda var lika chockade. Ska tilläggas att jag inte var hård eller elak mot honom. Bara bestämd…
#1
Skönt att inte Otto ärvt Skatans idéer. :-)
/Elisa
Jag har nog en väldig tur mina 2 siameser och min lilla orientaltjej bekommer det inte alls att klippa klorna, däremot när jag ska klippa i öronen det är en annan sak….

Nästa gång ska jag använda tratt o se om det hjälper. Har också satt in feromon (fel namn tror jag) i vägguttaget. Lillmissen är ju ensam oriental nu när Cameo är borta. Han var den hon tyckte mest om, nu får hon hålla till godo med rexarna. Det funkar bra med alla utom Nova. Henne försöker hon sätta sig upp emot och det godtas inte. Nova gör henne inte illa men hon skräms. Cameo var ju kungen här hemma. Vår buspojke som försökte sätta alla på plats men innerst inne var en riktig fegis. Gud vad jag saknar honom. Mattes gullgosse.

Brukar du hålla på med tassarna när klorna inte ska klippas? Tycker hon det är obehagligt? Annars kanske det kan vara ett sätt, att vänja henne vid att man sitter och grejar med tassarna, kanske så småningom börjar trycka ut en klo då och då…
Min ena katt Krister satt igår i knät på min treåring och fick klorna undersökta. Sånt gör en glad.

#5 Jag grejar alltid med killarna som du säger. Pillar på tassar, petar i öronen, i munnen, allt för att de ska vänja sig om man måste gå till vetten, eller om kanske ett barn grejer med dem så de ska lära sig att det är okay.

Har en katt som inte är så förtjust i att klippa klorna. Är man "mesig" blir det bara värre har jag märkt. Lugn o bestämd så funkar det allra bäst. Numer kör jag även med cykel/segel handskar. De är lite hårda o vadderade men öppna o alla fingertoppar. Man får jättebra grepp med dem o samtidigt så minskar risken för att få sig ett bett i handen. Har märkt att kloklippningen går bättre sen jag började med dessa. Gissar för att jag är lugnare då jag vet att det skall mycket till för att Chanel skall bita genom handskarna.