HUNDENS DAGBOK:
07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som
finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som
finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa
som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det
bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det
bästa som finns!

KATTENS DAGBOK

783:e dagen i fångenskap…

Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra
dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på
torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är
hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda
tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag
eventuellt äta ännu en krukväxt.

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina
kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde
kanske försöka vid toppen av trapporna.

I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans,
framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en
på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa
kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är
kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag
fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig
kissemiss jag är Saker och ting går inte som planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts
sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde
känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella
planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga
att framkalla något de refererade till som 'allergi'. Jag måste komma
underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag
vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon
tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder
frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.

Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han
pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att
han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i
metallrummet är han för tillfället i säkerhet.

Men jag kan vänta.

Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket…