Jeg skjønner deg så altfor godt, det er ikke lenge siden vi mistet et helt kull. Riktignok var det bare tre i kullet, men det var verre enn når vi mistet "bare" 2 av 7 og 2 av 4.

Når man har katt sånn som vi har så kommer man så mye nærmere katten(e) sine enn de som har katt på "tradisjonelt" vis. En katt som lever det meste av livet sitt ute og som bare kommer inn for å spise litt og sove får man ikke så god kontakt med som de kattene man har rundt seg inne hele tiden. Når utekattene får kattunger så er et gjerne ikke ledd i en plan, men noe som bare skjer. Vi som har innekatter planlegger når katten skal parres, velger ut en passende partner og fletter inn så mange drømmer og håp i den prosessen som foregår. Vi følger gjerne utålmodig med for å se de minste tegn på at katten er drektig, vi kjenner på magen og analyserer alt det katten gjør og ikke gjør. Når så katten viser seg å være drektig blir vi lykkelige og spente, og mye av tiden bruker man på å lure på hvor mange kattunger det er, hvor mange gutter og jenter, hvilken farge og eventuelt mønster kattungene får. For oss er det mer spennende og mye mer glede og forventning å vente på et kattungekull enn å vente på julaften.

Man er spent på fødselen, hvordan den vil gå og når den så er ferdig følger vi med kattungene med argusøyne - har de det bra? Spiser de nok? Er de varme nok? osv osv  Det er klart at man gråter når det ikke går helt sånn som det bør gjøre. Jeg gråter ennå når jeg tenker på de små i det siste kullet vårt, og mamman deres som lette så veldig etter dem når de ble borte. Det å sitte med en bitteliten tass som strever med pusten sin, og som man så gjerne skulle hjulpet men ikke vet hva man skal gjøre, det er kjempetøft! Vi er så hjelpesløse, det er så lite vi kan gjøre for en liten tass når den kommer i den situasjonen at den ikke klarer å spise, ikke får til å svelge, den sliter med pusten og man ser at det går bare en vei.

Man kommer til et punkt der man må velge om man skal forsøke å presse kattungen til å ta til seg næring eller druesukker, eller om man skal la det være. Når vi har vært i denne situasjonen har vi valgt å la kattungen dø av seg selv. Mulig at det er feil, mulig vi burde avlivet den, men ingen av oss er i stand til å gjennomføre det. Vi har heller tatt kattungen inn på brystet for å gi den litt varme utenfra. Det er nok mest våre behov vi dekker med det, men det føles riktig for oss. Hva som er riktig for deg vet bare du, og føles det rett å avlive kattungen, gjør du det. Marginene er så små med helt nyfødte kattunger, og det snur så fort.

Jeg har egentlig ingen fornuftige svar å komme med dessverre. Det eneste jeg kan si er at jeg forstår sorgen din og vet at dette er en aldeles fryktelig situasjon å være i! Jeg sender deg en stor styrkeklem fra oss her.

 Å stakkars,stakkars deg. Ja man blir totalt utslitt. Da vi mistet vår første kattunge så gråt jeg i to døgn. Vi prøvde å få han til å leve i 4 dager men han gikk aldri oppover i vekt og tilslutt lå han bare der slik som du skriver om dine to En ting jeg lærte av den opplevelsen var at jeg aldri ville orke å vente slik på naturens gang en gang til men ta de til veterinær og la de slippe tidligere.

Men over til dine små. Nå er det mye streptokokker/e coli rundt omkring og et av symptomene på det er slik som du beskriver dine.

Om det skulle være G streptokokker så er Dalacin det eneste alternativet på slike små. Det er flytende antibiotika med virkestoffet Klindamycin (Klindamycin er det eneste som dreper G streptokokker) Så det må være en antibiotika som inneholder Klindamycin.

Jeg har sittet med en kattunge som såvidt har pustet og hatt både væske ut av nese og klikkelyder fra pusting. Så og si helt livløs. To timer etter første dose med Dalacin har den vært i full fart.

Så strengt tatt. Jeg ville ikke gitt opp før jeg hadde prøvd Dalacin på de små.(alle som er slappe,og hvis det virker gitt til de resterende også)

Hadde bare en  kattunge vært dårlig så er det jo mer naturlig å tro at det er noe galt med den ene. Men siden det dreier seg om flere så ville jeg forsøkt antibiotika.Det kan jo være moren har hatt en infeksjon i forbindelse med drektigheten slik at bakterier har kommet til.

Men det er såklart et valg du må ta selv og jeg ønsker deg av hele mitt hjerte lykke til.

Trøste klem

Jag vet inte nåt om kattungars hälsa men jag vet allt om hur förtvivlad man blir när ens djur är sjuka och jag förstår precis hur du känner dig. All min sympati och tröstkramar! Lite hopp finns kanske i #2s råd? Kolla med veterinär, tänk om det inte är kört? Lägger till hårt tumhåll till sympatin och tröstkramarna.

Har själv inte mistat någon (levande) unge.

Men kan det vara så som Line skriver, jag skulle inte ge upp dem utan att ha haft en BRA veterinär titta på dem först. OBS att jag skriver "bra" eftersom förskräckande många veterinärer inte tycker att en katt är värd något besvär, i synnerhet när det gäller kattungar.

Och till dess, tills du får in dem till veterinär, håll dem VARMA! Att hålla dem mot bröstet som Lisme skriver låter sunt. En av mina bästa vänner räddade en kall kattunge genom att lägga den mot bröstet (oväntad och litet för tidig blixtförlossning, den stackars kattmamman hade väl inte koll på alla ungarna eller hann med dem).

Hoppas, hoppas och håller tummarna.

Å din stackare, förstår dig precis! Samtidigt som man vill att dom ska slippa plågas så hoppas man på ett mirakel, som nog tyvärr inte kommer.

Jag misste i förra kullen å just nu e min ena hona dräktig. Är ju orolig hela tiden…Äter hon tillräckligt, varför kräks hon, e hon pigg å frisk….. Oro och extra omsorg i 65 dagar och så blir det som för dig och omgivningen tycker man är konstig.

Lider med dig och hoppas att dom andra bebisarna piggar på sig. Nått som ju e possetivt e ju att mammakatt verkar vara fit for fight.

Kram å lycka till, vi e många som tycker du reagerar helt normalt!

Har haft kattungar som varit slöa och dåliga, de flesta har piggnat till efter att man burit omkring på dom ett par timmar i bh:n! Och ring och prata med vet.

Förstår dig, jag hade själv varit hur orolig som helst! Hoppas det ordnar sig med de små!!!

Kram!

Har tyvärr inget råd att ge om chans att överleva. Måste se för att veta hur man bör tänka.
De kattungar som dött här, har antingen varit döda vid födseln eller avlivats med hjälp av veterinär vid 14 dagar.
Den enda som liknar hur dina kattungar mår, var Smillas ena bebis. Han var två dagar och kippade inte efter luft utan blev bara svagare och svagare…
Känner du att det inte finns någon chans med bebisarna och du tycker de lider. Så förkorta deras lidande…
Det hade i alla fall jag gjort. Kolla med veterinär om du inte klarar det själv.

De som flämtar, kolla i deras munnar så de inte har gomspalt. Kan ju vara det som är felet.

Förstår precis hur du känner och lider med dig! Har du ingen snäll veterinär som kan göra hembesök och titta och lyssna på dem? Då skulle kanske han/hon kunna göra en bedömning av ifall det är någon idé att fortsätta försöka och ev. ta bort dem om det behövs?

Styrkekramar!

Hur går det för er ?

Lider med dig. Styrkekramar!

Uscg, vad hemskt för er.  Jag blir också så himla ledsen om någon dör även om den är nyfödd.

Åh, nej…lider verkligen med dig. Du har fått flera bra råd i tråden och finns det en endaste liten chans, så hade jag tagit den om jag var du. Vet inte om du bor på landet eller i stan, men lantveterinären kanske kan ringa in ett recept snabbt?

Om du ska ta dem till veterinären, bör du ha någon med dig som kan ta dem innanför tröjan mot skinnet. Annars kanske de inte klarar sig.

Själv kan jag inte "låta naturen ha sin gång" och sitta och vänta på att djuren ska dö. Jag hade nog åkt in och sondmatat och diskuterat insättning av Dalacin. Hade bett veterinären ta bort den/de ungar som det inte fanns något hopp för.

Det här är svårt. Du måste själv känna efter hur du vill göra. Vi finns här och förstår dig. Du överreagerar inte alls. Håller tummarna för dig och skickar en tröstkram jag också.

Tack så hemskt mycket allihop, ni är underbara! Er medkänsla gör mig alldeles rörd. Jag önskar att jag kunde svara er alla mer ingående men det får jag göra senare, jag ska nämligen äntligen låta mig få sova i någon timme och ville bara in här och uppdatera er om läget.

När jag hade skrivit klart mitt första inlägg och tittade till kattungarna så hade de två små pojkarna dött av sig själva. Innan det hade jag bestämt mig för att levde de så skulle jag avliva dem.

En lång historia kort: Jag åkte in till Strömsholm. Kattungarna blev uppvätskade (subkutant). Mamma Vittra likaså. Vittra röntgades - inga kattungar kvar i magen, bara massa gaser. Vittra fick  oxytocin då mjölken inte riktigt runnit till som den ska. Veterinären (även kattuppfödare) trodde inte på bakterieinfektion och ansåg antibiotika onödigt. De flesta är ju så restriktiva med att skriva ut det nu. Kattungarna blev piggare, vi for hem och förstå min LYCKA (äntligen lyckotårar) när jag lyckades peta dit alla fem att dia samtidigt och alla höll kvar!

Så det är det jag sysslat med i många timmar här, se till att alla får varsin tutte och att Vittra sen ligger blickstilla. För om hon ens rör sig minsta lilla så att någon av de sämre kattungarna tappar taget är det inte säkert att de försöker få ett nytt tag utan de ger upp och somnar istället. Försöker ge dem mjölkersättning också.

Så, lite hopp finnas allt. Alla kanske inte klarar sig men förhoppningsvis några av dem. Jag kommer att forsätta att kämpa. Visst mår jag fruktansvärt dåligt efter att ha sovit drygt fyra timmar under de senaste 60, men nu kanske jag kan slappna av lite när jag många gånger sett till att alla diat en bra stund.

Åter igen - tack!

Håller tummarna för ungarna, vet hur det känns att vara vaken flera dygn. har nyss varit med om det själv.  ja det är så jobbigt när man ser att inte allt är som det ska.

Hoppas innerligt att du får några timmars sömn, då får du nya krafter.

Så godt å høre at alle fem har spist litt

Om de er litt slappe så er druesukker også veldig bra for energi på de små. De blir kvikkere og får mer energi til å spise.

Så trist med de to små,men godt at de sovnet inn såpass tidlig. Nå må du prøve å pleie deg selv og slappe av alt du kan.Prøve å kose deg med de fem som er der.Ta litt pauser innimellom og gjør noe som du synes er hyggelig. Kos deg med en film etc.

Det er utrolig slitsomt når det blir slik som du har hatt nå. Man føler seg så maktesløs og elsker jo de små livene så. 

Krysser fingre alt jeg har for at de er kvikke i morgen og at alt går bare bra med de alle.

Så jobbigt det måste vara för dig. Skönt att de blev lite piggare och att de började dia. :-) *kram*

Hoppas det går bra nu!*kram*

Har ju precis suttit i samma sits med fyra döda ungar av 14.. det är svårt att acceptera att de svaga inte klarar sig men å andra sidan kanske man som uppfödare får försöka att tänka så att det är de allra starkaste och de med bäst gener som faktiskt för rasen vidare.

I naturen skulle ju dessa ungar aldrig ha överlevt och det finns säkert en anledning. Själv försökte jag få minstingen på 45g att överleva, men till sist gav jag upp då han ökade ytterst lite i vikt trots allt jag gjorde. Nu slutade det hela tyvärr på ett väldigt makabert sätt, den dog när jag inte var hemma och åts upp av sin mamma…

Men jag förstår din förtvivlan, kanske döden är lite lättare för mig som har arbetat inom sjukvården i 25 år och sett hundratals människor, både barn och gamla dö. Inte aå att man blir avtrubbad men man gråter en skvätt och går sen vidare..

Hoppas resten av gänget klarar sig nu!, Vi håller alla 56 tassar här och mina två tummar ;-)

Underbart att höra att de fem i alla fall ätit lite och hoppas du kan få sova lite nu.

Beklagar de två som ni miste. Håller tummarna att allt går bra för de andra. Skönt de börjat dia. Kram.

Sorgligt med de två du miste, men nu hoppas vi att de andra små klarar sig!!

Skönt att de överlevande verkar piggare! Håller tummarna!

Liten uppdatering. En liten flicka är död. Jag gjorde mitt bästa för att få igång henne genom glukos och mjölkersättning men det gick inte. Så hemskt att se. Jag avlivade henne. Det var första gången jag tog livet av ett djur, men jag vet ju att jag hjälpte henne. Det var faktiskt en lättnad, att veta att hon slapp lida. Likadant med de två små pojkarna som dog först. Det var värst att se dem dåliga, att veta att de kommer dö och att de lider, och en lättnad när de faktiskt dog. För deras skull.

En av ungarna är väldigt slö. Glukos och lite mjölkersättning hjälper då och då och han diar ibland när jag lägger dit honom men han söker sig inte dit själv. Jag hoppas han blir piggare.

Otroligt att den minsta lilla ungen fortfarande lever. En liten en som vägde 59 gram vid födseln och har varit nere på 52. Hans fostervatten var illgrönt och han var smal som en vinthund. Men han är en av de piggare, min lilla pelle katt. Han blev lite slö för någon timme sedan men nu ligger han och diar igen.

De sista två är rätt starka och kämpar sig fram för att dia. I synnerhet en av dem. En riktigt fighter som jag får hålla lite koll på, han slår gärna bort de andra från sin favoritspene, den där jag tror att det kommer mest mjölk ur.

Och jag tror att det är mjölken som är det största problemet just nu. Jag är osäker på om hon får ut tillräckligt. Hon har en hel del mjölk men verkar ha svårt med att släppa ner den. Jag ger henne oxytocin med jämna mellanrum och ligger och masserar och klappar henne för att stimulera. Vittra äter inte riktigt som hon ska heller men jag försöker få i henne lite allt möjligt. Hon har ätit en del a/d men vill inte alls äta av något annat jag erbjuder henne som hon vanligtvis älskar. Kanske har det med den gasiga magen att göra. Jag ska försöka få i henne mer a/d och lite hjärta när hon diat klart. Hon älskar hjärta i vanliga fall men vill nu inte ha.

Det går inge vidare med att få i ungarna någon mjölkersättning heller men jag försöker peta i dem lite då och då.

Jag själv lyckades sova ungefär 45 minuter. Jag fungerar men är så utmattad att jag nästan är likgiltig. Jag orkar inte ens gråta längre.

Lider med dej!

Usch det låter förfärligt, har du ingen som kan avlasta dig lite?

Är det hennes första kull?

#18 Jag håller med dig. Jag har fött upp ett annat djurslag tidigare och där har jag inte hjälp till så här mycket. Jag har alltid haft den tanken, att låta naturen ha sin gång i så stor utsträckning som möjligt. Att låta "livsodugliga" ungar dö och inte kämpa för att nappa upp dem. Jag har fått en dödfödd, en som avlivades pga att mamman råkade bita av svansen och halva benet och en gång var det en liten liten unge som dog efter något dygn. Vid dessa tillfällen grät jag en liten skvätt men sen var det bra. Men då mådde ju alla de andra ungarna bra och det var inga problem med kullen. Inte som det är nu när allt känns som ett enda stort kaos. Jag har varit på helspänn i över två dygn nu och har verkligen nerverna utanpå kroppen.

Det här blev annorlunda. Jag hade sju slöa ungar och ingen av dem ville dia. Kanske berodde det på hur de hade det i livmodern, att någonting inte riktigt vad som det skulle. Jag ville ge dem en chans. Hade jag inte gjort någonting hade hela kullen varit död nu. Kanske hade det varit det "rätta"? Kanske var de här ungarna inte menade att leva? Men jag tänker som så att det lär visa sig i framtiden i så fall. Jag ville ge dem alla en chans, få dem pigga så att de i alla fall kan dia.

Och om problemet nu är Vittras mjölknedsläpp så vill jag ju inte riktigt låta ungarna dö pga det heller. Men visst är det inte alls bra att det är ett problem, det kan ju bero på att hon blev lite väl utmattad efter förlossningen och att hon inte ville varken äta eller dricka. Jag kan önska att jag hade tvingat i henne föda och vätska i större utsträckning än vad jag gjorde, men det kan jag ju inte göra någonting åt nu. Och kanske på grund av stress. Vittra är en otroligt lugn och harmonisk katt och under hela vistelsen hos veterinären låg hon och spann och slickade tom djursjukvårdaren när han gav henne vätskan under huden, trots att det förmodligen gör ganska ont. Hon hade ingenting emot att veterinären klappade på henne och tittade på ungarna, men det var lite jobbigt för henne när ungarna skrek när de blev uppvätskade. De blev alla förvånade över hur snäll och lugn hon är, men det är ju min lilla katt. Men hon avskyr att åka bil och det var nog en stor stressfaktor för henne. På vägen till veterinären var hon hyfast lugn och låg med ungarna, jamade bara konstant. På vägen hem ställde hon sig upp efter en stund. Lyckligtvis lugnade hon sig snabbt när vi kom hem. (Jag lyckades dock glömma bort att gå ner och flytta bort bilen från utanför porten och lyckades få en bot på 600 kronor…)

Men det är verkligen en svår balansgång det där. Man får nog ta ställning till hur man vill göra från fall till fall.

 45 minuter sömn är på tok för lite för dej att sova, man blir likgiltig och tanken kommer, det få gå hur f…n  det vill nu.  Så kände jag sist när jag satt i bilen med 5 små kalla bebisar som hadde snittats och låg innanför jumpern,  hadde 10 mil hem visste att jag skulle få ytteligare en vaknatt med en drogad mamma katt. Nu är allt detta bortglömt och jag gläds åt mina kattungar med en mallig mamma katt.

Försök att sova ställ klockan på ringning.

Bjud Vittra på uppvispad äggula, det brukar gillas, speciellt om hon blir bjuden på det i bolådan.  Har hon ätit många moderkakor då står hon sej bra på dem.

Jag håller tummarna för dina kattungar, du och Vittra ska väl få några bebisar kvar…. du har gjort det du kan med de små och mycket mer.    Kramisar // Tuska-

#27 Åh fy vad hemskt men vad skönt att det har gått bra för dig. Vad glad jag blir!

Det svänger sådant och det är så små marginaler. Man kastas ständigt mellan hopp och förtvivlan. Den lilla slöa piggnade till nyss och låg och diade en lång stund, medans minsta lilla pellekatten blev slöare. Och nu äter Vittra, både a/d och hjärta!

Problemet med sömnen är att jag inte kan slappna av. Jag har förlorat så många och vill verkligen göra ALLT jag kan för att inte förlora fler. Alla dessa tankar hela tiden på vad jag kan och bör göra. Ligger någon unge i skymundan? Behöver jag hjälpa någon till tutten? Behöver jag ge någon glukos? Tänk om ungen dör för att jag inte gör någonting NU? Tänk om den blir pigg om jag kämpar lite mer? Har Vittra mjölk? Behöver jag ge henne mer oxytocin? Behöver jag se till att hon äter

Visst slås man av tanken att man kanske kämpar förgäves och att man egentligen gör ungarna en otjänst som kämpar för att hålla dem vid liv. Man kan ju aldrig veta.

Men tänk om det egentligen är friska ungar som bara behöver lite extra stöd nu i början? Tänk om allt börjar rulla på om en stund och några ungar faktiskt överlever och blir friska, sunda katter? Då är det helt klart värt allt det här.

Och skulle de inte överleva så vet jag att jag gjort allt jag kunnat. Även om jag nu tänker tillbaka på de senaste dygnen och funderar över hur jag skulle kunna ha gjort saker annorlunda, om jag kunde ha gjort MER. Men det är ju ingenting jag kan göra någonting åt nu så jag försöker att inte gräma mig över det. Det här är ju en erfarenhet som jag lärt mig av.

#28 Jag lider med dig, önskar jag hade bott närmare så man hade kunnat hjälpa med något. Du är duktig som kämpar med dem!

Jag håller tummarna för alla de kvarvarande ungarna!

#29: säger samma, önskar jag bott närmre. Hålla tummarna är det enda jag kan göra. Försök ändå att få sova litet mer, du kan inte fungera alls utan sömn. Finns det ingen i din närhet som kan vara där så du vågar somna ifrån dem?

Var bor du? Jag finns i Lund, är du i närheten så kommer jag och hjälper till!

Skriv ett brev till p-bolaget och berätta varför du genom en olyckshändelse parkerade fel. Så kanske du slipper boten.

#29-30 Vad gulliga ni är. Nej det finns tyvärr ingen som kan avlasta mig. Jag känner inga andra "kattmänniskor" som har möjlighet att hjälpa mig, och någon icke-kattmänniska skulle jag nog inte våga ge det ansvaret till. Jag är lite av ett kontrollfreak.. Jag bor i Eskilstuna.

Nu går och känns det rätt bra faktiskt. Koffein håller mig vid liv och jag går nog på någon slags sparlåga nu för jag känner mig knappt ens trött. Nu är det lugnt i bolådan och alla ungar verkar ha diat sig mätta. Det kommer ut ordentligt med mjölk. I alla fall just nu. Vittra åt ännu mer a/d och lite äggula. Jag ger henne ur spruta så att hon kan ligga kvar i bolådan och äta. Så jag känner mig nog så avslappnad som jag kan göra i den här situationen. Just nu. Man vet aldrig när det vänder.

Vilken syn alltså… Här sitter jag i sängen med bolådan bredvid mig (i sängen), mitt lilla plåster och min stora tröst Illyria i nacken och datorn i knät. Annars hänger jag över bolådan. Utspritt runt mig ligger "allt jag behöver".

#25 Hon har haft kull tidigare men det var ett par år sedan.

#32 Jag övervägde att bråka lite med dem men jag orkar inte. Bilen stod där i drygt 14 timmar så jag får skylla mig själv. Jag försöker intala mig själv att det är ju bara pengar och att det i det här läget är oväsentligt.

Och angående det här med att de två pojkarna som dog kippade efter andan så berodde det "bara" på att de var döende. De liksom andades inte utan drog bara efter luft med stora mellanrum. Ingen av ungarna har annars haft problem med att andas.

 Första veckan av ungarnas liv är lite oroligt, jag tror du kan slappna av lite nu. blunda och försök vila när det är lungt i lådan.

Jeg synes så synd på deg  Uff jeg håper så at de andre klarer seg og at alt bare går fremover nå.

Krysser alt jeg har ! Prøv å slapp av litt innimellom når de små har spist og er mette.

#34 Jag är rätt lugn nu men konstigt nog inte alls sömnig. Jag förstår inte riktigt hur det här går till.

#35 Tack så mycket Line!

Lilla "Pelle" är tyvärr död..

Annars rullar det på här hemma.

Lillen är rätt slö och inte särskilt rörlig, men han diar. Jag är dock tveksam till om han klarar sig. Hans tillstånd känns så likt de döda ungarnas. Men jag hoppas hoppas. Han har i alla fall gått upp sedan igår fast inte särskilt mycket. 69 gram igår vid den här tiden och 72 idag innan di, 73 efter di. Bara 3-4 gram men det är alltid något.

Mellankillen vägde 73 gram igår och 82 efter di. Så 9 gram för hans del.

Största killen vägde 79 gram igår, 91 innan di och 94 efter. Så hela 12-15 gram har han gått upp!

Skönt att få bekräftelse på att de får i sig mjölk!

För ja det är alltså tre pojkar som är kvar. Eller ja, hanar, men jag ser dem som små "pojkar". ;) Från början var de sex hanar och en hona.

Jag har pratat med veterinären igen och hon sa att det de kan hjälpa oss med är att vätska upp ungarna. En stressande resa för Vittra och att flytta på så små kattungar. Och vara borta i ett par timmar, för tid tar det alltid på Strömsholm. Jag tycker att läget för Vittra och de två största ungarna känns så pass stabilt nu, det är den lille som jag är orolig för. Så just nu tycker jag inte att det är värt det.

Och jag grämer mig fortfarande över om allt det här kan bero på en bakterieinfektion och om jag borde ha stått på mig och "krävt" antibiotika från början.. Det är så svårt med veterinärer. Inte heller nu tyckte hon att antibiotika var ett alternativ, i synnerhet inte eftersom att Vittra och de två ungarna har ett så pass bra at. Men "Pelles" fostervatten var ju grönt…

Jag önskar att jag hade/kunde etablera en riktigt bra relation med en kattkunnig veterinär men det är så svårt. De flesta veterinärerna häromkring vill inte ta emot "allvarligare" fall på katter utan alla hänvisar till Strömsholm, och där får man träffa olika veterinärer varje gång och aldrig någon som känns helt hundra.

Hur gör man och är det någon som har en bra veterinär att rekommendera kring Mälardalen/Stockholm?

#36 Jeg beklager. Stakkars lille Pelle

Det er så trist å følge tråden din Illyria og jeg kunne ønske jeg bodde nærmere så skulle jeg kommet og hjulpet til jeg også.

Så kjempetrist at veterinæren ikke ville skrive ut antibiotika og spesiellt nå også når flere har dødd og du har en til som er slapp.De burde jo sett at dette absolutt ikke er noe man kan forklare med "ikke bakteriellt".. Sukk

Det finnes ingen annen veterinær som det går an å ringe til som kanksje, kanksje ville vært villig til å skrive ut Dalacin ?

Det høres ut som det er godt håp for de to største gutta. En mager trøst i denne situasjonen din nå ,men jeg synes vektøkningen var veldig fin.

Klem fra Line

Shit, vad du har slitit! Jag sitter nervös här hemma för att höra hur det går för dom små… Nu håller hela familjen tummarna för att resterande bebisar ska hålla sig krya.

Ja, vilket elände du går igenom, måtte de sista klara sig nu! Jag kollar här stup i kvarten, men vågar nästan inte läsa. Värst var nästan när Pellen dog.

Det är många döda kattungar i olika trådar härinne på sistone, har siameser högre barnadödlighet än andra raser eller har raskatter högre dödlighet än bondkatter? Jag har haft många bonkattskullar i min närhet men bara nån enstaka kattungedöd. Sorgligt är det i vilket fall. Jag lider med dig och hoppas att det räcker med elände nu.

# 37 nu har jag ju bara erfarenhet av människorförlossningar (har jobbat 8 år på förlossningen)men i människovärlden beror grönt fostervatten(mekoniumfärgat) på att barnet har bajsat i det och INTE på nån infektion.

Anledningen däremot till att barnet bajsar i vattnet är att det har haft en jobbig förlossning tex med en navelsträng hårt runt halsen, ofta med syrebrist vilket kan leda till att barnet "svimmar" och både kissar och bajsar på sig i fostervattnet.

Så jag tror helt enkelt att det är lika i djurvärlden!

Nej, så tråkigt att höra om de som har dött…  

Jag vet att du har lite ork nu när du inte sovit ordentligt, men du kanske bör stödmata den minste varannan timme?

Det är skönt att höra, att mjölken kommit igång iaf. Man får erbjuda mamman mat i bolådan precis som du gör eller tvångsmata. Mammans matintag är nyckeln.

Här pratar jag som om jag vore en expert. Det är jag absolut inte. Men jag har kämpat med en liten ensam unge, när mamman inte hade mjölk. Han vägrade suga på sprutan och varje matning tog ca 30-40 min. 

En liten illbatting som vägrar äta.

Ibland somnade han av och då sa det bara slurp. Han sög i sömnen och det var vad jag hoppades på vid varje matning. Jag rullade in den lille krabaten i en kökshanduk, så att han blev ett stadigt paket och matade honom upprätt. Han var en illbatting som hela tiden försökte kravla sig ur handuken. Fick han upp en liten tass, så var det kört. Jag la droppar på tungan och det rann längs hans lilla hals. Mammakatt hade livmoderinfektion och feber. Hon hade ingen mjölk och ville inte äta.

I kull två stödmatade jag en unge i början och i kull tre stödmatade jag en unge helt. Men ingen av dem var så besvärlig som lille Léon. (bilden)

Önskade att jag kunde komma och hjälpa dig.

Naaaaw… Nilla…vilken söt illbatting! Klarade han sig?

Det er veldig trist når kattunger dør, og man skulle gjerne ha klart å holde dem i live. Men når nå det skjer, synes vi at det er viktig å obdusere kattungene for å finne ut av hvorfor de døde. Kanskje kan man forebygge at det skjer igjen?

Hur är det nu då? Hur har natten gått?

Ja hvordan går det nå ?

#43 Ja då, han klarade sig fint. Nu bor han i Lund.

Min lilltjej med de konstiga benen går inte upp i vikt.. hon är nu snart 2 v och väger fortfarande bara 74 g.. är nog dags att ta sig till veterinären och fundera på avlivning. Jag tror att det är nåt riktigt allvarligt fel med henne för både bak och framben är helt slappa och ostyrsliga.. man kan vrida dom hur som helst..

 Som det låter har hon inte mycket krafter kvar =(

Ledsen att jag inte orkar svara på era inlägg just nu. Ni är jätterara som bryr er och jag är väldigt tacksam för det stöd jag fått av er.

Mycket har hänt under det senaste dygnet.

Bara mellankillen är vid liv nu.

Jag åkte in till veterinären ändå och äntligen togs det efterlängtade blodprovet på Vittra som jag upprepade gånger bett om vid det första besöket, men som veterinären absolut inte ansåg nödvändigt. Jag kan säga att jag är fruktansvärt arg på mig själv över att jag inte stod på mig och krävde att få det där blodprovet taget… Tänk om ungar kunde ha räddats… Men min ångest kan vi ta någon annan gång… Den hjälper mig inte nu.

För provet visade att Vittra har en mycket kraftig infektion (!!!) i kroppen och att hon haft den en längre tid. Den har alltså inte kommit under de senaste dagarna. Veterinären var mycket förbryllad över hur hon kunde ha ett så gott allmäntillstånd och samtidigt ha så höga värden. Hon ser verkligen helt frisk ut och har inte ens feber. Hon har ju bara varit lite dåsig då och då sedan ungarna föddes men piggnade till fort så fort hon fick i sig mat. Jag har inte sett några som helst symptom under dräktigheten eller innan det heller.

Det är alltså med största sannolikhet därför ungarna var så svaga när de föddes. Det kan inte vara lätt att växa upp i en sådan kropp. Tänk om jag hade åkt in direkt. Alla dessa tänk om…

Efter det här så har jag lärt mig en ordentlig läxa, att min mjäkighet, artighet, oförmåga att stå på mig och att jag aldrig vill vara "till besvär" är saker som jag definitivt ska åtgärda. Nu är det slut med sånt. Vid det här besöket krävde jag desto mer…

Ultraljud gjordes och det såg bra ut, livmodern hade dragit ihop sig väldigt fint men det fanns några små spottar med vätska. Kunde vara helt normalt.

Prov har tagits från slidan/vaginan för att se om det finns några bakterier som inte hör hemma där.

En kattunge är skickad till obduktion och förhoppningsvis hittar de vad som var fel med honom. Jag vill så gärna ha ett svar på vad som orsakat allt detta.

Vittra går på antibiotika nu.

Så jättetråkigt. Tårar rinner här. Vi skickar styrkekramar till dig & Vittra

Nämen nu blir jag förbannad! Vad är det för pucko till veterinär? Kan man inte anmäla det nånstans, inte för att det ger dig kissarna tillbaka, men veterinären måste få klart för sig att det här är en katastrofal miss.

Alla mina varmaste tankar till dig nu och nu måste den siste lille kraken klara sig! Han måste!

Å Illyria  Dette var så trist. Jeg føler så med deg og har tenkt sånn på deg.

Helt utrolig at den veterinæren kunne stå så på sitt og mene at antibiotika ikke var nødvendig.

Det er jo ganske så tragisk at man nesten må være veterinær selv  + i tillegg være veldig heldig med valget av veterinær om man skal ha håp om å få rett behandling.

Håper de satte den lille på antibiotika også og jeg krysser alt jeg har for den.

Trøste klem fra Line

Det här är fruktansvärt, här har veterinären gjort ett stort misstag som inte satte in antibiotika. Det är inte ditt fel att ungarna är döda här skyller jag på en dålig veterinär som inte brydde sej mera.

Tröstekramar till dej // Tuska

Så hemskt för dej och Vittra…
Dåligt av veterinären att inte ta blodprov innan!

Jag var ju med om samma med Smilla. Hon hade variga flytningar efter hon träffat hanen och ingen av oss (hankattägaren o jag) tänkte så långt att behandla henne. Flytningarna försvann direkt och sedan en normal dräktighet.
När det var dags föddes ungarna här dag 62. Det var i den kullen jag fick massa defekter (flatchets, scolios och döda ungar).
Är nästan säker på att om jag behandlat henne, hade kattungarna varit friska.

Precis som din tjej visade inte Smilla tecken på infektion under hela dräktigheten. Din Vittra kan ha haft liknande som Smilla.

Du ska inte gå omkring och ha dåligt samvete pga detta. För hur skulle du vetat!?

Jag håller alla tummar (och tår också) att den siste bebisen fixar det!

OM den inte gör det, ge Vittra en dunderkur av antibiotica (baytril) ev. Clindabuc (om det är G-strep). Para om henne när hon är färdigbehandlad. Då bör hon få en frisk och fin kull!

Bedrövligt! Jag blir så upprörd! Känner så med dig och de små. Må du nu få behålla den sista.

Det här är så jävla sorgligt. Han rinner ifrån mig. Precis samma förlopp som för de andra ungarna. Han blir bara slöare och slöare. Piper mindre och mindre. Rör sig mindre och mindre. Lyckas inte dia på egen hand längre men lyckas med en del möda hitta spenen när jag sätter honom vid den. Han diar och diar och det kommer mjölk. Han har gått upp från 82 till 98 sen igår och ändå händer det här. Största hanen hade ju också ökat i vikt men plötsligt så blev han slö.

Det gör så ont. Det här är bland det mest smärtsamma jag upplevt.

Jag kan se sju små kattungar framför mig, lekandes i lägenheten. Sju små kattungar som växer upp till fantastiska katter. Sju små kattungar som inte fick leva.

Min första egna riktiga kull.

Sällan har jag önskat mig någonting så innerligt. Aldrig någonsin har jag pressat mig själv så hårt. Lagt ner hela min själ.

Och allt detta pga en infektion. En infektion som inte ens märktes. Även om jag skulle sätta henne på en stark antibiotikabehandling och ta nya prover för att verifiera att allt blivit bra så vet jag inte om jag vågar prova igen. Det här har varit så fruktansvärt plågsamt. Jag vet inte om jag vågar riskera att gå igenom det en gång till. Eller ens oroa mig för att det ska hända igen. Eller riskera min älskade Vittras hälsa. Måtte hon bli frisk nu.

 Jeg beklager virkelig. Om han overlever til i morgen tidlig så tror jeg hans eneste sjanse er Dalacin (eller annen flytende antibiotika med Klindamycin i)

Jeg vet ikke hva du fikk til mamman men om den tåles av små babyer så hadde jeg gitt han til du kom deg til veterinær.

Jeg forstår at dette har vært kjempetungt for deg men dette er overhodet ikke din feil men en ukyndig veterinær som burde ha handlet helt annerledes

Jag tror att man måste våga, önska och hoppas på… att allt kommer bli bra. Jag har haft en kull som gav en liten kattunge. Tyvärr så blev mamman sjuk i malignt lymfom (den mest aggresiva sorten) och hon levde precis så länge som bebisen behövde henne. Men jag hoppas att jag vågar ta ännu en kull någon gång i framtiden. Min kattunge lever och heter S*Cliffhangers Alice in Chains och hon mår super…

Jag hoppas att allt blir bra!!

Massor med lyckoönskningar….

Jag kan inte med ord förklara hur mycket jag lider med dig

Varför är det så j-ligt ibland?

Jag hade själv en kull på 3st varav 2st var klena och ville inte riktigt dia på mamman ordentligt, men samma vikt från början, så jag fick handmata dessa två i ca 4veckor för att sen en morgon hitta en död, min lilla piplisa som som bara ville ha mat av mig och jag var "mamma", sen några dagar senare var det tydligen dags för pluttekillen att gå vidare till det gröna gräset där uppe också, han fick typ kolik smärtor i magen och som tur var så fick jag komma direkt till min veterinär (5min resväg) och han fick somna in fint hos henne. Jag hade då  fortfarande jättebebisen Molly kvar som hade diat på mamma hela tiden och var fullt frisk, inte kunde jag låta mamma sälja henne då!! (Jag var fodervärd) Så nu bor hon här också  Men efter detta kommer jag kolla svaga kattungar tidigare, för vid några veckors ålder är de ju riktiga personligheter och det är än mer(om man ens kan tänka tanken) jobbigt när de försvinner då.

Bilden är på Molly(som fyllde 2 år idag) och hennes syskon, väldig skillnad i storlek!

Illyria, jag är så ledsen att ta del av allt det fruktansvärda som hänt dig. Ingen som ej själv varit med om detta kan förstå den vanmakt man känner.

Det låter snarlikt en bakterieinfektion, det är t ex en del uppfödare som drabbats av streptokockerinfektioner där förloppet är ungefär som du beskriver förutom att dina kattungar var medtagna redan när de kom ut - de hade nog smittats redan i livmodern. Annars verkar det vara vanligt att mamman själv inte har infektion men att bakterien finns i vaginan eller i saliven och att ungarna smittas under passagen ut eller när de tvättas efter födseln.

Jag hoppas proverna som tagits på mammakatt kan visa vad det är frågan om för bakterie. Med streptokocker är det ofta Dalacin som hjälper, ibland verkar det vara kombinationer av Dalacin och Amoxicillin. Tricket är att ungarna måste få det innan de börjar få alltför tydliga symptom. Hela din kull borde därför ha fått medicinen redan vid ditt besök 1. Kanske hade de ungar som då var pigga kunnat räddas. Det finns några trådar på siames.ifokus tror jag där det står om streptokocker-infektioner och vad som kan vara karaktäristiskt för dem.

Obduktioner i Sverige har hittills inte lyckats fastställa förekomst av streptokocker, eftersom detta inte verkar odlas. Man kan få beskedet 'bakterier i blandkultur' men ingen odling sker för att ta reda på vilka dessa är, förutom e-coli.

Du bör be om odling av detta, men jag är rädd till ingen nytta. Just till Strömsholm gick en vän till mig med sina 4 veckor gamla kattungar som började insjukna i lunginflammation. 2 gick tyvärr bort eftersom de inte fick medicin i tid. 2 andra klarade sig eftersom de började behandlas redan när de var symptomfria. (Nej, Strömsholm skrev inte ut antiobiotika men hon hittade en annan veterinär i området som gjorde det). En av ungarna sändes till obduktion. Sjukhuset meddelade inte resultatet förrän efter nära 3 månader. Vad stod det? 'Lunginflammation'. Ingen bakterieodling! Trots att ägaren hade begärt detta särskilt för att de andra kattungarna skulle kunna få rätt behandling. Sjukhuset medgav att det var dålig information i obduktionen och hon fick faktiskt pengarna tillbaka för den.

Man hinner inte invänta en odling eller obduktion utan de kvarvarande kattungarna måste få en behandling omedelbart för att ha en chans. Tyvärr gör ju veterinärerna inte så, 'chansar' med antibiotika utan att ha papper på att det är en bakterie.  Tyvärr eftersom det innebär att man riskerar förlora också de andra kattungarna. Man måste helt enkelt chansa med ett bredspektrigt antibiotika, och verkar det vara streptokocker är dalacin (eller annan antibiotika med clindamycin i) det rätta. För e-coli kan Synulox hjälpa. Inte lätt stå på sig när man är på det stora djursjukhuset, men det är tyvärr det man får göra :-(

Håller tummarna allt jag kan för din lille!! Hoppas du fått någon antibiotika att ge? Han behöver den snart!

Det här var det sista jag tänkte på innan jag somnade och det första jag tänkte på när jag vaknade. Det gör så ont att läsa, jag blir ledsen och arg om vartannat. Och jag hoppas så att den lille killen överlever. Om inte hoppas jag att du sen, när tid gått och du fått vila ut, vågar försöka igen. Men jag förstår om du inte vågar. Mina allra största kramar!

Åh nej…jag håller tummarna så att det vitnar. Bra information där från Yatzeecats. Du får ta ungen och storma in till veterinären. Ge dig inte förrän de vätskat upp den och satt in antibiotikan. Ta med dig någon som stöd, som kan hjälpa dig att stå på dig. Det är bråttom.

#58 & 61 Stort tack för era råd. Veterinären igår sa att man ger inte kattungar antibiotika, punkt slut. Att man inte kan fastställa att ungarna har någon infektion då man inte kan ta prover på det. Och att det räcker med det Vittra fått då ungen får i sig det med mjölken.

Vittra fick Vetrimoxin. Var det ett bra val av veterinären eller borde ett bredare satts in?

Jag ringde nu igen och sa att jag har fått höra från flera andra uppfödare att även ungen behöver antibiotika, att jag nu varit inne två gånger med min katt och hennes kull, att de gjorde en stor miss som inte tog blodprov på mamman redan första gången. Djursjukvårdaren frågade veterinären om detta. Jag fick samma svar - man ger inte kattungar antibiotika, och att att det behöver ju inte vara något med kattungen fast mamman har en rejäl infektion i kroppen. (!!!) Jag blir galen. Veterinären själv skulle i alla fall ringa upp mig men jag tvivlar på att jag får ut någon antibiotika till den lille. Som allt för ofta fick jag också ett otroligt otrevligt bemötande. Det är ju precis vad jag behöver just nu. Men det är bara att bita ihop.

Jag klarar inte av det här. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag känner mig så otroligt maktlös. Vad kan jag göra om veterinären säger nej liksom?

Han har gått upp i vikt bra i alla fall, från 98 igår kväll till 112 nu. Känns ganska mycket piggare - just nu.

 For en veterinær. Jeg blir så sint på dine vegne.

Jeg forstår så godt at du føler at du ikke orker mer nå.Nå har du kjempet og kjempet så for de små også blir du møtt av en slik veterinær. Det skulle virkelig ikke vært lov.

Eneste jeg kommer på av råd nå er at du ringer til noen andre veterinærer. Forklar at du mistenker e colli/ G- streptokokker og hvordan kattungene var da de kom ut. Og at du i ettertid har mistet alle en etter en og at det viste seg at moren hadde en stor infeksjon.Spør om de ville vært villige til å gi antibiotika til den lille.

Om det finns den minsta chans att den sista ungen kan överleva genom antibiotika, så varför inte försöka? Detta verkar vara en principfast veterinär som inte bryr sig om små kattungar.

Jag föreslår att du hotar med att anmäla veterinären. De bör ta uppfödarnas kunskap på allvar. 

Kanske finns det någon uppfödare med passande antibiotika hemma i skåpet, som kan skicka ilpost?  Eller som kan rekommendera en bra veterinär i dina trakter?

#59 Gud vad hemskt med mamma katt, fy vad sorgligt. Så härligt att det gick bra med kattungen och att ni fick en katt efter mamma.

#60 Men vad tråkigt med de två små småttingarna. Och att de var hela fyra veckor när de gick bort, hemskt. Hellre att de dör tidigt, måste ha varit fruktansvärt att ha fäst sig så vid dem och kämpat så länge och så går det så där.

#61 Ja det är hemskt tråkigt att många veterinärer är så restriktiva med att skriva ut antibiotika, att de alltid måste ha allt på papper innan, att djuren måste ha blivit riktigt dåliga. Visst är det inte bra att ge för mycket antibiotika och i "onödan", men tänk så många fler djur som skulle ha kunnat vara vid liv om veterinärerna hade tänkt annorlunda.

Det är så hemskt när djur blir sjuka och givetvis vill man göra allt man kan för att få dem friska igen men det är så få veterinärer man känner tillit för. Tragiskt att det ska behöva vara så. Veterinärerna finns ju där för djurens skull, för att hjälpa dem, men ibland undrar man ju hur mycket de egentligen bryr sig.

Mitt mål för framtiden är att hitta en bra veterinär som man känner förtroende för. Som är ödmjuk och är villig att diskutera saker och även prova metoder som de kanske inte vanligtvis använder sig av.

Som med ungarna nu. Vad hade det skadat att prova ge dem antibiotika? De har ju ändå dött en efter en. Vem hade blivit lidande av att testa? Inte ungarna som är döda nu och definitivt inte de veterinärer som vägrade ge dem det. Och förmodligen inte den sista ungen som kanske dör utan det. Hur skulle antibiotikan kunna skada honom, genom att döda honom? Jag förstår inte hur de nu kan vägra honom det. Varför de inte ens är villiga att testa. Andra har ju uppenbarligen gett ungar antibiotika med goda resultat. Jag förstår inte hur de tänker, jag gör verkligen inte det.

#63 & 64 Tack så mycket!

Dette er bare helt forferdelig! Og jeg skjønner deg så inderlig vel. Du opplever akkurat det samme som vi opplevde med det kullet vi mistet. Veterinæren(e) du har hatt kontakt med, har feil, man kan og skal behandle små kattunger! De har utført et elendig håndverk i forhold til din katt og hennes kattunger, og burde egentlig vært klaget inn til et høyere organ.

# 61 - Synes det er litt rart at det ikke er mulig å påvise streptokokker ved obduksjon i Sverige, det har de nemlig klart å gjøre hos våre kattunger som døde.  Jeg siterer fra obduksjonsrapporten vi fikk

"Bakteriologisk undersøkelse av hjerte, lever og tarm ga funn av en blandingsflora med dominans av Hemolytisk E coli og Streptococcus canis. ……… De påviste funn er forenlig med bakteriemi/sepsistilstand trolig forårsaket av Hemolytisk E coli og Streptococcus canis med utgangspunkt i tarm eventuelt lunge."

Før vi fikk rapporten ble vi informert pr telefon at det var påvist rikelig oppblomstring av E coli og Streptococcus canis. Her i Norge dyrkes vanligvis ikke bakteriene for å påvise hvilken bakterie det er når det gjelder små kattunger. Men ber man om det, blir dette gjort.

Någon som snabbt kan rekommendera en bra veterinär i Illyrias närhet? Printa ut Lismes papper och stick under näsan på veterinären. Kräv. Styrkekramar!!!

Åh för satan för dåliga veterinärer!!

#69 Inte ens när det särskilt har betts om odling av streptokocker canis så har SVA gjort detta! När de bads om en förklaring blev beskedet 'man kan inte kolla allt'. Ägaren hade just särskilt bett om en sådan odling. Det är ganska sjukt!

Detta var 2-3 år sedan, men det verkar inte bättre idag med tanke på obduktionsresultatet min väninna fick med 'lunginflammation', punkt. Det var diagnosen man redan hade…Streptokocker verkar inte ingå i SVA:s grundtester. E-coli odlar man fram men inte strep.

Veterinärerna påstår att små kattungar kan dö/få magproblem av antibiotika. Jag måste säga att de gånger jag tvingats prova har ingen effekt synts på kattungarnas magar. Ingen diarré, ingenting. Däremot har deras liv kunnat räddas… Detta med att inte ge för mycket antibiotika för att resistens kan skapas har jag all respekt för. Grejen är att det farliga med det är väl om man inte fullföljer en kur så att alla bakterier inte dör. Om man fullföljer en kur alla de dagar den ska ges så är det inte mindre meningsfullt att ge antibiotika till små kattungar än till vuxna.

Jag tror min väninna fann en veterinär i Kungsör som ordinerade anitbiotika till hennes kattungar.

Kan man inte ge ungen av vetrimoxinet som är utskrivet åt Vittra? Vetrimoxin är ju milt och kan ges till kattungar, jag har själv aldrig behandlat med det men vet andra som har.

Det hade jag gjort. Ang veterinärens handlande så är det helt horribelt!! Jag kan inte med ord beskriva vad jag känner för dennes handlingssätt.

Jag håller verkligen alla tummar jag har Illyria!

Nu har jag pratat med veterinären.

Hon sa att visst kan man ge kattungar antibiotika och tyckte att jag skulle ge ungen lite av Vetrimoxinet Vittra fått.
Jag frågade att är det inte bättre med ett bredspektra när det kanske handlar om liv eller död, och att kanske även Vittra borde ha fått det. Pratade om era erfarenheter med e-coli och streptokocker.
Men nej deras policy är att aldrig ge bredspektra om man inte har en odling på att det är nödvändigt.
Jag sa att jaha så nu kanske Vittra går på ett antibiotikum som inte hjälper ett dugg och att hon kanske blir jättedålig snart. Men även om hon blir det så kommer hon inte att få någonting bredare eftersom varken odlingarna eller obduktionen är klar då ändå.
Nej sa hon.
Jag sa och kattungar kan alltså aldrig få det eftersom veterinärerna jag träffat sagt att det inte går att ta sådana prover på kattungar.
Jo det gick visst sa hon, men att det tar ju tid att få svaret.
Jaha sa jag, och då hinner kattungarna förmodligen dö eftersom att de antingen inte fått någon antibotika alls under tiden man väntar på odlingen eller så har de fått en antibiotika som inte tar bakterien de har.
Ja sa hon.

Jag vet inte vad jag ska säga.

Jag sitter och ringer andra veterinärer nu. Det är helg och det mesta är stängt. Har inte fått något positivt besked än. Fortsätter ringa.

#69 Jag har lärt mig att när e-coli är 'boven' bakom att kattungar dör, då återfinns e-coli ensamt. Om e-coli och annan bakterie återfinns i blandkultur, och den andra bakterien är strep, så är orsaken till infektionen strep. Strep behöver inte ta över hela bakteriefloran för att orsaka onda infektioner. När veterinärerna här får besked 'e-coli i blandkultur' så vet de alltså inte vilken den andra bakterien är och stannar bara vid att det kan ju inte vara e-coli som orsakat infektionen eftersom den inte hade tagit över helt. Men man följer inte spåret med att ta reda på vilka andra bakterier där är.

#74 Ge vetrimoxinet så länge tycker jag. Håller tummarna!

# 75  Jeg har fått beskjed om at E coli og Streptokokker som regel opptrer sammen. Finner du den ene er den andre der også i de aller, aller fleste tilfellene.

Illyria, om du ikke får til å skrive ut rapporten som ligger ved det forrige innlegget mitt, så ta kontakt så mailer jeg den til deg

lisbeth.jakobsen@sbnett.no

Jag får inga klara besked av någon. Vittra blir jättestressad av att åka bil och för att sätta oss i bilen och åka 10-20 mil vill jag veta säkert innan att de är villiga att skriva ut ett bredare antibiotikum efter att ha sett Vittra och ungen. Att de inte bara vill ge Vetrimoxin om ens det. För givetvis vill ingen skriva ut utan att ha sett djuren, det är väl tom olagligt..?

Har gett ungen Vetrimoxin. Han diar för fullt mest hela tiden men är lite dämpad. Inte dålig, men lite dämpad. Kanske kan det här gå vägen ändå.

Oj oj vad jag önskar att jag visste mer om dessa saker innan allt det här hände. Men om det mot förmodan skulle det bli någon nästa gång så vet jag ju hur jag ska agera.

Ni har alla varit fantastiska! Vad skulle jag ha gjort utan er?

Jag önskar så att jag kunde ha fått mer sömn under de här dagarna så att jag hade varit klarare i huvudet och kunnat fatta bättre beslut. Jag har bara kunnat sova drygt 8 timmar sedan i månadags morse. För ja jag klandrar mig själv en hel del och många, många saker önskar jag att jag hade gjort annorlunda. Jag kan inte sova, jag kan inte äta, hjärnan fungerar inte som den ska, jag är förvirrad, uppstressad, alldeles matt och tidvis apatisk. Konstigt att jag fungerar alls. Men igår hos vet sa kroppen faktiskt ifrån och jag tuppade helt enkelt av.

Tack för informationen Lisme!

Och jag ska banne mig personligen ringa SVA och påminna dem om odling!

Men guuuud, vilka hemska veterinärer! Man kan f*n inte lite på att någon annan än en själv ska kunna alla sjukdomar, veta vad som ska göras och pressa sin veterinär till att de prover som behövs… Man blir stum!

Jag hoppas, hoppas, hoppas att sista bebisen får leva nu. Och att mamma Vittra blir frisk snart.

Veterimoxin trodde din veterinär går ut i modersmjölken å det gör den inte. 

 Ja jag hadde oxå gett vetrimoxinet till ungen, behandlas mamma katt med det mot sin infektion så då ska det väl även räcka till ungen.   Ordinationen brukar vara till kattbebisar ett streck i tuben, den delar man på och ger  två gånger dagligen det blir ytterst lite på en knivsudd. Det enda som kan hända av det, är ju att det inte va den rätta med. som inte tog bort det onda bakterierna.

vetrimoxinet tar i alla fall E coli.

Kanske är det bättre att ha en lantveterinär, än att vända sig till de stora djursjukhusen? Någon liten klinik utanför stan, där kontakten blir lite mer personlig? Denna känner dig och dina katter, vet att du ska ha kull och finns att nå för konsultation på jourtid.

Detta är min erfarenhet, men då har jag också haft stora djur och varit "känd" kund. Han ringde t e x in ögonsalva till kattungarna, utan att jag behövde komma in med dem.

När min lantveterinär inte hade resurser tillräckligt, hänvisade han mig vidare till Blå Stjärnan. Det var när det gällde större operationer och intensivvård.

Jag har nu flyttat och mist min pålitliga veterinär. Han var ingalunda expert på just katt, men öppen för diskussion och villig att lyssna på mina synpunkter och funderingar. Har inte hittat någon bra här nere ännu. Vänder mig till Bollerups Smådjursklinik med lättare saker och till Lunds Djursjukhus om det kniper.

Sedan undrar jag; om veterinären inte vet exakt vilken åkomma katten har, är det inte i första hand ett bredspektrigt antibiotikum som bör sättas in då? Det säger du det sunda förnuftet.

Det er fint å kunne være litt til hjelp for deg i den vanskelige situasjonen du er i, Illyria!

Du må ikke klandre deg selv! Du har gjort så godt du kunne i den vanskelige situasjonen du ble kastet inn i. Du har ikke sovet - 8 timer på flere døgn er ingenting! Og hvem klarer å stå på beina etter en sånn uke som du har hatt? Det er ikke mange….. Men du gjør det! Og du står på og fortsetter å jobbe for at mammakatt og ungen skal få den behandlingen som burde være en selvfølge men som ikke er det. Du gjør mer enn mange andre hadde gjort, jeg beundrer ditt mot og din evne til å stå på og fortsette kampen, selv om du har fått slag på slag og nedtur på nedtur. Når du er ferdig med ringerunden, og om det skulle vise seg at du ikke klarer å få tak i en veterinære med vett og forstand, så forsøk å tenke bittelitt på deg selv. Prøv å slapp av, forsøk å spise litt, litt er mye bedre enn ingenting! Og prøv å få litt søvn! Hverken kattungen eller mammakatt blir bedre av at du knekker sammen på grunn av manglende søvn, næring og den evige runden med tanker rundt - kunne jeg ha gjort mer? Kunne jeg ha gjort noe annet? osv osv Når det er krise handler man ut fra de forutsetningene en har, man tar de valgene man gjør ut fra den informasjonen en har. Det er bare ødeleggende for deg om du ikke klarer å slippe litt av dette. Du er kjempeflink og du er supersterk! Men du trenger å gi litt omsorg til deg selv….. Ja jeg vet at det er vanskelig å slippe opp litt, men du må prøve!

Er du så heldig at du treffer på en veterinær med vett og fornuft så gjør du det som er nødvendig for at katungen skal få medisin. Og så må du forsøke å ta vare på deg selv.

En stor styrkeklem fra oss alle her! Vi krysser fingre fortsatt og håper at det vil gå helt fint for den lille!

#77 Så är det säkert, och både e-coli och strep finns ju i den normala bakteriefloran hos alla. Men i de fall där man bara finner e-coli i en odling så har den slagit ut de andra bakterierna.

Illyria, du ska absolut inte klandra dig själv. Du har gjort precis allt du kunnat och vänt dig till djursjukvården för att få hjälp. Att veta vilka frågor man ska ställa är inte lätt, och att du inte får chansen att pröva med antibiotika är inte ditt fel.

Jättebra att den lille får Vetrimoxin, det kan hjälpa! Han verkar ha ett ganska bra immunförsvar i grunden eftersom han ändå går upp i vikt och kämpar - hoppas vågskålen fortsätter att slå över åt rätt håll för honom. Anledningen att så här små kattungar lätt dör av infektion som det inte ens märks att mamman har är att de är mycket sårbara i immunförsvaret första tiden efter födseln, innan de börjar bygga upp det med hjälp av antikropparna de får av mamman.

Det är sorgligt att du får beskedet att ungarna inte behöver ha en infektion 'bara för att mamman har det', när du och veterinären har sett hur svaga och sjuka de är med egna ögon. :-o

Vilken jäkla veterinär du har!

Ett tips är som Nilla säger att ringa till en Distriktsveterinär. Det borde finnas sådana i dina trakter. Ofta är de lättare att samarbeta med än "vi vet allt" veterinärerna på en del kliniker.

Jag har antibiotica hemma, både Clindabuc och Synolox. Hade kunnat skicka till dej. Men tyvärr hjälper det ju inte så mycket då du måste veta vilken dos de ska ha.

Vet att en del har gett sina kattunge Synolox, då som en liten smula.

Håller tummarna att Vetrimoxinen hjälper och att den lille fixar detta!

Tenker på deg Illyria. Håper du får slappet av litt og krysser alt jeg har for at Vetrimoxin virker på den lille.

Trøsteklem

Tänker också på dig och hoppas hoppas hoppas på lillkillen!

håller tummarna för mammakatt och den lille! se till att sova lite mitt i allt!

Jag hoppas du fått sova nu och att lillkillen lever och frodas!

Nilla och Line! Brev till veterinärförbundet och Agria nu som vi alla kan skriva under!

Jag beklagar verkligen allt som händ, mycket jobbigt.

Jag vill bara tipsa om Ansvarsnämnden. http://www.vetansvar.se/

Råkar man ut för olämpliga veterinärer så kan man anmäla dom - gör det - det finns alldeles för många veterinärer som inte borde vara veterinärer.

#89 Precis vad jag tänkt på! Kanskle även något i media också. Om veterinärer som inte lyssnar på oroliga uppfödare, som vägrar ta blodprover och som låter kattugnar dö av "principskäl".

Tack snälla ni, allihop. Jag uppskattar verkligen era råd och ert stöd. Ni är guld värda.

Min förtvivlan bara steg och steg. Ingen var villig att ge den lilla klindamycin. Jag pratade med kliniker, distriktare och privatpraktiserande. Det hade nog varit lättare att få det utskrivet om jag redan haft en etablerad relation. Och visst, jag förstår dem, men…

Jag hittade yahtzeecats tråd här om G-streptokocker och det verkar ju helt fruktansvärt. Och att de kanske aldrig kan bli av med det. Är det G-strep som är problemet så hoppas jag verkligen att de hittar det. Jag lär ju aldrig våga para om henne i så fall, i synnerhet inte om det finns risk att hon ger det till hanen hon paras med. Fy fan…

Raringen kämpar på och har ökat i vikt. Kvällsvikt i fredags 98 gram, igår kväll 116. Nyss vägde han 123.

 Det går nog bra med din lilla kille, det ser ut att han gillar matbordet., han har en del att ta igen i vikt.

Är själv så tacksam att nu fått en bra veterinär, min gammla har gått i pension, men jag har fått hans mobilnr ifall han kan vara till min hjälp när den nya tar sina ledigheter.

Min nya veterinär är dyr, han är duktig, det bästa är att han lyssnar på mej. Att ha en veterinär man litar till känns väldigt tryggt. 

Fy attans att ha det som du haft det illyria, gör en anmälan på detta ärende.

 ÅÅ så fin han er Illyria.Lille mirakel gutten. 

Jeg synes han ser sterk ut jeg. Og god vektøkning også tross alt.Hvordan er han i form? Er han noe kvikkere?

Uffamei det er virkelig helt umennskelig hardt mange ganger med oppdrett. Håper du har fått sove noe og slappet av litt også.

Vilken underbar liten skrutt…det riktigt snörper till i hjärtat. Det låter ju jättebra med viktuppgången. Hoppas Vetrimoxinet gör susen nu. Fortsätter att hålla tummarna.

Vilken jättesöt bebis!

Jag överväger anmälan. Jag vet inte riktigt om jag orkar med det men det vore ju bra om det kunde förhindra att andra behöver uppleva samma sak.

Jag skulle be om en journalkopia sist jag var där men glömde bort det. Jag ska be dem om en imorgon, de kommer att kontakta mig ang. självrikskkostnaden då vi bara preliminärreglerade vid det sista besöket eftersom försäkringskontoret var stängt. Hittills har besöken gått på 10 000.

Vid det första besöket rådfrågade veterinären en annan veterinär som tydligen är överveterinär och specialist på katt- och reproduktionssjukdomar. Hon tittade som hastigast på Vittra och ungarna men var upptagen med annat så vi hann knappt prata. Jag vet inte hur mycket den "ordinarie" veterinären berättade för henne, vad de diskuterade och vem som fattade besluten. De var inte i rummet då. Jag önskar att jag hade insisterat på att hon skulle ha hand om oss. I torsdags ville jag prata med henne men hon var inte tillgänglig förän nu på onsdag och jag har en telefontid med henne då. Får se vad hon säger.

Tack ska ni ha. :)

Ja viktuppgången måste väl anses rätt bra?

Födsel: 74 g
1 dygn: 73 g (- 1 g)
2 dygn: 82 g (+ 9 g)
3 dygn: 98 g (+ 16 g)
4 dygn: 116 g (+ 18 g)

Och nu ytterligare 7 g på 12 timmar.

Jag tror att han mår rätt bra. Han sover mycket men det gör ju så små kattungar. Han har "stadga" i kroppen. Lyfter huvudet, spjärnar emot och kravlar runt. Och piper. Så det känns bra.

Och förresten, jo tack jag mår mycket bättre nu. :) Sov totalt sex timmar under natten. Tänk vad lite sömn kan göra, jag känner mig som en ny människa! Nu ska jag till och med våga bege mig ut från lägenheten en stund, ta en liten promenad till mataffären. Strålande vårsol och allt.

Åh, vad glad jag blir när jag hör hur stark den lille verkar (och du med, efter lite sömn). Jag hoppas hoppas att det fortsätter åt rätt håll nu. Och om jag vore som du skulle jag överväga anmälan och kanske be nån om hjälp med den delen, så att du slipper vara ensam med allt det jobbiga.

#97 Stor kram till dig! Du har kämpat ihärdigt och är väl värd en promenad i solen.

#97 Stor kram från oss också!

Det kan ju vara så att om du uppfattar honom som lugn och tyst så kan det bero på att han är mätt och nöjd, i de kullar jag har haft med färre kattungar 2-3 st, så har det varit väldigt mycket lugnare och tystare i bolådan, då ungarna antingen ätit eller sovit. Vid större kullar så är det mer liv och rörelse, och det går inte att sova i samma rum som mina 9 när de sätter igång och tjattra allihop, det blir ett riktigt väsen.

Så jag är mer oroad när jag hör om kattugnar som piper och stretar hela tiden - i små kullar än om de är lugna.

Jag har läst i kapp lite då och då i tråden de sista dagarna och är så ledsen för din och bebbarnas skull! Stor styrkekram till dig och duktiga mamma katt och den lille fightern!

Tack ska ni ha!

#100 Jo vanligtvis är det ju så, jag har bara blivit så nojig eftersom att alla de andra ungarna har dött så "lugnt och stillsamt". Det började med att de pep mindre och mindre och sen blev de bara slappare och slappare.

Men den här lilla raringen verkar faktiskt må rätt bra. Jag blev lite orolig igår när han "bara" gått upp 10 gram på ett dygn men det är ju helt normalt. Han hade ju gått upp 16 och 18 dygnen innan och därför verkade 10 så lite. Man ska väl egentligen inte väga för ofta men jag vill väga honom iaf var 12:e timme för att vara säker på att han får i sig mjölk.

Men min attityd har blivit lite mer avslappnad. Nu blir det som det blir.

Igår började han öppna ögonen.

…

…

Vilken sötnos!

Så söt & näpen. Vad skönt att den lille piggat på sig

Jeg er så utrolig glad over at han virker pigg Illyria. Han må da være verdens vakreste lille bebis den her 

Stor kram til deg og alt du har kjempet og stått på.

Vilken rysare. Fortsätter hålla tummarna hårt för den lille överlevaren.

Så søt han er! Ingen tvil om at den gutten har full mage

Den lille killen har verkligen knipit mig om hjärteroten. vilken underbar kille du har kvar! go och rund!

Nämen gud så söt han är!

# 104 Vilken go'  mage! Vill bara pussa på den…

Jättefin mage på den lille charmören!

Ja han är en riktigt liten tjockis. :) Mitt lilla päron.

Han är underbar! Så rund och go om magen.

så söt! han är en kopia av mina bebisar här hemma ;-)

sååå fin! Kämpa på. Vi håller tummar och tassar för er.

Håller tummarna att killen kommer klara sig. Gissar på att han kommer bli extremt bortskämd!

Så fin liten pus. Jeg har lest alt som du har fortalt her på forumet. Jeg synes veldig synd på deg. Håper av hele mitt hjerte at denne lille pusungen greier seg. Ser den har alt begynnt å få farge på ørene sine også. Riktig god liten pus.

Vi holder tommeler og poter her hos oss også for at den lille skal bli en stor fin pus.

Tack igen! :)

Och ja han kommer nog att bli mycket bortskämd. :) Min lilla godbit.

Men än vågar jag inte utgå från att han kommer att överleva… Jösses, undrar hur länge jag kommer att vara orolig.

Att se honom utvecklas gör ont i hjärtat, jag tänker på de sex som inte klarade sig. De sex som också borde vara här. Jag slås ständigt av tanken att "jag borde ha åkt in redan första dagen". Jag vet att det inte är någon idé att tänka så och försöker tala mig själv till rätta, men det är svårt. Jag kan inte förändra det förflutna utan  bara lära mig av mina misstag. Fast det känns förjävligt att sex kattungar (kanske) fick sätta livet till pga min okunskap. Det kommer att ta tid att komma över det här. Men visst känns livet redan lättare, idag har jag faktiskt inte fällt några tårar alls. Jag försöker att njuta av mina tre underbara katter.

Viktuppdatering:

Födsel: 74 g
1 dygn: 73 g (- 1 g)
2 dygn: 82 g (+ 9 g)
3 dygn: 98 g (+ 16 g)
4 dygn: 116 g (+ 18 g)
5 dygn: 126 (+ 10 g)
6 dygn: 146 (+ 20 g)

Jag tycker ju att det främst är pga veterinärens okunskap som de fick sätta livet till och att han som fått mammas medicin verkar klara sig pekar väl också i den riktningen. Slå inte dig själv i huvudet, du sökte ju hjälp hos veterinären som borde vetat bättre.

Har han nåt namn än?

Fick tipset av Smillas uppfödare som började föda upp på 70:talet.
Att ge katten antibiotika en till två veckor innan katten ska föda. Detta för att undvika infektioner…
Väger väl både för och emot det tipset. Tror det är ett bra tips som kan rädda en del kullar. Risken är ju samtidigt att katten kanske blir antibiotikaresistent (heter det så?).

Jeg spurte min dyrlege om det du sier der kalindras men ha sa nei med en gang. Pga en skal ikke gi medisin bare for å gi medisin sa han. Jeg har alldri gjordt det.

#121 Jo visst, veterinären "borde" ha vetat bättre och man ska kunna känna förtroende för veterinärerna. De bör ju egentligen veta mest. Men det är ändå jag som har det yttersta ansvaret och jag önskar att jag hade vetat mer om bakterieinfektioner, vilket jag var hemskt dåligt insatt i, innan det här. Det är mitt ansvar som uppfödare. Visst att det är min första egna riktiga kull och att jag inte kan veta "allt", men ändå. Känns tungt. Å andra sidan ska man ju inte själv behöva vara utbildad veterinär för att kunna föda upp.

Jag är så glad och tacksam över den kunskapen ni har gett mig!

#122 Jo jag har också hört det men det känns ju fruktansvärt tråkigt om man ska behöva göra så för att kunna föda upp katter. Det känns inte helt okej.. Tänkte på det när jag läste råden om hur man kan göra om katterna har g-strep: Antibiotika under hela löpet/parningen till både hona och hane, en kur till till honan en vecka innan förlossning och forsätta med den efter att ungarna är födda + antibiotika även till ungarna. Och så kan man alltså få fortsätta.

Det känns ju inte alls särskilt bra.

Jag är inte alls insatt i det här med resistens men jag önskar att de här ungarna som kanske hade räddats genom att få ett brett antibiotikum hade fått det. När det handlar om liv och död. Kanske är det väldigt egoistiskt av mig när jag inte riktigt vet vad det egentligen kan innebära. När jag själv har haft halsfluss och öroninflammation (ja jag drabbas fortfarande av "barnsjukdom" trots att jag är vuxen ;)), sjukdomar som faktiskt oftast läker ut av sig själva, så har läkarna varit snabba med att slänga på mig antibiotika trots att jag inte velat ha. När en kull kattungar dör en efter en vill ingen ge dem antibiotika.

Mamma Vittra blir mer och mer sig själv och idag har hon som spunnit konstant precis som hon vanligtvis brukar göra. Världens gladaste lilla katt som spinner bara man tittar på henne. Min raring.

Kanske hjälper Vetrimoxinet? Jag hoppas innerligt att det inte är g-strep hon har, att det är någon annan bakterie, och att jag kan få svar på vad det är.

Och förresten, nej inget namn än. Har inte riktigt funderat över det och ingenting har dykt upp spontant. Han kallas lite allt möjligt. :)

#124: Du sa det själv; man kan inte begära av en uppfödare att han/hon ska ha veterinärutbildning. Du har uppenbarligen gjort ett hästjobb för att försöka klara de små. Jag beundrar dig för det du gjort.

#122: Hm, jag skulle själv inte vilja ge medicin i rent förebyggande syfte. Känns fel fel fel, och jag vill gå på magkänslan där. Resistens mot antibiotika, nej tack. (Även om jag förstår det kan kännas lockande om man haft otur mista ungar tidigare, eller sett uppfödarkollegor drabbas).

#125: Vad det än blir så behöver han ett speciellt namn.

Fortsätter hålla tummarna för honom. Skönt se det verkar bra så här långt.

Survivor- beroende på hur man översätter det!!

Jag tycker att din unge har en otroligt bra viktuppgång jämfört med mina, men å andra sidan är de ju 10 st att slåss om visserligen 16 st tuttar men det är tyvärr samma som kommer först till tuttarna varje gång ju eftersom de sällan diar samtidigt utan "löser av varann"

Åh vad härligt att han ökar på i vikt och verkar pigg, en riktigt speciell liten kille du har där! Håller tummarna för er!

Jag blir alldeles bestört av att läsa denna tråd!

Kan inte förstå att det kan få gå till på detta sätt på ett stort djursjukhus.Jag kan känna frustrationen och maktlösheten du gått igenom.

Men det är i allafall helt underbart att du och Vittra har en bebbe kvar att njuta av. Puss på dem och kram till dej.

Svar har kommit på provet från Vittras vagina.

E-coli och G-streptokocker. :(

Veterinären (vi kallar henne Veterinär2) är bortrest och jag fick det uppläst för mig från papper.

Veterinär2 har tillsammans med den här specialisten (Veterinär3) jag försöker få tag på, beslutat att Vittra ska fortsätta medicineras med Vetrimoxin men nu 2 ml 3 gånger dagligen istället för 2, och i 10 dagar from idag. Totalt 15 dagar med en relativt stark amoxicillinkur alltså.

Inget klindamycin. Hon sa till och med att det var bra (!) att jag inte hade fått klindamycin utskrivet som jag ville. Hur det kan vara bra vet jag inte. Jag vet inte om de har gjort något slags resistenstest för att komma fram till att amoxicillin är det rätta och att klindamycin inte behövs. Jag vet ingenting. Till dess att jag vet vill jag inte uttala mig om hur jag känner inför att det faktiskt är g-strep hon har och att jag fortfarande vägras klindamycin. Väntar på samtal från Veterinär3.

Bebisen mår bra förresten!

Så det var det samme hos deg som hos oss. Vi har i dag - endelig - fått svar fra en veterinær som er villig til å gi kattene en kur med Antirobe. Det har vært en lang og vanskelig prosess for å få det til, og vi har følt at vi har slåss mot vindmøller. Veterinæren som har sagt ja sa at dette var et eksperiment som hun hadde blitt frarådet av andre veterinærer å gå inn på, også på grunn av redselen for at kattene skulle utvikle resistens  mot andre bakterier. Men i følge henne kunne ingen vise til at katter hadde utviklet resistens, fordi ingen av de veterinærene hun hadde vært i kontakt med, hadde noen gang forsøkt å gi Antirobe til katt. Tiden vil vise hvordan dette fungerer hos oss, men vi krysser fingre og håper på det beste! Vi krysser fingrene for deg og dine katter også, Illyria! Så flott at den lille ikke er syk!

jag kan inte annat tro än att resistens bestämning är gjord med odlingen och att den rätta dos /behandlingen är insatt. Att det va bra att du inte fick klindamycin måste ju vara att bakterierna va resistenta mot det preparatet så tolkar jag det.  Hoppas vet. 3 hör av sej så du får klarhet i allt detta.   Ska bebisen behandlas oxå ?

Hittade den här artikeln på nätet för något år sedan och den handlar om G-strep. Den har varit inne här på forumet innan men den ligger i en tråd inte under sjukdomar.

Det har varit en rysare hela den här tråden och jag hoppas det blir solsken i framtiden. Skulle jag inte lyckas få in artikeln kan jag skicka den via mejl om någon har intresse

#133 Ifølge min veterinær så er det desverre funnet G streptokokker som er resistente mot Klindamycin. Det ble funnet i fjor (eller året før) hos et maine coon oppdrett her i Norge.

Det var bra at dere har fått en veterinær til å gi dere medisinen lisme.

Jeg håper du er like heldig Illyria.Det beste tror jeg er at du tar med deg hele journalen til Vittra,skriver ut det du finner om G streptokokker og behandling og prøver hos andre veterinærer.

Jeg vet ikke hvordan hun Ann Marie Nilsson er, men jeg har hørt mye positivt om henne.

Hvordan går det med den lille bebisen?

#135: Fantastiskt vilka kunskaper man kan få genom forumet. Tack för artikeln, Uriel!

Hoppas allt fortfarande går bra med den lille?

#133 Vad skönt att ni äntligen har fått ut Antirobe. Jag hoppas att behandligen går bra Lisme!

#134 Ja jag hoppas att det är så. Har fortfarande inte fått prata med någon veterinär…

#135 Ja det är verkligen en läsvärd artikel, det var främst den andra delen som skrämde mig. Jag laddar upp den här. Det var inte möjligt att ladda upp .doc så jag laddar upp ettan och tvåan som en zip-fil.

#136 & 137 Den lille mår fint! Han ökar stadigt med 15-20 gram per dag och ibland fruktar jag nästan att den lilla magen ska spricka.

Mamma Vittra tycker tydligen att det är dags att skaffa ett gäng nya bebisar nu när hon bara har en kvar, jag tror alltså att hon redan är på väg in i löp. Så det blev till att ge henne p-piller.

Hon kommer att kastreras så snart det är möjligt. Jag har gett upp mina uppfödardrömmar.

Jag förstår att du inte vill testa igen efter den här upplevelsen, men jag hoppas att det tar ett tag innan du får tid för Kastrering. Kanske ändrar du dig när det får gå lite tid, kanske ändrar du dig inte. Alltså, jag förstår precis om känslan kvarstår, men det är kanske bra att låta lite mer tid gå innan man tar oåterkalleliga beslut.

Härligt att höra om lillkillen!

Hade det varit någonting annat än just de här fruktade G-streptokockerna så hade jag kanske vågat prova igen. Men nu? Nej. Inte efter det jag läst och hört om dem. Att det kan hända att katten aldrig helt blir av med bakterierna trots lång och kraftig medicinering med klindamycin.

Jag citrerar:

"Det allra troligaste är att G-strptokockerna kommer att finnas kvar i den normala bakteriefloran även efter klindamycinbehandlingen, fast i en mycket låg omfattning. Ur avelsperspektiv kan man därför tänka att varje katt alltid kan vara en potentiell bärare av smittan. Med andra ord så är det ur avelshänseende vi ska oroa oss för G-streptokocker, inte huruvida de finns hos katterna överhuvudtaget eftersom inte ens en 3-veckorsbehandling av klindamycin sannolikt kan eliminera dem helt och hållet."

Att aldrig säkert veta. Jag citerar igen:

"Det andra (som du kanske redan känner till) är att en bakterieodling tar ca 10 dagar, och den kommer med största sannolikhet tillbaks med svaret "normal bakterieflora", eftersom G-streptokocker vid så låga koncentrationer inte kan detekteras av laboratoriets tester."

Dvs vilka tester jag än gör i framtiden så kommer jag aldrig att kunna vara helt säker på att hon blivit av med G-streptokockerna. Jag kommer aldrig våga låta para henne med en hane. Tänk om hon smittar honom och att han sedan smittar andra honor som måste gå igenom samma sak?

Ännu ett citat:

"Min känsla är att den enda gång G-streptokockerna är verkligt aktiva är när honorna löper och vid födseln/förlossningen. Även hanen kommer att smitta/infektera honan eller andra honor efteråt, så det är absolut nödvändigt att behandla hanen också. Ingen av katterna kommer att uppvisa några som helst symptom, precis som jag nämnde tidigare. Den här behandlingen kommer att ta död på G-streptokockerna hos honan vid denna mycket viktiga tidpunkt och även ge hanen skydd."

Det rekommenderas alltså att behandla honan innan, under och efter parningen (samma med hanen) och sedan åter igen behandla henne innan, under och efter förlossningen. Och att även behandla kattungarna.

Hur kan jag veta att hon inte smittar hanen?
Vilken hankattägare skulle våga låta para sin hane med min hona?
Hur många generationer ska jag behöva hålla på och medicinera så här?
Hur ska jag få en veterinär att gå med på att medicinera så här inför varje kull?
Och trots medicinering kanske förlora ungar?
Hur skulle jag våga sälja ungar som kanske bär på g-strep?
När skulle jag våga slappna av?
Aldrig.

För min egen del är det inte värt det.

Jag har under flera år gått och velat och funderat över om jag faktiskt ska ge mig in på det här med kattuppfödning. Ända sedan jag bestämde mig för att köpa Vittra 2005. År av funderande och övervägande. Och så händer det här, med min första egna riktiga kull. Då blev valet ganska enkelt. Det var nog helt enkelt inte meningen. Jag orkar inte kämpa emot en sån här sak.

Det här är alltså min högst personliga åsikt om hur jag själv valt att göra. Jag kan förstå att andra väljer att göra annorlunda och jag hoppas innerligt att ni som blivit drabbade av samma hemska sak lyckas bli av med problemen!

Men för min egen del är det inte värt det. Att föda upp är som att gå på nålar redan innan det här beskedet. Att föda upp ska vara roligt, för mig skulle det mest innebära en hel massa oro och ångest.

Så jag väljer att släppa det. Att njuta av mina fantastiska katter jag har hemma och fokusera på allt annat som faktiskt finns i livet.

#140
Vet hur du känner. Har inte haft annat än motgångar här heller. Antingen så ger man upp direkt (som du väljer). Eller försöker man lite till (som jag valde).

Hade det inte varit att jag har sådant stort intresse för själva aveln, vilka färger det blir osv…
Så hade nog jag gett upp efter första trassliga kullen. Men jag kunde inte motstå lusten.

Bytte linjer fick fina sunda katter. Får Herpes och Mykoplasma på katterna. De fina sunda katterna är fortfarande fina och sunda och jag ser framför mig Ellies vackra bebisar.
Samtidigt ser jag även framför mig kraftiga ögoninfektioner, förstörda näsor och kanske även lite FIP (om jag väljer ta en kull när jag redan har 7 katter hemma).

**Är det värt det?
**
Fast det inte gäller samma sjukdom som dina katter fått (om jag inte har den skiten också) så är det något katterna kan bära med sig hela livet.

Om jag tar en kull på Ellie och får drömbebisarna och de är helt friska. Kommer någon våga köpa dem?
De kan ju få ett utbrott när de är 3år som Skatan fick!

Samma måste ju du känna…
Du kan få en kull med sunda friska ungar. Men de "kan" bära på smitta, som i sin tur smittar vidare till andra katter…

Jag är mer och mer inne på din bana och välja att inte chansa. Samtidigt ser jag vackra Ellie, med en rolig stamtavla och underbart sätt. Ser för min inre syn dessa fina barn…

Men är det värt det??

Har ju ett gäng underbara katter. Som jag älskar, det är trots allt viktigare än den där "svartsilver sköldpadds classic tabby och vita" drömkatten med knallgröna ögon…

Okej, nu förstår jag. Jag var inte tillräckligt påläst om G-streptokocker. Om man inte kan vara säker på att de är borta förstår jag precis varför du gör som du gör, och tycker att det är ansvarsfullt gjort dessutom.

Jag hoppas att du nån gång i framtiden kan få förverkliga den där drömmen istället. Gör som jag, tänk "när jag blir pensionär…", jag kommer att vara världens mest aktiva pensionär med tanke på hur mycket jag ska göra då.

#138, Så tråkigt.  

Vad säger veterinären om ev fortsatt avel på Vittra? G-strep finns ju vad jag vet naturligt hos alla katter, det är när detta tar överhanden det blir problem, i alla fall är det så jag har förstått det hela.

#141 Åh jag förstår dig precis. Det är supersvårt. Så himla tråkigt när man blir drabbad av så mycket "skit"!

Och de där drömmarna och planerna ja.. För mig har det aldrig handlat om att jag vill ha en kull söta kattungar hemma, utan det har varit själva planeringen och att sen se resultatet som har varit det roligaste. Mitt mål har varit att få fram sunda brunmaskade balineser med bra typ och ett underbart temperament. Att få dela med mig av dessa fantastiska katter till andra människor.

Jag har alltid haft ett stort avelsintresse. Planeringen, studerandet av stamtavlor, allt det som hör en uppfödares vardag till. Samtidigt funderar jag ständigt på hur mycket tid och energi jag är villig att lägga ner. Det finns ju så mycket mer i livet än att föda upp katter.

Det är synd och skam på en hona som Vittra. Hon har en rätt ovanlig och för mig väldigt intressant stamtavla och dessutom det mest fantastiska temperament jag stött på hos en katt. Hon är så mild och snäll och glad. Katten som charmar alla. Katten som alltid spinner, som slickar på djursjukvårdarna som sticker henne med kanyler, som låter vem som helst hålla henne stilla under flera timmar på dropp, som hälsar på andra djur med ett intresserat mjau och en glad attityd. Och hon är en riktigt bra mamma.

#142 Det låter absolut som en bra idé. :) Nu vill jag så mycket mer än att "bara vara kattuppfödare".

#143 Jag vet inte vad veterinären säger… Jag har fortfarande inte fått prata med någon!

Och jag vet inte om G-streptokocker finns hos katter "normalt". Det ska ju tydligen vara svårt att påvisa alls vid tester men i det här fallet var det ju solkart och veterinären hade kallat den "riklig och svårbehandlad".

Och ja verkligen motgång på motgång. Först Vittras förmodade livmoderinflammation när jag tog bort p-pillren. Snabbt till veterinären för att få ut en antibiotikakur. I ilfart till hanen för parning. Väl där ville hanen inte para henne. Vid nästa löp bar det av igen och så blev det så här.

Allt bök och bråk med veterinärer. Jag har fått ut fel mängd antibiotika nu båda gångerna och behövt ringa och bråka med dem. Jag får inte tag på veterinärerna för att få svar på mina frågor.

Min stamnamnansökan har jag fått tillbaka två gånger pga upptagna eller för snarlika förslag. Nu har jag dragit tillbaka den.

Jag tror helt enkelt inte att det var meningen att jag skulle föda upp!

#143 Du har helt rett Malin! Både streptokokker, E-coli, Mykoplasma og andre bakterier finnes naturlig i kroppen også på katter. Og selvfølgelig kan man ikke medisinere bort disse! De blir kun et problem når kroppens imunforsvar er lavere enn det bør/skal være.  Men jeg skjønner veldig godt tankene til Illyria og Kalindas, vi har vært der vi også! Samtidig tenker jeg at det nok er mange katter der ute som har utbrudd av disse, men der eier ikke tester kattene og da heller ikke får vite hva som er årsaken til kattenes sykdom. Så spørsmålet blir vel helst - skal man tørre å drive med avl? Kattene kan bli syke og kattungene kan bringe med seg smitte til sine nye hjem, også fra oppdrett der det er sykdommer, men ingen vet hva det er. Det er mange som mister kattunger, som har livmorbetennelse på sine hunnkatter, som har hunnkatter som ikke tar seg, som har øvre luftveisinfeksjoner og problemer med øyne, men der ingen tester er blitt tatt og dermed er ikke den riktige diagnosen stillet heller. Og så har vi alle virus som lager problemer men som ikke er så kjent at de har fått et navn engang…….  Jeg synes det er både trist og unødvendig å legge ned et oppdrett på grunn av bakterier som naturlig finnes i kroppen på kattene

#145 Veldig enig i deg her lisme.

Dette er jo bakterier som skal finnes hos våre kjære katter. Vi selv går jo rundt og bærer på streptokokker både i hals/hud etc.

Det er blitt påvist både G strep hos mennesker og A strep på katter. Sjelden ,men det har skjedd. Og det er jo ikke meningen at vi skal være bakterieløse hverken mennesker eller dyr.

Fryktelig trist at du ønsker å slutte med oppdrett Illyria. Jeg håper du tenker deg om en god stund før du kastrer henne.At du får sjansen til å snakke med en veterinær som iallefall lytter på deg og har noen gode råd.Alt blir så mye tyngre og vanskeligere om man ikke har det.

Nå er jo sjansen stor for at ikke immunforsvaret hennes var på topp etter en slik livmorbetennelse og at dette kan være grunnen til problemene som oppsto.

#146 Jag håller med dig Line.

Det är kruxigt det här med avel..
Har inte till 100% bestämt mig hur jag ska göra. Sitter med Skatan och Ellie fertila ett tag till.
Här beror mycket på platsbrist, för platsbrist ger stress, som i sin tur ger upphov till massa sjukdomar.
Dessa sjukdomar som katterna precis som ni ovan bär med sig latent.

#144
Håller med dej. Det är planerandet som är kul och spänningen i att se om tanken man hade med aveln, visar sig i kattungarna.

Åter igen, stort tack ska ni ha för råd och stöd!

Jag hade inte uppfattat det som att även grupp G streptokocker finns naturligt hos katter, att andra bakterier finns där visste jag. Nu har jag fått det förklarat för mig.

Jag bara ältar och grubblar… Enkla utvägen vore ju att kastrera och jag skulle få frid både här hemma och i sinnet. Men det vore ju synd på Vittra… Jag vill så gärna att det ska gå vidare någonting efter henne. Men… Det finns just så många men.

Ett glatt men - LYCKA!

Vi var på återbesök hos veterinären idag.

Alla blodvärden var bra!

Livmodern såg fullt normal ut och veterinären var till och med lite förvånad över att den hade dragit ihop sig så pass fint på bara tre veckor. (Hon ville ta med sig Vittra hem. ;))

Så det känns fantastiskt!!! Min lilla dam är friskförklarad.

Vaginalprov togs och jag får svar inom en vecka.

Den här gången fick jag träffa en underbar veterinär som jag verkligen kunde diskutera med och som var ödmjuk och förstående. Hon sa att vi inväntar vaginalprovet, men med tanke på att hon är helt friskförklarad och i så fint skick nu så tyckte hon inte att det var omöjligt att para om henne. Jag förklarade att jag inte vet om jag vågar göra det, att jag är jätterädd för att det här ska hända igen. Hon förstod mig och föreslog i så fall ett nytt vaginalprov och ev. ett ultraljud ungefär halvvägs in i dräktigheten, och sa att hon skulle kolla upp det här med att antibiotikabehandla strax innan förlossning (hon bar själv på streptokocker).

Vittra charmade som vanligt personalen, fast hon blev väldigt upprörd när vaginalproverna togs då de topsade henne tre gånger den här gången. Och stackars kraken avskyr ju att åka bil och blev nästan panisk på hemvägen… Men nu är hon nöjd och glad igen.

Lillkillen mår alldeles utmärkt!

Men förresten… Obduktionsresultatet ja…

"Kattungen tros vara svagfödd och ej livsduglig med dåligt utvecklade lungor. Inga uppenbara tecken på en bakteriell/virusorsakad infektion kunde iakttas."

Alltså gjordes ingen bakterieodling..! Jag diskuterade detta med veterinären och förklarade att jag varit väldigt klar med att jag ville att en odling skulle göras, att det i princip var anledningen till att jag obducerade. Hon sa att SVA hade sparat vävnadsprover och att de kunde göra en odling men att det skulle komma att kosta mig en hel del extra. Men jag vet inte riktigt hur mycket det ger mig i den här situationen. Jag vet ju att det är g-strep det handlar om då Vittras vaginalprover påvisade det. Jag har redan betalat 2900 för obduktionen (hittills har den här parningen/kullen/kattungen kostat mig 11 000) och trodde givetvis att odlingen ingick i priset. Vad tycker ni?

Stackars liten, dåligt utvecklade lungor… Det var ju den största och sist döende ungen som obducerades. Kanske hade det /varit annorlunda/gett mer att obducera någon av de första som dog.

I vilket fall så vet vi ju att Vittra hade en riklig och kraftig bakterieinfektion så det är ju inte så konstigt om ungarna var dåligt utvecklade och svaga. Som sagt, tänk att växa i den livmodern… Otroligt att hon trots det födde sju levande ungar!

Men Vittra mår bra och jag är ÖVERLYCKLIG!

#149 Vad roligt att höra!!  Är glad för din skull.

Härligt att hon mår bra!
Känner du att du vågar, så ge Vittra en chans till. Nästa gång kan ju allt gå jättebra! Speciellt om du fått tag på en bra veterinär att rådfråga.

Själv är jag fortfarande i valet och kvalet med Ellie och Skatan. Men än har jag tid att bestämma mig. Troligtvis blir det Kastrering. Känner inte för kattungar just nu…
Lite synd, då linjerna är relativt ovanliga och jag tror kattungarna efter Ellie hade kunnat bli fantastiska. Men jag kan alltid börja om med nya linjer om några år.

Men som sagt. Du måste känna själv om du vill ge uppfödningen en chans.

Dette var jo bare så flotte nyheter. Jeg ble så glad over at du fant en veterinær som var villig til å snakke litt rundt dette.

Jeg tror det aller beste er rett og slett å vente med en avgjørelse. Kos deg med den lille og at Vittra er i fin form

Også diskuterer du bare dette videre ettervert med veterinæren du har funnet nå.Ofte føles ting så uoverkommelig når man står midt oppi det.Men så blir det jo gjerne litt enklere når man har fått det litt på avstand.

Virkelig supre nyheter med både Vittra og veterinær.

Og sukk.. helt utrolig av SVA

Siden du vet at det var G strep hos Vittra så er det jo(om man skal se det slik) bedre at de ble funnet hos henne enn bare hos babyen. Det viktigste er jo at de konstaterte det hos henne med tanke på behandling på senere.

Underbart att mamma och barn mår bra! Tack och lov! Dåligt av SVA dock. Det borde ingå, tycker man.

Tack ska ni ha. :)

#152 Ja det var precis vad jag tänkte.

Tidigare idag blev jag uppringd av veterinären och fick en till god nyhet - ingen bakterietillväxt i vaginan. Helt "rent" var det, och då tog hon ändå tre prover. Dock var det ju bara 5 dagar efter avslutad antibiotikakur.

Lillkillen hälsar att det är tur att han har en lektant att busa med, syskonlös som han är. Ignorera mina konstiga zoomningar. ;)

Åh, vad söta de är i den åldern! Han är ljuvlig! Och vilken rolig lektant!

Han är fullkomligt bedårande!

Supergullig!

Det är nåt speciellt med de där ensambarnen!

Jisses va söt!! Lilla tassen som "jabbar" Gullunge

Helt bedårande liten bebis på filmen

Vad skönt att proverna på mamman var bra och att lillkillen mår bra också

Vilken underbar liten film!

Han er såå fin Illyria.

For noen fantastiske øyne (og farge) han har.Dette må nok være årets mest spesielle lille bebis. Har han fått noe navn enda?

Gullefjun!