Så tråkigt
Tänk vad saker och ting kan ändra fort.
För drygt ett år sedan sålde jag Noya, en lilavit oriental, till Cecilia, en kompis till mig. Hon köpte också en chokladtabby siames, Pingla, från sista kullen och hennes mening var att starta en liten uppfödning. För ca 9 veckor sedan fick Noya sin första kull och allt gick så bra med de tre små grynen. Men så för en knapp vecka sedan fick Cecilias dotter en kraftig allergisk reaktion på katterna. Antagligen blev det för mycket med fem katter i huset. Hon har visat små tecken på allergi innan och nu blev det väl en överdos.
Nu har Noya och ungarna flyttats hem till mig i stället. De får bo i vårt kök och tvättstuga med nätdörr ut till hallen. Jag gillar inte att flytta på kattungar på detta viset, men vad ska man göra i en sån här situation. Alternativet hade varit att de skulle bo i Cecilias badrum tills de är leveransklara och det hade varit ett alldeles för litet utrymme. Tur i oturen att de hunnit bli så här gamla. De smög omkring lite igår kväll, men nu är de hur tuffa som helst och hoppar och busar omkring som kattungar ska göra.
Nu bor Pingla kvar hos Cecilia bara för att se om det kan funka med henne. Kanske Noya kan flytta tillbaka igen. Vi får se.
Inte roligt alls…
Det borde fungera med Noya sen igen. Synd om Pingla ska vara ensamkatt.
Har förstått att det är kattungar som är värst när det gäller allergi. Ibland kan det fungera om man torkar av dem med en fuktig trasa varje dag.
Annars får du se om Noja fungerar med ditt gäng. Ibland kan det ju gå. Beror lite på psyket på katterna. Det borde vara Boyan som är problemet. För killarna blir nog glada bara du låter Noya löpa.
/Elisa
Jobbigt men dom har tur som har en vän som du som fixar hela situationen!

Åh så tråkigt. Stackars Cecilia med familj. Vad underbar du är som hjälper dem. *kram*

Stackarna, så otroligt ledsamt för dom! Kan bara tänka sig hur det skulle vara om man hamnade i den sitsen själv….!!!!

Usch vad synd! Det är ju det man är livrädd för att någon
i familjen ska bli allergisk så att man inte kan ha kvar
katterna. Vilken tur att du kunde ta hem dem till dig.
Hoppas det ordnar sig.
Kattungar är otroligt mycket mer allergena än vad vuxna katter är så förhoppningsvis kanske det ändras så att de kan ha vuxna katter sen.
Jag har redan rett ut med min sambo, blir han allergisk åker han ut. men det är väl svårare med döttrar.
Hoppas att det löser sig, lycka till.
Följ mitt katteri på honungskattens.blogspot.com.
Väldigt trist. Har också hört detta om allergener på småkissar; Vi fick två kattungar tillbakalämnade från en familj där de tidigare haft vuxen katt utan problem. Familjen var förtvivlad.
Min gubbe nyser och snorar jämt när jag har en kull, han tror han är förkyld och det får han tro.
Min sons pappa är allergisk. Vi lever inte ihop idag, men jag minns när min Schäfer slickade honom på bröstet…han fick stora röda blemmor, som nässelutslag. Min son har samma tendenser och jag har alltid varit väldigt noga med att han har rena sängkläder och rent i sitt sovrum. Inga katter där inne heller.
Nu när han har blivit tonåring, är det lite värre. Det ser ständigt ut som någon har sprängt en bomb i hans rum och jag smyger in och byter sängkläderna varje vecka.
Om han blir allergisk…jaa, då får vi stänga av ena halvan av de hus vi snart ska långtidshyra. Det finns två ingångar. Katterna kan jag aldrig lämna ifrån mig. 
Vilken tur att du hade möjlighet att ta hem katten med kull. Det var en bra nödlösning, bra mycket bättre än att de skulle suttit instängda i ett litet badrum. Förstår att familjen är ledsen över att behöva lämna ifrån sig sina kattungar.
Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus

Fy va trist! Men tur att du fanns där!!
Jag är själv testad som allgiker mot katt & hund…(fast jag endast har reagerat mot perser tidigare)när killarna var nya hos mig hade jag ngr tuffa nätter med andnöd & promenad mitt i natten(frisk luft)
Detta tog jag som: "kattungar" + nya- & ja: jag känner inget idag
#9 
Ja, vi hoppas verkligen att detta blir bättre nu när dottern slipper kattungarna. Jag tycker bara så förtvivlat synd om lilla tjejen. Hon älskar ju verkligen sina katter och ungarna. Det var ju bestämt att de skulle behålla den lilla bruna honan och det har ju dottern varit inställd på hela tiden och därför sett katten som "sin". Nu får hon ju inte behålla henne. Inte lätt att förstå sånt här när man bara är 7 år. Som vuxen blir man ju också ledsen, men har en annan förståelse för det.
Det funkar bra här hemma i alla fall och det är skönt. Visst händer det att de fräser på varann genom nätdörren, men konstigt vore det ju annars. Tog några kort på de små idag:
Åh, vad fina de är!!! Blir alldeles sjuk. 
Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus
Vacker chokladtjej och söta syspojkar 
/Elisa
Jättefina ungar! 
Tack för alla inlägg här ovan…
Sööötisarna :´) Vi saknar dem så!
Vilken tur att vi har dig o Jörgen Lotta! Pingla mår bra ensam här just nu mee sin pudelflock.
Ayla har myst mee henne, hennes mesta favoritkatt ju, och det har gått bra idag. Men nu är vi ju dessutom lite förkylda här dottern o jag, så vi är snuviga av den anledningen. Men inga kliande ögon på henne i allafall. Håller tummarna att det skall fungera, hur som helst.
Näe nu är det läggdax här, upp o jobba tidigt imon.
Kram Cecilia

Å så vackra! Förstår att ni saknar dom Hightops, hoppas d löser sig!!
Så fine de er og så flott at dere kunne ta de Lotta.
#16
Fryktelig trist Hightops. Håper så at det kan fungere etterhvert for dere.
Line - Moderator & Medarbetare Siames IFokus
#16: Så himla tråkigt för er. Stackars dottern, detta måste vara förfärligt. Hoppas det löser sig, och funkar när chokladtösen blivit litet större.
Underbara ungar. Såg de var halvsyskon till min Inez (pappa Holiday).

Jättefina ungar! och stackars lilla flickan, inte lätt att förstå.
Det är ju klart att man vill hjälpa till om man kan när det uppstår en sån här situation.
#16 Det är ju jättegoda nyheter att Ayla inte reagerar på Pingla nu. Vi håller tummarna HÅRT för att Noya kan flytta hem när kattungarna är stora nog. Noya har tuffat till sig lite idag och roar sig med att kasta sig på nätdörren om någon av våra katter kommer i närheten. Sen springer hon bort några meter och tvärvänder och så springer hon bort till dörren igen och försöker peta på dem med tassen. Om och om igen. Hon är väl lite beskyddande mot sina ungar naturligtvis. Otroligt pratsam madam och mycket kelen. Jag förstår att ni saknar henne och ungarna.