Ojoj… jag hade lagt mig ner och lipat. Starkt av dig att klara av alltsammans.

#1 Ja du…det gjorde jag nästan.

Oj oj vilken dag! Bilar får ofta en massa fel och brister just på vintern också! Å snön gör att tiden går väldigt fort! Igår levde min bil också loppan eller den gör det så fort det är över 20 minusgrader (hade 27 minus igår). Jo iaf så är det en gammal dieselturbo från år 1993 och den kräver värme just precis på turbon ca 4 timmar innan avfärd, när jag nu hade värmt den med en kupéfläkt och skulle starta så hade bilens batteri även gett upp. Därefter när jag skulle ladda batteriet så laddade den 0 ampere, oops säkringen hade visst gått på laddaren och ingen ny säkring fanns att hitta. 2,5 mil till närmaste mack eller affär! Tur att man har vänner som då ger sig ut och köper säkringar!!!! Å Nilla du har en väldigt bra arbetsgivare!

Nu ska jag gå ut å värma turbon

Låter som en toppen dag..

Det där med att tappa hjul har jag varit med om. Hörde bilen låta konstigt och hade som tur var vett att sakta ner. Plötsligt sa det "bonk" och hjulet ramlade av. På 90 väg, sommartid.
Min pappa hade missat att dra åt däcket efteråt!
Numera byter jag däcken själv!

Vinter är hemskt för gamla bilar. Pendlar 10 mil dagen nu och folk kör som galningar trots 1 meters sikt och halka.
Puttrar lugnt på i 60-70 på motorvägen, trots att 850'n som jag äger nu säkert hade fixat högre hastigheter.
Men jag hoppas kunna få leva några år till…

Min man tappade ett hjul när han var ute och körde, men tack och lov gick allt bra. Men oj vad man känner kärleken när nåt sånt händer, bara tanken på att det inte skulle gått bra…

Konstigt att skolan inte kunde ringa runt och säga till folk att de inte skulle köra in, tycker jag. Det verkar som hela världen utom Lund har snökaos.

Jag har en 940 GL, årsmodell 92.

Ooooh, den är så elegant…mörkblå med aluminiumfälgar. Det var kärlek vid första ögonkastet och passade min plånbok perfekt. En stor fördel är ju, att den är billig att laga och går hur långt som helst.

Det där var visst den sämsta dagen Nilla haft på länge.

Usj for en dag Nilla. Stakkars deg.Men så godt du har slik en snill sjef.

Håper du får sove godt

Gud tur du lägger dig i din säng inatt och inte på sjukan.. sov gott nu

Usch Nilla, vilken skitdag. Hoppas på bättre framöver!

Tusen vilken skräckfärd. jag hade nog ställt in den helt. Hatar att köra långväga under vintertid(trots mina norrbottninska rötter)

Rackarns tur det slutade bra åtminstone!!

Vilken dag

 Bilen får äkta mannen sköta här i huset. Kan tanka den, men inte byta däck, får inte loss muttrarna. Men så pass vet jag, att man inte kan köra med endast tre däck 

Vilken helvetesdag! Starkt jobbat av dig att ta dig igenom den.

Tack för sympatin! Ja, igår var jag helt slut.

Phu vilken dag! *kram*

Låter lite som min senaste vecka… hann att vara sambo i 3 dagar (mitt livs kortaste samboskap) när han fick ett superallergianfall mot mina katter och astma..

Han ringde sin dr som sa att han inte fick vistas en sekund mer med katter.. då gjorde han slut istället för att försöka lösa problemet när jag förklarade att självklart går den jag älskar före mina katter i längden men att jag inte kunde avveckla mina katter för än inom kanske ett halvår.

Grät mig igenom lördagen och söndagen.. sen när jag kom hem i måndags hade jag ett dunderläckage i taket i min tvättstuga, vattnet rann längs med väggarna..

Igår när jag kom hem hade avloppet frusit så jag får nu diska i duschen..

Kände att jag bara ville ge upp allt! Hur hämtar man krafter igen när allt går emot en? Tips mottages tacksamt!

#16 Usch å fy! Fd sambon verkar ha tagit ett överilat beslut. Varför inte samtala om problemet och se andra möjligheter som t.ex. särbo, sensibiliseringsbehandling och så vidare, han borde ha gett ER en chans att föra en diskussion kring problemet. Alla de praktiska sakerna gör förstås också att du tappar gnistan. Mitt tips en dag i taget och en sak i taget, analysera och var lösningsfokuserad. Du kommer att gå starkast ur detta till slut.

#16  

Känner med dig och hoppas att du snart hittar ett litet ljus i detta mörker.

Det är svårt att slitas mellan dom man älskar. Låt din älskade sakna dig. Kanske han då också vill hitta en lösning. Varma kramar

#16 Nej, stackare. Det är ju skräcken, att nån man älskar ska visa sig vara allergisk. Men jag hoppas som de andra att han tänker efter och tänker om när han hinner lugna ner sig. Även om du väljer att göra dig av med katterna tar det ju ett tag att hitta rätt hem åt dem. Men särbos är kanske inte helt fel heller. Hoppas ni hittar en lösning.

#1: Åh herregud. Stackars dig och stacks Kim. En sån början på nya skolan. En sån genomvidrig dag för er båda. Å så avhorning av små killingar ovanpå detta. (Finns det inte getraser som inte har några hornanlag alls?). "Tur" ändå att det var ett sånt skitväder. Annars hade du inte krypkört, och då hade det kanske gått så illa att du inte kunnat sitta här och delat med dig av vad som hände. Jag ryser bara jag tänker på det. Kram.

#16: Hm. Jag borde iofs akta mig att döma en person jag aldrig träffat. Men nog låter hans reaktion GANSKA överilad.. Om han inte kunde hantera detta på ett mognare sätt är han kanske inte något bra för dig i det långa loppet? Eller också kanske ni hittar en lösning.
Nå, hur det än går med förhållandet; Håller nu tummarna om möjligt ÄNNU hårdare för att allt går bra med de kommande kattfödslarna hemma hos dig. Jag menar inte att kattungar är fullgod ersättning för en förlorad kärlek, men man MÅR bra av att hänga över bolådan och snusa på de små underverken.

#16 Usch då, stackars dig. Håller med Kattguld. Det känns som din pojkvän fattade ett omoget val. Kanske var han inte redo för samboskap och fann en lätt utväg? Även om det känns svårt nu, kanske du känner dig lättad senare, att du inte gjorde om hela ditt liv för hans skull. Jag vill nämligen påstå, att våra katter är en "livsstil"…

Nu vet jag inte hur gammal du är, men jag vill bara säga att även 40-åriga män kan lida av relationsångest.

Ex.

Snygg välbärgat ex kommer ner på visit till Österlen. Ooooh, kärleken spirar på nytt. De tu går hand i hand och kan inte slita blicken från varandra. De vandrar längst stranden med skorna i handen, ler mot varandra och det känns bara såååå rätt.

Exet talat entusiastiskt om en gemensam framtid och hur man ska kunna lösa det praktiska, det faktum att vi nu bor 45 mil ifrån varandra. Han kommer fram till att lösningen är ett gemensamt hus på Österlen och en övernattningslägenhet på orten där han arbetar.

 "-Vi behöver köpa ny bil till dig också. En SUV som klarar vintrarna här nere!"

Kärleksparet börjar titta efter hus. Ja, det är hög tid! Det finns en underbar liten gård vid Glimmingehus. Kanske skulle vi åka dit och titta?

En morgon sitter exet med tekoppsstora ögon vid frukostbordet. Relationsrädslan är skriven i pannan på mesen. Fr o m denna tidpunkt förekommer ingen mer fysisk kontakt och exet har totalt förlorat förmågan att tala. Hans mun gapar, han kippar som en fisk på torra land. Nu måste han åka hem. Det är dags att dra sig undan i sitt skal, som så många gånger förr.

Den planerade barnlediga semesterveckan tillsammans är plötsligt avblåst. Jag följer honom ut till bilen. Under hans långa resa hem, mottager jag ett sms;

"-Säg nu ingenting till din son. Det är absolut inte kört.Innan du vet ordet av, är jag hos dig igen. "

Jag väntar i två veckor, utan att höra ett ljud och mailar några rader. Hur mår han? Hur tänker han? Vad svarar han?

"-Jag har funderat och kommit fram till att jag trivs ganska bra med det liv jag har här i Göteborg. Jag är nog inte kär i dig."

Fullständig chock då, skrattretande idag. Så här i efterhand har jag förstått att han har allvarliga problem med relationer. Det är viktigt att man inte själv tar på sig skulden till att relationen havererar. Idag är jag glad att jag slapp undan. Och jag har ju mina katter! Värt tusen gånger mer än en karlslok!

Kanske inte vad du ville höra, men tänk på de underbara kattungarna som du har att se fram emot. Det är han som förlorar. 

# 16 Håller med följande talare!

Under mina 9år som jag hade som singel hade jag åtminstone mina siameser. TVÅ RIKTIGA KARLAR:)

Träffade den nuvarande för 2år sen som "adopterade" dem & säger själv hur glad han är att han fick lära känna dem de sista 10mån i deras liv. Som övertalade mig att skaffa mina nya älsklingar innan jag hade sörjt klart ( tack & lov för det)

Han älskar katter. Så misströsta ej. Förhoppningsvis ( om du vill) kommer där en riktig kattälskare & tar dig & dina kissar med storm.

#21 Karlskrälle

Tack snälla för ert stöd!

Ja jag inser att han är en riktig patetisk mes som inte orkar kämpa vid motgångar. Jag är 45 och han är 51 så vi är inga duvungar men omogna män finns ju som bekant i alla åldrar!

Ja jag riskerar väl att bli en patetisk gammal katt-tant som sitter här med 14 katter i framtiden;-) Nej så illa är det nog inte men just nu känner jag för att gå i kloster!

Jadu Nilla du verkar ha varit med om nåt liknande.. ibland undrar man ju om det är nåt fel på en själv när man går på den ena minan efter den andra..

Det mest skrattretande var att min exman (som jag var gift med i 13 år) råkade ringa just igår och hade terapisamtal med mig i en timme om mina kärleksproblem! Det känns fantastiskt att man kan ha en sån relation!

#23 Det är kanske honom du ska satsa på ;-)

#24 exmannen? haha nej har blev kär i sin kollega i danmark för 4 år sen och bor numera i Köpenhamn med henne så den risken är typ obefintlig;-) Men han har en trevlig bror som gillar katter och är singel :-)

#23 Vi är nog ett helt gäng som kommer sluta som gamla kattanter… 

#26 ja det verkar finnas risk för det? ska vi bo i kollektiv? :-)

#26 & 27
Jag är 37 år och redan gammal katt-tant…

Säg bara till när ni ska starta kollektivet så hänger jag med!

#28 Fast det blir förstås väääääldigt många katter i det där kollektivet…

#29
Får köpa en stor tomt och hänga in den. Så kan alla katter springa fritt..

haha ja vi lär väl ha 50 katter tillsammans !

#31
I alla fall om vi inte kastrerar dem…

Får döpa stället till "De tokiga kattkärringarnas kollektiv"

Inte helt fel att bli en gammal kattkärring

Girlpower!