Så tråkigt med din far. Beklagar sorgen. *kram*

Jag instämmer till fullo med det du skriver. Jag är så tacksam att vi har ett val.

Fy vad jobbigt! Jag "behövde" ej uppleva det med min pappa- Tack & lov. men min kompis. Det var fasnsfullt höra henne berätta.

Så har man tänkt många ggr- vilken tur vi kan hjälpa våra djur slippa sitt lidande.

*kram*

Nej, vad sorgligt. Jag har varit där med min mamma, jag vet hur det är.

Jo, visst är det sorgligt. Jag såg på House i går på tv och det är ju bara underhållning, men då och då sägs en del klokt även i såna sammanhang, och han sa: "Det finns inget värdigt sätt att dö på, bara ett värdigt sätt att leva." Men för våra djur så finns ju faktiskt valet att dö värdigt, att få somna in medan de fortfarande har sin stolthet kvar. Det vore ju fint om vi människor också kunde få säga ifrån när det var dags för oss också. Jag miste min mamma för tre år sedan och vet hur det är att "bara" sitta och vänta.

Beklagar det tråkiga med din pappa.

Ja, det är tur för våra djur att de inte behöver lida i livets slutskede som vi människor måste göra ibland. Skickar många tröstkramar till dej och din familj Kerstin. Du vet att vi tänker på er.

Så hemskt tungt. Jag beklagar sorgen efter din far.

Tack allihopa.

Fick en allvarlig hjärnblödning på en av mina förra katter. Gud vad fort jag körde till vetrinären och hur långt kändes det inte innan det var klart och han äntligen fick somna in. Som sagt, tur man har möjligheten….

Tänker på dig.

Vakade länge innan min svärfar gick bort i cancer, och då hade han varit inlagd och dålig i många månader.

Det är svårt att släppa alla minnena från sista tiden och sjukhuset i början, men med tiden kommer de riktiga minnena - de som man vill minnas, fina stunder från när den man älskar var frisk och stark.

Så jobbigt. Håller med. Vi är humanare mot våra djur. Eller har iaf möjligheten att vara det.. det är nog inte alltid det blir så ändå…

Har själv varit med och vakat en nära väns mans bortgång i cancer i hemmet. Han levde  minst 3 veckor längre än han själv ville….

All styrka till dej och de dina!!

Beklagar och håller med dig. Jag tänkte detsamma när min farfar började tackla av och led av intenssiva smärtor. Jag glömmer aldrig hur han kved. Då var jag väldigt uppriven och önskade för allt i världen att man kunde få hjälpa honom, men samtidigt förstår jag dilemmat om man betraktar det på det praktiska och politiska planet.

… men jag håller med dig! Det är en evig tur att vi har ett val!

Tröstekramar till dig. Det är hårt mista en förälder.

Låt sorgearbetet få ta sin tid, gör inte så som jag gjorde när min mamma dog. Kanske något sätt att försöka hålla det ifrån mig, jag gick till arbetet redan dagen efter. Försökte vara rationell och "duktig". Försökte resonera med mig själv att det ändå var till det bästa, eftersom mamma varit dålig länge. Stort misstag. Jag tror kanske därför jag mådde dåligt mycket länge efteråt.

Jag beklagar sorgen.. måste vara svårt

Jag håller med om att det vore mycket skonsammare om vi hade dödshjälp…