Jeg har noen restriksjoner men det er bare småting i forhold til mange jeg har hørt om. Mine er vel du som er vanlig bland de fleste oppdrettere.

Jag säljer inte mina kattungar med restriktioner annat än om de har nån defekt. Jag gillar inte att säljaren ska ha kontroll över min uppfödning och har tackat nej en gång när jag skulle köpa en rasande snygg hankatt som jag endast fick använda på min enda hona.

Vill jag inte sälja en hankatt till avel så skulle jag nog kastrera innan jag sålde honom.

Inga restriktioner här heller och samma sak här..har tackat nej till kattungar med restirktioner…det är som att köpa ett kylskåp utan att få ha mjölken däri.

Finns det en vettig anledning till restriktionen har jag dock inga problem med det och lägger själv restriktioner på defekta kattungar men att sätta det på en helt frisk och rastypisk individ är i mina ögon helt galet.

Ingen restriksjoner her hos meg heller… Har man kjøpt noe for penger, eier man det også. Og jeg styrer langt unna alt som har med restriksjoner og gjøre… Kattunger med deffekter er de eneste jeg setter restriksjoner for…

Jag förstår inte heller varför man sätter restriktioner på friska katter. Får man fram en snygg och trevlig katt så är det bara positivt om den kan gå vidare i avel. Man kan ju inte behålla alla snyggingar själv, speciellt inte hanar

"Hva mener dere om dette? Settes restriksjoner for rasens beste,for sitt eget avlsprogram,eller er et fordi oppdretter er en kontroll freak?"

Jag säljer katter med vissa restriktioner, eller villkor om man så säger. Vilka det är har jag ingen lust att gå vidare in på, de flesta verkar vara så anti-restriktioner härinne. Men för min del så är restriktioner inte något negativt, det handlar alltså snarare om villkor. Dessa villkor kan variera lite beroende på kombinationen jag gör eller kattens kön. Jag har sålt min senaste kull med villkoren att de inte får gå till avel och om de får parningsförfrågningar så vill jag vara med och 'godkänna'. Jag hade också med en önskan om att katterna ska ställas ut och det till lägst IC/IP inom Fifé.

För min del handlar det först och främst om mitt eget avelsprogram. Jag har ett väldigt förutbestämt mål med det jag gör och jag vill inte få det 'sabbat' genom en så enkel grej som en klausul om "min önskan är att S*Blabla bla… si och så.

Jag ser också restriktionerna/villkoren inbakade i följande:

• Att ägaren underrättar mig om kattens hälsostatus
  (viktigt för mitt avelsprogram, uppföljning)

• Att ägaren upprättar mig om kattens eventuella showresultat (dito)

• Att ägaren inte säljer katten vidare, eller lånar ut katten till avel utan att först kontakta mig.

Jag är emot restriktioner i stort men vill ser inga problem i att acceptera en uppfödares vilja om en eventuell fortsatt avel. Jag respekterar det jobb som ligger bakom mina katter och ser det självklart att ha en respekt för vad kattens uppfödare tycker kan vara en god väg att fortsätta linjens avel, jag vill ha en nära kontakt med kattens uppfödare och kunna rådfråga om kombinationer osv. man får inte glömma bort det arbete som ligger bakom den katt du har hemma i ditt hem - ja det är din men….. det ligger en värdefull historia i den.

Imorse skulle jag skriva ett inlägg i en annan tråd men allt hängde sig här så det kom aldrig in. Det inlägget passar lite in här med faktiskt - jag klipper ut en bit (jag sparade det för att lägg in det senare..)

"Jobba utifrån vad du har för grundmaterial - det tycker jag är ett bra råd till många. Avel är långsiktigt och se till vad era katter har i sin stamtavla och hur uppfödare innan har tänkt just i era stamtavlor, innan ni kanske vill göra amerikanskt typade bicolors utav en gammal nordisk siameslinje tex. Verkar bättre då att köpa sig ett mer lämpligt grundmaterial - eller? detta var nu bara ett exempel.

Jag har en vän till mig tex som så gärna ville göra tabbysiameser med tickat som bottenmönster för att få ett så jämt kroppsmönster som möjligt. Bra tanke, ja. Men att då göra det med katt ifrån mig tyckte jag var fel tänkt - jag försöker ju förstärka mönster och jobbar mig bort från tick, bättre då att köpa sig en katt som redan har tick i sin stamtavla tyckte jag. Förstår ni vad jag menar? Om man har ett mål så blir resultatet bättre ju bättre material man har."

Så vart vill jag komma? Jo; jag lämnar inga restriktioner men jag kan sätta villkor.

Jag har tex som hakka ibland haft katter som jag har bett om att de ska ställas ut till Internationell titel - dock inte ofta.
Jag har haft villkoret att jag vill få veta en tid innan om hankatten ska kastreras - allt för att kanske hinna låna honom. (jag vill förövrigt att de ska om det är möjligt hållas öppna för avel.)
Självklart har jag ett krav på att jag vill veta om något allvarligt händer katten eller om katten dör.
Jag vill veta om sjukdomar, defekter på ungar osv som kan vara avelsmässigt kopplat.
Jag kräver att få veta om katten ska av någon anledning säljas osv och har då förköpsrätt på katten.

Sen så kan jag villigt erkänna att jag väljer mina köpare. Jag säljer inte katten till en uppfödare som sysslar med en avel jag inte tycker katten passar till. Det verkar ju korkat att jobba med att få fram en viss katt och sen ska någon annan sabba hela mitt och andras jobb med att kombinera den med något som inte alls stämmer. Då råder jag som ovan skrivit hellre den personen att köpa sig en mer lämpad katt för sin avel.

"Sen så kan jag villigt erkänna att jag väljer mina köpare. Jag säljer inte katten till en uppfödare som sysslar med en avel jag inte tycker katten passar till. Det verkar ju korkat att jobba med att få fram en viss katt och sen ska någon annan sabba hela mitt och andras jobb med att kombinera den med något som inte alls stämmer."

Kunda inte hålla med mer.

Jag säljer inte mina katter med restriktioner. Skulle aldrig falla mig in att köpa en katt med restriktioner. 

Naturligtvis vill jag veta om mina kattungar skall säljas vidare eller om dom blir sjuka, allt sådant är jätteviktigt. 

 Om dom ställs ut är inte det primära för mig. Det viktigaste för mig är att katten får det bra i nya hem.  Det är väldigt roligt när man har kontakt med kattunge köperen.

Ställer dom ut är det en bonus. Om dom vill avla måste dom själva kunna bestämma. Jag säljer katten till de personer som jag känner att där får katten det bra, blir älskad familjemedlem.

Jag kan tänka mig restriktioner om det är något med katten som gör att den inte ska användas i avel. Det är enda fallet.

#7 Detta verkar sunt. Det behöver inte vara svart eller vitt.

Däremot finns det, "på andra forum", uppfödare som får mig att tänka på nazi-Tyskland, som behåller dokument vid försäljning för att på så sätt kontrollera och förbjuda. De har en allmänt hatisk inställning tycker jag, de verkar inte veta varför de gör som de gör. De vill bara ha kontrollen genom att inte ge köparna vissa papper osv. Välj istället bra köpare, lägg vikten där, och skapa en relation med dem så behöver man inte hota och tvinga, tänker jag…

#11 Jag tycker att det är väldigt fel att dra upp något så allvarligt som det som hände i Tyskland, rasism och jämföra med kattavel.. och drista sig till att mena att vissa har "allmänt hatiska inställningar". Många gånger har de många års bitter erfarenhet av att sälja katter till hem, vänner osv som man litar på men ändå likförbannat blir bränd. Nog sjutton säljer inte jag till någon jag inte valt med extrem omsorg och skapat en relation till - det ingår liksom i paketet som uppfödare. Däremot känner jag många uppfödare som blivit dragna vid nosen av köpare som utnyttjat dem, deras katter och deras linjer och sen inte gett ett skit tillbaka, och detta av människor man då trodde man kunde lita på.

Därför "hotar och tvingar" man sina köpare genom att skriva ner en hel del villkor på papper för att denne ska få förvalta den skatt en katt är. Konstigare än så behöver man inte tycka att det är.
_____________________________________________________

Om jag lägger ner i runda summor femsiffriga belopp på att köpa en katt från ett land, varför är det då allas rättighet att ta del av mitt avelsarbete?
Det blir rätt lätt en ketchup-effekt med importerade katter, alla vill låna, ha avkommor osv. och vad händer då med 'min' avel om de flesta avkommor stannar till avel i samma land? Eller säljs helt okontrollerat över ett Europa varifrån vi kan importera och exportera ungefär lika enkelt som att köpa katt i Sverige/Norge.

Det går ju lite tillbaka med till varför man avlar. Avlar man för att förse andra uppfödare med katter till deras avel, eller avlar man för egna uppsatta mål? Om jag är övertygad om att restriktioner är ett sätt att nå mina uppsatta mål enklare - varför är det 'fel' och sticker vissa i ögonen?
Kanske att de inte får ta del av den här smaskiga kakan jag bakat? Hm. Nej, jag föredrar att sälja katter till sällskap än så länge, parar gör jag för att få egna avkommor att spara och kunna använda för att komma framåt i min avel.

#12 Att skriva/utforma avtal och att vägra ge köparen viktiga ägar-dokument för att denne inte ska kunna ställa ut/avla (dock så uppmuntrar man ju fulaveln) tycker jag inte är samma sak. Du vet ju åter igen inte vad jag pratar om, men du tycker att du vet det…? Snälla, dra inte igång sånt här igen. Fråga vad jag menar, läs vad det står… Eller skit i mig. :P

#13 Jag läste vad det stod, jag svarade som jag tycker om det du skrev. Jag är fullt medveten om den långa tråd på det 'andra forum' som TS syftar till här.

Det finns nog inga som vägrar ge köpare viktiga dokument eftersom det inte är tillåtet att behålla dokument som stamtavlor osv. Iaf är det så inom SVERAK, jag kan inte svara för IDP.

Handlar allt om Sverak?

Veldig enig med deg Jenny. Nå sitter jeg også med kun importer i mitt avlsprogram. Jeg deler gjerne av meg,til dem som har likt avlssyn som meg,men jeg deler ikke alt ut på en gang.

Selger jeg ikke kattene til avl,så flytter dem herifra ferdig kastrerte. Selges dem til avl,så kommer der restriksjoner,men det er fritt frem å trekke seg før kjøp om det ikke passer sitt eget avlsprogram.

Om jeg skulle få restriksjon på en feks hannkatt,om at den kun fikk brukes i eget avlsprogram, ja, det er ikke noe problem for meg det. Enten takke nei eller si ja. Skal jeg ha en katt,så er det først og fremst for eget avlsprogram

Men jeg syns ikke om restriksjoner som går over flere generasjoner.Da bør kanskje ikke oppdretter selge katten til avl utenfor oppdrettet i det hele tatt. Men noen vilkår i dens katt generasjon syns jeg bare er fornuftig for rasens beste også.

Iaf är det så inom SVERAK, jag kan inte svara för IDP. (förtydligande: eller andra förbund.)

#13 Har man sagt A får man säga B, jag kan tänka mig att det är ungefär vad #12 menar.

Jag föder inte upp kat IV och har intrycket av att det som kallas restriktioner, som jag menar är villkor satta på pränt, är ovanligare där. Det finns en fara i att ha en kategorisk inställning till "restriktioner" tycker jag - många säger att de aaaldrig skulle varken sätta eller godta sådana men accepterar likväl att grundläggande förutsättningar finns som gör att de ens får köpa en katt, såsom att inte ha katten frispringande ute fertil, testa katten för relevanta sjukdomar innan avel osv.

Själv ser jag tendenserna att min ras (cornish rex) nästan delas in i kvalitetsligor beroende på om uppfödare har restriktioner eller ej. Det finns givetvis undantag i båda dessa "ligor" men de katter som säljs till påtagliga nybörjare, de katter som är i det mindre rastypiska segmentet och de uppfödare som tokvägrar restriktioner har onekligen vissa samband. Det är då vanligare med framgångsrika uppfödare som inte tillämpar restriktioner, då ofta med konsekvensen att deras linjer blir modelinjer och något överrepresenterade i ett par generationer eller så. Att ta in en snygg import och låna ut/sälja efter utan restriktioner är som att be om matadortendenser det kommande paret generationer, är min analys. Å andra sidan verkar detta med vad som anses som många kullar vara väldigt olika inom kat IV gentemot t ex rexraserna. Själv skulle jag nog aldrig låna en hane om jag visste att han skulle få runt 25 avkommor t ex.

Hursomhelst, det går i min mening inte att uttala sig kategoriskt om restriktioner. Jag använder dem själv och jag har godtagit dem i min avel för de två kullar jag haft hittills - villigt eftersom jag ser dem som garantier åt båda håll. Men jag skulle själv förmodligen inte godta restriktioner som sträckte sig längre än till de avkommor (alltså i första generation) som kom ifrån katten jag var intresserad av att köpa. Och inte heller sätta restriktioner längre än direkta avkommor från en katt jag säljer.

Jeg har ingen problemer med restriksjoner, hverken om jeg skal kjøpe eller selge;-)

Det er jo da helt opp til meg når jeg skal kjøpe, om jeg godtar de restriksjoner jeg får.  Jeg er heller ikke redd for å ha restriksjoner på kattunger jeg selger, og hvis ikke kjøper vil respektere dem så er vel ikke katten interessant nok.

Jeg er ikke for at alt på død og liv SKAL brukes i avl, og jeg kjøper og avler først og fremst for min egen del. Syntes jo det er hyggelig om noen vil kjøpe etter mine katter, men vil de ikke respektere mine synspunkter og eventuelle restriksjoner, så får de kjøpe et annet sted;-))

Jeg har selvfølgelig skrevet i kontrakten at jeg skal vite om noe skjer med katten, både på godt og vondt. At jeg skal kontaktes hvis den skal omplasseres, og har da førsteretten, eller hvis det er noe jeg ellers kan hjelpe med. Men dette kaller jeg ikke restriksjoner, men helt normal folkeskikk, voksne folk imellom.

#18 Är enig. Det är mycket klokt du skriver som jag tror många skulle behöva ta till sig lite av.

Jag ser hellre restriktioner på katter än att uppfödare kastrerar merparten av kullen utan den katt de själva ska behålla. Möjligtvis att en katt till ur kullen hamnar hos bästa vännen. Jag ser inte hur det kan gynna rasen(/rna), men det är lite det som händer om man vägrar acceptera restriktioner. Alla är rädda om sitt "avelsmaterial" och ingen vill bli utnyttjad. Ja, man ska välja sina kattungeköpare med omsorg, men det är ingen garanti för att man inte någon gång får en köpare som verkar vettig för att sedan gå emot allting jag själv står för som uppfödare. En viktig grej är att inte sälja till någon som helt uppenbart har ett helt annat avelsmål än det jag har katter som är lämpade för. Och att inte sälja till någon som har helt andra tankar om avel än man själv har.

Restriktioner är var jag upplever nästan enbart dyker upp på importer. Jag kan förstå att man inte är redo att helt släppa taget av en katt man exporterar, och jag kan förstå att man som importör heller inte vill släppa helt och hållet på en katt som man lagt ner många tusen kronor på och som man verkligen nogrannt studerat stamtavlor och funderat över hamna i fel händer (det räcker med en) och sedan finns de linjerna "överallt". En stund. De kanske dör ut sen, men det vet man ju inte.

Dessutom så har diskussionen kring restriktioner blivit väldigt heta på senare tid, vilket får mig att tro att restriktioner börjar bli vanligare. Jag tror delvis att det handlar om att folk "fått skit" för att de lånat ut en hane som gett snygga ungar och sen gick tre-fyra-fem kattungar efter den katten i avel och oj, hoppsan, den gav ju snygga ungar och linjerna finns ju bara hos ett fåtal uppfödare så vi kör på de också och så går ytterligare en fem-sex-sju-åtta ungar i avel i nästa generation och generationerna efter det och så får någon stämpeln "matadorhane", trots att katten egentligen inte nödvändigtvis lånades ut till särskilt många.

Så. I min värld: hellre restriktioner än att uppfödare antingen väljer att inte låna ut hanar alls eller bara säljer till sina närmsta uppfödarvänner.
Men det är aldrig ens rättighet att låna någons katt, eller att få köpa en kattunge från någon. Restriktioner är något uppfödare får komma överens om sinsemellan. Om jag skulle sätta restriktioner på de avkommor jag får så ja, då står det mellan mig och den uppfödare som vill köpa katten. Vad som är rimliga restriktioner för mig är inte nödvändigtvis rimligt för någon annan. Då får man välja en annan uppfödare, en annan katt.

Men det är aldrig ens rättighet att låna någons katt, eller att få köpa en kattunge från någon.

Instämmer till 100%

Ah. Nu menar jaga tror att "alla" uppfödare överexponerar linjer eller gör helgalna saker med det avelsmaterial de har hemma. Och jag menar heller inte att jag misstror de människor som eventuellt någon gång skulle köpa till avel ifrån mig. Jag kan mycket väl tänka mig att någon gång sälja katt till någon som har helt andra avelsmål än jag har, så länge denne respekterar mina idéer och visioner. Men om jag sätter upp något jag verkligen vill eller inte vill ska hända med katten jag fött upp och de linjer jag har förvärvat, ja, då tycker jag att det bör respekteras. Om det behöver gå så långt att man behöver skriva kontrakt på det, so shall be it. Uppenbarligen finns det människor som anser att det behövs kontrakt, annars hade diskussionen inte funnits.

En annen ting som jeg personlig syns er sundt med restriksjoner,at der legges litt bånd på den - katten kan jo noen ganger gi fra seg mindre sunne gener/egenskaper. Da er det også bra for rasen at man har bedre kontroll. Noen ganger det det kun noen kombinasjoner det ikke passes sammen med,noen ganger er det 1 katt det gis videre fra. Hunnkatter er jo enklere å selektere,enn en hannkatt som kan kombineres mye raskere.

Men du skrev veldig bra,Sandra.

Om ikke katten ikke gir fra seg negative egenskaper,så handler det ikke for meg om hvor mange avkom en katt nødvendigvis får,men hvor mange som går videre i avl. Alle katter trenger jo nødvendigvis ikke få noe etter seg.

#21 Det du skriver om matadorhanar skriver jag under på, jag tror många hanar fått den stämpeln helt i onödan.

Ni som är för avelsrestriktioner av olika slag på de kattungar ni säljer skriver att det beror på att ni har ett mål med er avel som ni är rädda om. När ni fick köpa de katter ni använder i avel hade deras uppfödare satt några avelsrestriktioner på dem? Om de hade det och det då är restriktioner som kommit till för att de har ett eget uppsatt avelsmål som de vill att deras kattköpare ska följa, är det inte då så att ni faktiskt inte avlar enligt ert eget avelsmål utan följer en helt annan persons avelsmål?

Att uppfödarna till era avelskatter säljer dem till er utan restriktioner är väl faktiskt förutsättningen för att ni ska kunna sätta upp ett eget avelsmål, annars blir ni ju bara en del i en redan existerande uppfödnings avelsmål, eller hur?

Hur kan det komma sig att allt fler uppfödare tror att deras avelsmål är det enda allena saliggörande? Tänk om uppfödarna till era katter och i sin tur uppfödarna till katternas anfäder och anmödrar, hade tänkt på det viset. Då hade inte ni suttit där med de katter ni har nu. För det är säkert inte så att ni tänker och tycker exakt likadant om aveln som alla de uppfödarna gjorde.

Om en kattköpare som köpt en katt från er uppfödning väljer att para på ett helt annat sätt än ni tycker, är det då så säkert att det är fel för kattrasen? Är det inte i stället en stor styrka för en ras, att uppfödarna inte låser fast sig i vissa avelsmönster och sätter upp murar runt sin uppfödning pga att man bara ser till sina egna, oftast kortsiktiga, mål? För det är för det mesta kortsiktigt när man sätter ett eget avelsmål. I alla fall om man betänker att rasen ska fortsätta sin existens länge efter att man själv har försvunnit från arenan. Det är faktiskt därför man ska vara väldigt vaksam på tendenser att begränsa antalet gener i omlopp i en ras. Restriktioner är en fara för mångfalden hos generna.

Förr var det mycket ovanligt med restriktioner. Tyvärr börjar det nu bli allt vanligare med dessa och när ett sådant förfarande får fäste så brukar det tyvärr eskalera. Vad som från början var några få enkla önskningar från en uppfödares sida kan till slut bli närmast horribla regler för hur köparen ska få nyttja sin egen katt.

Visst man ska vara vaksam på matadoravel. Men man måste också vara vaksam på att man inte i slutänden har fått ett system med avelsrestiktioner som leder till samma sak som matadoraveln - genförluster.

Sedan måste man ju förundra sig över uppfödare som tar betalt för en avelshanes tjänster och säger att man lånat ut katten. Inte har man lånat ut katten. Man tar ju faktiskt betalt för en tjänst man tillhandahåller. Att avelshaneägaren också tycker att denna/denne inte kan låta uppfödaren själv få bestämma över hur uppfödarens honas avkommor ska användas och försäljas, är faktiskt att sätta sig över en annan människas förmåga att tänka och fatta beslut. Det blir som ett förmyndarskap från avelshaneägarens sida. Vad är det som säger att avelshaneägarens åsikter och beslut är de rätta? Vad är det som säger att avelshaneägarens restriktioner på sikt kommer att ha gagnat rasen mer än vad honkattägarens självständiga beslut (om man nu låtit denna/denne fått fatta dem) kommer att göra.

Skulle detta med restriktioner från avelshaneägares sida också bli ett alltomfattande system så behöver man inte vara medlem i Mensa för att förstå att det kommer att leda till genförluster inom en ras.

Jag tycker det är så synd att man sluter sig på det här viset. Så var det inte förr, inte i Sverige. Att man måste vara "kompis" med och dela en avelshaneägares eller uppfödares åsikter innan man kan få använda eller köpa katt från dem kan inte gagna rasen som helhet. Och man får inte större samförstånd mellan människor heller. Snarare tror jag att det har en tendens att skapa konflikter mellan kattmänniskor när vi egentligen behöver samarbeta för att hålla raserna friska och sunda.

Jag tror på genetisk mångfald, dessutom är det ju inte som vissa säger att "alla XX-katteriets katter är si eller så". Fem kattungar i samma kull kan ha samma föräldrar och visa upp olika personligheter.

Ja, jag har köpt katter med restriktioner. Restriktioner jag uppenbarligen ansett vara fullt resonliga. Hade detta "bara" varit önskemål från de katternas uppfödares sidor, ja då hade jag respekterat det också. Jag hade inte köpt katt från någon som hade 14 sidor med restriktioner. En av restriktionerna, på en utav katterna jag köpt till avel tidigare, handlade om inavelsgrad. Jag fick helt enkelt inte göra en kusinparning på den honan. Jag hade inga planer på att göra det. Så. Jag köpte katten. Hade jag velat göra en parning med högre inavelsgrad än den kattens uppfödare önskade, ja då hade jag fått köpa en annan katt.

Det är när restriktioner blir orimliga som det börjar bli problem. Jag tror inte på kontrakt där uppfödaren till katten jag vill ha kräver att jag inte säljer något till avel på 5 generationer (ja, utöver det jag ville behålla då). Hade det varit en generation och jag hade fått en förklaring till det så… kanske. Men troligtvis inte. Vad som är rimligt för mig är inte nödvändigtvis rimligt för någon annan.

Men jag ser (fortfarande) hellre att en uppfödare begränsar mina friheter att göra saker som går emot deras idé om vad som kan gynna rasen. Jag har hört om uppfödare av andra raser som skriver in i sina avtal att katten måste HCM-scannas negativt inför parning. Det är också en restriktion, eftersom HCM-scanning och tester av olika slag är frivilligt. En uppfödare ska verka för rasens och individens bästa. Så länge jag anser att katten mår bra och jag inte tror att katten bär på genetiskt överförbara sjukdomar så kan jag strunta i att testa för något öht. Men eftersom det står i kontraktet så måste jag det. En restriktion. Är det en orimlig restriktion i en ras där HCM är ett problem? Jag anser inte det. Att en uppfödare/köpare måste upplysa mig om hur det gått för katten jag i avel och utställning, om det handlar om genetiska defekter eller vad som, är också en restriktion - jag begränsar köparens rätt att säga upp kontakten med mig helt och hållet.

Det kanske mer handlar om sunt förnuft, men jag har mycket hellre onödiga kriterier som kanske verkar vara självklarheter för andra uppfödare på papper än att jag drabbas av "den där" uppfödaren som går emot allt jag står för. Men man (inte jag i varje fall) sätter inte ut restriktioner bara för att det är så kul att sätta ut restriktioner, utan det måste, som med det egna avelsarbetet, finnas en tanke bakom beslutet. "Varför sätter jag den här restriktionen på den här katten?". Om svaret blir "för att jag kan"… då kanske man ska skippa det. Om svaret istället blir "för att jag inte vill att de här linjerna ska spridas för fort/jag vill kunna utvärdera arbetet innan det sprids för fort", då kanske det är berättigat.
Det är inte aktuellt för oss med inparningar, men om jag hade haft en ras som man fortfarande korsade in andra raser för att bredda avelsbasen så hade jag nog satt restriktioner på avkommor både en och två generationer frammåt för att kunna utvärdera arbetet. Eller så hade jag behållt katterna själv och inte sålt något till avel alls.

Har också köpt katt med restriktioner.

#28 För att förtydliga för dig så kan jag bara säga att de restriktioner som en uppfödare belägger katter med ur sjukdoms-, hälsoprograms- och defektsynpunkt är inte de restriktioner jag diskuterar. Det förutsätter jag att alla förstår.

Jag trodde vi diskuterade de restriktioner som uppfödare/avelshaneägare belägger sina avkommor med av helt andra skäl. Eller är det bara av hälsoskäl som restriktioner förekommer? Det är inte min uppfattning.

Men kan inte ni som förespråkar restriktioner, exklusive restriktioner av hälsoskäl och defekter, och har köpt katt med restriktioner, exklusive restriktioner av hälsoskäl och defekter, tala om hur ni har lyckats få ett eget avelsmål om ni måste uppfylla samma restriktioner som ni själva vill belägga era avkommor med, från uppfödaren av era katter. Har ni ett eget avelsmål då? Eller ingår ni redan i en annnan uppfödares avelsprojekt? Det tycker jag är något att fundera över och över de begränsningar det kan komma att medföra för genpoolen i en ras.

Ska i så fall bara några människors åsikter och tankar var ensamt rådande i en ras? Mår en ras bra av det?

Att det finns människor, som både omedvetet och medvetet, kommer att begå fel i avel med djur kan vi inte hindra. Inte ens med restriktioner. I stället kan restriktionerna, och nu menar jag restriktioner som inte gäller sjukdom, hälsosprogram eller defekter, faktiskt komma att bli ett problem i sig själva. Och tro mig, så snart denna typ av restriktioner blivit vanligt förekommande då kommer situationen att börja spåra ur. Det verkar tyvärr ligga i den mänskliga naturen.

#30
Jag tycker det du skriver är bra. Vill bara säga det..

Egentligen får væl folk flest ha villa restriktioner som helst. Men om de blir før imvecklade och tillkonstlade kænns det bara knasigt. Men som sagt om man køper in en hane før 10tusentals kronor har jag en viss førståelse før återhållsamhet gællande manlig avkomma. Inget konstigt med det egentligen. Sedan kan jag tycka æn det ens eller ens det andra. Men krasst ær det mina ytterst personliga preferenser varpå andra personer har ett annat synsætt. Mågfald berikar och olika mål ær bara av godo før rasen.

Om vi tænker efter lite vore det inte dumt om vi vore mer restriktiva anvændare av vissa linjer. Så om det hade funnits restriktioner på dessa hade det ju varit fint ;)

vi væljer alla vår væg och det ær ytterst berikabde och bejakar vårt særintresse och før avlen vidare.

#31 Tack.

#27 Det är precis som du menar. Ingen kattunge i en kull är den andra lik genotypiskt. Alla är olika blandningar av gener. En mångfald som man egentligen borde vara mer rädd om än man faktiskt är.

#30 Det fnns många poänger med vad du skriver, och jag har egentligen inte så mycket att komma med som svar för jag har bara en gång köpt en katt med någon restrektion åt det hållet men den är väldigt snäll och förstårlig tycker jag. Min hane jag köpte från italien har restriktionen på sig att inga av hans första generation får säljas tillbaka till Italien, hans bror finns som hane där och släktingar osv så det känns ju inte som något som skadar rasen..

Lite ovidkommande antagligen, men det är den anda restriktionen jag har fått som inte handlar om det som många kanske anser självklart. Annars så har nog inte uppfödarna som sålt katt till mig känt att det behöver sätta något på papper då vi har/haft en så bra kontakt. Inga-Lill som jag tex har de flesta katterna ifrån är en av mina bästa vänner så vi talar alltid om vad för parningar osv som kan vara bra. OCH här måste jag säga att det inte på något sätt är så att jag då har tagit över hennes avelsarbete osv - som du nämnde ovan. Jag har alltid haft målras oriental i min avel (även fast jag gjort siameskullar ibland) och Inga-lill har aldrig avlat annat än siameser.

Men jag förstår din synvinkel och jag har själv undrat lite över hur uppfödare ibland biter sig själv i svansen när dom inte säljer avkommor till annan avel än deras egna osv. Jag vet en stackare som nästan förlorade hela sin uppbyggda linje efter en import pågrund av det.

Jag lämnar inga restriktioner på mina katter jag säljer som säger att de inte får gå vidare i avel osv, men jag försöker sälja mina katter till en avel som kan gagna mig senare. lite smart får man ju vara ;-)

Om dialogen mellan uppfödare och uppfödar-köparen hade varit 100% alltid hade restriktioner inte behövts.
Restriktioner är inte en lösning på alla problem och tanken är inte att man ska restriktioner för varje liten detalj.  En restriktion om att jag aldrig fick sälja något till avel gynnar inte mig och inte heller aveln. I själva verket kan den restriktionen skada mig i det långa loppet, om min sparade avkomma visar sig vara infertil eller vad som. En restriktion som sa att jag inte fick sälja mer än x antal kattungar till avel utöver den katt jag eventuellt behåller själv ur varje kull är för mig inte helt orimlig. Om det finns en anledning för den restriktionen att finnas. Det handlar för mig om intention och rimlighet med restriktioner.
Uppfödaren: Varför sätter jag de här restriktionerna? Vem gynnar det? Gynnar det rasen? Vad händer om något går fel och mina planer går om intet, finns det något sätt för mig att få tillbaka det jag jobbat för eller måste jag börja om på nytt? Är restriktionerna öht rimliga?
Och som köpare: Är restriktionerna rimliga? Förstår jag restriktionerna och resonemanget bakom dem? Kommer de att orsaka problem när det gäller mitt avelsmål? Är jag och uppfödaren överens?

Om en velger å ha restriksjoner,så er det jo mye bedre å ha det nedskrevet,så det ikke blir noe misforståelser senere.

6# Jag läste ner till detta inlägg sen orkade jag inte längre. Jag skulle ALDRIG ,ALDRIG köpa eller sälja med sådana restriksjoner. Skall man fråga om lov att para sin katt? Inte klokt. Nu är jag upprörd.

Har jag köpt en frisk och defektfri katt, betalt den, så är det min katt. Det hör till allmänbildning, att man hör av sig om katten dör, flyttar eller om man säljer den. Det har jag i köpekontraktet.

Hoppas att personer som ska köpa katt hör av sig till vettiga uppfödare och frågar lite om kattköp. Skäll nu på mej, jag tål det…

#39 Varför ska jag skälla på dig för det? Läs de andra inläggen också så kanske du får en bredare förståelse för varför vissa är för restriktioner och andra inte.
Du får tycka det är jättekonstigt och det är väl inte mer med det. Mina köpare hade inga problem med 'restriktionerna', snarare tvärtom att de gillade dem. Sen skrev Nonimonos en väldigt bra sak och det är att man väljer sina köpare väldigt nogrannt, det gör jag också. Om inte en uppfödare skulle gå med på mina restriktioner, så får de helt enkelt leta en katt på annat håll. Inget mer med det.

#40 Du skriver att dina köpare gillade dina restriktioner. Och nu antar jag att vi inte diskuterar restriktioner av hälso- eller defektskäl. Men om du inte hade haft restriktioner på dina kattungar hade väl dina köpare köpt kattungarna ändå och varit lika glada för det?

Om man är nybörjare i "kattvärlden" så vet man oftast inte så mycket annat än vad uppfödarna till de katter man köpt säger och tycker. Funkar allt mellan uppfödare och köpare så kommer inte en nybörjare att ifrågasätta ett kontrakt, inte ens om det är oskäligt. När man har hittat "sin" kattunge köper man den även om man får skriva under ett kontrakt med en mängd förhållningsorder och till och med skadeståndsklausuler.

Jag citerar #40 "Om inte en uppfödare skulle gå med på mina restriktioner, så får de helt enkelt leta en katt på annat håll." Det är just detta synsätt som kommer, om det sprider sig och blir allmänt förekommande, att bli ett problem för aveln och i förlängningen för genpoolen hos våra raser.

Det blir heller inte lätt för våra framtida blivande uppfödare att få användning för sina kunskaper och sin kreativitet i uppsättandet av egna avelsmål, om det nu inte är så att de avelsmålen till hundra procent råkat sammanfalla med de inköpta katternas uppfödares avelsmål.

Och jag upprepar min tidigare fråga - kan inte ni som förespråkar restriktioner tala om hur ni har lyckats få ett eget avelsmål om ni måste uppfylla samma restriktioner som ni själva vill belägga era avkommor med, från uppfödaren av era katter. Har ni ett eget avelsmål då? Eller ingår ni i en annnan uppfödares avelsprojekt?

#41 Ett svar på din fråga: Jag har lovat uppfödaren till ett par av mina katter att hennes linjer helst inte ska säljas tillbaka till hennes land. Detta skriver jag också in i avtalen för en del av mina kattungar, om det är till uppfödare som kan tänkas få sådana förfrågningar. Varför? I hennes land så finns det många uppfödare som låter jättetrevliga på mail och har fina hemsidor men som har kattuppfödningar baserade på att katterna sitter i bur. Varken hon eller jag vill helt enkelt medverka till det. Det gör ont att veta att katter har det så och extra ont om man skulle veta att ett barnbarn till ens egen katt sålts till sådana förhållanden. Så jag kan ha egna avelsmål samtidigt som jag respekterar restriktioner jag fått (de är muntliga, men jag respekterar dem likväl!). Går finfint! Finns säkert många liknande exempel.

Jag är motståndare till matadoravel och är restriktiv med att sälja hankattungar till uppfödare som är kända för att ta emot alldeles för många honor till sina hanar i förhållande till hur stor avelsbasen är i rasen, dvs uppfödare som bedriver matadoravel efter sina hanar. Detta är av hälsoskäl. För många ungar efter samma katt/linje = inavel = möjliga hälsoproblem nu, snart eller på längre sikt. Att uppfödare sätter avelsrestriktioner på hur många ungar som 'pytsas ut' på marknaden har för mig en solklar hälsoaspekt. Tyvärr är det väl så att det fåtal uppfödare som sprider linjer "all over" och medverkar till att det dels blir väldigt många ungar i samma generation efter samma kombinationer, samt minskar andelen av andra katter som får ge sina gener i arv, förstör så pass mycket för rasen och dess avelsbas att jag tror att många av oss uppfödare faktiskt reagerar med att bli mer restriktiva på grund av det. Jag ber att få påminna om en länk jag la in här för ngt år sedan i en annan tråd, om hundavel. En ras med motsvarande avelsbas som siamesens/orientalens ansågs vara utsatt för skadlig avel pga inavelsrisk om varje hanhund tilläts få mer än ca 25 avkommor…  Därför tror jag det vore bra att balansera flödet av vissa katters avkommor som går vidare i avel, gärna med restriktioner. En enklare lösning vore kanske att inte alla parade med samma katter eller köpte samma linjer…

#42 Men de restriktioner du nämner ang katterna du importerat är inte de som debatteras här. De har ju inget med avelsmålet att göra. De restriktioner du nämner har ju tillkommit som ett skydd för att djur inte ska fara illa. Djurskyddsrestriktioner, sjukdoms- hälsoprograms- och defektrestriktioner är inte det som diskuteras i den här tråden. Dessa restriktioner är väl något som är helt naturligt för en seriös uppfödare att ha som ett krav när man säljer ett djur.

De flesta uppfödare är nog också motståndare till matadoravel. Men lika illa som matadoravel kan göra en ras kan också omfattande restriktioner som sprider sig bland uppfödarna göra.

Inom kat 4 har det funnits en hane som var far till en stor andel av ungarna under några år. Denna hane hittas nuförtiden knappast i några stamtavlor, vilket du själv har tagit upp tidigare i ett inlägg om jag inte missminner mig. Då ansåg du, enligt vad jag trodde mig förstå, att det kunde vara så att en katt som användes mycket i avel ändå inte behövde göra så stor skada vad gällde genpoolen.

Är då restriktionsförespråkarnas avelmål helt enkelt att bredda avelsbasen? Är då månandet om en stor genpool det enda skälet, förutom restriktioner tillkomna av djurskydds-, sjukdoms-, hälsoprograms-, och defektskäl, till att man väljer restriktioner? Om det skulle vara så kan man kanske inom en inte alltför avlägsen framtid slopa alla restriktioner då alla existerade uppfödare avlar mot samma avelsmål och sätter månandet om katternas hälsa i absolut första rummet.

För min egen del tror inte jag att enskilda uppfödares avelsrestriktioner kommer att hindra genpoolen från att minska. Den enda vägen är nog att försöka utbilda uppfödarna på alla sätt det går. Att i stället skapa en opinion mot matadoravel och överanvändande av vissa katter och linjer.

#43 "Inom kat 4 har det funnits en hane som var far till en stor andel av ungarna under några år. Denna hane hittas nuförtiden knappast i några stamtavlor, vilket du själv har tagit upp tidigare i ett inlägg om jag inte missminner mig. Då ansåg du, enligt vad jag trodde mig förstå, att det kunde vara så att en katt som användes mycket i avel ändå inte behövde göra så stor skada vad gällde genpoolen."

Sistnämnda slusats är inte korrekt. Det jag ville få fram är att den tråkiga effekten av att hanen var så mycket använd, var att efter några år blev det inne att INTE para med honom. Och plötsligt bevarades för lite av hans genpool…Så kan det gå.

Det du tycker är " restriktioner är väl något som är helt naturligt för en seriös uppfödare att ha som ett krav när man säljer ett djur." kan ju tyckas vara det. Men jag har den tråkiga nyheten att det är det inte alls. Det finns gott om exempel på uppfödare som totalt skiter i sådant när de köpt en katt, trots fagra löften. Därför är jag alltmer noga med att formulera långa avtal. Då finns det åtminstone ingen som kan säga att den inte 'blev informerad'…

#44 Slutsatsen av överanvändningen av hanen blev med andra ord inte den befarade skadan på genpoolen som restriktionerna är avsedda att förhindra. Kontentan blir alltså att farhågor som leder till sådana restriktioner kan vara helt ogrundade då man inte kan SIA om vad som ska hända i framtiden.

Citerar från inlägg #44 "Det du tycker är " restriktioner är väl något som är helt naturligt för en seriös uppfödare att ha som ett krav när man säljer ett djur." kan ju tyckas vara det. Men jag har den tråkiga nyheten att det är det inte alls. Det finns gott om exempel på uppfödare som totalt skiter i sådant när de köpt en katt, trots fagra löften. Därför är jag alltmer noga med att formulera långa avtal. Då finns det åtminstone ingen som kan säga att den inte 'blev informerad'…"   Du missförstår mig här. Anledningen till att jag skrev detta är för att du ska förstå att vi inte diskuterar dessa restriktioner och inte heller "uppfödare som totalt skiter i sådant ….".

Jag trodde att vi diskuterade restriktioner som har att göra med avelsmålet en uppfödare har satt upp, exklusive restriktioner av djurskydds-, sjukdoms-, hälsoprograms- och defektskäl. Inte diskuterar vi väl uppfödare som inte behandlar sina katter på ett bra sätt? I alla fall är det inte det jag har svarat på och skrivit inlägg om i den här tråden. Jag har inget som helst emot den typen av restriktioner.

Nu får ni som tror att jag är motståndare mot restriktoner av djurskydds- sjukdoms-, hälsoprograms- och defektskäl gå upp i tråden och läsa på i mina inlägg innan ni svarar. För nu börjar det bli jobbigt att skriva vad jag menar om och om igen. Snälla, gör det innan ni skriver ett svar.

#45 Det blev en skada på genpoolen, i och med att hans gener nu är nästan borta ur genpoolen. Är det tydligt nu vad jag menar? Skadligt blev det!

Har du några konkreta exempel på avelsmål som inte har att göra med hälsoprogram t ex??? Vore ju intressant höra ett sådant exempel… skulle vara 'föda upp vinnarkatter' - är det sådana avelsmål som du har exempel på har varit grunden för avelsrestriktion? Tror det är VÄLDIGT ovanligt att restriktioner har koppling till ett sådant avelsmål.

De flesta restriktioner som jag stött på i Sverige är till för att undvika överanvändning av t ex en import eftersom det går på ett kick att ordna matadoravel annars, med tillhörande möjliga problem med hälsoproblem och defekter längre fram. (Jag har flera konkreta exempel.) Önskar att uppfödare vore så betänksamma och förutseende att de tänkte på detta när de parar. Restriktioner kan vara ett sätt att medvetandegöra om detta när det nu inte fungerar med vanlig information.

Nenya. Du och jag har nog inte samma uppfattning om vad restriktioner handlar om. Jag kommer aldrig att sätta en restriktion baserat på att jag inte vill att en uppfödare ska föda upp blåmaskat eller vad som helst efter mina katter. (Ett exempel som inte är aktuellt på något sätt, jag har ingen intention att hindra någon annans avel på något sätt). Restriktioner för mig handlar om att inte sprida gener för fort och att försöka hindra att vad jag anser vara orätt ska inträffa. Restriktioner handlar för mig inte om att jag ska kontrollera någon annans avel. Om man har linjer som många skulle vilja åt eftersom de är ovanliga eller att den katten är skitsnygg så vill i varje fall jag ha rätten att få säga "nej, jag vill inte att du säljer allting till avel bara för att många vill ha dem till avel". Det är inte aktuellt för mig i dagsläget, men om det skulle bli det så är det en diskussion som kommer att tas upp med köparen isf.
Jag bedriver avel för min skull och jag anser ser det som en fördel att man redan från början vet vad som gäller. Oavsett om jag köper eller säljer katt. Herregud, jag har fler restriktioner i fodervärdsavtalet än jag har på eventuella köpare till mina katter (varav ett är Kastrering innan katten övergår i hennes ägo). Om någon nu skulle vara intresserad av att köpa katt av mig, för det är inte säkert. Människor kanske inte accepterar att jag inte vill att mer än två-tre katter ur en kull går till någorlunda småskalig avel. Jag skulle nog inte begränsa antalet kullar efter en hane, däremot skulle jag nog försöka begränsa antalet katter som går i avel efter den. Är det fel tänkt av mig? Som Yahtzeecats redan förklarat är det sämre för avelsbasen att alla katter blir släkt med en och samma katt än det är om "alla" sätter upp restriktioner på hur katter får användas. Jag ser (fortfarande) hellre att jag själv skulle kunna sälja två kattungar till avel med restriktioner, även till mindre kända uppfödare eller människor som vill men ännu inte börjat föda upp, eller människor som kanske inte har samma avelsmål som jag, än att jag behåller alla kattungar själv och eventuellt kanske till mina närmsta vänner. Tror du inte att det skulle skada avelsbasen, det med? Eller är det bara ordet "restriktion" du hänger upp dig på? Jag har inget intresse av att begränsa någon annans avel genom att säga "du måste följa min avelsplan". Jag skulle aldrig tvinga på någon mina åsikter om avel bara för att de ska få köpa katt av mig, men jag skulle föredra att sälja till någon som åtminstone har någorlunda lika idéer om hur avel ska bedrivas, så att det åtminstone finns en chans för mig att i senare led kunna köpa tillbaka avkommor.
Jag har inga planer på att sätta upp restriktioner som begränsar en annan uppfödare från att para med vilken färg eller form på katten de vill (utom om det handlar om icke godkänd blandrasavel). Sen handlar det om varför man sätter ut restriktioner. För att skydda mitt eget avelsarbete på vilket sätt? Om det handlar om att jag enbart vill att människor som jobbar med siameser/orientaler/en viss färg så får jag väl välja mina köpare med mycket större omsorg än om det handlar om att jag bara inte vill att just de där ovanliga linjerna jag i så fall skulle jobba med ska spridas för fort…
Nu har jag inget egentligt behov av att sätta upp restriktioner för den kull jag planerar nästa gång om jag inte ska sälja till någon jag inte känner. En restriktion så enkel som att om jag säljer utomlands och någon vill köpa tillbaka till Sverige så vill jag ha rätten att säga ja/nej till det. Är det konstigare än att exempelvis Linas uppfödare skrev in att Lina inte fick sälja tillbaka till hennes imports hemland? Jag tycker inte det.

Nu har jag inga katter med absurt ovanliga linjer att avla på så alla former av restriktioner jag kan tänka mig att göra är hypotetiska och det är något jag skulle behöva diskutera och komma överens med mina uppfödare och eventuella köpare med.
Och jag vet ingen uppfödare som förespråkar matadoravel på något sätt. Alls. Någonsin.

#47 jag måste bara flika in att om jag skulle sälja en katt till utlandet så skulla jag bara bli glad om eventuella avkommor kom tillbaka till Sverige - för det skulle ge mig en chans att få in en ny linjekombination i min avelslinje som jag kanske inte skulle kunna få till själv.

Sen så står min lilla restriktion inte skriven utan det är bara ett önskemål.

Har ni tänkt på att de restriktioner ni skriver in i era köpekontrakt

inte gäller. Det är inte juridiskt bindande.

#49 mellan två uppfödare är de visst det. vi räknas som näringsidkare och kontrakt mellan två sådana är juridiskt bindande. däremot är inte det som skrivs in i kontrakt mellan uppfödare - icke-uppfödare det.

#48 okej. jag hade nog velat vara "förvarnad" om vem som katterna skulle hamna hos i varje fall första generation, men efter det är det inte min sak att lägga mig i hur folk vill exportera.

#50 Jag tycker inte att det är min ensak att bestämma det egentligen, men jag kan ju självklart ha önskemål. Men här kan ju normal kommunikation fungera istället för restriktioner…eller?

Men jag är varken för eller emot detta, jag ser fördelar och nackdelar med de båda.

Jeg har kjøpt katter med restriksjoner og selger katter med restriksjoner. Dette er opp til meg som oppdretter hvordan jeg vil forvalte mine katter/linjer.

Men så selger jeg ikke katter til alle heller og ikke over produsere jeg katter heller. Jeg spør heller meg selv hvorfor oppdretter lager kull på kull og ikke har noen kjøpere eller planer med disse parringene.

Rasen beste!?? Jeg er litt usikker på hva folk mener med dette!?? Vi oppdrettere har vel så forskjellige meninger om hva rasen beste er.

#51 naturligtvis finns det både för- och nackdelar. Som med allt annat. Jag ser inte problemet med restriktioner, och mig upprör det inte att det finns de som sätter restriktioner och jag kan även tänka mig att göra det själv, om jag anser att det behövs. Jag anser inte alltid att det behövs. Däremot så tycker jag att det är väldigt intressant hur så många kan vara helt säkra på att restriktioner alltid är av ondo.
Frågan är varför restriktioner sätts och huruvida jag som köpare är villig i att finna mig i dem. Om jag inte förstår varför restriktionen sätts, då lär jag knappast acceptera dem heller.
Om det alltid hade funnits en självklar och tydlig dialog uppfödare emellan hade restriktioner inte varit något som någonsin hade behövts. Uppenbarligen är så inte fallet.

Jeg syns det deler seg litt i hvem som har langveis importer og hvem som ikke har?

Jeg er veldig glad for å ha restriksjoner på mine jeg , og jeg syns de restriksjonene jeg har på dem som ikker er hjemmelagede er så fine,at det er noe jeg godt kan føre  videre til dem jeg lager selv. Jeg tror en bare gjør rasen en stor bjørnetjeneste ved å ikke ha restriksjoner overhode. Hva som er sunn fornuft er jo også en smaksak.

Men hvor meg er det heller ikke om å satse på å lage flest mulige kattunger,at flest mulige går i avl. Det som skal gå i avl,syns jeg skal kunne bidra positivt i forhold til rasen.

De fleste selekterer vel også i forhold til avl? Jeg lar ikke mange pr sjeldne kull hos meg gå i avl pr kull. Jeg tror mer på spredning av kombinasjoner som er varierte  Skulle jeg få et svært jevnt kull hvor flere skulle passe fint å gå i avl,så hadde jeg likevel ikke solgt alt til avl, ihvertfall ikke feks 2 stk i Norge og kanskje 3 stk til Sverige.  Derimot at det muligens kunne gå en i avl i Norge og 1 i Sverige hvor ingen av kattene går i masse-avl , det tror jeg kunne bidra positivt for rasen.

For meg så gjelder det ikke å ha så veldig hastverk, om man ikke heller velger å skyndte seg langsomt.

Tycker Nenya 10 argumenterar mycket sunt och med rasens helhet som utgångspunkt - ..

#55 Tack ska du ha för att du förstår att jag inte är ute efter att skapa hätskhet med mina åsikter. Det känns hoppfullt för mig om det jag har skrivit kan förstås som ett försök att få alla att tänka efter litet grand.

Själv kommer jag inte att skriva här mer pga av att jag har orsakat ett väldigt rabalder genom att skriva anonymt.

Det enda jag haft för ögonen är katternas bästa. Men utan att jag visste om det så har jag sårat människor på det här forumet - med mina åsikter och min anonymitet. Ur djupet av mitt hjärta ber jag er som känner er kränkta av mina inlägg här och av mig, om ursäkt.

Hoppas att ni nu känner att ni kan fortsätta debatten när jag inte kommer att delta i den mer.

#50 Tänkte precis samma som Hoffens, men det svarade du ju på. Säljer ni som har restriktioner bara till uppfödare då eller hur gör ni för att få dom giltiga annars?

#57
Bra fråga..

Sen var det någon som skrev i ett inlägg att ska det gälla mellan uppfödare måste det även finnas med ett "vite" om regeln bryts. Annars gäller inte det där heller…

#57 Att sällskapsköpare t ex skulle få för sig att hålla en hane som tar emot 25-30 honor är… inte så vanligt. Om man kan få sällskapsköpare att hålla en hane så länge att 1 eller kanske 2 honor hinner komma, så är det ett mirakel - och guld värt. Länge leve sådana - det är DE som gör något bra för aveln.

#59 Tjolahopp. Då har man gjort ngt bra då:)

#60
Du är en riktig klippa du..

#60 Ja, definitivt! Inget skämtsamt med det, det var en jätteviktig insats. Kanske någon avkomma går vidare och då har aveln berikats med en viktig portion nytt blod, som avviker lite från dina katters syskon och det som de ger efter sig. Eller hur #61

# 62 Nu var det inget skämt. Det var bara ett försök att lätta upp stämningen som jag tycker känts lite sisådär här inne som gjorde att jag skrev det hela med ett skratt. Jag hade tur att han ej skvättade. hade han bara hållit tyst på nätterna hade han fått lyckliggöra ngn annan hona oxå, trots att han köptes "enbart" för sällis

Får också tillägga att jag tycker det är jättebra. Hade ju själv den förhoppningen både med Otto. Som Åsa här ovan har och Elliot som jag har kvar här hemma.
Men eftersom Otto åt upp sina ägare när han började bli fertil och var allmänt jobbig(monsterkatt ) och Elliot kommer stanna här. Så går ingen av Skatans barn i avel. Vilket är lite synd.
Men kusinen Pacino var duktigare än Otto, så lite av linjerna gick vidare där.

Sen är det tyvärr så har jag märkt att honkattägarna är lite sent ute med att fråga.
Otto hade varit kastrat i två månader då intressenter hörde av sig. Spiddes son den rödvite Tamlin (ovanlig färg och vacker kille) ringde även där folk efter Kastrering.
Båda killarna skrev jag att de fanns till avel både här och på andra ställen.
Tyvärr vill de flesta fortfarande para med någon av de just då populära hanarna.

#64 Jo, så är det. Och det är ju inte alltid lätt få kläm på vilka unga killar som finns okastrerade, men vi hjälps alla åt bra tycker jag t ex här på forumet med att försöka hålla utkik och tipsa varandra, och berätta vilka kattungar som finns - ett tu tre är de könsmogna om ett halvår

#63 Jag menade bara att jag seriöst tycker du gjorde en jättebra grej och insats

# 66 Då så Och jag fick ju 2 fina "barnbarn"

#67 Härligt! Grattis, inget är som att bli 'farmor' sägs det ju

#59 och #60 Jag är ju den lyckliga fodervärden till en sån kombination. Jag bad Barbro på Zandrinos att fråga de nya ägarna (om hon inte behöll han själv) till den underbart trevliga och unikt chokladspottade killen Pacino om man eventuellt kunde få låna honom till en kull på Molly innan han blev kastrat. Vilken lycka att Åsa och Anders lät mig låna hem honom för lite kärlek innan han blev för jobbig. I avtalet så är det självklart ingen omparning mm pgav att han skulle bli kastrat och sällskapskatt. Jag var lite nyfiken på hans linjer(Sandvreten´s Kosmos är pappa) eftersom de annars kanske försvinner när han nu flyttat utomlands. Jag är inte främmande för att tipsa köparna av mina 2 killar att göra på samma sätt, 1 eller 2st parningar sen kastrat innan de blir för för odrägliga. Sen om någon skulle vara ens intresserad är en annan sak Restriktioner, nej! (om de inte har defekter förstås) sen massor med stöd och hjälpa till och tips om vad man kan leta, tex Pawpeds för att kolla inavelsgrader mm. Alla måste ju få vara amatörer från början

#69 Ja, helt klart ska alla vara amatörer från början. Dina köpare kommer inte att omtalas nedlåtande på ngt forum bara för att de säger ett pris för ev parningstjänst. Håller tummarna för att det kanske blir fler barn i linjen

#60 Ja, du är en pärla

Ser framför mig, när du på natten går och bär på en kärlekskrank Pacino

Pacinos två systrar ska förhoppningsvis få kattungar nån gång i framtiden.

Skriver sent omsider ett svar här. Nu har ju Nenya10 valt att lämna diskussionen men det kanske fanns andra som undrade över hur man som köpare av katt med restriktioner kan bibehålla en självständig avel. Det är lite synd att Nenya10 lämnat diskussionen eftersom jag faktiskt inte förstod argumentet eller vad som åsyftades i att man skulle tumma på sin integritet då man accepterade restriktioner. Man kan lika gärna vända på steken och säga att restriktioner är en möjlighet för uppfödare som har olika inriktning och hör till olika "klaner" att finna gemensamma beröringspunkter och ett förtroende som möjliggör just den där genspridningen som annars inte vore möjlig. Det har åtminstone i min ras varit så att uppfödare som själv inte sätter restriktioner accepterat dem för att få ett lyft i sin egen avel. Hade de varit kategoriskt emot restriktioner hade dessa uppfödare eller linjer aldrig mötts.

Jag skrev ju att jag såg restriktioner som en garanti åt båda håll. När jag först kom in i raskattsvärlden dundrade jag med avsky åt restriktioner, som de kallas, men som jag föredrar att kalla köpvillkor. Med åren har jag sett att den genetiska mångfalden och de intressanta parningarna görs och möjliggörs hos uppfödare med restriktioner. Anledningen att ordet "restriktioner" är missvisande för de villkor jag godtagit är just att de i praktiken inte är restriktiva för mig. Jag har inget behov av att sälja kattungar till avel; jag gör parningar för min egen avels skull. När jag säljer till avel är det för att jag hittat en person jag litar på och den personen accepterar mina köpevillkor. Det skulle aldrig föresväva mig att sälja till någon jag inte litar på bara för att kombinationen skulle få leva vidare, om jag inte själv hade möjlighet att behålla något trots ursprungsplanen. Jag har vidare inget behov av att göra så sanslöst många parningar på en och samma katt att det skulle uppröra den jag köper av. Jag kastrerar av eget val kattungar innan de flyttar, för kattungarnas och de nya ägarnas egen skull, inte för att någon restriktion tvingar mig. Apropå att detta skulle vara klåfingrighet från uppfödares sida ser jag det som mer klåfingrigt i så fall att id-märka sina katter; vadå, litar man inte på att köparen ska kunna hålla reda på sin kattunge? Självklart gör man det men man vill ändå ge den katt som flyttar de bästa av förutsättningar.

Via restriktionerna får jag en garanti att den katt jag köpt har linjer som kommer att användas och spridas med måtta. Det underlättar mina egna avelsplaner betydligt och gör att jag t ex vågar använda en mer vanlig linje för att jag själv har något unikt. Min katts avelsvärde devalveras inte av att någon avlar oklokt i en annan ände - åtminstone inte ostraffat. Och så har vi detta med tydligheten: jag kan se exakt på ett papper vad som överenskommits, inga nyanser eller vagheter som kan modifieras i efterhand. Dessutom både får och sätter jag restriktioner som är förhandlingsbara när det gäller att sälja till avel. Ibland får man ju så klart superanbud om avelsbyten och då ska man ju få ha möjligheten till utbyte, om det är ok med den man köpt en av föräldrakatterna ifrån. Oavsett restriktioner skulle jag inte sälja till en uppfödare utan att stämma av med uppfödarna/ägarna till föräldrakatterna först. Det handlar om respekt och ödmjukhet att den katt jag avlar på inte funnits om det inte vore för uppfödaren vars stamnamn katten bär.

Takk Clee for enda et flott innlegg. Veldig enig i det du skriver

Ja, Clee sätter ord på mitt sätt att se på saken!

#72 Et meget godt innlegg Clee. Takk for det