Naw…kom ut nu lilla vän!

Lycka till med allt nu, låter nervöst med mkt spännande :)

Hon fräser och morrar åt mig också när jag klappar henne..  har aldrig varit med om att nån av de katter jag tagit hem innan varit arg på mig,bara på andra katter.

#3 Hon är bara rädd och stressad. Det kommer att ta ett tag för henne att vänja sig vid sitt nya hem, sin nya matte och sina nya kattkompisar. Jag skulle inte vara så orolig för att hon fräser och morrar åt dig. Det svåraste är ändå att få vuxna katter från olika hem att komma överens. Hoppas du lyckas.

Du luktar ju som dom så det är bara naturligt att hon inte tycker du e helt ok. Går snart över när hon fått inse hur trevliga ni är.

#3 När jag hämtade hem killarna morrade,fräste & bet Otto mig i ca 2 dar. Trodde han var tokig:) Det går över

#6
Den lille ängeln Otto? Inte visste han vad bitas och morra är för något…

hon är fortfarande livrädd, inte rört sig ur fläcken sen igår som det ser ut, trots att de andra katterna fullstänidgt struntar i att hon finns här.. vad tror ni?

Lyckades få ta en bild i alla fall på henne nu då hon kröp ur filten

Vilken sötnos.

Vet att S*Edo's annonserade ut sina katter för ett tag sen, men nu är annonserna borta. Trodde att de hade fått sålt alla katter. Vet du (Lejdet) om de har några kvar ännu??

Ja jag åkte egentligen dit för att köpa mamman.. en bruntabbymaskad hona S*Edo Scarlet Ohara men kom istllet hem med hennes dotter för jag tyckte att hon hade finare drag och mer spännande linjer.

De ska även sälja nån av sina FW tror jag.

Denna lilla hona har hon FW bakom sig?
Har för mig att Sverak har den korkade regeln att maskade katter efter FW inte får användas i avel? Tror det var därför S*Edo har haft problem med att få sålt bebisarna?
Om du är med i Sverak så kolla upp det…

Mitt tips är att låta henne vara i lugn och ro på toaletten eller i ett sovrum. Där hon får lära känna dej och bli trygg med dej. Sätt gärna ett nät i dörren efter en dag, så de ser varandra.
Kan bli lite mycket av en chock att bara släppas in till okända katter.

Jättevacker tjej och jag hoppas för dej och kattens skull att det går bra!

#12 Nej hon har inte FW bakom sig.

Hoppas det går bra med nya tjejen.

Du får vara beredd på att det tar längre tid för en vuxen katt att vänja sig vid sitt nya hem. Lycka till!

Ja brukar räkna m 2 veckor när ja har blandat in en vuxen i gruppen.

Hon var jättefin och såg inte så rädd ut på kortet. Tro d kommer att ordna sig men skulle nog göra som Kalinda säger. Absolut INTE sätt in den stackarn till alla andra som ett första steg.

Räkna med 2 veckor. Siameser (och antar jag alla kat 4 katter) är, tycker jag, väldigt känsliga för att byta hem. De lider av det på ett sätt som jag inte märkt på andra katter. Man måste vinna deras förtroende och det ger de inte på en gång.

Jag tycker att siameser (och säkert även de andra andra kat 4 raserna) är väldigt medvetna om vad de är med om. Dvs mycket intelligenta och lättsårade och känner att hela deras tillvaro har rämnat när de flyttar. Du ska m a o inte ge upp förrän du testat åtminstone i 2 veckor.

Gör som Kalinda skriver, låt henne få litet eget utrymme så hon får vänja sig gradvis vid sitt nya hem.

Jättefin!

Nu har hon suttit under soffan hela dagen… varken ätit, druckit eller gått på lådan.Har ställt fram allt framför soffan. De andra katterna är inte ens i närheten men hon är ändå livrädd, de verkar inte ens reflektera över att hon finns..

ÄNTLIGEN kom hon fram och har vågat gå en sväng i rummet :-) Kelade tom. med mig frivilligt! KUL

Puh… Starkt jobbat lilla katt!

HELA kvällen har det gått jättebra, hon har varit med mig och mina tjejkompisar hela kvällen när vi hade tjejmiddag och hon har både ätit och gått på lådan nu!

Visst fräses det lite men det funkar med en meters avstånd till de andra katterna nu

Så nu går det snabbt åt rätt håll!

Bra! Fortsätter nog d i rätt riktning.

Det går trögt…. sedan i fredags (fem dgr) har min nya hona bara lyckats ta sig från vardagsrummet ut till köket max. Sen har hon stoppats av någon av mina andra fräsande katter. Hon bor i vardagsrummet och har sin mat och låda där.

Vet dock inte om hon vågar gå längre på natten då de andra sover på övervåningen i min säng.

Rossi, min kastrat=bryr sig inte ett skvatt, fräser inte åt henne, ser knappt henne..

Casper, min fertila hanne= sitter ständigt och glor på henne var hon än är, försöker att närma sig ibland men det slutar med slagsmål, hon luktar säkert mums i hans näsa.

Juno, sexmån.hona= Är rädd för henne och går stora omvägar men går heller inte till angrepp

Iris, sexmån.hona= Är en BITCH och anfaller henne och stör sig väldigt på att hon finns i huset, fräser hela tiden i hennes närhet. Väldigt svartsjuk om jag kelar nya honan.

Vad tror ni??? Kommer det att kunna lätta? Ska jag agera på nåt speciellt sätt?

Det låter jobbigt, men så har det bara gått fem dagar. Jag har också övertagit en vuxen hona och detta för 1-2 år sedan. Hon är fortfarande inte fullvärdig medlem i flocken och jag får jämt tänka på henne. När vi går upp på morgonen, tar jag henne under armen och sätter henne högt upp på katternas liggplats i köket. Eller så får hon gå "fot" med mig som skydd. Väl ur mitt sovrum, är hon "allmänt byte".

Nattetid måste jag ha katterna åtskilda och jag byter kattgrupp varje natt. Jag har två grupper;

Grupp 1: Zelda, Isaac och Kajsa

Grupp 2: Gucci, Bassie, Mathilda.

Varför? Joo…

Zelda - tycker att Gucci är en riktig mespropp, som helst ska ha stryk.

Isaac - är ständigt påpassad av Bassie och kan inte tänka sig att spendera natten med Mathilda. Då jagar han skiten ur henne med ragg över hela kroppen.

Kajsa -( min omplaceringshona) är väldigt snäll och ranglåg. Behöver beskydd av mig.

Gucci - tycker att Kajsa är ett riktigt våp och hon ska ha stryk så fort tillfälle ges.

Bassie - tycker mycket illa om Isaac, trots att han varit hos oss i ett halvår nu. Han ska ha rejält med stryk. Bassie blåser upp sig, reser ragg och ger sig ut på jakt! Dessutom vill Bassie vara mattes nr 1 och visar detta väldigt tydligt. När vi ser på tv, ligger Bassie uppe på min höft.

Mathilda- tycker inte alls om Zelda (Ocicat). Hon tar varje tillfälle hon får, att utmana Zelda och jaga henne ur mattes sovrum.

Ähum…här får man puzzla och hålla stenkoll på att de sköter sig. Så fem dagar är småpotatis. Du får nog ge det ett halvår, minst…

hmmmm…. låter tufft.. tycker ju så synd om den stackaren

Det tar tid. Ge inte upp. 

Håller m, 5 dagar är i minsta laget. Minst 2 veckor räknar jag med själv när jag stoppar in nån.

Intressant läsning. Håll oss informerade!  Jättefin tjej!

Men så där är det ju tyvärr för en del barn i skolan, i fotbollslaget, en del vuxna som är nya på jobbet, nyinvandrade svenskar… Styrkemätning och rangordning. Mobbning. Jag hatar det och tycker att man måste bryta det mönstret så mycket man kan. Ju fler katter man har desto värre verkar det bli. Jag hoppas också att det blir bättre med tiden men man måste nog vara aktiv som Nilla beskriver. Det gäller att inte möta aggression med aggressivitet för då blir det bara värre, avledande manövrar som Nilla beskriver tror jag är det bästa. Du skulle skriva en bok om detta Nilla, det är skitintressant!

Jag håller tummarna för er!

Min ranglåga skrutt som inte vågade äta och blev t o m deprimerad då och då (fick stryk av "chefen" Medea). Han fick självförtroende iom att han fick ha halsband på sig! De andra var nyfikna, han hade och inte de :) Han sträckte på sig och blev tuffare. Kanske funkar för andra med.

Eller att sätta sele på coolingen i flocken. Dom brukar bli rätt så låggående då. Allt är värt å prova.

Haha tack för alla tips, ni är kanon!

Jo jag försöker att avleda lilla mobbaren med lek när hon blir för tuff mot nykomlingen, men kanske ska prova det där med sele?

Nu låter det som om hon börjar att löpa också, hon ylade friskt där nere i morse, det kanske lättar upp kontakten med åtminstone Casper?

Lycka till med den nya tjejen!

31# och 32# tack för tipsen om vad man kan göra när de är lite osämja i gruppen!

Ibland har jag satt halsband med pingla på elakingen under natten. Då hör samtliga katter vart hon befinner sig och hinner ta betäckning. Dessutom är det ju så irriterande  med pinglan, att katten helst ligger stilla. Men ta av det på morgonen. De vänjer sig nämligen fort.

Ny vändning igen… hon har börjat att löpa idag och nu år hon helt plötsligt dödskär i min kastrathanne… hmmm, han är mer intresserad och uppvaktande mot henne än Casper som ska föreställa avelshanne!

Iofs var ju Rossi avelshanne i 2,5 år så han kanske minns lite av gamla svunna tider ;-)

Hahaha

Nog återupplever han nog sin tid som avelshane. Han kanske inte ens vet om att han är kastrerad!?

Se bara upp så hon inte får livmoderinflammation när din Rossi "parar" henne frenetiskt…

Suck…hon slutade att löpa och nu är vi tillbaks på ruta ett igen… hon sitter under soffan och morrar åt alla de andra katterna, vågar inte komma fram till maten,lådan etc mer än på natten..

De andra bryr sig inte speciellt om att hon finns, ÄNDÅ sitter hon där under och trycker!

När jag drar fram henne kan hon gosa med mig och ligga i mitt knä, men kommer inte fram frivilligt.

Tråkigt att det blivit så igen. :-(

Även om ingen av dina andra katter är elaka mot henne så kan hon nog ändå kännas sig hotad i din kattgrupp som du har där hemma. Det är inte så naturligt för en vuxen katt att hamna i en kattgrupp med främmande vuxna katter. En sådan sitution skulle kunna vara livsfarlig i katternas värld.

Men det kan ju vara värt att vänta och se ännu en stund. Att introducera henne med någon enstaka katt i taget kan kanske hjälpa? Hela gruppen på en gång är nog för mycket för lilla tösen.

Min erfarenhet är att det kan ta betydligt längre tid än några veckor för en vuxen katt att finna sig till rätta i en ny "flock". Särskilt för en fertil hona. Även själva löpet kan ju göra henne "sårbar", vissa honor är också extra känsliga och lite sura efter löpet.

 -Ge det ett par månader, ….men kanske blir hon aldrig så avslappnad som hon var i sitt första hem! Jag tycker ändå det verkar positivt att du faktist får ta upp henne och kela! Ha tålamod….

Nu har det gått en och en halv månad minst sen Cinzano kom hem till mig och det funkar fortfarande inte mellan henne och de andra katterna. En sak som jag tycker är underlig är att de delar matskål alla fem och då är det inget bråk, hon hoppar genast ner från sin trygga plats uppe på vitrinskåpet för att äta, men för övrigt vågar hon knappt röra sig i huset mer än till maten och lådan. Hon har bara varit på övervåningen 2 ggr på fem månader.

Har aldrig fått henne att slappna av och leka och enda gångerna hon vill ligga i knäet och kela är när hon löper.

För övrigt är hon enormt skygg och tillbakadragen utom när hon löper. Jag försöker verkligen att ge henne egen tid varje dag.

Ska jag försöka ett tag till eller ska jag återigen behöva omplacera henne? Det värsta är att hennes ägare verkar aldrig vilja ses och göra upp affären och är absolut inte intresserad av att få tillbaks henne heller.Jag har besiktigat och vaccinerat henne men står fortfarande inte som ägare.. Jag har ringt och sms:at i en månad nu till ägaren..

Vad tycker ni?

Skrev ett långt inlägg och lyckade radera det…

Känner du att det inte fungerar så har du enligt mej två val.

1. Du lämnar tillbaka katten till förra ägaren. Det har inte gått så lång tid och var det inte osämja i gruppen hon kom ifrån. Så bör hon fungera där igen. Förra ägaren kan inte neka dej detta då h*n inte gjort upp något kontrakt eller affär med dej (om jag fattade rätt). Tror det hade varit det bästa för katten.
2. Du kräver att få köpa katten. Kastrerar henne. Hittar ett hem där du är säker på att hon inte blir en såkallad "blocketkatt". Dvs. en katt som flyttar från hem till hem.
   _Vet om en sådan katt, hon är knappt två år funkade inte med sin dotter hos den uppfödare hon bodde hos. Nu är den lilla honan inne på sitt fjärde hem som ensamkatt. Personen som hade henne nu visste inte om hon ville behålla henne. Lider med denna lilla katt och hoppas att hon hittat hem på ett eller annat vis nu…
   _Så var noga med omplaceringen på din lilla katt du har hemma! Så det inte blir samma för henne.

Tog själv in en vuxen hona. Fungerade här över förväntan, även om inte alla var sams. Men då var Nanna en otroligt social och trygg katt.
Fick till slu placera om Nanna också. Men efter ett misslyckande hamnade hon i en superfamilj. Där jag är säker hon får stanna i resten av sitt liv. För att minimera risken att hon skulle hamna fel. Var hon foderkatt det första året hos dem.

Hej! Jag läste din tråd här om den fina honan. Kanske känner jag lite extra för henne eftersom jag tror det är en del av min 'släkt' där i. Blev så glad att läsa att du öppnat ditt hem för henne. Kanske hon haft det väldigt tufft där hon kom ifrån (mobbad av andra katter, eller på annat sätt inte blivit socialiserad? Instängd ensam i ett rum? Om ingen haft tid att gosa med henne?) Det som är superpositivt är att hon faktiskt kommer nerhoppande och äter. Om hon inte verkar fara illa (låter inte så eftersom hon ändå kommer och äter och delar skål :-) ), och om det inte är osämja med de andra katterna, så skulle jag våga att ge henne en chans. Om det är så att hon skakar av skräck när du tar i henne, då är det lite annat. Men det låter inte så? Låter som att hon verkar rätt lugn? Men förmodligen ovan vid att vara social! :-(

Hon kan ha varit med om de tråkiga saker jag nämner ovan och då tar det kanske lång tid för henne att bygga upp självkänsla, tina upp och komma ur sitt 'skal'. Hon ligger nog och studerar och spanar och tar in. Jag tänker på hittekatter som farit illa, det kan ta många många månader. Hon verkar ha blivit passiviserad men ändå ha det relativt bra på sitt lite egna sätt… eftersom hon äter och vågar sig fram. Resten av tiden verkar hon tycka det är bra med sin trygga punkt att spana ut från. Det kanske är den första trygga punkten hon haft på länge… :-( Känns som att när hon tycker att tiden är mogen så kommer hon ner därifrån och blir mer aktiv. Tror jag läste en tråd här för ngt år sedan om en svart orientalhane som hade blivit omplacerad och nog inte hade haft mycket människokontakt i ett avelshanerum… det var en sorglig historia men nya ägaren gav sig inte och till slut vågade han sig fram mer och mer.

Håller tummarna så för din hona och att hon ska våga mer och mer att smälta in i gruppen. Du har förresten så vackra katter! Och så fint ordnat för dem :-) Bara dyrkar din chokladfärgade herreman. Har inte tid att skriva på forumet så ofta men är inne och läser ibland.

PS, dåligt av ägaren… känns absolut bäst för katten att du får huvudansvaret och blir riktig ägare!! Lämna inte tillbaka henne… om du inte tycker det går (men ge dig inte än!!!) så kanske hon behöver ett annat hem! Men, låt henne tina upp, hon behöver träna på att vara social… att våga. Du gör allting rätt som du beskriver. Hon verkar ändå inte fara illa. Om hon varit instängd ensam, vilket känns som lite troligt utifrån beteendet?, så kanske hon inte hade världens lust att leka heller? Hon är fertil och det är inte alltid de leker så mycket. DS

Tänkte på det där med att hålla avstånd. Skatan är lite av en sådan katt. Hon funkar bra i kattgruppen och kan ligga hög då och då.
Men hon trivs lika bra med att ligga för sig själv på soffan och sova lugnt. Skatan är även trots hon är fertil, väldigt ranglåg.
Hon är trygg och lycklig. Men inte katten som absolut vill gosa och sitta i knät. Bara vara med är det hon gillar. Sen bli pussad på då och då.

Kanske din lilla tjej är som henne?

Håller i övrigt med #43 att verkar hon inte längre rädd för de andra katterna. Eller fräser. Så kanske hon blir en trygg katt till slut.

Tack för era svar! Jo som jag förstod situationen så var det uppdelat i två kattgrupper i hennes förra hem, tre katter varav hon är en av dem fick bo i källaren och de andra tre i huset med familjen. Ibland bytte de så de andra tre fick komma upp i huset. Det var jätteosämja mellan katterna, mycket värre än här.

Jag upplevde henne som skygg även där men trodde hon skulle tina upp med mycket kärlek och egen tid. Hon blir alltid glad när jag kommer hem eller på morgonen när jag kommer ner och vill gärna bli klappad då men hukar/duckar vid första klappen. Sen spinner hon.

Som jag sa så hoppar hon ner med de andra och äter och passar på att nosa på de andra vid maten, tom slickar dem ibland men sen hoppar hon upp till sin trygga plats igen. Sen ibland får de andra honorna ett ryck och anfaller henne ibland men det är inte hela tiden. Kanske ett par ggr per dag max. Sen när hon löper vilket hon gjort två ggr då går allt hur bra som helst utom när Casper har närmat sig henne, då har hon fräst trots att hon varit höglöpande.

Hon låter mig hantera henne och bära henne men är väldigt spänd i kroppen när man lyfter henne. Hon fräser aldrig mot mig.

Kan ju vara så att hon helt enkelt inte blivit socialiserad som liten.

Nej jag vill INTE lämna tillbaks henne, oavsett tror jag hon har det bättre här. Min son och svärdotter har erbjudit sig att ta henne som ensamkatt om jag vill men jag tänker inte ge upp riktigt än känner jag.

Hon är en underbart vacker katt och jag gillar hennes blyghet.

Tråkigt bara att jag måste jaga förra ägaren för att få betala för henne!

#41 angående inlägget så såg jag nu att jag hade skrivit fem månader av någon anledning, menar såklart 1,5 månad :-)

Hon är verkligen en fin hona. Hjärtat klappar lite extra för de som är lite rädda och skygga när min allra första katt var en misskött huskatt.

Absolut hon verkar ha det bättre hos dig. & du har ju en reträtt utifall att hos din son. Skönt!

Har hon vuxit upp i en källare så är hon ju helt klart ej socialiserad. stackars kisse!

Inte ska du väl jaga för att få betala!! Lycka till med henne & hoppas att resterande accepterar henne.

#46

Tycker du bör ge henne en chans. Är det sådan osämja i förra hemmet. Känns det ju inte rätt att lämna tillbaka henne.

Bra att du har din son som kan ta henne om det behövs.

Du får hoppas att hon får en kull. Då blir hon lugnare och högre i rang. Sen kan hon kanske flytta med en av sina barn längre fram.

#46 är precis min tanke också, att min son sedan tar henne och ett av hennes barn i framtiden

#51

Se bara till att kräva betalning och stamtavlan på henne. Så du inte plötsligt står där med en oreggad katt och oreggade kattungar.

#51 ja det är ju det jag är rädd för! ska ringa henne idag igen

Har fått tag i ägaren nu och hon ska komma hit på tisdag så jag blir rättmätig ägare till lilla fröken blyg (Cinzano) :-)

#54 Hurra! Känner så för denna siamesdam efter att ha läst om henne här - så kul att hon får dig som laglig matte nu Håller tummarna att det ska bättre och bättre, sakta men säkert, för henne.

#54
Så skönt!
Hoppas att den blyga lilla fröken tinar upp.

Hoppas att allt blir bra för er!

Av det jag läst så håller jag med övriga, #43,46. låter som mycket kärlek behövs för att hons ska "tina".

låter underbart när du skriver hur hon är när du kommer hem, att hon blir glad men hukar sig för första klappen men sen smälter för din kärlek ock spinner….underbart!

Det låter som ett underbart hem för en speciell katt!

Lycka till!

Nu är jag äntligen rättmätig ägare till lilla Cinzano, några tusen fattigare men det är hon värd sötnosen :-)

Jag och hennes uppfödare har haft en jättetrevlig kväll, suttit och fikat och snackat avel hela kvällen!

Vad bra!

#58
Skönt att allt löser sig!

Vad kul! Tror att när din pojke har parat ngn mer av de unga tjejerna (unga hanar verkar ibland föredra unga honor framför äldre i början, hur mycket de äldre än löper, kanske har de lite respekt för dem ur rangposition? Eller så tycker de att de yngre är snyggare?? Who knows…) så kommer han att fatta tycke för henne med.

Lyckas aldrig fånga Cinzanos ögon på en enda bild! Hon blundar blixtsnabbt!

 Kjempefin. Så godt at alt ordnet seg. Hun høres virkelig spesiell ut så dere var heldige som fant hverandre.

Da er det bare å krysse fingrene for at lille gutten din vil ha henne neste gang

Har samme erfaring jeg. De eldre blir forkastet til fordel for de yngre mer spretne kattefrøknene  Men det hjelper etterhvert som han blir eldre og har fått prøvd seg litt.

#63 Vad betyder ordet heldige? Det övriga förstod jag av norskan ;-)

lyckad, lyckosam

fra tradusa onlineleksikon

#62 hi hi Vad tror du matte säger hon du lyser ju så skarpt på mej.. Jättefin.

#42
Vissa kamerablixtar uppskattas inte. Mina blundar alltid när jag använder Canon kameran. Den gamla Fujin var inga problem med.