Om man importerar hane tycker jag att det är helt ok att lova att man inte säljer tillbaka en katt till avel efter hanen till någon annan uppfödare i ursprungslandet, åtminstone inte under de närmaste åren. För mig är det ok att samråda med den man köper av, samråda om vilka honor han kan para och hur många man kan tänkas låna ut honom till. Det kan finnas mycket dåliga kombinationer som har prövats förr som man bör undvika osv. Ett vänskapligt samråd är aldrig fel, i vilket man inte bara tänker på sig själv utan också försöker ta hänsyn till kommande generationer. Det beror alldeles på situationen, vem uppfödaren är och vilka gener det handlar om mm.

Jeg har restriksjoner på noen av mine avkom og avelshanner.

Og jeg er IKKE redd for og si dette;-))) Det finnes noen mennesker jeg ikke ønsker og selge katt til eller at disse får låne hannkatt av meg.

Det har noe med at jeg respekterer ikke deres kattehold eller avelsarbeid.

Disse mennesken har fult opp mulighet til og skaffe di samme linjen jeg har hvis det er det di ønsker!?? Mine linjer er IKKE unike..Og derfor har jeg ingen problem med og være 100% ærlig med dette.

Min restriksjoner går på..IKKE selge avkom tilbake til Norge uten at kjøper snakker med meg om dette. Det er IKKE lov og selge min katt videre i avel til andre oppdretter. Skal katten omplasseres skal den kastreres/sterliseres før dette skjer. Selfølgelig er det rom for normal eninghet om dette.

Nå er jo som sakt jeg IKKE noen stor oppdretter..Og selger ikke mange katter til avel..Og IKKE tror jeg det er så mange som ønsker en Coco Chanels katt heller..Så derfor har jeg faktisk ikke hatt noen problem med mine restriksjoner;-))

Jag förstår inte riktigt varför man inte skall få sälja en katt till vem man vill? Oavsett vilket land hanen eller honan är importerat från?

Sen att man har restriktioner på olika saker som att man inte skall använda katter i avel som har defekter eller av någon annan anledning inte skall användas i avel är väl en sak.

Om jag köper en katt av en uppfödare i Danmark, skall den då få bestämma att jag inte får sälja dens avkommor till Tyskland?

Visst alla har ju sin rätt att sätta restriktioner men av vilken anledning vill man inte att avkommer till en exporterad katt kommer tillbaka till landet?

#3 Jag vet inte vem du frågar men jag svarar ändå. Om jag köper en hane i Norge, Holland eller något annat land, parar en av mina honor och säljer tillbaka en katt till avel till en annan uppfödare i ursprungslandet, då får det landet på en gång två linjer efter samma hane och den jag har köpt ifrån kanske får svårt att sälja sina ungar efter samma hane i sitt eget land, det vore väl inte så sjysst? Hon/han kanske har lagt ner många tusen och mycket energi på att hitta sina gener och plötsligt är de mycket mindre värda för att jag gör en sån grej. Våra länder är inte så stora.

Sen tycker jag, både när jag köper och säljer hanar till avel, att man ska samråda för rasens bästa om vilka honor som är lämpliga att han parar. Precis som Caroline säger, är det inte alla man respekterar. När jag lånar ut hanar till avel eller säljer till avel vill jag se resultatet och få något tillbaka efter några generationer, inte bara tack och adjö. Då säljer jag mycket hellre till sällskap. Att avla handlar om att bygga framåt och man kan inte bygga allt själv eftersom man inte kan ha hur många katter som helst, därför behövs ett samarbete.

Jag frågade alla

Samarbete är alltid bra. Vist jag köper den men jag förstår inte riktigt det argumentet om att inte sälja en avkomma tillbaka till ursprungslandet. För att en sån restriktion skall ha något för sig måste det innebära att uppfödaren i ursprungslandet inte säljer några avkommor till avel i sitt land? Eller?

Har restriktioner egentligen juridisk giltighet? Är det inte bara önskemål, som man hoppas att kattungeköparen ska hålla? Det enda vapen man har ifall restriktionerna inte följs är väl svartlistning?

Eller har man laglig rätt, att ställa krav när man säljer just till avel? Då träder väl KL-Köplagen in?

Nilla

#6 Har man köpt en katt har man rätt att göra som man vill med den. Det är konsumentköplagen som gäller. Eventuella restriktioner kan aldrig bli mer än önskemål. Fast det kan ju vara bra för interpersonella relationer att man följer det man kommit överens om.

#5 Nej, absolut inte, det behöver det inte alls innebära, tvärtom. Dessutom kan det råka bli så att den katt jag säljer tillbaka till ursprungsandet inte alls lever upp till förväntningarna och istället ger hanen dåligt rykte, det är också ett tänkbart alternativ, man vet ju aldrig. Det kan också vara så att man när exempelvis har importerat en hane vill man ha koll på hans första kullar och noga följa upp resultatet inom en begränsad krets innan man släpper en del av kontrollen. Orsaken kan vara att man vill kolla vilka defekter och sjukdomar han kan tänkas bära med olika honor, kolla om det finns någon specifik typning som kommer igen. Ja, det kan finnas många goda skäl att ta det försiktigt med hur man sprider generna.

Jo, samarbete är nödvändigt. Jag skulle hellre kalla restriktionerna som jag talar om för respekt, ömsesidig respekt och ansvarstagande.  Men man måste naturligtvis tala om vad man önskar och så får man väl se om önskemålen stämmer. Jag talar hellre om samarbete än om restriktioner för jag tycker att det är det som är poängen. Jag är i första hand ingen producent utan jag har en strävan mot olika delmål och det har många andra uppfödare också, ibland har vi samma mål, ibland inte.

#7 När man säljer en kattunge som sällskapskatt till privatperson, gäller KKL-Konsumentköplagen. Som uppfödare är man att betrakta som näringsidkare och säljer man då till annan uppfödare, med syfte att katten ska användas till annat än just sällskap, gäller KL Köplagen. Då kan man i stort sett avtala vad som helst.

Nu läser jag ur "Kattuppfödning, avel och genetik" av Ylva Stockelberg…med boken på sniskan i knät.

Nilla

Liker man ikke restriksjonene som blir satt om man har lyst å kjøpe en katt eller en parring,så er det jo fullt lovlig å også takke nei

#2 Trenger visst ikke skrive hva jeg mente,du skriver mine tanker

Jag skulle nog inte köpa en katt om säljaren kom med restriktioner som ex, " du får inte para med den eller den hanen och du får inte sälja till den där uppfödaren ", för det är jag själv kapabel att avgöra.

Jag behöver ingen förmyndare över mej och mina katter. Har jag köpt och betalt katten, så är den min. Säljer inte katt med restriktioner, men med önskemål. Alla restriktioner som skrivs in i köpekontrakten, är inte juridiskt bindande.

#11 Jag skulle också vara skeptisk om uppfödaren hade allt för många "önskemål" och skulle nog välja att köpa en annan katt… Det beror väl kanske på exakt vad det gäller eller varför.  Fast generellt sätt så vill jag precis som hoffens själv få bestämma vilken hane jag ska para med och till vem jag säljer katt.

Dette er nok flere som har restriksjoner en dere tror;-))

Det er bare at jeg er Ærlig med mine restrisjoner..Og jeg tvinger INGEN og kjøpe katt av meg eller bruke min hannkatter.

Er veldig fornøyd med og være kosekatt oppdretter jeg:-)))

Alla som föder upp katter, hundar, grisar, kor, hästar eller vad som hellst får självklart sätta vilka restriktioner dom vill.

Det jag undrade mest över var varför man väljer att göra det.

Det var ingen kritik till dom som har restriktioner på sina katter som dom säljer. Jag var mest nyfiken på av vilka anledningar man har för att sätta massa restriktioner. I min fördomsfullhet misstänkte jag att det ligger mest, om inte enbart, själviska anledningar bakom

Sen är det självklart som ni säger att man väljer själv om man vill ställa upp på restriktionerna eller låta bli att köpa katten.

Min helt personliga åsikt är att man då inte riktigt underlättar för att samarbeta med andra uppfödare. Om man säger visst du får köpa katten men du får inte para den med dom här llnjerna, du får inte sälja kattungar tillbaka till detta land, du får inte ta mer än så här många kullar. (jag kanske misuppfattade`?) är det ju den som säljer katten som har satt tydliga riktlinjer för köparens avel och inte medverkat till något samarbete?

Skjut mig om ni inte håller med

#14  Skjut mig om ni inte håller med

*PANG*

#15 AJ.

Jag bara tänker högt. Ni får gärna utbilda min outvecklade hjärna med era syn på det hela.

#14 Tycker du inte att det är ganska smart att hålla koll på ditt eget avelsarbete så att du vet vad du gör? Det vore inte så kul att importera en skitsnygg hane, låna ut honom fritt och efter en 10 kullar så ser man i var och varannan kull att det finns en eller två ungar med någon allvarlig ärftlig sjukdom som visar sig när de är vuxna. Under tiden har flera av ungarna också hunnit föröka sig och eftersom hanen är så snygg så vill alla para med dessa gener. Jag har tagit rikligt betalt för hanen är en utställnigsvinnare och import, skithäftigt men ack så fel det blev. Kan bli rätt snöpligt slut på den historien, för mig och för en stor del av de uppfödare jag har lånat ut hanen till. Fattar du nu? Ansvar och respekt för både sig själv och andra leder till att man formulerar önskemål eller krav för att förhindra olämpligheter. Visst förekommer det till synes onödiga restriktioner men bakom dem kan det ligga en välvillig tanke, inte alltid en ond häxa som bara tänker på sig själv. Det är alldeles för mycket BISSSS i huvudet på en del uppfödare för att de ska hinna uppfatta de finare nyanserna. Det finns onda häxor också, ja jag vet men man kan inte utgå från att det är så i alla fall för då kommer man aldrig att hitta någon att samarbeta med, få hjälp av eller kunna hjälpa. Kontroll över gener kan ge vissa för mycket makt men de får bara den makten om alla suktar efter vad de har och varför ska man göra det idag när det är så mycket enklare att bredda avelsbasen än det var förr.

Jeg sammarbeider med flere oppdretter som jeg har respekt for..Vi har ett likt syn på dette med oppdrett av katter..Disse jeg sammarbeider med har kattene sine som jeg har dem..Som ELSKEDE familiemedlemmer..Som sover i sengen, går fritt rundt i huset mitt hele tiden..

Jeg har selv hatt hannkatt som jeg lånte ut til alle uten rest..Dapper Dillons ZZ Top. ZZ Top ble brukt alt for mye etter min mening..Og ga mye av sine feil til sine avkom..Som dårlig tenner og lav leveralder..Di fleste av avkommene hans levde kun i 4-5 år..Som jeg personlig er meget alvorlig..Dette var MIN dumhet og uerfarehet..Jeg lånte ut uten og tenke på hva som ville skje..Neste ALLE katter i Norge og Svergie hadde ZZ Top i stammtavlen en tid..Dette er faktisk IKKE sundt for kat 4..

Derfor er det viktig og la noen avkom bli voksen føre man låner ut for mye. Og det er også greit med litt restriksjoner..Så man kan se litt hvordan avkommene utvikler seg..Og at det ikke blir for mye av samme linjer i Norge/Svergie.

Derfor velger jeg og drive oppdrett som jeg gjør..Jeg bryr meg faktisk ikke hva andre mener om min måte og drive oppdrett på..Jeg har full respekt av dem jeg har kjøpt katt av og dem jeg selger katt til..Det er det som betyr noe for meg…Jeg har selv kjøpt katter med restriksjoner..Og dette har ALDRI vært ett problem for meg.

Kanske är det bara jag som vågar mig på att nämna en annan aspekt avs. restriktioner där motiveringen, långt där inne någonstans…. vilar sig på grunder som inte låter ett dugg vuxet och belevat men som ändå är så innerligt mänskligt och viktigt att ta upp i den här debatten. Nu kanske några tänker att På den låga nivån sänker sig väl ingen… men människans själ och psyke är mer komplext än så. Vi lägger inte en älskad kattunge i armarna på den vi inte litar på eller hos den som i våra ögon har dåligt omdöme avs djurhållning i stort och bara misstanken om att ett barnbarn via kringvägar skulle hamna just där kan vara skäl nog för vissa att sätta restriktioner/krav av skilda slag på avkommor = Mänskliga och högst naturliga känslor som ibland styr…lite över styr :-)

Våra djur såväl som våra barn bringar fram så otroligt starka känslor, de absolut starkaste i känsloväg, kärlek men också vanmakt faktiskt och i dessa miljöer bland uppfödare av skilda djurarter så blir vänskapsrelationer uppfödare, köpare/säljare emellan ibland lika starka och innerliga- för att kanske snart infekteras av skilda meningar, missförstånd….ett förfluget ord osv osv och konflikter blossar upp och inte sällan sprider de sig, smittar av sig till de "nya" vännerna som vill hålla med sista talare, kanske inte ont anande men för att visa sin lojalitet i en ny vänskap.

Exemplen kan bli många…och långa varför stridigheter och näst intill hat uppstår i vår miljö och i många fall kan jag förstå hur en liten ring på vattnet kan torna upp sig som en tsunamikatastrof.
Uppfödningen och allt som kretsar där omkring kanske från början var en trivsam hobby men snart och för många så tar den över precis allt- allt kretsar kring djuren, oron för defekter, smittspridning och sjukdomar, oro för missuppfattning, oro för elaka tungor, för ryktesspridning, oro för vad nästa lilla hämdaktion från en "fiende" kan innebära.

Vinnarkänsla och konkurransdriv är också mänskligt, kanske inte finns där från början ….men då karusellen dras igång pepprat med ovanstående exempelkryddor och en skopa bitterhet så kan det också ta sig oanade proportioner- kanske äganderättsbegär efter många års slit, gråt, intriger och så plötsligt når uppfödaren toppen
"-Nej här skall fan ingen få ta del, ingen hjälpte mig förut och inte vem som helst skall heller få ta del av min vinst, jag väljer mina köpare och jag tar mig också rätten att undvika bulvanköp gm restriktioner".

Jag vet att Ni är flera med mig som hört och sett det mesta av vad mänsklig svaghet kan ställa till med i vår miljö och den mänskliga svagheten finns ju där bara på grund av alla de känslor vi har för våra älskade djur.
Föräldrar i skilsmässa och vårdnadstvist är inte ett dåligt exempel i sammanhanget- där allt är tillåtet och man "går över lik" stundtals. Så mycket rysliga fakta läggs fram av det f.d paret, alltså de som älskade varandra sååå en gång, alla medel är tillåtna bara inte barnen hamnar i armarna på x'ets nya fru/man. = Mänskligt.

För att avrunda ….Jag har faktiskt full förståelse för att "restriktioner" utfärdas och att dessa också har grund i något så enkelt som mänsklig svaghet och "gammalt groll". Restriktionerna jag en gång fick på en hane var inte svåra att acceptera alls, visst hade jag kunnat bryta den muntliga och till viss del outtalade överenskommelsen men varför det?
Får jag en restriktion på en import som säger att hans/hennes avkommor inte skall gå tillbaka till annan uppfödare i ursprungslandet i första generationerna så  behöver jag nödvändigtvis inte heller bryta den överenskommelsen. Intriger förekommer överallt och jag tvingas inte delta i dessa och därmed behöver jag inte heller riskera att sälja katt "fel" och på så vis kanske strö salt i öppna men för mig okända sår genom att bryta en överenskommelse.

Naturligtvis så sätts restriktioner nästan enkom för att uppfödare vill kunna utvärdera kullar och begränsa risk för matadoravel :-)….mina ord var bara en liiiiiiten påminnelse att känslor, innerliga och ibland övehettade känslor styr människans sätt att agera- på gott och på ont.
Detta måste vi ibland ha liiiiiiite förståelse för också (tycker jag)

Louise

For et flott innlegg,Louise!! Jeg er helt enig med deg i det du skriver der. For der er også mye bråk i dette miljøet.

Jeg har ikke mange restriksjoner på mine solgte katter,men der er noen.Og mye av det samme på samme grunnlag som Caroline også skriver.

Jeg har i tidligere tid lånt ut hannkatt til noen få. Som en siste takk fikk katten på seg rykte om at den var alvorlig syk.Hvorfor lånte da denne personen katten hjem til seg katten 2 ganger med flere mnd mellomrom? Før katten ble lånt ut en siste gang,så tror jeg med hånden på hjerte den oppdretteren vet min hannkatt var frisk som en fisk. Bare av sånne utrivelige rykter som kom mye senere,så blir man lei seg og matt.Dette er liksom takken for å ha lånt ut noen anderledes linjer som gavner rasen.Ikke var der restriksjoner heller på katten. Nå låner ikke jeg ut hannkatt til mange.Dels fordi jeg er redd for fremmede basselusker og fordi jeg føler jeg har brent meg på min snillhet/dumskap.

Det er så utrolig godt å ha noen få nære å samarbeide med.Det har jeg både i inn og utland.Jeg er åpen for mange restriksjoner,bare dem er fornuftige.Derfor er det jo så flott at man kan også takke nei før et kjøp,om man ikke enes. Uansett om restriksjoner kanskje ikke er verd mer enn papiret det er skrevet på,så har man gjort et valg da man den gang enes.Jeg mener løfter ikke er til for å brytes ihvertfall. Det eneste jeg ikke hadde godtatt,var å kjøpe en katt hvor restriksjonen  var at kun det man beholdt selv skulle gå i avl. Jeg liker aller best å selge katter til show/kos. Ikke det at der har gått så mange til show enda,men alle kattungene jeg til nå har fått har gode hjem hvor dem blir skjemt bort etter alle kunstens regler. Jeg syns også det er koselig å selge noen i avl,men selger sjeldent et helt kull i avl.Jeg har heller ikke noe for matador avl,det klarer ikke jeg heller se fornuften i. Ikke kan jeg forstå oppdrettere i Norge som setter alt på stamtavle 1 heller.Men det er bare min mening.

Jeg har også restriksjoner på mine to flekkedyr fra Nederland nå.Det er ikke mange,og jeg har ingen problemer med å overholde dem.Jeg er så takknemlig for at jeg fikk lov å få disse linjene å jobbe med i mitt avlsprogram i tillegg til å få en god venn i oppdretteren.Og jeg får også lov å selge til avl.Både hunn og hannkatter.Bare ikke til "alle".Og om dem skal omplasseres,så skal dem også være kastrerte.Det er noe jeg ser på som en selvfølge.Som Caroline også sier,man kan være åpen for endringer,men man skal ihvertfall enes før man tar en beslutning. Ikke for det,jeg omplasserer avlshanner etter jeg ikke har behov for å holde dem fertile lenger.Selvsagt som kastrater og det skal være til permanente hjem.

Så jeg tror ikke restriksjoner er å gjøre den flotte rasen vår en bjørnetjeneste,bare dem blir brukt fornuftig.

Jag har restriktioner att inga avkommor från 'min' uppfödares katter får säljas tillbaka till uppfödare i Nordamerika och det har jag full förståelse för - orsaken är att det är vanligt där med caged catteries, dvs katterna tillbringar större delen av tillvaron (förutom fotosessioner då och då på snygga tyger… ) i bur.

Tycker också att det är synd att inte europeiska uppfödare är mer noga med varifrån de köper sina katter i Nordamerika - genom ett inköp från ett sådant katteri stöder man caging.

# 19 Du skriver bra men väldigt inslingrat om dessa relationer som ibland går överstyr, förtroenden som bryts och hat som uppstår. Och även jag har råkat ut för dessa obehagliga känslor, dvs känt hat när jag har blivit besviken. När man lovat mig en sak och gjort en annan, och naturligtvis vill man inte sjunka så lågt att man hatar, bättre att tala ut ordentligt och skapa regler som gör att man inte känner sig sviken. Bättre att försöka hålla känslorna i styr med "hårda krav". Även jag är "löjligt" kär i mina katter, älskar dem gränslöst och det sårar om andra inte älskar dem lika mycket. Jag kan faktiskt ibland drömma mardrömmar efter att jag har sålt kattungar, även om jag med stor sannolikhet vet att de har fått det bra. Det är väldigt tufft och det påverkar livet mycket. Just nu har jag ett uppehåll med utställningar och kullar och bara njuter av mina katter och det har varit väldigt skönt men jag kommer att ta någon/ några kullar till våren så får vi se hur det känns.

Lite OT: Jag blev ju kritiserad i en annan tråd för att jag var tråkig som inte kan förstå att man kan gråta av glädje när katten vinner på utställningar men anledningen till min återhållsamhet runt utställningar är att jag har sett hur samma starka känslor men omvänt, dvs besvikelse, kan leda till att man kastar in katten i buren efter bedömning och nästan gråter av ilska och visar prov på riktigt dåligt omdöme. Stackars katter, de förstår ju oftast vad vi känner också och de måste känna sig otroligt förnedrade. Sen kan man väl säga att om man har fått en fix idé att man alltid ska vinna så är man bredd att "gå över lik" för att göra det och det är verkligen otrevligt också för andra människor. Sjukligt, skulle jag vilja kalla det. Så hellre är jag lite tråkig och älskar mina katter oavsett om de vinner eller ej. slut på OT.

#21 Ja, amerikanernas sätt att bura in sina djur är verkligen knepigt, bra att du har valt att inte stödja det.

#22 Det är riktigt - kan man undvika att bidra till att det blir för mycket 'liv eller död' över en sådan sak som utställningsresultat, så är det mycket lovvärt. Klart man ska glädjas när det går bra, men det är också en fråga om att kunna glädjas med andra, och att det ska kunna finnas en sådan atmosfär som tillåter det. Helt sjukt att folk kan bete sig som du beskriver mot sina katter, men tyvärr förekommer det. Ett mer subtilt sätt än att slänga in katten i buren på utställningen är att omplacera den om den inte går tillräckligt bra. Alltså, omplaceringar kan ju behöva ske av skäl som inte går att råda över - allergier, eller att katter blir osams för livet - dvs fall där fysiskt och psykiskt välbefinnande är hotat för människa och/eller katt. Men hellre säljer jag till sällskapskattägare än till 'utställare' och 'uppfödare' - de få (av alla kattungar bara ett par gånger, men de går inte att komma över!) tråkiga erfarenheter jag haft av att katter omplacerats och i något fall faktiskt t o m avlivats pga att de inte 'dög' var med 'uppfödare'. I början när man föder upp blir man nog lätt smickrad när 'uppfödare' hör av sig, men tyvärr är det ibland just de som man förväntar sig ska vara seriösa, som känns minst seriösa.

# 20 Trist för dig med det dåliga eftermälet om din hane, jag har hört många liknande historier om andra hanar. Det får inte vara för bra, och det är klart man blir trött och less. Det är tur att det finns så mycket hyggliga människor också, man får försöka glömma rötäggen och tänka på de som är bra istället.

#23 Jo det är trist när uppfödare beter sig så, folk som har helt andra åsikter efter de har köpt katten än de gav uttryck för innan. Som lovar ett och gör något annat, som bryter överrenskommelser för att de hittar någon annan uppfödare som de tycker de vinner mer på att vara lojala emot. I början när man blir uppfödare fattar man inte något av alla relationer hit och dit men efterhand lär man sig och då blir man också mer försiktig.

Utställningar har aldrig varit något stort för mig även om mina katter har vunnit en hel del de också när jag har ställt ut, men jag har alltid haft en känsla av att det är mycket mer politik i bedömningarna än något annat och det har inte imponerat på mig. Vissa uppfödares katter ska vinna, annars blir domarna straffade bakom ridåerna. Också lite OT kanske.

Den roligaste utställningen jag har varit på var när jag ställde ut Dresd i Norge och han vann över alla snygga hanar därför att domaren blev så förtjust i honom. Det slog alla med häpnad, även mig förstås. Det var bara hjärta i den bedömningen, ingen politik, det kändes kul. Och alla norrmän är ju så väldigt trevliga också när man träffas så där, gratulerar men också ärligt uttrycker sin mening, det tycker jag om.

Ok, jag kan förstå att man vill sätta vissa restriktioner på dom djur man säljer. Jag fick bara en känsla av att restriktionerna handlade om just det ni beskriver. Han/hon ska f*n inte få ta del av mina linjer.

Det är väl det jag tycker är fel men visst, alla får sätta vilka restriktioner dom vill och alla kan välja om dom vill köpa eller inte.

Ja man kan nämna exempler om caging och andra tråkigheter och det är allvarligt i sig.

Men jag tror nog att det är få(kanske inga) til exempel i Norge som har sina katter i bur.

Kan ni inte berätta om vilka restriktioner ni har på era katter som ni säljer då? Om du Caroline och Attacks skulle sälja en hankatt till Sverige till exempel. Vilka restriktioner skulle det då vara på denna katt?

#24 Jag väljer att inte tro på att domarna är partiska och att det handlar om politik. Jag kan inte säga att jag sett ngt bevis för det och har faktiskt lite svårt att tro att alla våra domare är så veka att de inte vågar gå mot strömmen.

(Ursäkta fetstilen jag får inte bort det. Varför blir inte den här texten fet?!!! )

# 26 Alla domare och alla uppfödare är inte relaterade så det märks ju inte på alla utställningar. Men flera av kat IV domarna är också uppfödare, de är beroende ibland av andra uppfödare och ibland råkar deras intressen sammanfalla på utställningar, svårare än så är det inte. Ibland är det tydligt och ibland inte. Det beror väl lite på i vilka sammanhang man råkar hamna hur mycket man får höra om sånt här. Domare är också människor. Men vi behöver inte fördjupa oss i en sådan diskussion, var och en får tro vad de vill. Mig gör det inget, jag har bara inte en sådan tilltro till domares bedömningar att jag blir överlycklig eller jätteledsen, det får vara som det är. Kattutställningar är skönhetstävlingar, inget objektivt eller dödsallvarligt.

Det är väl som i alla bedömningssporter antagligen.  Jag har ingen tävlingsinstinkt så jag bryr mig inte så jättemycket heller. Jag åker på utställning för att ta titlar och få bedömningar i första hand, helst från så många domare som möjligt. (8 olika på 8 utställningar på Tintin ) Visst, man är inte alltid överens med domarna, men de ser väldigt många katter och med många olika domare kan man se ett mönster. I Tintins fall samman faller det ganska mkt med min egen uppfattning.

Jeg har skrevet hva slaks rek jeg har litt lengre oppe i denne linken jeg;-)

Jeg har vanskelig for og selge hannkatter jeg..Pga jeg ønsker ikke at disse skal bo i små rom over flere år..I en periode er ok..Men ikke år på år.

Disse flotte hannkattene fortjener og sitte i fanget og sove i sengen en gang også.

Alle mine hannkatter har bodd i hele huset vårt..Når sprayingen blir for ille..Blir di kastrater..Sånn kattehold har vi..Men som sakt vi ,oppdretter i veldig små skala.

Jag håller med vad väldigt många skriver här. Jag har själv en gång köpt en hane med restriktioner på vad jag fick avla på. Jag hade inga problem med det. Jag har heller inga problem att köpa en katt med restriktioner men det är klart att det beror på vad det är för några. Jag förstår precis dom som inte vill ha tillbaka linjerna till sitt land när dom har exporterat en katt. Det kan vara lättare att förstå om det är en liten ras.

Det enda jag själv har som restriktion är att jag inte vill att dom som köper av mej ska sälja till vissa uppfödare då jag inte delar deras avelsarbete eller katthållning. Jag vet att en del här vet vad jag syftar på men jag tänker inte hänga ut någon.

Jag vill oxå ha lite koll på hur kattungar utvecklas efter mina katter så jag vill ha en bra kontakt med mina kattungeköpare eller dom som lånar hane av mej.

Alla mina hanar går fritt i huset tillsammans med mina honor. Om dom blir för jobbig med sprejandet så får dom bli lyckliga kastrater. Jag har en nu som ska kastreras dels på grund av att han sprejas samt att jag tycker att han har fått tillräckligt med kullar efter sig. Jag är inte för matadoravel och då inte på min ras då den är så liten i sverige/norge ännu (orientalisk långhår) Vi har väldigt lite avelsmaterial än så länge så jag har bra samarbete med väldigt många uppfödare. Där delar vi oftast samma värderingar om katterna. Visst kan vi ibland ha lite meningsskiljaktigheter men allt går att lösa så länge man kan prata om saken. Jag håller mej undan sådana som sprider skit om allt och alla. Jag själv är en väldigt rak person som står för det jag håller på med.

Jag brukar själv bli jätteglad om någon av mina katter tar BIS på utställning och det har ibland varit nära till tårar. Jag har svårt för sådana som tar det på blodigaste allvar och om katten inte blir NOM så är den i det närmaste värdelös.

Mina katter är mina bebisar.

//Monica

S*Jijumas Oriental Longhair

Här fanns ju en tråd för ca 1 år sedan om samma ämne. Lyfter den ifall det kanske är ngn som vill se den.