Jag tänker jättemycket på det. Ett tag skulle "alla" ha svarta orientaler kändes det som. Sen blev det kanel. På utställning kan det ibland kännas som om det bara handlar om vem som är mest ovanlig.

Det är bara vissa färger som tilltalar mig, men skulle jag ha en grön siames i mitt knä skulle jag väl kunna bli kär i den ändå, p.g.a. dess personlighet och charm, eller hur?

Man hör ibland att folk tror att det är svårare att sälja paddor, så det gör väl att man funderar över utfallet innan man väljer hane.

De färger som får mitt hjärta att klappa fortare är brun, lila, bruntabby, röd, fawn på siameser och bicolor svart/vit på orientaler. Nu älskar jag en som är choklad fast jag inte gillar den färgen. Men hans personlighet och charm gör att jag inte ser hans yttre.

Och att han älskar mig tillbaka…

Min första reskatt och förhoppningsvis blivande avelshona är en röd oriental (solid). För det första så älskar jag röda katter, fastnade för orientalen och då var det bara ett plus att det är ovanligt med röda honor och att det kan bli en liten extra färgklick där. Men har inte satt mig in i exakta utfall ju… Men tanken har absolut slagit mig. Jag blev orolig faktiskt, när jag ett tag trodde hon var tickad, just för "hur blir ungarna då?? Blir det jättesvårt att hitta en passande hane?". :)

Men jag har minst ett år på mig att plugga och fundera så. Längtar!

Haha, raskatt. Freudian slip? Vi ska bila 100 mil  t/r :P

Till viss del ja. Eftersom jag väljer att leva med mina katter tills de dör vill jag kunna njuta av deras utseende och färger.

Då det är väldigt viktigt m temperamentet så går det i första hand och typen i andra. Färgen kommer på 3:e men konurerar med 2an starkt. Dom flesta katter som kommer fram blir ju familjekatter så därför tycker jag att sätter är viktigast, det var det jag själv föll för når jag blev förtjust i dessa katter. Har dom ett trevligt sätt å man älskar dom så komme färgen inte att betyda så hemskt mkt även om man jag självklart har favvovärger själv!

Nej, jag selekterar öht inte på färg, tycker balinesens avelsbas är alldeles för liten för att vi ska ha råd med det. Sätter stamtavla, typ (och givetvis temperament och hälsa före). En klok person sa en gång att man ska bygga innan man målar och det håller jag med om.

Givetvis har jag färger som jag gillar bättre än andra men färgen i sig går i sista hand för mig. Däremot är det viktigt att färgen och utmaskningen är bra och korrekt (alltså håller kvalitet) och att ögonfärgen är så mörkt blå som möjligt.

Visst finns det favorit färger men det är inte det som går först utan det är hälsa, temperament, typ ögonfärg, utmaskning etc sedan kommer färgen. Har idag 4 färger (brun, blå, chocklad och cremé) hemma så för att göra färgpaletten komplett skulle jag behöva en lila och en röd kanske någon padda också men det får bli någon annan gång katterna skall ju få plats;)

Enda selekteringen skulle vara om det finns vitt (t.ex. sys) i stamtavlan det skulle jag inte våga blanda in det skulle inte bli bra med en siames med lite vitt eller en liten rosa fläck på trampdynan som inte skall vara där och det är sådant som kan visa sig när katterna blivit stora och flyttat till nya ägare som kanske tänkt att ha katten till avel och den risken vill jag inte ta.

Egentlig gjør jeg ikke det. Jeg velger etter stamtavle kombinasjoner.

Gladest er jeg vel i brunt når det gjelder siameser.

Og brunt og sjokolade på orientaler med mønster.

Brunt og blått på solide orientalere.

Paddiser er vakre uansett søskenrase og farge.

Noe jeg absolutt ikke har som favoritt er blå siamesere,eller lilla for den slags skyld. Men noen ganger dukker dem jo opp,og er dem viktige i mitt avlsprogram,ja så ser ikke jeg etter farge.

#8 Blått som är så flott!

Jätteintressant, tack för era svar.

Jag är väldigt kluven i just den här frågan.

Å ena sidan tycker även jag att balinesens (min ras) avelsbas är alldeles för liten för att kunna välja hane efter färg. Eller kanske snarare "rata" hane pga hans färg och vad han kommer att ge tillsammans med min hona. Och att det är mycket annat som är väldigt mycket viktigare.

Å andra sidan vill jag ju själv både ha och föda upp katter jag själv tycker om. Jag vill få fram katter jag själv "vill ha" och det är väl vad jag får utgå ifrån. Och det gäller verkligen inte bara färg. Exempelvis:

Jag vill ha en social, orädd och "okomplicerad" katt. En katt som älskar människor och inte är skygg. En katt som hellre springer fram till dörren när man får besök än en som springer och gömmer sig under soffan. En katt som vill "vara med" hela tiden. En glad och positiv katt. Temperamentet är helt klart det viktigaste.

Jag vill ha en frisk och sund katt, givetvis.

Och sen får katten gärna se ut som en balines, inte som en maskad lite långhårig huskatt. ;) Ögonfärgen är väldigt viktig för mig, jag tycker att de ska ha riktigt djupblå ögon. Bra ögonform, storlek och placering och gärna en grym look. Sen gillar jag faktiskt den lite mer extrema typen. Ett lite längre huvud med bra profil och bra haka, lite större och lägre sittande öron med en bred bas, en muskulös men väldigt elegant och smäcker kropp på ett par lite längre ben. Och det är självklart viktigt med bra kontraster och bra utmaskning. Och en silkig men "ordentlig" päls.

Och sen själva färgen då… Där är jag rätt "tråkig" och "kräsen".. Jag föredrar solidmaskat i brunt, blått och till viss del choklad och lila. Rött och creme tycker jag inte alls om. Sköldpadda är jag inte särskilt förtjust i (blått och lila "fungerar") och tabby gillar jag inte alls.

Jag valde en maskad ras till stor just pga maskningen. På ljusare färger (lila, rött, creme och även tabby) syns ju färgen mycket mindre och jag tycker att lite av själva "poängen" med maskning försvinner då. Förmodligen är det därför jag är så "kräsen".

Och ändå sitter jag här med en lilasköldpadda. ;) Parar jag henne med en röd/creme får jag mestadels rött, creme och sköldpadda. Parar jag henne med en tabby får jag ju förmodligen en hel del tabby (och tom sköldpaddstabby ;)).

Jätteintressant att läsa era åsikter och tankar, jag själv är mitt uppe i mina. :) Vad jag är villig att "kompromissa" med.

Temperamentet är någonting jag inte är villig att komprimissa med. Där har jag en bra grund i och med att min hona har ett fantastiskt temperament. Social, orädd, positiv och precis så som jag vill ha en katt. Eller ja, kanske önskar jag att Vittra var lite mer av en "knäkatt" som Illyria är. Illyria är som ett försiktigt litet plåster som vill vara kroppsnära hela tiden, medan Vittra nöjer sig med att ligga bredvid och spinna och prata, kela nära en liten stund och sen är det bra. Illyria däremot har sidor jag inte skulle avla på. Jag älskar henne otroligt mycket och hon är en fantastisk katt, men hon är för ängslig. Inte skygg, men ängslig.

När det kommer till Vittras utseende finns det en hel del som skulle kunna vara bättre. Det mesta kan väl alltid bli bättre. ;) Jag är nog rätt "kritisk" av mig också och har dessutom en ganska klar bild över hur "den ultimata balinesen" ser ut. Hon är givetvis korrekt men inte på något sätt extrem.

Och visst ska man tänka långsiktigt, det är ju det avel handlar om, och färgen är någonting man relativt enkelt kan "ändra" i framtiden. Men jag skulle ju föredra att få fram färger jag själv tycker om även i början av resan.

Ett exempel tagit ur luften:

Säg att jag har två hanar att välja mellan. Båda har ett temperament och en stamtavla som tilltalar mig och allt annat stämmer. Den ena är brunmaskad och har ett korrekt men inte extremt utseende. Den andra är rödtabby och har en betydligt bättre typ än den brunmaskade. Det är det jag funderar på nu, vilken av dem jag borde välja. Jag gillar ju solidmaskat och mörkt och gillar inte varken rött, creme, sköldpadda eller tabby som den rödtabbymaskade hanen skulle ge. Jag tycker inte riktigt att min honas typ är så pass bra att jag kan välja efter färg, men samtidigt är ju typen långt ifrån allt. Visst vore det trevligt att få fram lite mer extrema katter och förbättra min honas typ, men samtidigt är det ju ingen garanti att ungarna blir som sin far.

Välja den röda och kanske få fram bättre typ men färger jag inte alls tycker om?
Välja den bruna och få fram färger jag gillar men kanske en ett mer "medelmåttigt" utseende?

Vad säger ni, färg eller typ? Kom gärna med åsikter och funderingar.

Oj jösses så långt det blev, ursäkta.. Visst att mina tankar svävar iväg men jag kanske bör tänka på att hålla mig lite mer kortfattad så att någon faktiskt orkar läsa. ;)

Jag tycker färg är en självklar del i valet av avelsdjur. Lika självklar som det andra. jag vill ju avla katter jag tycker är vackra och då är färgen en självklar del där. Och sen tycker jag att man ska tänka på att förbättra dom färgerna till det bästa så långt man kan det också. Sen bara på Marilljos som för det mesta bara avlar med brunmaskat eller Blue I'ams som jobbar med blått.

Men visst får man kompremissa ibland pga av en snäv avelsbas eller liknande men då skulle jag nog hellre vänta med att para tills rätt hane dyker upp. Förstår inte riktigt ideén om att para bara för att få kattungar.

#12 "Jag tycker färg är en självklar del i valet av avelsdjur. Lika självklar som det andra. jag vill ju avla katter jag tycker är vackra och då är färgen en självklar del där."

Intressant synvinkel! Det är ju helt sant det du säger. Jag, som så många andra, är/har varit så inne på att det är "fult" att just "färgavla". Men egentligen är det väl lika "fult" att vilja förbättra kattens utseende öht, dvs välja efter typ, ögonfärg, kontraster osv. Någonting som nästan all raskattsuppfödning går ut på..

#12 "Men visst får man kompremissa ibland pga av en snäv avelsbas eller liknande men då skulle jag nog hellre vänta med att para tills rätt hane dyker upp. Förstår inte riktigt ideén om att para bara för att få kattungar."

Precis min tanke!

Fast å andra sidan. Det är ju svårt att vänta hur länge som helst.

Exempelvis, nu har min hona gått på p-piller väldigt länge, alldeles för länge i mina ögon. Hon skulle "behöva" få en kull. Nu har jag nyligen slutat med pillren, hon mår inte bra av dem. Hon har blivit överviktig, lite hormonstinn och har dessutom börjat löpa igenom dem. Jag vill inte behöva trycka i henne p-piller var tredje dag för att undvika löp.. Vilka enorma hormonmängder. För att inte tala om juvertumörer..

Visst kan jag låta henne löpa ett par gånger nu. Men sen då? Om jag inte hittar "den perfekta hanen"? Ska jag då para henne med en hane som inte har "allt" jag vill ha eller ska jag kastera henne?

För det är ju inte heller någonting jag tycker att man ska göra, sitta och föda upp "sällskapskatter" utan intentionen att själv behålla någonting ur kombinationen. Visst kan man aldrig vara helt säker på att man vill behålla någonting efter varje parning man gör, men ni förstår förhoppningsvis vad jag menar. Varje parning bör ju ha ett syfte. Fast å andra sidan finns det ju kanske någon annan uppfödare med annorlunda tycke och smak som vill avla på en unge ur en sådan kull. Och kanske är det inte helt fel att ta någon enstaka sådan kull för att "underhålla" honan..? "A pregnant uterus is a happy uterus."

Det är mycket att ta ställning till och givetvis finns det inte "regler" utan undantag. Och alla tycker vi ju olika. :)

#10 Jag skulle ha valt den hane som jag tyckte hade mest intressant stamtavla.  En fördel med varianter är ju att de ofta har en ren korthårsförälder (inte alltid) och då tillför man ju avelsbasen en del nytt. Parar man bara balines med balines så blir ju avelsbasen allt snävare eftersom.

Färgen i sig är egentligen inte viktig för mig, snarare i så fall kavaliteten på färg och mönster. Annars tittar jag mest på stamtavla (så obesläktat som möjligt) temperament och typ. Sedan kan det också hända att jag i valet mellan två hanar väljer den som bor närmast för att minimera stressen för honan (jag har ingen bil) och kostnaden för mig. Man vill ju inte gärna prata om pengar i de här sammanhangen, men de är tyvärr en faktor som inte går att komma ifrån så länge jag inte är miljonär…

# 14 Jag tycker du tänker väldigt lika som jag.

Att det skulle vara "fult" att färgavla - vad enormt dumt tänkt! Ska vi bortse från något så viktigt som färg på våra katter, det är lika dumt som att strunta i resten av katten tycker jag. Det är rasavel vi håller på med och då är det väl rasens standard vi ska följa. Om vi då bortser från vissa delar i vår avel så följer tycker vi inte att det är av vikt att följa vår ras standard tycker jag - fast det tar ju ett tag iof att falla bort från spåret, men visst finns det kat 4 katter som inte ser ut som kat 4 katter och det är bara aveln som vi kan skylla på i det läget - eller?

Färgavel innebär inte bara att just få den färg man gillar på kattungarna utan likaså att få bättre färg på points, grundfärger och mönster i din avel frmöver. Avel är ett långsiktigt göra.

Jag tycker att du ska ta chansen att göra balinesavel en stor tjänst genom att göra en variantkull, se på det långsiktigt.

#17
Färgavel är en viktig del.
Titta bara på C Rex och Skogisar. De flesta uppfödare inom dessa raser vill ha färg/mönsteravel på dem. Detta för att mönster och färger har blivit så dåliga.
De prioriterade typ och kropp på katterna först. Nu har de snygga katter med dålig färg och mönster.

Jeg syns fargen bør gå inn som en naturlig del av avlsprogrammet,derav kjenne stamtavler. For meg er det også viktig med godt mønster,og siamesere med gode points og konstraster. Men det trenger jeg jo ikke velge ut en brun eller feks blå katt for å lage.Da må en kjenne stamtavlen og de kattene som ligger bak. Samme med alt annet en vil forsterke.Det nytter ikke å bare velge det man ser på foreldrekattene.

Jeg har så mange jeg kan spørre til dem nesten stuper av min nysgjerrighet om ditten og datten. Men det er jo det jeg lærer av også.

Jag tycker Nonimonos i mångt och mycket sätter ord på det jag själv tycker och tänker om färgavel. Det är inte nödvändigtvis så att man måste gå tillbaka alltför långt ifråga om typ bara för att man väljer att avla efter färg. Det är väl också ett val man gör när det kommer till avel, man nischar in sin avel ännu mer.

Alternativt skulle man kunna säga att man gör det lite krångligare för sig! Haha.

Svårt det där. Men färgen får ändå inte vara det viktigaste, för mig.

Själv väldigt svag för blått på ocicat. I vår första kull föddes en blå kille. Föll som en fura för denne grabb pga färgen. Men till slut, efter olika turer, blev det hans bättre typade chokladspottade bror som fick gå vidare i aveln. (Har nu en fertil brunspotted dotter till honom hemma, som jag hoppas är bärare av dilution. Jo jag vet man numer kan gentesta för det, men ej gjort det).

Hälsade på vår blå kille i somras. Fortfarande vacker i sitt blå, men typmässigt inte vad jag velat jobba vidare på.