Osämja i kattgruppen är min stora skräck! Man tycker ju om dem alla lika mycket!
Hur länge har de varit osams? Tror du inte att den här osämjan kan gå över iaf? När min älsta huskatt insjuknade i cancer blev min tonåringspojke till siames helt rasande på honom för att han betedde sig så konstigt och hade tratt. Inte nog med att huskatten Frasse var svag och nyopererad, han blev dessutom anfallen och kunde inte försvara sig! Jag delade på dem till att börja med men sedan fick de vara fria i hela lägenheten. Jag ägnade varje vaken stund åt att vaka som en hök över dem. Jag sa i från varje gång siamespojken visade antydning till att anfalla och skämde bort dem båda med godsaker och gos. Så småningom kunde de sova tillsammans igen (kanske p.g.a. att Frasse inte behövde ha konstig tratt längre?). Jag kunde pusta ut. Tyvärr klarade sig inte huskatten jag jag var tvungen att avliva honom någon vecka senare.

Vilken katt är det du vill omplacera? Kan inte se något på din hemsida… :-/

Vi vet inte vad det hela beror på, har varit lite små gruff under lång tid men inte som det blivit nu bara på ett par dagar. Det äv vår padda skall se om jag kan sätta in en bild här. Har tatt ner sidorna på hemsidan för att göra om men sedan räcker inte tiden till.

nej det funkade inte med bilden så jag får fixa det senare eller om jag kan maila en till dig så hör av dig igen

Det kan hända att hon har ont någonstans och låter det gå ut över de övriga?
Är hon fertil fortfarande? Hon kan ju ha livmodersinflammation annars…

Ja, du kan får maila mig. Jag går lite i tankar på att skaffa en siameskompis till min Milo. Han kommer från Dagny Dickens uppfödning och har endast siameser i stamtavlan. Han kommer att vara fertil ett litet tag till. Han är inte jättetypad men pigg och glad och har ett underbart gosigt temprament.

Just nu har han bara min 7-åriga huskattshona som sällskap. De är inte osams, men hon är en "känslig" katt och tycker att han är för hårdhänt i sina lekar. Vi har haft en siameshona på besök för parning och han verkade känna igen sin ras i henne och blev överlycklig över hennes sällskap!

Därför har vi funderat lite på att skaffa honom en kompis, alternativt ta en kattunge efter honom eftersom vi gillar hans temperament så mycket. Det är ingen bråska. Han är ju fortfarande mycket ung (10 mån) och jag vill helst sprida ut åldrarna på mina katter så bra det går. Därför har jag även funderat på någon vuxen siameskompis till honom. Huskattshonan brukar acceptera de flesta nya katter, bara det inte kommer någon som är mycket dominant och "terroriserar" henne så tror jag att en vuxen katt kan smälta in i den här kattgruppen.

Med vänliga hälsningar Malin.

malin_welcome@hotmail.com

#0
Har du fått någon diagnos på katterna nu? Så de kan flytta till andra katter utan problem?
Hade ju varit skönt om det var så.

Har klämmat och känt på henne. Men det är ingen reaktion. hon verkar annars pigg och springer runt och äter allt verkar bra för överigt.

#5 de är veterinärcheckade och upp kollade och friska och pigga

#4: Han är jättefin, din Milo. Tittade på dina andra bilder av honom också. Precis en sådan siames jag hade velat haft (eller en syster till honom :), eftersom min ocikastratpojke inte alls tycker om konkurrens i sitt "harem").

#7
Skönt!

Om det "allvarliga gruffet" bara har hållit på i några dagar, är det väl synd att omplacera henne så snart? Hon kanske skulle må bättre som kastrerad?

jo  vi har funderat och pratat om det också