Siames iFokus

Siames

Etikett: humor
Läst 1592 ggr
BaraLisa
0

Katten med Asperger i mitt hjärta -Torkel

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Finns det inga bidrag man kan få? Han (katten med Asperger syndrom som katthemmet skulle avliva) ska ha egen soffa, dricka ur mugg, ha speciell låda med viss utsikt och sandkonsistens. Bara vissa ljud tolereras, matte klappar händerna i sluta yla hysteriskt-syfte. Mamma ska sova på golvet med katten. Inget skall ändras, då kommer katt-depressionen. Har specialpäls, sa jag det? *Curlar*

(Så jag hinner inte diska nej :) Kolla tassen, "Vem bryr sig om sociala normer?") Cool

Med vänliga hälsningar Lisa

 

kalindas
0
#1

Vissa katter är bara speciella…Glad

/Elisa

BaraLisa
0
#2

När han är nöjd så är han nöjd. Han är inte svår egentligen, det ska bara vara rätt. Jag ska bara lära honom att inte yla på nätterna, hoppas jag. Jag tyckte han var värd en andra chans!

Med vänliga hälsningar Lisa

 

Simson
0
#3

Egentligen ganska underbar! Kyss

-> Kastrera och id-märk <-   \>^..^<   CatCrazyLady

BaraLisa
0
#4

Ja! …Nu slickar han deg av mina händer :D

Med vänliga hälsningar Lisa

 

MariannE11
0
#5

det finns en bok som heter "All cats have Asperger"… vill gärna köpa den men den ligger på väntelista….

hoppas du får svar på din fråga innifrån hittekatter….

våga vägra golf o fiskbullar   o håll dej in i  det längsta med facebook
http://juliafnulia.blogspot.com/

BaraLisa
0
#6

Ja, den är fantastisk :D Eller jag har inte läst den, men bara faktum att den finns ;)

Med vänliga hälsningar Lisa

 

Siameshona
0
#7

Jag "curlar" oxå. Min sambo kallar mig förskolelärare:) Klart de ska ha vad de vill:)

Han är duktig som hjälper mamma med disken. Barnarbete?

Helenaf76
0
#8

Vem kan låta bli att "curla" ?

BaraLisa
0
#9

Hihi, ja han är väl typ två år tror vi.

Med vänliga hälsningar Lisa

 

[hakkapelitta]
0
#10

Är du inte rädd att han ska skära sig på vassa konservburkar om han kliver runt sådär?! Förvånad

BaraLisa
0
#11

#10 Grejen med Torkel är att han har haft det jättejobbigt i sitt liv som sopkatt, är orolig och har varit sjuk. När han väl hittar nåt som gör honom glad för en stund (totalförändring) så låter man honom hållas. Jag stod bredvid och det var inte väldigt vassa kanter. Han har varit nära döden och är så skrotig liksom. Vet inte om nån förstår. Men nu förstår jag lite hur det kan vara för föräldrar med "speciella" barn. Hur det skär i hjärtat och man så gärna vill att de ska vara glada.

Med vänliga hälsningar Lisa