Nä, usch & fy. En säng utan katter är en tom säng. Jag kan vakna mitt i natten & ropa: killar! vart är ni??? Ja, samma sak gäller soffan. De ska bara vara där!!

Alla blir fascinerade av dessa katter. Och det med all rätt!!

Jag blev som mest fascinerad av min oriental Briza när hon satt bredvid vaktmästaren som körde ett rensband i vårat köksavlopp.
Detta låter oerhört mycket!! Men Briza skulle promt vara med och hjälpa till!

Så det är väldigt svårt att klara sej utan dem!

 Ja det er koselig med en i sengen.

Ja, jag vill också ha mina katter i sängen även om det medför att man vaknar flera gånger per natt för att man inte kan vända sig om när de ligger i knävecken ovanpå täcket.  Både Obi och Boyan kommer och petar på min kind med tassen då det vill att jag ska lyfta på täcket så de kan lägga sig under en stund. Härligt! Ja, man är nog lite skadad….

Ja, knävecket är jobbigt när man behöver vända på sig. Sen vänder man sig ändå till slut och så går katten. Då ligger man där och ångrar sig…

Smilla sover under täcket och jag med armen om henne. Saga kan tycka det är ok också.
Övriga katter ligger gärna på täcket. Spidde är så tung att det är som att flytta en tegelsten.

Visst är de underbara, jobbiga, men så fort de är borta så saknar man deras närhet och personligheter

Sova hos mig på natten: Molly på benen ovanpå täcket, Maja likaså om inte vid sidan tätt intill, men helst under täcket båda två om de fick välja själva och Moa precis så långt ifrån mig så jag inte kan peta på henne men ändå nära