Jeg kjenner meg veldig godt igjen på det du beskriver der. Vi har det slik med ei utav våre her også.

Ja det har vært kjempetrist dette her Lotta. Så synd at noe som egentlig bare skal være positivt har blitt sånn

Men jeg tror absolutt at det hormonelle er årsaken jeg og at det er lys i tunellen nå når hun løper og alt er tilbake til det "normale" for henne igjen.Det at hun ikke angriper nå når hun løper også synes jeg kan tyde på det.

Vi hadde jo litt av det samme problemet da Sami var liten og der var det helt klart hormonellt og det har heller aldri skjedd noe kræsj siden.

Jeg krysser iallefall alt jeg har for at det skal fungere kjempefint fra nå av.

Fine gode Obi gutten da.. Jeg tror han har hørt matte hviske om en eventuell tur til veterinæren og klippe..klippe. Så han har sikkert bestemt seg for å være mjukis pappa i laaang tid fremover.

Og Boyan er sååå pen :)

Søster Hannah er litt misunnelig på hennes fine ører

#1 Vad gör ni för att få katterna att komma överens? Har du nåt bra tips att dela med dej av? Berätta!

#2 Ja, vi hoppas innerligt att allt ska gå bra även när Ting slutar att löpa. Och visst kan Obi ha hört mej tala om veterinären. Jag har stått med handen på telefon och varit mycket nära att ringa och beställa tid för Kastrering. Det har han nog uppfattat.

Inte nog med att vi fått passa på Ting och Boyan. Obi har ju blivit alldeles översexuell och har varit som ett plåster på Ting. Max en halvmeter bakom henne har han varit. Givetvis måste hon känt sig stressad av honom och det har nog inverkat en hel del. Han har faktiskt våldtagit Ting flera gånger. Bokstavligt talat!  Stackaren… Lugnar han inte ner sig nu när hon löpt klart så blir det nog "klippe klippe" i alla fall. Det går ju inte ha en hane som springer och våldtar sin dräktiga fru dagarna i ända….

Hoppas det ordnar sig hos er… Sånt där är urjobbigt och tar musten ur en helt.

Det kanske är ett fånigt tips, men en del har ju blivit hjälpta av djurkommunikatörer. Jag tänkte på Ting.

Obi är väl svårare att snacka tillrätta kan jag tänka

Hoppas att det ordnar sig. Tråkigt om du ska behöva lämna bort någon av dem.
Förhoppningsvis så blir Ting snällare efter löpet.
Om hon inte blir bättre så sätt på henne en tratt. Då kommer hon inte åt att bita och kanske blir mer dämpad.

Imorse drabbade de samman igen tyvärr. Hörde ett himla liv från badrummet och sprang dit. Hittade Boyan under badkaret morrande och Ting utanför med väldigt tjock svans och rest ragg. Jädrans katt….

#4 Ja, visst tar det musten ur en. Man känner sig så hjälplös när man inte vet vad man ska göra. Någon djurkommunikatör har jag aldrig varit i kontakt med, men skulle kunna tänka mej att prova. Fast jag undrar om det finns nån i närheten.

#5 Jag fick ditt tips om tratt genom Helena och tyckte det verkade vettigt och provade häromdagen. Funkade inte tyvärr. Ting blev inte ett dugg dämpad och om hon kunde bitas vet jag inte riktigt, men skrämmas kunde hon! Boyan blev livrädd när Ting anföll med tratt på. Stackaren…. Som tur är så är Boyan en väldigt trygg katt i sig själv och hennes rädsla går fort över och så fortsätter hon leka. Lite som vatten på en gås, tack och lov!

#6
Dumma Ting!
Du får testa med djurpratare du också.

Kan din dotter ha nån av katterna, så här kan du ju inte ha det? Det är jättesvårt när dom bli osams.

Jag har svårt att tro på nån djurpratare…Då kommer Ting bara att säga: Jag hatar den lilla otäcka nykomlingen

 ÅÅå dumme Ting da.Det er jo så merkelig for som du sier hun er jo snill mot alle de andre og nå løper hun jo også.

Siden tratt ikke fungerer så tenker jeg at man kan prøve å begynne helt på nytt igjen (om det skjer igjen at hun angriper mener jeg)

Prøve å ha de sammen slik at Ting ikke får bitt. F eks at en er i et stort bur eller med nettingdør mellom. Og ta det helt derfra sakte men sikkert og ørsmå steg hver dag.

Uff,kunne ønske jeg hadde en mirakel oppskrift å by på 

Det kan jo være en god ide å prøve dyrekommunikasjon. Jeg vet om en norsk en som heter Sissel Grana

http://www.sigra.no/

#6
Fungerar det inte alls så kan ju alltid Boyan flytta hit, som foderkatt…

Sista utvägen är väl annars att din dotter tar Ting också. Men det ska ju egentligen inte behövas.
Dessa Siameser och Orientaler. Man älskar dem…
Men medge att de är lite knäppa…

Usch, vad jobbigt för er alla!

Jag ska träffa beteenderådgivaren Susanne Hellman Holmström i morgon. Kanske kan vara något för er?

Stor kram till både Boyan och Ting.

#8 Sanna vill inte ha mer än två katter och dessutom tog hon hand om Smilla som var tjurig på Ting här hemma.

#9 Visst kan jag prova med att bura in en av dem, men saken är den att Ting kan gå tillsammans med Boyan en hel dag utan att röra henne, men så plötsligt flyger hon på henne utan förvarning. Hon skulle antagligen strunta helt i Boyan om hon satt i buren och vice versa. Det går ju längre och längre mellan hennes anfall vilket är en liten tröst i det hela. Jag är ju bara så himla rädd att Ting ska skada Boyan. Håller hennes klor klippta riktigt korta, men tyvärr finns det ju ingen munkorg att sätta på henne så hon kan ju bitas.

#10 In your dreams!

#11 Nåt att fundera på, men det är över 20 mil dit. Frågan är vad det skulle ge. Tror som #8 att Ting bara skulle "säga åt mej" att lämna tillbaka det lilla otäcka krypet.

#12
Finns munkorg till katt. Men har för mig att den även täcker kattens ögon..
Finns att köpa HÄR

Det här var inte kul för er.

Hoppas verkligen att Ting ändrar sitt beteende mot Boyan..

#13 Otäckt!  Inget alternativ, men tack ändå.

Funderade på en sak. Om du skulle prova att flytta båda katterna till ett ställe där det inte finns andra katter. Då är det ju helt nytt och de kan bara ty sig till varandra. Kanske det skulle få det att fungera?
Fast då ska man hitta ett sådant tillfälligt hem…

Stackars er, Lotta! Vad trist att det inte fungerade med tratt heller. Lilla Boyan som är en sån ljuvlig liten varelse. Mitt hjärta smälte totalt när hon kröp upp i mitt knä.

#17 Ja, det är så typiskt henne att lägga sig i knät på alla. När det kommer en ny människa så MÅSTE hon provligga den.

Ja det var synd att det inte funkade med tratten. Lät som en alldeles utmärkt idé, men men….

Jag beklagar att det har blivit så här för er. Jag har inga goda råd att ge heller mer än att omplacera. Jag har själv aldrig lyckats att få katthonor att bli sams om de inte vill det och jag har aldrig hört att någon annan har lyckats heller. Enda utvägarna som jag känner till är att omplacera eller dela av hemmet. Har man många katter kan det bli många avdelningar. Det är inte kul för oss människor att leva i och det kan bli farligt om någon glömmer att stänga en dörr, det är ingen hälsosam miljö för katterna heller, det är oftast en befrielse för dem att få egna "kungadömen" att härska i. Är man uppfödare kan man få många konstiga och jobbiga problem om katterna är för stressade av varandra, särskilt i samband med kullarna.

Å vad ledsamt att höra!  Jag hoppas så det går att lösa på något sätt.

Kan det vara så att Boyan börjar bli (tidigt!) könsmogen och Ting vill visa vem som bestämmer? Katter kan ju oftast känna av sådant långt tidigare än vi människor kan. Kattungarna i min förra kull blev könsmogna väldigt tidigt. Hanen Iso gjorde klumpiga men helt klara parningsförsök på sin mamma när han var knappt 4 månader och systern Miksi började löpa när hon var 4.5 månader.

Jag känner igen det där . Felissa är ju inte förtjust i Onni och Oma. Det är jättetråkigt. Felissa har numera "eget rum" och det var inte så jag hade tänkt mig. I rastgården kan de vara alla tre om Onni håller sig i andra änden. Hon ogillar Onni mest. Han har flugit på henne ett par gånger. Oma går mycket bättre men har han har jobbat på det sedan han kom. Han vill verkligen ha kontakt med henne! Felissa var ju också vuxen när pojkarna kom men jag förstår nu att hon var rädd för dem. Hon har aldrig flugit på dem eller så. Hon skriker bara när de kommer för nära. Hon vill helst vara ensam eller med oss människor. Det är märkligt med ett vuxet djur som är rädd för ungar. Jag har haft hand om en whippet som var likadan. I det fallet kunde man veta hur det varit sedan födelsen men med Felissa vet vi ingenting om vad som varit.

Jag glömde ju att det finns djurpratare på Öland!

Jag tror att det i grunden handlar om konkurrens om vems ätt som ska blomstra. Det är lättare att spara honor som man själv har fött upp och satsa på en ätt. Ta in nya hanar men inte honor. Det finns förstås undantag från regeln där vissa honor är väldigt tillmötesgående mot nya honor men det är nog rätt sällsynt. Det handlar inte om elakhet, i vilket fall som helst. Så straff av olika slag är inte det rätta sättet att hantera en sådan situation. Katter tänker inte som oss människor, de är i grunden rovdjur och INTE flockdjur.

#19 & 23 Nej, jag har heller aldrig varit med om att två vuxna katter som ogillat varann har blivit vänner, men nu är ju den ena bara en kattunge så jag vägrar att ge upp ännu. Jag vill absolut inte ha katter instängda i olika rum och jag håller med dej om att det mår ingen bra av, varken djur eller människor. Skulle detta fortsätta så är det omplacering som gäller. För katternas bästa.

#20 Jag tror inte att det har med tidig könsmognad att göra. Boyan var ju bara knappt 14 veckor när hon kom hit och det vore väl lite väl tidigt. Men visst kan det ha med konkurrens att göra.

#21 Jag känner ju till dina problem med Felissa och pojkarna. Det är så synd att det inte blivit bättre. Vet du något namn på djurprataren på Öland? Har du själv några erfarenheter av den personen?

SÅ ledsamt att det kan vara så svårt att tåla en annan individ. Det finns ju hos människor också så det handlar säkert om dofter, kraftmätning, rangordning eller att Ting inte mår bra av någon anledning. Vad händer om Ting får vara själv ute i rastgården och "vila upp sig" långa stunder? Eller är det för kallt för henne?

Är det ingen annan katt som stoppar Ting eller är hon högst av alla i rang?

Intressant att följa, hoppas på en vändning så att inte familjejuvelerna ryker.

Pröva att ha dom åtskilda utom vid mat och andra positiva stunder (som du själv var lite inne på). Sen uttökar du tiden succesivt. Då upplever kanske Ting Boyan som något trevligt. Katter är ju så att dom skippar rangspel vid mat- tvärtom mot hundar alltså.

Hoppas det ordnar sig för er.

#24 Jag köpte in en hona som fräste i två veckor innan hon kom någorlunda till ro hos oss, alla lukter var så äckliga. Zilla accepterade henne och ingen angrep henne (vi hade förutom Zilla en kastrat och en fertil hane då), det var ganska lugnt men man kände ändå i grunden att den hona som hade kommit in i hemmet aldrig kom till ro. Hon fick några kullar men hon var aldrig 100% väl till mods med Zilla. Zilla är absolut ingen aggressiv katt och hon har aldrig angripit någon  men alla vet att hon är den mest dominanta och det behövs bara en blick från henne så lyder alla. Hon gillar inte bråk och brukar säga ifrån när kattungar blir för vilda och när någon inte uppför sig ordentligt. Vi hade bara två fertila honor då: Zilla och den nya honan. Varje gång vi försökte spara ungar efter Zilla  anföll den nya honan dem, hon var inte heller intresserad av sina egna ungar när de hade nått en viss ålder.  Även kastraten var ett hot så hon fick flytta med hanen när han blev kastrat. Ja, vi försökte verkligen på alla sätt med alla medel men inget hjälpte. Hennes angrepp var till slut så aggressiva att det var frågan om liv och död. Vi tvingades till slut ha henne separerad och till slut hittade vi en bra familj som hon fick flytta till ihop med en dotter. Det funkar bra när det bara är de två, jag har strängt rekommenderat den familjen att inte skaffa ytterligare en katt.  Jag ska tillägga att den som jag kallar den nya honan är en väldigt gosig och trevlig katt mot människor, det finns inget ont i henne och det är inget fel på henne.

Jag tror att mitt exempel ganska väl kan spegla vad som kan hända mellan honor av olika ätter/linjer. Det är väldigt sorgligt och väldigt svårt att vara uppfödare, svårt att bygga egna linjer och kunna spara ungar. Man kan nog få det att fungera under en tid men i grunden finns alltid motsättningarna kvar och den som blir mest frustrerad går till angrepp, ibland hinner man inte med att fatta vad som händer förrän det är för sent. De kan skada varandra ordentligt så var försiktig. Din lilla verkar bli den mest dominanta i slutändan, som Zilla i mitt exempel, även om hon är yngst. Blir hon för hunsad nu kan hon ge igen senare. Det kan bli svårt för er att spara ungar som ni föder upp…

Ingen skulle dock bli gladare än jag om jag kunde få höra lite solskenshistorier, att man kunde få lyckas lösa ett sådant här trauma. Så jag önskar er stort lycka till! Och om ni lyckas, berätta då gärna hur ni har burit er åt.

Lotta, det finns en jätte duktig tjej som kommonicerar med andar och med djur , du kan gå in på hennes hemsida www.ewaoscarsdotter.se Jag vet inte om hon kommunicerar med levande djur eller om det bara är de djur och människor som har gått över till andrasidan, men jag tror att hon kan hjälpa dig i alla fall, du kan säkert få något råd som kan hjälpa.

Nu har Susanne som jag berättade om varit här! Jag är verkligen helnöjd med konsultationen. Susanne är ett riktigt proffs och har båda fötterna stadigt på jorden. Hon kan inte tala med katter utan är mer konkret och praktisk i sin rådgivning. (iofs gillar jag annars kattpratare:-))

Jag tror att hon även kan ge råd via telefon.

#24 Nej, jag minns inte namnet just nu. Jag har ingen egen erfarenhet av djurpratare.

Mitt tips; Ta i första hand en som du inte behöver ta hem. Maila runt lite. En som får kontakt på distans. Det tror jag på. Då är det inga beteendevetare som ser hur fel mat, toa och annat står etc. men dom kan få komma i andra hand, såklart. Det är dumt att spola någon typ av hjälp.

I allra första hand tror jag på doftmanipulation eftersom katterna är så doftorienterade.

Att man vänjer dom vid varandras doft efter hand liksom…Med klädbyte och handtvätt( ja du hör ju att jag tänker att dom bor i skilda rum). Vilket pyssel och hur ska man räcka till!

I andra hand djurpratare som inte behöver komma hem, och i tredje hand dom som kommer hem.

Lilla Angel luktar nog riktigt fel för stackars Ting.

Hoppas det blir bättre så du kan behålla båda som du planerat…Håll ut!

Jag tror att Ting ser en rival i den lilla katten. Hon vill ha Obi för sig själv nu när hon löper.

Inom hundvärlden kan tikar bli bittra fiender under löptider

Hoppas verkligen att Ting lugnar ner sig, så du kan ha båda i samma rum.

Smilla & Skatan är inte några såta vänner här. De har aldrig varit vänner. Kanske om Smilla inte var en bortskämd surtant. För Skatan hör inte till katterna som bråkar. Enda gången hon visar att hon är den fertila honan är när hon har ungar.
Dock är det mest blängande och fräsande här. Inget bitande. Sen kan de sova en bit ifrån varandra då och då.
Blir det såpass i slutändan fungerar det ju hos dej. Men om Ting fortsätter att bita. Blir du nog tvungen att fundera på omplacering..
Stress är inte bra i en kattgrupp. Hade ju ett tydligt bevis på det då jag hade Isfolkskullen…

Skrev det innan och skriver det igen…
Dessa kat 4 katter!
Man älskar dem över allt annat. Men lite knäppa är de allt!

#25 Nej, i rastgården kan hon inte vara annat än korta stunder, men nu är hon instängd i vårt extrarum, ibland med och ibland utan Obi. Emellanåt släpps hon ut då jag kan övervaka henne och Boyan. Tingeling är absolut den som är högst i rang nu sedan hennes mamma flyttade.

#26 Ja, jag får fortsätta så.

#27 Vad jobbigt ni måste ha haft det. Det är så sorgligt när man tvingas lämna iväg nåt av sina djur när man absolut inte vill.

#28 Jag ringer dej nån dag så får jag veta mera.

Tack alla för era goda råd och er omtanke. Jag har inte givit upp ännu och jag provar gärna nya metoder för att få detta att funka.

#27 Jeg pleier som regel å være helt enig det du skriver  Men denne gangen må jeg si at jeg ikke er det.

Vi har tatt inn tre kattunger (to hunnkattunger og en hannkattunge)totalt med voksne katter fra før av og det har aldri vært noe problem. Mus kom til oss over fem mnd gammel og det var heller ikke et problem å få henne akseptert av gjengen her hjemme.

Vi har jo også spart lille Hannah nå og Mus (som da er den som ikke er i slekt) har ikke reagert noe negativt ovenfor henne.

Hvis det skulle vært slik som du beskriver så kunne jo ingen noensinne ha kjøpt seg en hunnkatt eller spart en kattunge fra kull. At voksne katter kan brake sammen og desverre bli uvenner for livet slik at det som oftest må ende med omplassering er jeg helt enig i. Men at det snarere er en regel at en hunnkatt ikke aksepterer en annen hunnkattunge,nei det kan da umulig stemme.

Det er greit jeg har snille hunnkatter altså men såå snille kan de da ikke være  De kan jo være hormonelle og sure like før løp de også og da Sami var liten fortsatt var Mus kjempehormonell en liten periode og angrep han (etter veterinærens rek ble hun satt på pillen og da ga det seg med en gang)

Siamesere er jo ikke flokk dyr men av alle katteraser så synes jeg virkelig de er det nærmeste man kommer.Hvordan alle "mødre"tar  del i kattungestellet og kastrat gutta passer på at de små kattungene ikke går for langt unna den trygge plassen sin.Små løve familer

# 35 Jag har tyvärr inga sådana goda erfarenheter som du har och jag känner också många som inte heller har det. De flesta har då arrangerat olika avdelningar i hemmet eller omplacerat. Hanar är en helt annan fråga än honor, där har jag aldrig upplevt några problem. Men har man en riktig alfahona så har man, det är bara att acceptera. De som står ut med att underkasta sig går det bra med men de som vägrar kan inte lyckas och blir frustrerade. Jag kommer inte att köpa in någon hona så länge Zilla lever, det har jag sagt förr och jag säger det igen.

Här kan man läsa lite om olika typer av kat IV katter och hur de fungerar: http://cc.ysu.edu/~helorime/Oricats.html

Det kanske kan hjälpa något när man ska försöka förstå sina katter.

Jag tror Zilla är en blandning av Earth mother och Bitch med den skillnaden att hon aldrig slåss och inte vill vara ensam katt.

Liljekatten. Den djurprataren på Öland minns jag inte namnet på men det finns en mellan Tingsryd och Växjö som heter Linda Eriksson. Om henne har jag hört gott.

#38 Tack för tipset Gunnel!

Lite uppdatering: När Tingeling slutade att löpa blev det ännu värre här hemma. Hon gav sig på Boyan nästan så fort hon såg henne. Provade att återigen skicka hem Ting till min dotter för att prova om hon kom överens med hennes två, men det gick inte alls. Ting blev anfallen av Sannas syshona flera gånger och hon låg mest gömd under Sannas duntäcke.

Efter en vecka kom hon hem igen och jag hade nu insett att detta kommer aldrig att funka. Nu bor Ting i ett extra rum där vi satt in nätdörr så att hon kan se vad som händer och hänga med lite. Jag har även satt in en Feliway i kontakten i det rummet. Vi har ett enplanshus så hon kan hålla ganska bra koll på oss då hon ser oss nästan hela tiden och jag går ofta in och gosar med henne. Hon är ju så himla snäll annars. Flera gånger om dagen släpps hon ut och Boyan stängs in. Så här kommer vi att ha det tills Tings ungar är födda och levererade och sedan ska jag försöka hitta ett nytt hem åt henne. Jag avskyr verkligen att ha katterna instängda, men det finns inget alternativ. Jag passar på att släppa ut Ting när Boyan sover och vice versa.

Ofta sitter Boyan utanför nätdörren och morrar av rädsla och Ting försöker anfalla henne genom nätdörren. Jag tänker inte försöka ha dem ihop nåt mer. Är rädd att Boyan kan bli allvarligt skadad och det vågar jag inte riskera.

 Så kjempetrist at det ikke fungerte hos datteren din. Tingeling er kanskje litt midt i mellom hun da. Underdanig der mens sjefen hjemme.

Veldig trist og jeg har så vondt av dere for denne situasjonen.

Tråkigt att det blivit så..
Hoppas att du hittar ett bra hem till Ting. Mamma söker ju en choklad SIA. Men att ta in en vuxen hona, bland tre andra honor & en hane, är nog inte att rekomendera. Men jag ska hålla koll om jag hör någon som vill ha en vuxen katt.

Det bästa är om Ting kan flytta tillsammans med nån av hennes kattungar till ett hem utan andra katter. Trist när det blir så här.

#41 Nej, det är nog inte så lämpligt att sätta henne ihop med andra vuxna honor, men Ting kanske får nån liten chokladpralin som kan tänka sig att flytta till västkusten.

#42 Jo, det är min tanke också.

Min dotters två katter är ju inte helt sams så det kan ev bli så att Ting flyttar till henne sen och så försöker vi hitta ett nytt hem till sys-honan. Det borde inte bli några problem mellan Ting och hennes mamma Stella. De var väldigt tajta innan Sanna och Stella flyttade hemifrån och om Ting kastreras efter kattungarna så borde det gå bra.

Fy vad synd jag tycker om er! Så ni såg fram emot Boyan å så händer sånt här.

Alla våra katter är inte "bundisar", även om det inte är så illa som hos er, men då dom har stort hus å fritt uteliv så är det oftast inga större problem.

Däremot känner jag inte riktigt igen Blåsan nu när hon är dräktig. Inte alls så gosig längre och lite sur. Men det är väl "förlossningsnerver".

Om du har lite hopp kvar så låter det väldigt bra det nån annan skrev tidigare. Att lämna bort Ting å Boyan till nått kattlöst hem ett tag så dom är på neutral mark å bara har varandra att söka trygghet hos. Inte dig heller. Tufft för dig men tror verkligen att det kan gå vägen för. Har själv fått hjälp på detta sättet fast på en annan Kategori djur.

Hade lite problem m mina 2 hästar. Var inte såna vänner. Jag å en kompis red på en veckas långtur å bodde över hos olika längs m vägen. Då sökte dom sig till varandra och blev tajta. Nu är ju hästar visserligen flockdjur men siameser är ju mer sociala med varandra än många andra kattraser. Väl värt att prova om du har lite hopp kvar!

Kramar på er. Blåsan hälsar t Obi. ;-)