Tror det är svårt för alla att lämna bort bebisarna. Samtidigt som det är kul att höra att det går bra och se hur fint de får det i sitt nya hem.
Så gror alltid en liten tagg i mig att "tänk om de hamnar fel". Varenda gång jag tar en ny kull så undrar jag vad jag gett mig in på. Funderar på om jag gjort rätt när jag fortsätter avla. Men samtidigt är det så intressant och spännade att föda upp och se de små utvecklas..

Så fin han är lille Angus, jag förstår att ni saknar honom massor!   Vad roligt att han redan aklimatiserat sig så bra hos sin nya familj!

Alla kattungar sätter sig i hjärtat på en och vissa "fastnar" onekligen lite mer än andra. Dessa speciella "hjärte-bebbar" är det alltid lite svårare att skiljas ifrån tycker jag. Jackson som föddes i min första kull var en sån katt, han var otroligt speciell redan som nyfödd, och han är fortfarande en stor personlighet!

Jag tror inte att man kan låta bli att fästa sig väldigt mycket vid "sina" kattungar! Det är så speciellt att vara med när dessa små knyten föds och drar sina första andetag i livet; alldeles blöta och med hopknipta små ansikten, och sen följa dem när de växer upp till små busiga huliganer och alldeles egna personligheter som sen glädjer sina nya familjer med sina upptåg och egenheter. Första kullen tror jag alla uppfödare känner extra mycket inför också, det är en väldigt stark upplevelse att få vara med om.

Det blir inte lättare att skiljas ifrån dem. Jag har tom svårt att lova bort någon enda unge i den kull jag har nu (min X-kull), men jag har i alla fall bokat in ett par visningsbesök så får vi se hur det känns. Flera från andra länder vill ha men jag tvekar, usch så harig jag har blivit. Jag har fått för mycket erfarenheter, tror jag. Det kanske känns bättre när de blir lite äldre, jag tycker att sex veckor är lite väl smått att tinga bort någon egentligen, mycket kan hända. Efter första vaccinationen kan det vara ok när man ser hur de reagerar på den…kanske

Jeg synes det er like fryktelig hver gang en kattunge flytter og det er pga en blir så glad i disse rampetrolla våre.

Jeg er da den som skiller seg ut - som vanlig…..

Jeg synes ikke det er vondt når kattungene flytter, jeg sørger ikke i det hele tatt  Og hvorfor gjør jeg ikke det?

Ganske enkelt fordi jeg ser gleden i ansiktet til de nye eierne når de får sin lille spesielle venn! Jeg vet hvor glad jeg selv blir og har blitt for hver eneste av de kattene vi har her hjemme, og da vet jeg hvordan disse nye katteeierne har det når "vår" kattunge flytter til dem. Jeg føler meg uhyre priviligert som får lov til å gi andre mennesker en sånn glede som en kattevenn kan være/er. Jeg er superheldig som får lov til å dele av mitt overskudd - altså selge kattunger. Jeg er også helt sikker på at kattungene fra oss kommer til hjem der de blir godt tatt vare på. Jeg må jo være sikker på det siden jeg selger kattunge til akkurat de menneskene. Så får jeg heller ta det når den dagen kommer at det viser seg at jeg tok feil. Det er mange oppdrettere som opplever at kattungekjøperne ikke helt var som det de trodde i utgangspunktet, men som mennesker hender det at man tar feil. Sånn er livet, og det må man bare regne med skjer en dag.

#2 Han är nog defenitivt en liten hjärtebebbe för han är av den lite blygare typen… Men han har utvecklats till det modigare efterhand..

#5 Låter mycket trevligt förhållningssätt av dej. Det ska jag defenitivt oxå försöka fokusera på i framtiden.