Ja, jag upplever mina pojkar som mer "gosable" alltså, på mina villkor. Dem kan man plocka upp och gosa med som man själv behagar. Honorna vill bestämma själv. Hanarna är mer bebis i sina små huvuden, hehe.

Honor är kanske förprogrammerade att jaga (föda åt sig och ungarna) och att träna jakt och anfall/slåss? Många gillar killar bättre som sällskapskatter.

Jag har en hona och en hane, båda kastrerade, och med dem stämmer det definitivt. Krister är den stora goskorven som vill ligga under täcket, stångas när man sitter vid datorn och hänger spinnande som en ragdoll i famnen på barnen och deras kompisar. Sivan jagar barnens tår och säger ifrån mycket mer när hon blir gosad med på någon annans initiativ.

Hos mig är det tvärtom-honan är den gosigaste av dem…

Jag har hört samma sak, att hanar generellt är lugnare och gosigare än honor (kastrerade då, okastrerade hanar ar jag ingen erfarenhet av när det gäller katter). Samma "regel" gäller flera djurarter. Dock är det ju ingen regel utan undantag, min siameshona är den lugnaste och gosigaste katt någonsin i familjen. Hon kurrar och stjäl så mycket gos hon bara kan vid minsta tillfälle!

Här hemma så är det Obi som vinner tävlingen "Gosigaste katten i huset" med bred marginal. Ting är också väldigt tillgiven, men vägrar ligga i famnen och leka bebis medan Obi njuter av det (vill jag tro iaf). Ting ska kela med alla fötterna på golvet eller i knät, men vill inte gärna bli buren. Obi hänger gärna över axeln och älskar att bli buren. Generellt så är hanar mer tillgivna, det är min erfarenhet genom alla 25 år som jag fött upp katter, men givetvis finns det många undantag. När det gäller vem som är snällast så är det nog dött lopp. Ting är snällheten själv och har aldrig visat nåt agressivt alls. Obi har visat lite humör på utställningar, men aldrig varit agressiv på nåt sätt, bara fräst. Jag tror att han är lite stressad av alla dofter eftersom han är okastrerad.

Tipitinas bästa lek är att lägga en rolig leksak på ena sidan av någons fot(gärna en intet ont anande gäst), sedan smyga på den från andra hållet och kasta sig på den med en tass på var sida om den stackars foten. Här behövs tydligen alla klorna och överaskningen blir lika stor som smärtsam.

Här är de mest sällskapliga och goa katter tjejer. Det är Smilla och Saga. De övriga nöjjer sig bra med att bli klappade, pratade med och sitta i knät.
Smilla är dock en liten surtant och vill helst ha mig för mig själv. Medan Saga är mer "se mig! rör mig! pussa på mig! prata med mig! NUUUU!"

Men med mina gamla katter var det Spokie och Ecco som var mer krävande och närhetsökande. Medan Holly var mer självständig.