Man behöver inte få nya små systerdöttrar för att man ska blänga kallt på matte och vråla och fräsa.
Fråga bara Skatan…
Hon är helt säker på att de "nya" katterna som kom hem efter helgen utställning är livsfarliga! Morras och fräs hela dagarna.

En av de nya (odin) fattar inte varför Skatan fräser så fort hon ser honom. Därför måste han springa och kolla upp det flera ggr per dag. = ett jäkla oväsen!

Du får nog räkna med att Dosan surar i en till två veckor.

Var tvungen kika på lilla Olivia. En bedårande liten varelsen. antar att Dosan insett detta & är rädd för konkurrensen:) Eller så har hon hört "Släkten är värst"

Ja, lilla Dosan. Jag tror matte missbedömmer dej totalt. Jag tror att du kommer att bli överlycklig över din lilla systerdotter. Kanske tar några dagar eller veckor bara….år i värsta fall…

Här är en liten bild på Olivia.

I början blir det spott och fräs…sen blir det mys och bus

Tack för svaren #1 vad förväntar du dej av en katt som lilla Skatan, det är klart att det är hon som är bäst och gud nåde solen om den lyser på någon annan då måste ju Skatan få fräsa i från …..

Ja jag hoppas att allt ska bli bra i slutänden att dom ska leka och busa, men JAG HOPPAS INTE ATT OLIVIA APOTERAR  för det gör Dosan så det räcker och blir över, just nu är hennes skinknut på villovägar hon har gömt den någon stans och glömt vad, och det tycker jag är skönt……

Lotta, lilla Olivia är bara så guda söt, vi längtar efter henne och nu ser jag att hon är chocklad, men chocklad är som bekant gott det gillar i allafall jag, så Oliva blir bra, OBS jag ska inte äta upp henne!!!

#5 Haha

Lykke til med nydelige Olivia. Det går helt sikkert så fint så med Dosan og snart er du den lykkelige eier av to som apporterer

Jag vill inte ha fler apporterande katter det räcker med Dosan…. då det så….

Så söt hon är. Jättekul för er, grattis!

Nu blir man ju nyfiken… Liljekatten hur är det nu, apporterar hon??

Nehej du #9 det gör hon inte, och hör sedan!!!!! För det har jag bestämt!!!!!

#9 Nej, det gör hon inte. Ännu….…men man vet aldrig vad som komma skall. Hennes mormor började ju efter hon flyttade till oss och det är ju inte så lätt att se om en kattunge apporterar när det är sju andra som springer efter samma boll/mus.

#10 Hehe….….detta har du inte ett dugg att säga till om. Och jag vet ju att om Olivia en dag kommer med Dosans skinnklut och fodrar att du ska kasta den åt henne och tittar så där bedjande på dej som bara Olivia kan så kommer du att kasta. Om och om och om igen….Ja, sånt är livet med siames.

Ja det  har du ju faktiskt rätt i , jag kommer även att bli Olivas stora slav och buttler och göra allt hon med sina fodrande jamanden,blickar och kroppsspråk ber mej om……så det är väl bara att bita i det sura äpplet och erkänna, ja jag kommer att kasta vad det nu än blir som hon kommer med …… men en sak är säker jag kommer inte att apportera åt henne där går gränsen……

#12 Tycker du det är jobbigt när de apporterar?? Jag tycker det är retfullt. Försöker lära killarna göra det:) Fast det kanske beror på hur många man har där hemma!?

#13
Otto borde kunna apportera. Hans mamma är väldigt duktig på det..

Tycker också det är kul när katterna vill apportera. Värre när hundar i 20-25kg klassen vill göra detsamma INOMHUS!
Ute apporterar inte hundskrällerna, då drar de med leksaken istället.

Ja visst är det jätte kul, men precis som med allt annat får det var måtta med det hela. Dosan apporterar inte i måttliga mängder, hon kan  hålla på i dagar ja i veckor om så vore, jag tror till och med att hon skulle kunna glömma att äta och sova när det gäller den där apporteringen, min dotter hade en kompis här hemma en kväll för något år sedan och hon satt och slängde Dosans skinknut från kl var 18:00 på kvällen till hon gick hem vid 01:00 tiden och då var hon rejält trött på både katten och skinknuten…..så till den milda grad att hon längtade hem till sin egen "bonnis" som aldrig skulle få för sig att apportera.

Men visst är det kul, jag tyckar att det är ett jätte charmigt beteende, och det har ju faktiskt en social funktion också det kan få många att le och skratta, visst är det bra om man skulle befinna sig i en situation där det är lite tyst och lite spännt, då kommer lilla Dosan farandes med sin skinknut och lägger vid fötterna på någon och sätter sig och tittar fordrande på  vederbörande och jamar sitt lite klagande läte, fattar dom inte då så tar  hon skinsknuten i munnen och hoppar upp i knät och lägger den där, och fattar man fortfarande inte galoppen så kan det hända att man får skinknuten innanför tröjan eller blusen och då fattar ju alla för det är ju nästan lite pinsamt att börja gräva efter en skinknut inna för exempelvis Bh-n eller kanske ända nera vid magen för det händer att den åker ner dit också.. allat medan Dosan sitter och stirrar fodrande , man riktigt ser vad hon tänker, och hon tänker säkert som så att " Nu var det väl för helsike om inte den där tröga tråkiga människan ska fatta vad jag menar",,,,,, Så visst har det sin charm, men ibland blir det bara för mycket, just nu för tillfället så är skinknuten på avvägar och det tyckte jag var skönt, men nu har hon faktiskt hittat sig ett substiut till knuten och det är ett stort tjockt gummiband, hon kräver visserligen inte att det ska apporteras men hon slänger det över hela huset och högt upp i luften hoppar efter det och dansar balett med det det är faktiskt riktigt underhållande, men alla Siameser har ju sina egenheter och sin charm, det är ju det som är så underbart med dessa katter eller hur?????