Älskade dumma katt!!
Bara en gång har jag varit så rädd som jag var i kväll, det var i augusti förra året när lilla Elsa försvann ute i 1½ dygn. Hon hade lyckats smita ut, och efter mycket letande hittade jag henne i en tall efter regniga nätter. Nu i kväll var det dags igen.
Jag håller på att flytta, och är så noga det bara går med att vakta dörren så ingen katt smiter ut i trapphuset, jag vet mycket väl hur nyfikna de är så fort dörren öppnas.
Efter att ha burit lite grejer skulle jag kolla så att katterna fortfarande var inne, men hittade bara Elsa! Letade överallt inne i lägenheten efter Äzzy, ringde pappa som väntade nere vid bilen och bad honom börja nere i trappen medans jag började längst upp, så vi inte kunde missa henne om hon var där. Fortfarande ingen Äzzy.
Vi hjälptes åt att vända lägenheten upp och ner, rum för rum med dörrarna stängda för att ingen katt skulle smita förbi till ett rum vi redan kollat, men ingen Äzzy..
Vi hade haft porten öppen nere medans vi bar grejer, och jag var livrädd att hon skulle ha gått ut. Tänkte att hon säkert skulle tyckt det varit för kallt med all snö som är, hoppades att hon skulle krypit ner i någon låda som vi burit ut med hittade henne inte i varken bilen eller i släpvagnen.. Panik!!
Jag gick runt ute och ropade och letade, hon kommer alltid när man ropar och svarar alltid. Men ingen Äzzy. Pappa fortsatte leta inne i lägenheten, titta i skåp och garderober och på ställen som inte ens varit öppna, för att det inte fanns fler ställen kvar att leta på inne.. jag gick upp och kollade ännu en gång överallt, sen gick pappa och jag ut och letade igen.
Det slutade med att jag gick upp i lägenheten och satte mig för att skriva ut lappar om att hon försvunnit som jag tänkt sätta upp överallt i närheten och hos veterinären, samtidigt som jag ringde en kompis och grät och bad henne komma och leta med mig.
Då… då kommer Äzzy traskandes genom vardagsrummet som om inget hänt… Jäkla katt! Skrämma livet ur mig sådär!!
Var ju så rädd. Var hon ute kunde hon ju frusit ihjäl, det har sböat varje dag i några dagar nu. Oroade mig för att någon skulle hitta henne och inte lämna tillbaka henne eller försöka få tag i lillkissans riktiga hem.. för att hon skulle bli påkörd och oj vad tankar det for igenom huvudet..
Är fortfarande alldeles skakis! Men så glad över att min lilla bäbis har varit trygg hela tiden! 
Nu ligger hon i mitt knä och kurrar på som vanligt..
Uff dette var ikke noe moro. Men slik er bare skilpadder dem kan finne på det sprøeste av alt har noen padder selv som kan sette grå hår i hode på en stakkar med alt det rare dem finner på.
Hjälpanemej! Förstår att du blev jätte rädd!
Vilken tur att hon kom till rätta och att hon inte hade smitit ut!
Min Nanna höll på att skrämma livet av mig för något år sedan. Letade t.o.m i soptunnan då jag trodde hon följd med soporna ut!
Det visade sig att hon sov längst ner i en garderob under alla lakan och filtar!
Men den ångesten under de timmarna var hemsk!!
Sen lite OT. Så måste jag bara visa en bild på Smilla. Visst är Äzzy och Smilla lika! 
Har en ännu mer lik bild. Men hittade den inte just nu.
/Elisa
Otäckt! Men vilken tur att hon inte var så långt borta! Förra sommaren gick jag och min son ut för att handla. Vi var borta lite mer än en timme ungefär och när vi kom tillbaks så mötte vi en granne som frågade om vi inte har en "grå katt"? Jo, svarar vi. Det går en i trapphuset, svarar hon! Tozzi har alltså smitit ut när vi gick och sprungit upp på våningarna ovanför. Jag blev livrädd för han kan bita människor som han inte känner om han blir rädd (han är omplaceringskatt och jag vet inte riktigt vad som har hänt honom) och dels för att han hade kunnat komma ut på gården! Nu gick ju allt bra men usch vad läskigt det är när sånt här händer.
Undras var hon var, den lilla rackaren?
Ojoj, vilken tur att det slutade lyckligt!
Min första oriental försvann efter två dagar.. jag blev hysterisk då jag tyckte jag hade sådan koll på vart han var.. efter att ringt uppfödaren och skrämt upp henne, letat ute och inne i ca tio timmar hittade jag honom sovandes i gryskåpet i min tryck kokare.. där hade han alltså fördrivet hela dagen med att lata sig ihopkurad i en kastrull!!!
Just då bodde jag precis brevid järnvägen och tågen dundrade förbi 5 meter från min ytterdörr så jag såg honom framför mig när tåget kom.. Dekan verkligen sätta ens kännslor i svallning
Jag är verkligen nyfiken på vart hon höll hus och lyckades gömma sig så bra! Alltid bra att hålla reda på favoritgömställena.. :P
Har i alla fall flyttat katterna nu till huset där det finns hund och allt.. Elsa minns hunden och hennes förra hem, men Äzzy som aldrig varit här förut beter siug precis som om hon varit här tidigare alltid levt med hundar. Skönt at de tagit allt med ro!
#3 Ja de var lika! Och båda verkar ha en förkärlek för att skrämma sina mattar från vettet..
Vilka coola katter du har! Det är verkligen inte alla katter som accepterar en hund så lätt.
#3 Ja, de var lika. Finns det något släktskap?
#9 Första gången hon träffade en hund någonsin för ett par månader promenerade hon rakt fram till den, satte sig ner framför, gäspade (var nyvaken) och morrade lite. En halvtimme senare låg de lugnt brevid varandra. Har en bild från det mötet, men inte på den här datorn..
Vet inte vad Smilla kan tänkas ha för stam, så vet inte om de är släkt på något vis.
Smillas stamtavla finns på min hemsida..:-)
/Elisa
Starta ny diskussion