Har inga barn själv. Men hört av andra att det bästa är om katten får vara med hela tiden.
Stäng inte ute katten från sovrum, ändra inte så mycket av deras rutiner till att börja med. Låt katterna få ligga i ditt knä när du ammar bebisen osv…
Visa dem att trots den där konstiga nakna skrikande saken som kommer in i huset, så är de fortfarande matte och husses älsklingar.

Där det blivit problem så är det ofta att ägarna ändrar sig när de får barn och inte vill att katterna ska få vara med eller ligga nära bebisen.
Har även hört personer som skämt bort sina katter i många år. Sen när bebisen kommer är de plötsligt inget värda längre. Då avlivas de eller blir omplacerade. Tycker det är hemskt varje gång man hör nåt sådant.

Ibland blir det ändå problem och det kan man inte göra så mycket åt. Men till 99,9% så fungerar det bra..:-)

Har som sagt ingen egen erfarenhet, men det finns ju flera här som haft katter och barn i många år. Som kan berätta mer.

Tack för ditt svar!
Ja, jag tror också på att låta katterna vara med så mycket som möjligt och självklart är det vad jag i första hand kommer att försöka med. Vem vet, kanske man oroar sig helt i onödan och  allt kommer funka utmärkt!
Håller helt med dig om att det är hemskt med människor som avlivar/omplacerar sin katter när det skaffar barn. Vill absolut poängtera att mina katter inte är och aldrig har varit ett substitut för barn och min kärlek till katterna kommer inte förändras för att jag får barn!
Jag tror också att det är mycket nyttigt för barn att växa upp med djur i sin närhet och vill gärna erbjuda mitt barn den rikedomen i sin uppväxt.
Men nojjig som man är så målar man upp alla tänkbara situationer, en klo i ett öga, en katt som råkar hoppa på bebisen under ett vilt race osv.

Min yngsta tjej blir 2 nu o katterna älskar henne..Dom blev inte avundsjuka när vi kom hem med henne..Vi ställde upp vagn o spjälsäng ganska tidigt o lärde våra katter att dom inte fick hoppa i där o sova så vi skulle slippa jaga bort dom:)Dock hade vi leveransklara kattungar när vi kom hem o det var lite jobbigare,kändes skönt när dom flyttade..Inte för att vara dum men ärlig..Nu får katterna ligga hos vår tjej,o vi vill inte att kattungarna ska flytta hemifrån:)Låt dom nosa på bebben..Inte ligga på men bredvid när ni håller i barnet inte när dom ligger själv för då tycker jag inte katten ska ligga där,dom tycker ju att det e små element som ska liggas på..Men det e nog ganska bra att ha vagn o säng framme innan..För det e poupulära tillhåll för katter:):)Dom klart bästa speciellt vagn med sufflett!!Lycka till!!!!

Ett tips för att lära katterna undvika vagn & säng är att ha dem stående framme i god tid, men med en kasse pantburkar i. Då är det inte ett dugg inbjudande…

#4 hahaha! Smart!

#3 Tack så mycket för tipsen! Skönt att höra att det gått bra för er, känns lugnande:)

#4 Haha, bra tips! Tyvärr är dock mina kissar väldigt intresserade av pantpåsarna här hemma, så jag vet inte om det funkar för oss. Kanske man skulle lägga i en massa aliminiumfolie istället :)

#6 - det borde funka precis lika bra!

Så klart så nojjade jag helt i onödan

Det är nu drygt 2 veckor sedan vi kom hem med vår lilla dotter Thea från BB. Och våra kloka små katter verkar tycka att det är helt OK, ja t.o.m. ganska mysigt att ha fått en Lillmatte. De visar ingen som helst svartsjuka och det verkar nästan som att de förstår att de måste vara lite försiktiga runt henne.

Och min älskade lilla diva, Augusta, som var den stora orsaken till min obefogade oro är den som tagit till sig den nya familjemedlemen bäst. Titt som tätt är hon framme och kollar så allt är som det ska med Thea. Dessutom har hon blivit lugnare och mer harmonisk mot de andra katterna också. Så lillmatte verkar ha positivt inflytande på katterna.

Så nu pustar jag lättat ut och njuter av att vara hemma med bebis och katter. Fast samtidigt kan jag ju inte låta bli att fundera lite över vad som kan tänkas hända när hon blir stor nog att börja dra i kattsvansar…

#8 Låter ju toppenbra!

#8
Härligt och grattis till bebisen!

Gratulerar till en dotter! Så roligt att höra, att det går bra med katterna. Annars hade ni väl inte kunnat ha kvar bebisen? HA HA HA HA HA!!!

Gratulerer så masse med jenta  

Barn som vokser opp med dyr i huset blir så flinke til å ta hensyn til dyr.

Vi har alltid hatt katt og baby/barn sammen og det har aldri vært noen problem. Kattene tar virkelig hensyn til de små også og er veldig foriktige når de sier ifra om at barnet har gått for langt.

Så jeg tror ikke du har noe å uroe deg for den dagen lillejenta drar litt for hardt i halen

Grattis till dottern! En blivande kattuppfödare kanske? *blink*

Härligt att allt funkar bra!

Det er en sann glede å la barn og dyr få vokse opp sammen. Det går nok fint om en lar dem få ta del i det meste.  Jeg hadde nok holdt bebis sengen om natten kattefri,men ellers er det bare å ha et lite øye til dem.

Grattis till dottern!! Jag har själv lyckan och glädjen att ha två, det är det absolut bästa som finns!

När vi kom hem med första dottern drog sig katterna undan och tyckte det var väldigt otrevligt. De gjorde aldrig henne något utan gick istället undan mer och mer. Efter ungefär ett år hade den ena katten bosatt sig under sängen/i garderoben. Han kom inte fram utom när dottern sov, och då var han som ett plåste på mig. Han hetsåt och kräktes upp minst 2 ggr/dygn. Livrädd för alla människor, inkl min man. Utom mig då som han närhetsterroriserade istället. Väldigt jobbigt. Han fick till slut flytta på prov till min kompis (efter ca två år av bäbisskräck, jag ville liksom inte ge upp tanken på att han kaaanske skulle vänja sig…) blev han kräkfri från en dag till nästa, och har vågat sig fram och blivit en relativt social katt. Usch, vad han måste ha haft det jobbigt hos oss. Så, jag är en av de där hemska, som omplacerar katten när det kommer barn…! den andra katten fick jag ge upp efter tre och ett halvt år, under liknande omständigheter. Hemskt svårt var det.

Men: Via denna fantastiska sajt hittade jag sedermera de fantastiska katter som bor hos oss nu. Det är SÅ fantastiskt kul att se katterna och barnen ihop. Krister har ragdollanlag och lägger sig slak i 2-åringens famn när hon vill sitta med honom, t ex. Hon säger ofta till katterna att hon "älsar" dem, och de låter henne klappa och gosa ganska länge innan de tröttnar och går undan. De hjälper till att natta om henne när hon vaknar och gråter på natten (jag skulle iofs föredra att inte ha två stycken som sitter bredvid och skriker så högt de kan "maaaatte hon är ledsen, gööööör något!") Och fyraåringen som får en goskatt i knät så fort hon sätter sig i soffan. Helt underbart!

Det verkar i alla fall lovande med dina katter. Berätta gärna mer om hur det går framöver!

Alltså han har inga ragdollanlag på riktigt. Men det kanske ni fattade.

Ingen som reagerar på mitt råa skämt? Jag kunde inte låta bli.

#17 Haha joda Nilla jeg så den nå

Du er såååå morsom så

Här ligger vi och myser…

Nä Nilla, vi fattar att du menar det och har valt att låtsas som om vi inte sett det….!

Jag tänkte att ni nog nonchalerade mig, för att jag var för rå. Jag tyckte verkligen jag fick till det.

Jag tyckte det var kul jag, och helt självklart att man har sina prioriteringar där man har dem, på detta forum! Det är väl inget j-kla föräldraforum heller?

Vad kul att det går så bra och jättestort grattis till lilla tösen!!!

#17 Jodå, jag skrattade gott när jag läste ditt inlägg. Jag har en kompis som aldrig skaffade barn för att hon var så rädd att barnet skulle bli allergisk mot katter. Hon tyckte att det skulle vara så synd att tvingas lämna bort barnet då….

Precis!

#19 Kjempekoselig bilde

Ja det er virkelig herlig med barn og katter.Vi har tre barn og selvom jeg noen ganger fortsatt kjenner en liten rykning i eggestokker etter en til så får jeg være glad for (og fornøyd med)at jeg har tre friske barn som ikke er allergiske

Blir sonen allergisk, får jag tyvärr göra mig av med honom.

#27 Haha! Han er jo tenåring så han flytter snart 

Ser for meg Nilla slenger ut sønnen som 16 åring med beskjed om at nå får du klare deg selv ,for jeg har kattene mine å tenke på.

Å gosj,jeg har enda noen år igjen til jeg må kaste ut min

Tack så mycket för alla gratulationer!

Ja det är så skönt att det funkar så bra, för precis som Nilla säger, det hade varit lite trist att behöva omplacera bebisen

#13 Min plan är ju att hon ska göra mamma rik, så en karriär som kattuppfödare vet jag inte om hon ska få satsa på. Tänker mig nog snarare att hon ska bli golfproffs eller nåt ;)
Nä, skämt å sido, det vore ju jätteroligt om hon utvecklar ett fanatiskt katt-/djurintresse precis som sin mor. Och det verkar lovande, hon är ju trots allt kanske Sveriges yngsta siamesmatte just nu

#30 åååh vilken underbar bild. Det är fantastiskt att få vara med om. Tänk att man kan vara så liten. Njut!

Hon är ljuvlig! Förstår att du är världens lyckligaste. Ja, njut! Innan du vet ordet av, är hon svarthårig trulig tonåring.

Men for en nydelig bebis

Vilken go bild! Om man tittar länge så kanske hon spretar med fingrarna sådär som bebisar gör när dom sover

Min katt, en birma, fick moderskänslor för min son. När han låg på golvet så blev hon lite orolig och försökte dra iväg med honom. Ren omtanke. Han drog aldrig i henne eller nöp. Alla barn gör inte sånt, en del förstår från början. Han nöp mig däremot…

Vilken underbar bild på lilla Thea!!! Men jag tycker bestämt att jag ser HUNDAR på hennes tröja. Detta vet jag inte om detta kan accepteras!

#30 For et herlig bilde  Ja når man ser sånne bilder av nydelige babyer da kunne man virkelig ønske seg en til.

Jaaa, bebisar hårar inte och så är det så bra motion att gå med barnvagnen… Man kanske kan låna en bebis någonstans?

#37; kolla omplaceringsannonser på blocket. Det kan ju finnas någon som blivit allergisk.

#37 og #38 Haha nå knekker jeg sammen av latter her

#39 kanske dags att gå och lägga sig nu då, svårt att vara seriös så här på kvällskvisten, sorry…! Gonatt!

#38 HAHA, ja det ska jag göra! Blocket nästa