Va roligt att läsa om dina gamla djur!

Har haft djur runt mej sen jag föddes, hundar, hästar och katter. (Kaniner, marsvin, hamster och råttor)
De bästa djur jag faktiskt har haft är mina råttor. Underbara godingar som kunnde vara med överallt.
Första raskatt inskaffades 2000. Min tabbyfröken Donis. Hade då skadat ryggen och kunnde inte fortsätta på samma sätt att träna och tävla med hästarna.

Nu bor här hemma fyra katter och två hundar och hos mina föräldrar 12 katter (fem kattungar) och fyra hästar.

Kjempemorsomt å lese om dyrene dine (kanskje en mod kan legge alt sammen til et fint innlegg). Selv har jeg bare hatt én hund (en superherlig flatcoat retreiver ved navn Max) som måtte omplasseres i forbindelse med en skillsmisse og x antall gullfisker vunnet på tivoli med ca 3ukers levetid. Skal se om jeg kan rote fram noen bilder på han, han var helt herlig, superbarnevennlig og rolig og ALT for stor i forhold til standarden og den lydigste hunden jeg har møtt. Jeg skulle først bare skaffe én katt fordi jeg ikke har tid til hund, selv om det er det jeg egentlig har mest lyst på, før om flere år og jeg trenger virkelig å ha dyr rundt meg. Men etter å ha møtt min mors bestevenn sin siameser som egentlig er en ordentlig sær bakgårssiamesere (renraset, men fryktelig like pen og med en sjarmerende knekk på halen og er utekatt mitt i London) så bestemte jeg meg for å skaffe en siameser. Etter lange prater med flere svenske oppdrettere så kom jeg fram til at jeg var nødt til å ha to, men jeg ville bare ha brunmasket eller sjokolademasket og da jeg letter etter mine elsklinger var det en fryktelig brist på begge de fargene. Tilslutt fant jeg dog en oppdretter med to herlige SIAn "ferdige" før jul. 16 desember ifjor etter mye om og men antok jeg og samboeren Oslo kl. 6 på morgen og skulle bo hos en gammel kunstlærer i Upplands Väsby.

Og nå har jeg hatt pusene i litt over 1 år og er helt solgt! Jeg er nødt til å ha en Havanna og en sort Spynx med årene også. Jeg hadde dessuten tenkt at det skulle være litt enklere med katter, fylle på kattemat og ta dokasse en gang om dagen, men selvfølgelig måtte jeg komme inn på BARF og jeg har faktisk ikke samvittighet til å gi kattene min noe jeg vet er dårlig for dem. Derfor har jeg kjempet i et år med å få dem til å akseptere det helt og har funnet ut av hva de liker og ikke liker og hvordan tilbrede BARF uten å bruke for mye penger eller oppvask. Litt mer mas er det, men ikke fullt en hund

Bildet: booket og klare 5 uker tror jeg. <3

14 uker og søtest i verden

litt større

Søskenkjærlighet

 Og på ettårsdagen deres, litt dårlig bilde. Jeg kunne ikke ønsket meg herligere katter, kanskje en litt mer stabil mage på herr Berlioz, men alle har jo sine skavanker.

#17 just ja råttor…det hade mina barn ett tag också…

håller med att dom är trevliga djur på sitt sätt..Hästar är också väldigt fina & stora djur..jag har aldrig haft häst men ridit nån enstaka gång bara.Sist var det på Island på en islandshäst..Vad tävlade du i ??

själv tycker jag nog att hunden är den bästa ,men kunde inte ha en då när jag bodde själv så det blev Mimmi ist..& det ångrar jag inte..Ali fanns kvar så han träffade jag ofta & tog hand om när jag kunde..

I sommras skaffade jag & en jobbar kompis varsin nakenhund.Men min allergi satt stop för det.(kände av allergin redan då på 90-talet när Emil blev allergisk men har inte han blivit det har jag haft kvar mina katter ändå för på något konstigt vis så kände jag inte av dom så mycket utan andras djur + när jag åkte på utställning för det blev så konsentrerat.)

Maria & jag hade gjort upp att om det inte skulle fungera med katterna så skulle hon ta dom båda(bröder som dom är & levt tillsammans hela tiden)Jag trodde aldrig att jag skulle känna av allergin på en nakenhund men det sitter inte i pälsen säjer en del.Att ta in en hund till katterna gick kanon bra bättre än jag trott. Men jag vågade inte riskera att bli dålig så att jag måste omplacera mina katter.Det är konstigt att jag inte känner av dom Emil känner inget han heller.Är det något speciellt med OSH & SIA mån tro. En gammal vän som jag inte hade träffat på länge berättade att hennes dotter ville ha en katt men sonen var allergisk.Jag berättade för henne att jag inte känner av mina & att jag hade en hona för omplacering pgav att hon inte gick ihop med övriga katter hos köparen.Ewa ville prova att ta hem henne & han kände ingenting så dottern blev överlycklig & katten med.Nu är hon kastrat & har det bra.

Nakenfisen träffar jag ibland & lånar dom båda för att gå på långpromenader..

Jag är glad att jag har OSH & SIA för det funkar med allergin & dom är som hundar ibland..

#18 det är väl inte så bara med en flat dom är fina..

Vilka sötnosar du har,kul & se från små troll tills stora fina missar..  ja visst är det underbart med kat4 katter.skulle aldrig byta ut dom för allt i världen..

#23 Kul att du har varit på island! Har själv varit där två gånger och ska tillbaka igen.
Det är islandshästar jag har. Min gamle tävlingshäst somnade in i våras, då 25 år gamal. Min första "egna" häst köpte jag när jag var 11 år. Fick ta bort henne när hon var 32 år… Då hade vi hunnit med många galna turer runt omkring i landet. *ler*
Så jag har tävlat i fyrgång och tölt plus att jag var med i ett ungdomslag i grenarna dressyr och terrängritt (Lite egna grenar för islänningar *ler*)
Sen tävlade jag på klubbnivå i dressyr på vissa ridskolehästar då jag jobbat i stall.

Hästar är underbart och jag önskade att jag hade mer tid så jag kunnde rida mer…

 Nå har jeg lagt sammen alle trådene.

Jeg maste på katt fra jeg var bitteliten og på 5 års dagen min fikk jeg ønsket oppfylt. Da flyttet en nydelig pus inn til oss som jeg kalte Pussi

Pussi med sin lille sønn Tigern'n:

Pussi fikk mange kattunger og kull for mamman og pappan min hadde tydligvis ikke hørt om hverken p-piller eller sterilisering

Vi hadde mange katter når jeg vokste opp men Tiger'n og Pussi var mine store favoritter.

Ellers så har jeg hatt både hamster,marsvin,hetterotte,fisker og en gullfisk som het Bobla Rasken..

Da jeg var rundt 15 år kjøpte jeg meg en perser: Claudius Gjermund.Han kom tydeligvis ikke med stamtavle han  En veldig god men ekstremt sky katt.Han lå i sengen min hver natt og ble boende hos mamma da jeg flyttet hjemmefra. Siden kjøpte jeg enda en "perser " (som viste seg å være en langhåret huskatt og overhodet ikke lik) og tilsutt en perser til som var veldig mannevond.

Interessen for siameser kom da jeg leste om personligheten og lette etter en mer sosial rase enn Perser.

Voksen Tiger'n

Jag är uppvuxen med katter, de fanns i huset före mig å min  syster. Jag och en kompis hade en djurklubb som hette animal club (det var också mitt första ord på engelska) Jag har alltid varit intreserad av djur och var förr aktiv i djurens rätt, och är vegetarian (inte för att jag tycker synd om dem, bara för det känns konstigt att äta) Jag har också alltid tagit av katterna råttor och möss som de kommit insläpandes med (de som levde) och släppt ut.

När jag var 4 skaffade vi vår första hund, nelly en peppar å silver mellan schnawser (stavning? :P) hon vart tyvär överkörd rätt så ung, efter det skaffade vi en ny mellan schnawser, medolissa å efter det en brun dalmatiner, boria.

 Jag har också haft kanin, Häng öra som Medolissa bet nacken av, efter ett oupskattat bus. Sen har jag haft ett marsvin De-de, 3 tamråttor Busan, Siggan å Sten-åke, massvis med ökenråttor. (har också haft taggmöss, dumoråtta, hamstar, fiskar, salamandrar, grodor)

Min mamma födde upp ökenråttor och ställde ut dem, var störst i sverige under sina glansdagar och kom etta på världsutställningen i belgien, haha  Men jag har alltid tyckt det varit rätt töntigt, men nu förstår jag att det ungefär är samma sak som med katter.

Vi har också haft hästar å gätter, först 2 islänningar. Herdis hette min bästis, den undebaraste häst man kan tänkla sig, tjurig å elak . Efter islänningarna hade vi en nordsvensk å en tinker, å nu har vi 2 baskir hästar. Mamma tinka med fölet olga (ryska hästar)

Mitt siames intresse fick jag av att sitta kattvakt åt min pojkväns kusins 2 siames killar Arthur å Hasse, har aldrig träffat liknande katter, så speciella! Alla varnade mig att passa dem för att de lät så mycket, men efter en passning var jag fast! Jag började söka på internett och kom i kontakt med denna sida och fick sedan kontakt med Angelica Andersson som presentera mig för Balines rasen, då var det kört!

Jag har så mycket fina minnen som jag fått tillsamans med alla mina djur, och mina barn kommer också få en likartad uppväxt på landet!

Jag tror mycket att djurintresset går i "arv" då jag snart bott 1 år själv i egen lägenhet, å jag saknar så mycket att ligga i soffan å gosa med en katt eller hund. Och att komma hem till någon som välkommnar en. Jag längtar så mycket till jag får min lilla kisse Miss Mii! Eller mina 2 små kissar, men det är bara en jag vet av just nu

Puss på er

Jag är uppvuxen med både hund och katt men för mig var valet väldigt enkelt och det var att skaffa katt. Min första katt var en svart vit hus katt Tusse han blev 12 år gammal. När jag och Kjell stog inför valet att skaffa katt var vi båda väldigt överens om vilken ras.

Siames

Min första siames hette Röklands Chan Tsu Lin han föddes 1986 SIA n se bild nedan

Ett år senare så skaffade vi oss Röklands Ovidius (bilder finns ej inscannade av honom. Några utställningar eller avel ville vi inte  utan bara  njuta av dessa fantastika djur.

Sedan blev det Röklands Deineira SIA d

med henne började vi åka på utställningar hon var en mycket vinstrik katt.

Sedan köpte vi Röklands Naksron SIA b21 och Röklands Endymion SIA c Röklands Pannie, Röklands Wendi Worim SIA n, samt Röklands Zhonggue Cider SIA d han blev nominerad i WW i Helsingfors 2002. Ingen av dessa katter förutom Wendi Worim lever idag henne kan ni se på min hemsida www.simyketh.se

 Röklands Pannie

 Det blev många uställningar med dessa katter.

Sedan beslöt jag mig för att importera två katter en från Liberhos och en från Okonor och dem har ni redan sett många bilder av men inte denna bild av Portia när hon hade nyligen flyttat hem till oss.

Här är en bild av Kobold som lite kille hemma i Ungern cirka 3 månader gammal

En till liten dam finns hemma hos oss nu och det är av min egen uppfödning och det är S*SiMyKeth GoldenSea of Okonorway.

 En mycket bestämd dam som ingen bestämmer över, kan själv, vill själv, ingen får bestämma över mig.

Förhoppningsvis blir det många år till med denna förtjusande, beroende framkallande ras.

En liten berättelse hur jag och Kjell blev med katt

Jag har alltid haft mitt intresse för djur. Hund hade vi när jag föddes, men inte katt. Katterna kom iom att vi tog hand om en katthona med ungar när jag var 2 år gammal.
Sen har det varit fler hundar och katter, kaniner, hamster, undulater och råttor.

Anledningen till att det blev just siames för mig var att jag skaffade huskatthonan Elsa förra året och skulle skaffa en kompis åt henne. Jag tycker så mycket om hennes temperament och kollade därför på raskatter och jämförde vilken typ av temperament som kunde passa, då huskatt/blandras vet man aldrig vilken typ av katt man får. Framför allt så ville jag stödja seriös avel.
Elsa är väldigt lekfull, intelligent, påhittig, social, orädd, mycket nyfiken och har alltid något för sig. Så kom siamesen Äzzy in i mitt liv, och jag hade hittat "min" ras!  Blev så lycklig att jag grät när Elsa äntligen tog Äzzy under sina vingar, eftersom det varit bråkigt ett tag.

#28 vad roligt att dom tycker om varandra nu. Du kommer att ha många lyckliga stunder med dem.

Jag var den där tjejen som flyttade daggmaskar från vägen och kom hemsläpande med skadade småfåglar…

Så fick jag min första katt, Tusse, svartvit huskatt, när jag var sex år. Jag fick själv välja kisse ur kullen. Tusse var så vacker: vita "handskar" på framfötterna, "stövlar" på bakbenen, och en flashig vit "fluga" precis runt och under hans svarta nosspegel. Jag hade lovat sköta honom själv och alltid tömma kattbaljan. Det gjorde jag också. Tusse sprang bort en semester när han var 6-7 år, vi hade lämnat honom hos en vänfamilj, Tusse råkade slinka ut och var borta. Vi sökte i veckor.

Sen Loffe, en gråsspräcklig katt med mycket vitt. Ledsamt nog var han en liten skyggis, alltid med nerverna på utsidan. Han kom från en bondgård, min teori är att de där bondgårdskatterna kanske lätt blir alltför inavlade?

Under de här åren hade jag också: kanin, marsvin, hamstrar, ökenråttor, vandrande pinnar, kanariefåglar, vaktlar, undulater och akvariefiskar. Lekte litet "uppfödare": hade som mest 14 undulater på en gång. Och en massa guppies (försökte avla fram en viss färgvariant, men det var svårt få till det och småningom rann det hela ut i sanden (!)).

Så var det Billy Shears, en svart kisse. Han fick på kvar hos exet när vi separerade, eftersom exet bodde kvar i radhuset och jag flyttade till en liten etta.

Sen var det faktiskt kattlöst några år. Jag träffade min make, vi skaffade hus och bildande familj. Så när äldste sonen var sex år förklarade han att han helt enkelt måste ha en katt. Jag var inte svårövertalad. Letade fram lokaltidningen, hittade en annons och så åkte vi dit. Jag hade önskat en honkatt den här gången, men när svarte lille Venom kom framspringande ur syskongruppen och slängde sig i famnen på sonen så blev det en pojkkatt den här gången också. (Sonen döpte honom efter en serieskurk från Spindelmannenserien).

Venom blev akut sjuk i njursvikt när han var sex år gammal, och måste tas bort. Han hade varit en mycket mycket social katt. Jag började fundera på om det inte var så att vi hade en bättre chans få en sällskaplig katt om vi tittade efter en raskatt än att bara ta en vanlig huskatt där man i bästa fall fått träffa mamman?

Funderade på siames eller kanske en abessinier. Hittade så ocicat på nätet (den har ju sitt ursprung från siames och abessinier, med en liten liten gnutta amerikanskt korthår också). Hittade en ocicatuppfödare några mil från oss (Älebräckes, vars uppfödning är vilande numer). Fick komma hem och hälsa på deras katter. Föll pladask. Fick vara med när silverspottade Mithril och hans syskon föddes. Tyckte upplevelsen med en kattförlossning var fantastisk, och att jag ville testa att åtminstonde ta en kull. Så nästan samtidigt med att Mithril flyttade hem till oss kom också Liz (från John-Johns uppfödning). Liz bor inte längre hos oss, hon fick flytta tillsammans med sin blåspottade unge. Men hon hann bli mamma till vår första ocicatkull. Två kullar till har vi haft, med Toblerone en hane från vår första kull. Inte heller Toblerone bor längre hos oss, han fick flytta tillsammans med en dotter till sig. Jag hade innerligt velat behålla honom som kastrat, men det gick inte alls ha honom och Mithril tillsammans, så då måste en av dem flytta. Toble var yngst och vi trodde han skulle ha lättast för en flytt. Han har det bra med sin dotter där han bor. Fick nya bilder och ett brev från hans ägarinna bara härom dan. Jag saknar honom.

Nu har vi tre ocicater: svartsilverspottade Mithril, kanelspottade Cayenne, Toblerones brunspottade dotter Troja.

Och så vår lilla svart-bicolor oriental Inez.