Siames iFokus

Siames

Etiketthälsa
Läst 2955 ggr
Rovardotters
0

Epilepsi på katt?

Jag undrar om det finns någon kunskap/ erfarenhet av epilepsi på katt i detta forum?

Jag har fått höra talas om en unge som reagerade med epilepsi efter sin första vaccinationsspruta och han fick dessutom nedsatt syn, är idag 6 månader och vad jag har hört så klarar han livet bra och har bara haft ett anfall under den senaste tremånadersperioden. Kan detta vara en vaccinationsbiverkan eller vad tror ni? Jag har aldrig hört talas om något liknande. Kan veterinären ha gett sprutan slarvigt och skadat hjärnan/ synnerven?

Katten är inte min eller från min uppfödning så jag har ingen ytterligare info men jag blev väldigt konfunderad när jag fick höra om detta och vill veta mer. Jag har aldrig träffat en katt med epilepsi men det verkar vara en otäck sjukdom. Vad jag har kunnat läsa mig till finns det en ärftlig form (läste om Norsk Skogkatt) som bryter ut vid könsmognaden men denna stackars kattunge verkar ha fått något annat.

ullisen
0
#1

Obs! Nu tänker jag högt så detta är inte fakta utan bara mina tankar i skrift. Obs!

Tyvärr är epilepsi på hundar inte helt ovanligt. Har däremot aldrig hört talas om  ngt samband med vaccinering. Min tanke är att katten redan från födsel/tidig ålder haft/fått en hjärnskada och därför fått anfall. Denna ev skada kan ju även orsaka synfelet. Kanske de bara inte uppmärksammat det tidigare?

Skönt att den verkar må bra nu iafKyss

Attacks
0
#2

Fant denne,men det er også hund.

EPILEPSI HOS HUND

Epilepsi er en relativt vanlig sykdom hos hund. Sykdommen kan forekomme hos alle hunderaser, men det kan se ut som den er mer utbredt hos enkelte raser, eller hos enkelte linjer innfor rasen. Hvilke raser dette gjelder har variert med årene, og er også forskjellig i forskjellige land.

Diagnosen epilepsi brukes på sykdommer som karakteriseres av tilbakevendende epileptiske anfall som skyldes sykelige forhold i hjernen. Sykdommen kan forekomme i ulike styrkegrader fra milde anfall (rastløshet, snusing, piping, stirrende blikk og varierende grad av ustøhet) til de større anfall med tap av bevissthet, kramper, fråde om munnen, avgang av urin og avføring og stive lemmer.

Felles for alle slike anfall er at de kommer plutselig og er som regel relativt kortvarige. Anfallet er som regel over etter noen minutter og etterpå vil hunden ofte være usikker og trett og søke trøst hos eieren. Mange hunder vil gjerne spise og drikke uten måtehold etter et anfall, noe de ikke bør få lov til.

Anfallene kan være hyppige eller sjeldne, og de kan av og til utløses av psykiske påkjenninger som plutselig støy, at eieren reiser bort, stress, uro i huset osv. Hvis anfallene er hyppige, kan de som regel holdes bra i sjakk med medisiner.

Man skiller mellom to former for epilepsi, nemlig idiopatisk og ervervet epilepsi. 

Idiopatisk epilepsi er en tilstand hvor man ikke kan finne årsaken til anfallene. Det antas at hunder med denne lidelsen har en genetisk bestemt lav krampeterskel.

Diagnosen ervervet epilepsi brukes når man kan forklare årsaken til anfallene, som oftest patologiske (sykelige) forandringer i hundens hjerne, eller stoffskifteproblemer som kan føre til anfall.

Dersom det er snakk om forandringer i hjernen kan disse være forbundet med ytre skade eller tidligere forandringer pga infeksjoner eller liknende. Hos eldre dyr er også svulster en mulig årsak.

**Diagnose
**Epilepsi kan ikke diagnostiseres ved hjelp av enkle laboratorietester. Som regel er hunden symptomfri når den er hos veterinær, og det er derfor viktig at eieren beskriver symptomene så detaljert som mulig. Ting som kan være av betydning for veterinæren å få vite, kan være:

Om hunden har hatt adgang til giftige stoffer

Hundens avstamning og eventuelt sykdom hos søsken

Er hunden fullvaksinert

Tidligere sykehistorie, for eksempel operasjoner eller skader eller om hunden har brukt medisiner tidligere

Fôring og mosjoneringsrutiner

Tid og sted for første anfall

Så detaljert beskrivelse av selve anfallet som mulig

Hvor ofte hunden har anfall

Er det noen felles faktor som kan ha utløst      anfallene

Hvordan oppfører hunden seg før og etter et anfall

Hvordan hunden oppfører seg mellom anfallene, om den har forandret personlighet i forhold til før anfallene begynte

**Behandling
**Epilepsi behandles som regel med krampestillende medikamenter. Det er ofte store forskjeller mellom hvert enkelt tilfelle av sykdommen, og behandlingen må derfor tilpasses hver enkelt hund. Dersom en hund har fått stilt diagnosen epilepsi vil den trenge behandling livet ut.

Hunder dør ikke av epilepsi, med mindre de er gamle og svake eller har svakt hjerte. Ofte er sykdommen en større belastning på eieren enn på hunden.

Kilde: http://www.dyrevebben.no/faktasidene/hund

(N)Attack's Cattery  ~Sometimes with a touch of white ~ http://www.attackscattery.blogspot.com/

 

SacredSouls
0
#3

Jeg kommer med et eksempel på mine barn jeg. Jonas fikk krampeanfall etter sin første vanlige barnevaksine.Det ble med kun det ene anfallet og masse tester hos lege.

Maja hadde veldig mange feberkrampeanfall som liten og av den grunn satte de ikke MRR vaksinen som skal gis når de er 15 mnd før hun var nærmere 2 1/2 år.Hun ble utredet for epilepsi senere men har ikke hatt anfall siden hun var seks år.

Litt tileggsinfo: Min Knut har epilepsi etter hjernehinnebetennelse som barn. Da både Jonas og Maja ble utredet for sine krampeanfall så fortalte nevrologene at selve epilepsien ikke er arvelig (siden Knut tross alt fikk den etter sykdom) men at de hadde arvet genet som kan gi kramper og at terskelen for krampeanfall var lav.

Altså kort forklart :alle mennesker kan egentlig får krampeanfall men mine barn hadde da arvet genet som gjorde at terskelen var lavere enn normalt.

Litt utenfor katte tema men siden det handlet om en som hadde fått dette etter vaksine så kan man jo mulig se en liten sammenheng.

Line - Moderator & Medarbetare Siames IFokus

Attacks
0
#4

(N)Attack's Cattery  ~Sometimes with a touch of white ~ http://www.attackscattery.blogspot.com/

 

CoralReefs
0
#5

Min siames som jag hade p foder en gång i tiden fick epilepsi i samband med könsmognad. Hennes anfall kom tätare och tätare och till slut tapapde hon synen och så blev hennes tassar förvridna. Hon for ut och in på djursjukhuset och blev undersökt av olika specialister utan att någon kunde exakt förklara varför.

Efter en tid gick det tyvärr inte utan hon blev avlivad.

Rovardotters
0
#6

"5 Så hemskt för dig och den stackars katten!

Rovardotters
0
#7

#1 och 2# Ja, det skulle nog kunna bero på någon sorts skada, en missbildning eller en infektion. Har läst om att hjärntumörer kan orsaka epilepsi också. De borde nog röntga skallen för att kolla om det finns en sådan bakomliggande orsak. Otäckt är det i alla fall.

#3 Jag är inte riktigt säker på om jag förstod dig rätt? Menar du att alla människor kan få krampanfall av vaccinationer men att dina barn har ärvt en gen som gör dessa kramper mildare än hos andra människor?

SacredSouls
0
#8

#7 Uff,det var ikke meningen å være uklar. Det jeg mener er at alle mennesker kan i teorien få et krampeanfall en eller annen gang i livet (ikke i forbindelse med vaksine) Men at hos noen mennesker så er terskelen for å få et krampeanfall mye lavere enn hos andre mennesker.

Slik som da vår Maja hadde mange kramper som liten så forklarte de det sånn at hun hadde arvet pappans "krampe gen" som gjorde at hun fikk fort feberkramper i forhold til andre små barn.Det skulle for eksempel mindre svingninger i feber til for at hun skulle få et anfall.

Den gangen Jonas fikk det krampeanfallet så relaterte de det til vaksinen han hadde fått tidligere på dagen satt i sammenheng med at pappan hadde epilepsi (og at Jonas da også hadde en lavere terskel for å få anfall)

Litt rotete forklart.Men det var altså lav krampe terskel og vaksinen som ga Jonas det anfallet.

Ps : Nå så jeg at du hadde skrevet ordet mildere. Med at de får lettere anfall så mener jeg de får det oftere,altså motsatt. Det skal mindre til før de får anfall.

Lav krampeterskel = Får fort anfall. Høy krampeterskel =får aldri anfall.

Skrattandeikke greit med norsk og svensk alltid. Jeg kom ikke på noens svenske ord som kunne passe heller.

Line - Moderator & Medarbetare Siames IFokus

Rovardotters
0
#9

#8 Ok, nu förstår jag dig. Själv hade jag väldigt lätt att få hallucinationer som barn när jag fick feber, riktigt otäcka med bankande trummor och all verkilighet försvann. Min mamma är sjuksköterska och tyckte inte att man skulle pjåska med febernedsättande medel så jag kunde ligga i tre dagar i sträck och svettas ut min feber och vara helt borta. De kom in i bland och gav mig något att dricka men annars var jag helt väck. Det är dock inte samma sak som att få feberkramper för det har jag aldrig fått men kanske ändå en liknande reaktion som du beskriver - reaktion på feber.

Denna katt med epilepsi vet jag ej om den hade feber vid dessa tillfällen, men det är ju möjligt. De otäckaste biverkningar jag har fått av vaccinationer är total apati och aptitlöshet, det var av felocell (jag fick tvångsmata igång dem).  Några kullar har fått diarrée också, även då jag använt avdödat, tror det var en smitta hos veterinären, men jag fick ordning på dem också. Men inget liknande som detta. Jag har dock hört talas om kattungar som dör ibland efter vaccinationer. En Maine Coonkull som de inte kunde få liv i trots stora ansnträngingar, också av felocell. Men jag vet för lite om denna kattunges uppväxt för att kunna uttala mig om orsaken. Ibland får man dock informationer som kan hjälpa en att undvika egna problem, bara man frågar. Jag är ju i största allmänhet intresserad av hälsofrågor (men det vet ju alla vid det här laget).

Kattass
0
#10

Detta handlar inte om kramper, men väl om vaccin. Första gången jag gick och vaccinerade min siames mot kattsnuva (han hade fått 2 ggr av uppfödaren innan dess) kliade det enormt på hela honom!! Han vart som tokig och sprang runt och rullade sig och kliade och sprattlade. Det tog någon timme efter vaccineringen, så började det, kliandet. Växelvis hade jag honom i knät och masserade hela hans skinn och växelvis stack han i väg och snodde runt sig själv och sparang och ålade. På någon timma eller två lugnade det sig.

Nästa gång fick han ett annat märke på vaccinet. Då fick han inte allergisk chock.

Puh.

Inte kul med epilepsi på någon, människa som djur, inte heller med reaktionerna hos #9, varken på katt eller febrigt barn Gråter

ElisaCosmos
0
#11

Hejsan jag har varit me om epelepsianfall hos kanin..Där har man kommit fram till att det e vanligare eller nästan enbart förekommer hos vita blåögda..O det var just en sådan som fick det hos mig..Det verkar vara ärftilgt o kommer oftast vid stress..O det var det vid de 2 gånger som min kanin fick det..Han verkade lite förvirrad efteråt..anfallet varade inte länge..Max en minut..Men det var en lång minut..Det kan nog komma anfall vid vaccination tror jag,,..Men där e det ju bara jag som tror..O har ingen läkarkunskap..Men jag har ganska stor erfarenhet av djur..:)I alla fall så kan ju människobarn också få feberkramper efter sprutor mm..Dom kan ju verka som epelepsi..Men som sagt det e inte roligt att se ett anfall..O hoppas att det inte kommer fler..Jag var tyvärr tvungen att avliva min kanin,då han inte alls mådde bra efter anfallen dålig mage o förvirrad..Sen var alla släktingar importer så ärftligheten visste jag inget om..Lycka till med katten!!

Rovardotters
0
#12

#11 Jag vet inte om ägaren till katten är med i detta forum, jag har bara väckt frågan här för att höra om era ev erfarenheter/ kunskaper. Men jag antar alla alla djurslag kan få epilepsi, hemskt att se, det kan jag förstå. Det verkar vara vanligt att de blir sämre och sämre utan behandling och att behandlingen kan slå ut njurarna så livet förkortas i vilket fall som helst (har jag läst mig till), med eller utan behandling. Men jag är inte heller medicinskt skolad utan har bara ett lekmannaintresse och intresse för djurens bästa förstås. Det är bra att samla på sig kunskap om man håller på med avel för man vet aldrig vad man kan råka ut för, eller rättare sagt, vad djuren kan drabbas av.

Felicula
0
#13

Jag har en rysshona som har epilepsi. Hon fyller snart 17 år och lever ett fullt värdigt kattliv mellan sina anfall. Dessa startade i samband med att hon blev könsmogen. Eftersom hon ändå hade ett navelbråck skulle hon ju kastreras när hon blev könsmogen, så det var inte så mycket att fundera på i den vägen. Däremot har jag hunnit fundera många gånger på om jag behållit henne för min egen skull. Men de senare åren har det ju stått helt klart att hon ändå har ett bra kattliv. Hon kryper upp i sängen varje kväll och spinner mig till sömns, min lilla vackra blå.

Givetvis har det varit veterinär inblandad på ett tidigt stadium. Under en period gick min katt på medicin mot epilepsi. Men det finns ingen som är för katt, utan hon fick ta mindre doser av människomedicin. Följden blir givetvis biverkningar, som nedsatta värden på lever och njurar. Detta kom efter ungefär två år på medicin, och visade sig på de regelbundna blodprover vi tog. I samråd med veterinären satte vi ut medicinen, lät henne ha några anfall ibland istället och med facit i hand var detta ju rätt, hon hade väl aldrig uppnått denna ålder med äran i behåll annars.

Tyvärr nalkas väl slutet av livet för henne nu, hon börjar tackla av, tappa muskelmassa och bli stel i lederna. Eftersom hon har de problem hon har tänker jag inte bråka med blodprov och sånt (hon har fått anfall hos veterinären pga stressen förr), utan hon får hänga med så länge hon lever värdigt som katt.

(Hur har man tid att sitta och skriva sånt här på nyårsaftonskvällen? Tja, jag har dräktig hona och vet inte hur mycket det kommer att smälla eftersom jag inte bott i det nuvarande området något tidigare nyår, så här är vi hemma och har en myskväll!)