Hon saknar sina syskon, en kompis skulle nog hjälpa en hel del. Siameser ska inte vara ensamna.

Jag skrev i en annan medlems tråd i dagarna och skriver samma i din, du får räkna med upp till två veckor innan kattungen visar sitt rätta jag. Min Siames Gucci låg under min sons säng i en vecka, därefter förflyttade han sig till badrummet och låg under duschkabinen i ytterligare en vecka.

Han stack fram sin vita tassar och drog in de godisbitar jag lockade med. Detta var för att han tyckte det var en alldeles förskräcklig upplevelse med de främmande katterna i mitt hushåll. Gucci är en fullt normal katt.

JA, din kattunge saknar sin familj och är rädd och liten. Hon behöver en kompis snarast. Ni bör också sova med henne om det är möjligt. Om ni stänger in er i sovrummet för att få sova i fred, innebär det att kattungen blir utestängd och ännu mer ensam. Förhoppningsvis kryper hon upp till er på natten och söker trygghet. Annars är det öronproppar som gäller.

Lycka till!

Nilla

Tänker likadant. Ge ungen tid och kärlek - och en kompis.

Maya, så duktig som hon var med mig (människor) var rädd för hundarna i hushållet - men det löste sig genast när hon fick en kattkompis efter en vecka.

Det är verkligen viktigt för en kattunge att ha en annan katt att "prata katt" med.

Hej!

Tack för alla svar!Åh vad skönt att höra att ni har likadana erfarenheter.

Vi har sovit med öronproppar i natt, och vet ni vad? Inatt såg jag en vit liten skepnad sitta vid fotändan på sängen, så vår lilla isprinsessa har börjat göra SMÅ SMÅ framsteg!Hade jag börjat prata med henne hade hon dock smitit undan snabbt som attan så jag bara lät henne vara och kände ett stort leende spricka fram inombords

Era katter som varit sådär skygga i början, har de blivit riktigt keliga och sociala senare, eller har de kvar en "skygg" personlighet även efter att de blivit modigare och vant sig vid nya hemmet?

Vi ska nu i helgen fundera på  en till kattunge, kanske att vi börjar jobbet med att leta efter åka och titta på en till potentiell bebis till oss i så fall

Har ni erfarenhet av någon speciell ras som en siames går bra ihop med? Vi har varit och intresserade av en kull silver-abessinier, det är ju också en väldigt social och lekfull och aktiv ras.Vilka katter har ni tillsammans med era siameser?

Till sist en sista liten ängslig fråga:Tror ni en skygg och blyg liten katt kan bli skärrad av att det kommer in en ny unge som är mer social och framåt,eller kan hon måhända smittas av detta och lättare börja ty sig till oss tvåbenta?

Vet inte om det är läge att chocka henne med en ny kompis inom några veckor (tar ju sin tid att hitta en annan katt,det måste klicka och kännas 100%,det är ett stort beslut)eller om man ska vänta så hon blir ens lite trygg?

En Siames trivs bäst med sin egen sort. Jag har Siames och Ocicat. Som du kanske vet är det en hel del Abessinier i just Ocicat och det görs också en hel del utparningar med just denna ras. Enligt min erfarenhet är Siames och Ocicat en inte helt idéalisk kombination. De är två totalt olika kattyper.

Vill du ha en rasren Siames eller Oriental, vilket jag  rekommenderar dig, så ta en titt på Siames & Orientalgruppens hemsida under kattungar och omplaceringar.

www.sogrupp.se

Är du inte beredd att punga ut med 6000 kr, kan en omplaceringskatt vara en smart idé. Det finns också uppfödare som sitter med lite äldre kattungar till reducerat  pris.

Snoka upp en Siames och Orientaluppfödare i dina trakter och be om att få komma på "studiebesök"…sedan hyser du nog inga tvivel om vilken ras katt nr 2 ska vara.

Min "blyga" kattunge Gucci är kelig och framåt idag. Han är nu 3 år.

* OBS! För att ingen ska misstolka det jag skrivit, vill jag förtydliga att Gucci var en fullt normal kattunge och inte på något vis skygg vi leverans. Han fick en tuff start i det nya hemmet, hårt ansatt av vår stygga alfahona. Min avsikt var att dela med mig av mina erfarenheter och visa på, att kattungens beteende i denna tråd är fullt normalt.

Jag inser att det jag skrivit kan misstolkas, därav detta tillägg. Idag är Bassie & Gucci ett oskiljaktigt kärlekspar för livet. *

Gucci, 5-6 månader.

Fixa ett "safe place" till din kattunge. Kanske har hon redan valt ut en plats själv? Där bäddar du med någon mjuk dyna och liten filt att krypa under. Sedan ger du henne tid att själv avvancera. Hon kommer att göra nya framsteg varje dag och sedan retirera till sin trygga plats. Snart kommer du vakna och finna henne ihopringlad i er säng.

Skriv och fråga hur mycket du vill. Här finns massor av kunskap att hämta bland medlemmarna. Men ta med i beräkningen, vi kommer inte kunna låta bli, att försöka leda in dig på den "rätta vägen", Orientaliska katter…

Nilla

Till sist en sista liten ängslig fråga:Tror ni en skygg och blyg liten katt kan bli skärrad av att det kommer in en ny unge som är mer social och framåt,eller kan hon måhända smittas av detta och lättare börja ty sig till oss tvåbenta?

Siames och Oriental trivs oftast med sällskap och gärna sällskap ur samma Kategori MEN trots allt vill jag ändå understryka att det är individer vi talar om nu och därmed är det en sanning med modifikation att siamesen inte kan vara ensamkatt och därmed inte skulle kunna bli en perfekt harmonisk underbar lekfull social kelig individ med STORT självförtroende även som ensam katt i hushållet.
Visst har jag stött på skygga siameser och orientaler i mitt liv men dessa har inte varit ensamkatter, alla de "ensamlevande" siam/ori-katter jag mött har istället har haft otroligt starka egon som bortskämda småungar ungefär.. men det är väl så vi vill ha dom…våra fyrbenta barn alltså :-))
Jag skulle inte med bestämdhet säga att din lilla och just nu osäkra blandrasflicka skulle tjäna stort på att en ytterligare kattunge fördes in i hushållet just nu. Det kan bli bra men det kan också få henne att dra sig låååångt tillbaka fräsande till ruta 1 igen. Jag själv skulle avvakta och, som ni nu gör, tillbringa mkt tid med lock, pock och uppmuntran med bara bara bara henne och då hennes självförtroende såväl som hemkänsla är stabilt kanske ta in en ytterligare individ i hushållet.
Många lycka-till-önskningar
Louise

Det var bra råd från A*Famousa.

Dessutom är ju inte din lilla pärla en siames, utan en siames-perser blandning. Vet inte hurdana perser är, men har förstått att de är mycket lugnare än Kategori IV katter. En väldigt aktiv siames-abessinier blandning kunde mycket väl vara för mycket för henne?

Glad att det har börjat lösa sig, ett steg i taget

På hittekatter iFokus ligger det to fine artikler " skygg katt hemma del 1 og 2" Scroll litt ned på første siden der.

Der var det mange fine råd om hvordan man skulle nærme seg en skyggis.

Nå er jo siames/perser en litt spesiell blanding. Siamesere er veldig sosiale mens en perser ikke er på samme måte i det heletatt og det er virkelig to ytterpunkter i katteverden.F eks en siames elsker å ligge i klynge.De ligger oppå hverandre og er utrolig avhengige av sine katte venner.Mens en perser er rake motsetningen.De ligger gjerne for seg selv,er venner med de andre kattene men ikke avhengige av hverandre på samme måte.

Jeg har hatt to persere og det er iallefall den erfaringen jeg har av de.

Dessuten så er de jo individer.En skyggis krever utrolig mye tid og tålmodighet før man får lønn for strevet så tålmodighet er en viktig del her + masse gulv sitting.

Lykke til.

Ibland beror kattungarnas osäkerhet på att de är lite för små när de flyttar, de är helt enkelt inte beredda på att skiljas från mamman. Min erfarenhet är att siameser och orientaler inte är riktigt flygfärdiga förrän de är runt 14 veckor, får man dem så små som 12 veckor så kan de vara lite extra krävande men det går över. På sikt (om en eller två månader) tycker jag ändå att hon ska få en kompis, en mjuk och go kastrathane kanske. Blir hon ensamkatt för länge kan hon bli så egen av sig att hon inte passar med en annan katt, hon verkar väldigt envis av sig. Men hon börjar ju göra lite framsteg nu och det är ju skönt. Två steg framåt och ett bakåt, så brukar det vara. Oroa er inte, jag tror hon blir en envis och stark hona till slut men tänk på redan nu om ni vill ha fler katter, då bör ni inte vänta för länge. När det gäller raser så tror jag mer att det handlar om individuellt temperament, jag har sålt en siameshane som kompis till en brittisk korthårshane, det var en ypperlig kombination, båda är mjuka och lekfulla, britten smittades mycket av siamesens lekfulla tempermant men britter kan vara väldigt lekfulla och roliga av sig själva, men är lite lojare än siameser, även huskatter funkar om de inte är ladugårdskatter utan uppfödda i ett socialt hem. Eftersom hon verkar vara väldigt bestämd och kanske vill vara dominant tror jag mest på en hane. Köper ni en unge så kastrera hanen tidigt (4-5 månaders ålder), det är inte skadligt eller förstör honom på något sätt. Ni kan också leta efter en siameshane som sällskap förstås. Lycka till!

Hejsan alla!

Nilla: Ja din Gucci ser helt klart ut som en självsäker kisse, vacker ocksåSkönt att det finns hopp även för skyggisar.

AFamosa:Jag håller med dig där att katter trots allt är individer även fast de tillhör en ras där det finns vissa generella karakteristiska drag hos många av katterna.Vår Miu-Miu verkar vara en väldigt bestämd liten dam som absolut ska ha sin vilja igenom,får se hur hon utvecklas,om hon klara konkurrensen om uppmärksamhet.Tid får hon hur mycket som helst av oss.

Sacred Souls:Javisst är det en speciell blandning.Miu-Mius mamma hade råkat para sig med grannens perser,och ja,så föddes en liten kull.Hon är dock till personligheten,rösten och utseendet mest en siames,men lite rundare och rultigare,och med stora runda ögon istället för siamesens sneda.Tack för tipset om artikeln,vi har läst den och anammat det som står där. Din kommentar om massa golv-sitting,haha!Det stämmer verkligen,jag har ont i häcken efter att i 6 dagar levt mitt liv på golvet

Inatt kröp hon upp bredvid oss och purrade för första gången,helt självmant.Hon attackerad också våra fötter med SYLVASSa klor,så idag blev det kloklippning,vi har inte riktigt vågat utsätta henne för det tidigare då hon är så rädd.Haha,nu surar hon under soffan,men hon har börjat gilla gos så pass mycket så hon blir förbannad över sig själv för att hon är så skygg och hoppar upp till oss och purrar och vill ha kärlek ändå.Efter någon minut blir hon förbannad på sig själv för att hon "redan förlåtit" oss för kloklippningen,så då måste hon fräsa lite och springa in under soffan och protestera lite igen.Sen,efter 5 minuter,är hon uppe hos oss igen och gosar.Snacka om schizofren och alldeles underbar liten katt

Skönt att höra / läsa

Hon låter som en alldeles vanlig kattunge, och det kommer säkert att gå bra för henne.

Kan inte ni lägga upp några bilder på denna speciella korsning, det ser vi inte varje dag!

Det går nog fint det här!
Purr Purr  Lycka till!

Så flott å høre at det går såpass fremover. Det var koselig.

Ja nå vil vi se bilder av skjønnheten din

Vill bara påpeka att Gucci var en mycket framåt och tuff individ hos Elisabeth och att flytten och nya familjemedlemmars beteende kan göra vilken kattunge som helst rädd och har inget med kattes psyke att göra. jag vill minnas att din hona hade i uppdrag att jaga honom så fort hon fick syn på honom och du ringde  oss och var rädd att hon skulle skada honom allvarligt om hon fick tag i honom. det var väl därför ni sov på toaletten vissa nätter?

så det är skillnad att vara skygg eller rädd för de katter som bor i det nya och helt främmande hushållet. Blev såklart liten ledsen då man kan uppfatta situatuionen som att katten först efter flytt blivit en social individ och inte varit det redan innan.

#15 "…skada honom allvarligt.", är väl att ta i kanske?

Men visst, Fru Bassia har svårt att acceptera nykomlingar och håller stenkoll på dem. Hon är vår alfahona och en tuff sådan.

Jag har inte på något vis påstått att Gucci var skygg som kattunge. Jag delar med mig av mina erfarenheter och menar på, att detta är ett fullt normalt beteende när en ny katt kommer till ett hushåll med flera stöddiga vuxna katter.

En liten ensam kattunge kan reagera likadant när den skiljs från sin mamma och sina syskon och ska stå på egna ben i ett nytt hem. Detta är vad denna tråd handlar om.

Vad gäller Gucci, hade han varit en skygg harpalt hade jag defintivt inte valt honom som pappa till mina kullar.

Jag har också skrivit i inlägg 2, " Gucci är en fullt normal katt".  

Nilla

 ja kanske men det var din egen oro för några år sedan, då du ringde och oroade dig då du och Gucci sov ett antal nätter instängda på toaletten just för att hon var ute efter honom

det är inte alla här på forumet som förstår skillnaden på en normal katt med normalt psyke ändå kan bli rädd av olika omständigheter som händer i det nya hemmet helt utanför uppfödarens kontroll och att det handlar om en normal reaktion på en flytt. då spelar det ingen roll hur tuff och nyfiken kattungen är.

Sedan finns det kattungar som är ostabila i sig själv och tar till vana att lägga benen på ryggen oavsett var den är redan i sin stabila miljö tillsammans med mamma och syskon.

 texten

Min "blyga" kattunge Gucci är kelig och framåt idag. Han är nu 3 år.

får mig närmast att tänka på att det tagit tid att få honom till en normal mysig katt.. men men allt har olika tolkningar och ville bara påpeka skillnaden på rädd och rädd kan vara helt skilda saker

det man ska fråga sig är hur kattungen var hemma hos uppfödaren. social eller blyg. för det kan har helt olika orsaker till att kattungen regagerar eller gömmer sig. gömer den sig för att den brukar göra det även hemma hos uppfödaren eller är det ett nytt fenomen som troligen har med flytt att göra.

# 17 Jag instämmer i följande:

"det är inte alla här på forumet som förstår skillnaden på en normal katt med normalt psyke ändå kan bli rädd av olika omständigheter som händer i det nya hemmet helt utanför uppfödarens kontroll och att det handlar om en normal reaktion på en flytt. då spelar det ingen roll hur tuff och nyfiken kattungen är."

Jag tycker aldrig att man ska räkna ut en kattunge som blir skraj av en flytt eller av nya människor utan ge den en ärlig chans först. Är man oerfaren vid siameser så kanske man inte kan tolka signalerna som denna katt sänder ut. Efter beskrivningen tolkar jag henne (kattungen som denna tråd handlar om) som en mycket enveten och en blivande dominant hona, kanske som din Bassia Nilla och inte som en blyg viol som vissa tolkar henne som. Jag har sett detta beteende förr hos honor som i grunden är superstarka och aldrig senare (efter de första två veckorna) vet vad blyghet är. De vill uppenbart härska och få sin vilja igenom till varje pris. Tråkigt sätt som hon gör det på men är hon det minsta smart så fattar hon snart galoppen.

Däremot vill jag inte lägga mig i huruvida Gucci var blyg när han flyttade eller ej för det vet jag ingenting om. Det jag vet däremot är att många kattungar ändrar sig väldigt när de flyttar, det märker man särskilt när man säljer två syskon ihop, den tuffaste blir den mildaste och den minst framfusiga blir den busigaste, allt anpassat efter det nya hemmet och de nya relationerna. Allt beror till stor del vilken "taktik" som funkar bäst och ger de största fördelarna i det nya hemmet, katter är superegoister, superintelligenta och riktiga överlevare.

Kattungar genomgår olika utvecklingsskeden precis som människobarn och har sina blyga perioder då de upptäcker omvärlden, det kan ta tid för den att smälta allt och råkar man då besöka kullen när de befinner sig i dessa känsliga skeden kan man få fel uppfattning om vilket temperament ungarna ska få. De mer intelligenta är också mer känsliga under denna period.

Jag har gjort ett tillägg i #5, som jag också klistrar in här. Hoppas  att den jag text jag skrivit inte ska misstolkas av fler.

* OBS! För att ingen ska misstolka det jag skrivit, vill jag förtydliga att Gucci var en fullt normal kattunge och inte på något vis skygg vi leverans. Han fick en tuff start i det nya hemmet, hårt ansatt av vår stygga alfahona. Min avsikt var att dela med mig av mina erfarenheter och visa på, att kattungens beteende i denna tråd är fullt normalt. Jag inser att det jag skrivit kan misstolkas, därav detta tillägg.

Idag är Bassie & Gucci ett oskiljaktigt kärlekspar för livet. *

Det är fullt möjligt, att jag vid detta tillfälle ringde min uppfödare och uttryckte min oro över, att Bassie skulle göra smulpaj av Gucci om hon fick tag på honom. 

Eftersom min prinsessa är ofelbar, har jag förträngt hennes beteende idag. Jag vill tro, att jag uppförde mig som en alldeles normal kattungeköpare.  

Bassie & Gucci

Jag är ledsen att vi kapat din tråd, pamela! Jag tycker att vi återgår till det ursprungliga ämnet. // Nilla

vill bara säga att min Varga var en timid liten katt fröken som satt och betraktade de andra ungarna i kullen när de busade omkring..så länge hon bodde hos sin uppfödare,när hon flyttade till mig var hon alldeles uppenbart en alfa hona -direkt! och satte  Agathon på plats-big time!Appropå förändringar när de små flyttar