Oj oj oooooj, vilken tur han har haft som kom till dig! Stackars lilla kissebarn!

Nu får vi hoppas att den lille kan bli en normal katt, med hjälp av fostermamma och gosiga syskon. Hur ska du kunna göra dig av med honom sedan? Denna lilla historia värmde verkligen i höstrusket.

Nilla

Vilken tur Munchi hade som hamnade hos er.

Det är så skönt att få läsa om olyckskatter som hamnar hos människor med hjärtat på rätt ställe 

Vilken liten sötnos!
Skönt att du räddade honom!
Är så sugen på att skaffa en liten husis till sällskap här hemma. Men hitta en som inte mår dåligt att vara inne är svårt…

Ohhh, så skönt att han fick komma hem till er!!!!! Härligt att han verkar så kavat trots allt han varit med om, en riktig fighter… tack för att du delade med dig av detta!

 Så godt han havnet hos dere.

Men en sån go liten gök-unge du fick i ditt rede!
En sån sagolik tur han har din lilla Munchi- och vi här på forumet också som fick en sån här glädjande avrundning på söndagskvällen.
Tack!

Louise

Tack, Nilla, för att du lägger in mina bilder. Och gav mig ordet min trötta hjärna letade efter: fostermamma och fostersyskon - inte styvsyskon. För samma pappa har dem ju inte :-))

Här kommer nu suddig mörk bild jag tog precis. Alla i en hög i soffan Munchi ser på bilderna ut att vara större än Es ungar, men han väger faktiskt nästan 200 gram mindre.

Tur att det finns sådant folk som du. Nu får den lille killen ett hem.

Och en jag tog för en timme sen på E som betraktar Munchin och Munchin som betraktar Es svullna spenar.

Lilla livet, jag hoppas han upplever i alla fall lite harmoni här. Det märks på alla att det är stressande med en nykomling, ungarna har inte riktigt tid att äta och Blondie morrar åt skuggor. Men stämningen är inte aggressiv, mer orolig. Komplexa varelser våra katter.

Du är en ängel som tar hand om den lilla parveln! En stooooor kram till dig!

Ja, nu måste vi få följa honom precis som vi får följa de andra ungarna du har!

Nu är det ny vecka och jag flyttar "tummen upp" till detta inlägg. Jag är rädd att Attacks tråd spårat ur. Ossilians hjältebragd blir veckans Highlight.

Nilla

Härlig historia, om du kan få kattmamman att slicka på honom så kommer det att gå bättre, han luktar annorlunda nu.

vilken fin insats av dig..härligt att hörahoppas det funkar

Gud så söt han är! Och så roligt att få se lille krabaten, jag har hört historien från sekund ett, eftersom den rådiga systern är min vän ;-)

Så himla skönt att han fick komma till dig, det känns 100% rätt.

Jag kan inte annat än hålla med alla här om att du verkligen har hjärtat på rätt ställe som tar hand om denna lilla vilsna varelse. E kommer säkert falla till föga och adoptera honom snart.

#14 Jaaa, hon nämnde ju dig! Kändes så mysigt med en påminnelse om att världen är liten. Munchi är en fighter av den mjuka sorten, du vet en sån där hane som gnider sin matindränkta nos mot din kind med ett dovt purrrr. En sån som jag vet att vi båda älskar och en av oss har huset fullt av :-))

ps. nu vet jag vem som ska få den fjärde puffen

#16 Ja, världen känns nästan påträngande liten ibland, eller hur?

Åhw, lille Munchi. Han påminner om Hiro som jag hade i vintras. Lille pojken. Hehe, ja, huset fullt kan man minst sagt säga! (Försöker se skärmen för kattkramar är ivägen och buffas och stångas..)

Ja, det är givet vem som ska få fjärde puffen nu :D

I dag slickade E lite på honom. Hon har slutat fräsa och låter honom ligga nära både henne och ungarna. Så det går framåt.

Jag har ju som några av er kanske vet, en del dubier gällande raskattsuppfödning. Jag är verkligen dödligt förälskad i denna ras och vill gärna se att fler människor får njuta av den orientaliska charmen. Men mitt hjärta bultar hårdare för den självständiga och robusta bonnkatten. Och det finns så många av den sorten som far illa där ute och det är dessa jag vill engagera mig i, igen och mer.

Jag är dessutom helt och komplett ointresserad av utställning, sällan har jag varit så uttråkad som under de evighetslånga åtta timmar som jag suttit och frusit i en ishall någonstans i Sverige (och då har det ändå gått rätt bra för mina katter!) :-)) Min man säger nej och åter nej till fler kattor i huset, vilket betyder att jag inte kan behålla en lovande avkomma. Då tenderar ju avelsarbetet att likna kattungeproduktion, och det vill jag verkligen inte syssla med.

Lille Munchi här kom in i mitt liv precis i ett skede då jag på allvar funderade på att sluta med uppfödning, trots att jag sitter med en ljuvlig kull som troligtvis alla har funnit fina hem. Jag tror han är pricken över i:et, signalen, symbolen, pudelns kärna you name it som fått mig att definitivt bestämma mig för att låta er andra mer ämnade och intresserade fortsätta föda upp de fantastiska thailändarna. Jag och Munchi kelar vidare i en annan men ändå samma värld.

Haha, vips blev detta en avskedstråd. Men ändå inte eftersom jag ju faktiskt fortsatt kommer att vara orientalägare och kommer vilja hänga med i senaste nytt :-))

#18 Jag ska inte övertyga dig om att fortsätta, fast jag inte ens har börjat ännu. Jag vill bara unna dig att leva ett liv med mysiga kastrater, njuta av orientalernas skönhet och ärliga, härliga sätt att vara. Jag tror man nånstans i uppfödningens hetta och dilemmor glömmer bort sina katter, och jag tycker det är ett bra beslut av dig, det är ju för din egen skull du ska avla, inte för något annat. För att erbjuda andra dessa mysiga varelsers närhet, och samtidigt få äran att njuta av den själv under tiden :)

#18
Jag förstår dej till fullo i ditt val. Katter ska i första han vara älskade sällskapsdjur. Saknar som jag skrev ovan en liten huskatt hemma och kunde jag hade jag gärna hjälpt en sådan liten söt krabat!
Kommer du behålla honom eller klarar du skiljas från sötnosen?

#19 & 20 Ni sätter ord på det jag känner! Den där sällskapsbiten blir liksom lite luddig i kanterna när man håller på med avel.

Här hemma är det lugna puckar nu. E har helt slutat fräsa åt Munchi och i går lät hon honom dia på henne. Hur ska jag nånsin klara av att skiljas från honom? Tror bestämt att han blir den första avkomma som jag behåller :-))

^ Familjelycka

#21

Såklart du ska behålla honom!

Åhh, vilken lycka att mamma E accepterat sin nye lille bebis! Kan man se mer harmonisk och hemma ut än den lille med sin svartvita pälsmage lyckligt utspridd bland mamma och syskon??

# 21: Vilken underbar bild! Man blir alldeles varm i hjärtat av att läsa tråden!

Grattis till sötnosen!

Vi har ett knyte och en prins hos oss via Akutgruppen. Knytet kommer från vanvårdshem och Prinsen från en soptunna. Vår Spira fick ta sig an dem när hon förlorade sin egen kull för två mpnader sen. Knytet är en helt underbar svartvit grabb på elva veckor och Prinsen en helt underbar liten prinskille på sju veckor. De kommer att få egna hem så småningom men vi njuter av all tid vi får ha med dem.

#26 Tack för gratulationen! Och härligt att få läsa om fler exempel på bebisaktioner

Han var skjønn

Så flott at han er godtatt hos dere og av Electra :o) 

Det er noe veldig spesielt med huskattbebiser syns jeg også, husker når vår Frost var liiiiten og sååå skjønn

myysigt

#21 Det der var jo et helt fantastisk bilde

Men jösses så söt han är och så gott han sprider ut sig i korgen med de andra guldklimparna. Lycka till med honom och de andra små söta.

Kramar från Sivan med familj!

Gud vad härligt Laska han är ju bara SÅ SÖT förstår du föll dit och inte annat än kunde ta hem honom.. Härligt det går så bra och inte alla att få så många syskon på "äldre dar" ska bli roligt att se mera bilder på liten fis sen

Hvordan går det med den heldige maskoten?

Tack alla för positiva inlägg!

#33 Jo, det går bara bra! Lille Munchi har blivit bästis med Novacane. De två äter alltid samtidigt, bajsar sida vid sida och leker vilda lekar tillsammans. Nova vill sååå gärna sova med honom, men som den ulliga bonnis han är så vill han hellre sträcka ut sig på en sval plats ;-))